Nya veterinärutredningen

[hagel]

Det finns alltid (få) undantag men som djurägare har du dock ingen aning om vem du får. Det märks dock (generellt) oerhörd skillnad i bakgrundkunskap trots erfarenhet. Humanvården hade aldrig låtit undersköterskor att söva hur mkt erfarenhet de än har. Det är fyra års utbildning. Punkt.

Ja, det är jättestor skillnad på erfarenhet (”hur gör jag?”) och bakgrundskunskap (”varför gör jag?”). Man har ju infört utbildningen av en orsak och som utvecklingen inom djursjukvården har varit de senaste kanske 20 åren, känns det väldigt oansvarigt att släppa in ”vem som helst” till att utföra avancerad sjukvård som t.ex. anestesi!

 

[Kirre]

hur man säkrar att folk har lust till att stanna i branschen hela arbetslivet.

Detta tyckte jag var intressant i utredningen där de påtalar att det är få pensionsavgångar inom dssk framöver så puttar vi bara in några få till de kommande åren borde det lösa sig. De borde ju fundera på varför det är en minimal andel som är säg 40+ och fortfarande är i yrket. "Pensionsavgångarna" kommer ju redan efter några år efter utbildning och går ju raskt utför efter 40-45 om ens så sent.

 

[hagel]

Detta tyckte jag var intressant i utredningen där de påtalar att det är få pensionsavgångar inom dssk framöver så puttar vi bara in några få till de kommande åren borde det lösa sig. De borde ju fundera på varför det är en minimal andel som är säg 40+ och fortfarande är i yrket. "Pensionsavgångarna" kommer ju redan efter några år efter utbildning och går ju raskt utför efter 40-45 om ens så sent.

Ja, precis! Dessutom måste man tänka in att den ”nya” generationen medarbetare (oavsett) yrke lever i en annan verklighet. Det finns väldigt få hemmafruar i dag, som kan sköta all markservice för den ”viktiga mannen med det viktiga veterinärjobbet”. Dagens veterinärer och DSSK är ofta kvinnor, med en familj där hemma och en lika yrkesverksam partner som hon själv (eller så är hon kanske ensamstående mamma). Dessutom byter den yngre generationen oftare jobb. Jag har haft 4 anställningar de senaste 10 åren (efter avslutat utbildning) och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att han samma arbetsgivare i 50 år! Jag hade hellre ätit min hatt än jobbat som praktiserande! Det handlar såklart mest om mitt intresseområde, men inte obetydligt också om arbetsvillkoren .

 

[Tonto]

Det är det första min veterinär i Linköping gör så fort det är något, vad som helst egentligen. Dropp och B-vitamin. Alltid. Är helt säker på att hon har räddat livet på ett helt gäng hästar på det sättet. Är de sjuka och inte rör sig ordentligt så är ju kolikrisken extra hög också. Kanske dricker de inte ordentligt heller då.

När jag tog ut DV för att nödslakta mitt sto så var den så rädd att den knappt kunde sätta kanyl för att avliva. Hade den upplevelsen många gånger tyvärr, att man helst inte gör något om man inte absolut måste.

 

[skiesabove]

Vilka länder talar du själv om? Irak, Sudan, Thailand, Colombia eller möjligen Indien?!

Nere i Europa, kolla på kartan stora delar av det ligger typ söder om Danmark, ringer vi veterinären när vi har sjuka hästar, eller andra djur med för den delen. Spelar ingen roll när på dygnet vi ringer. För veterinären kommer till stallet och krisar det kan man köra till en nattöppen klinik.

Uppe i nordligaste Europa, där ringer vi distriktarn, och försöker hålla djuret vid liv medans vi väntar i flera timmar. Ibland många, långa timmar.

Om inte distriktarn finns att ringa längre så får vi reda ut det själva, precis som i Irak.

 

[hagel]

Ja, precis! Dessutom måste man tänka in att den ”nya” generationen medarbetare (oavsett) yrke lever i en annan verklighet. Det finns väldigt få hemmafruar i dag, som kan sköta all markservice för den ”viktiga mannen med det viktiga veterinärjobbet”. Dagens veterinärer och DSSK är ofta kvinnor, med en familj där hemma och en lika yrkesverksam partner som hon själv (eller så är hon kanske ensamstående mamma). Dessutom byter den yngre generationen oftare jobb. Jag har haft 4 anställningar de senaste 10 åren (efter avslutat utbildning) och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att han samma arbetsgivare i 50 år! Jag hade hellre ätit min hatt än jobbat som praktiserande! Det handlar såklart mest om mitt intresseområde, men inte obetydligt också om arbetsvillkoren .

Jag blir också tokig på att man år efter år fortsätter prata om utbildningsplatser som den evigt gyllene lösningen! Det största problemet i mitt huvud är att man inte erbjuder arbetsförhållanden för veterinärer (djurhälsopersonal) som är mänskliga och som åtminstone i viss grad kan kombineras med att ha ett familjeliv. Jag har inte barn och jobbar inte som praktiserande, men blir helt andfådd av att höra på mina veterinärvänners vardagsliv ibland. Speciellt (!) dem som jobbar som DV!

 

[Migo]

När jag tog ut DV för att nödslakta mitt sto så var den så rädd att den knappt kunde sätta kanyl för att avliva. Hade den upplevelsen många gånger tyvärr, att man helst inte gör något om man inte absolut måste.

Och senast jag träffade DV så bultade denne häst på fel ställe i pannan och skar av luftstrupen vid avblodningen. Jag kommer aldrig glömma den scenen. Vid kontakt med chefen dagen efter så tyckte hen "det är upp till varje veterinär att se till att de kan avliva med bult, det tar inte vi ansvar för"

 

[farin]

Jag blir också tokig på att man år efter år fortsätter prata om utbildningsplatser som den evigt gyllene lösningen! Det största problemet i mitt huvud är att man inte erbjuder arbetsförhållanden för veterinärer (djurhälsopersonal) som är mänskliga och som åtminstone i viss grad kan kombineras med att ha ett familjeliv. Jag har inte barn och jobbar inte som praktiserande, men blir helt andfådd av att höra på mina veterinärvänners vardagsliv ibland. Speciellt (!) dem som jobbar som DV!

Ett första steg skulle ju vara att ta bort undantaget från arbetstidslagen för DV.

Jag tycker det är helt vansinnigt att vi i fredstid tillåter sådana undantag i något yrke. Kan absolut motiveras i de arbetsrättsliga lagar som gäller vid kris- och krig men inte som normaltillstånd

 

[farin]

Och senast jag träffade DV så bultade denne häst på fel ställe i pannan och skar av luftstrupen vid avblodningen. Jag kommer aldrig glömma den scenen. Vid kontakt med chefen dagen efter så tyckte hen "det är upp till varje veterinär att se till att de kan avliva med bult, det tar inte vi ansvar för"

Vad tillför detta inlägg diskussionen kring veterinärbristen och veterinärers arbetsmiljö?

Jag ser bara att du insinuerar att alla veterinärer som arbetar på DV är antingen lata (ditt tidigare inlägg i debatten) eller inkompetenta (det här inlägget). Jag hävdar att inget av det är sant, det finns många duktiga, erfarna och ambitiösa DV. Sen finns det säkert de som är både medelmåttiga och direkt dåliga också, men extremt sällan beror det på att det är en lat person som vill göra fel. Oftare handlar det om fel i system och organisation. Som till exempel att du har 60 timmar jour (fredag kväll till måndag morgon) och har jobbat dag fredag och ska jobba åtminstone förmiddag måndag. Det kan också vara ditt första jobb efter examen och du har inte fått tillräcklig handledning i alla praktiska moment än. Att lyfta dåliga exempel och ge en bild av DV är andra klassens veterinärer löser inte problemet.

 

[Ullmerkott]

Ett första steg skulle ju vara att ta bort undantaget från arbetstidslagen för DV.

Jag tycker det är helt vansinnigt att vi i fredstid tillåter sådana undantag i något yrke. Kan absolut motiveras i de arbetsrättsliga lagar som gäller vid kris- och krig men inte som normaltillstånd

Utredningen konstaterade att om man tog bort undantaget och införde jour i enlighet med arbetstidslagen skulle det statliga anslaget behöva öka från 110 millar till 235 (har jag för mig, minns inte exakta siffror men det var mycket..).
Det blir helt enkelt både billigare och mer vård utförd om veterinärerna jobbar natt utöver sin 40 (+) h dagvecka, jämfört med om de som jobbar kväll/natt ska ha rätt att vara lediga på dagen. Så då landar man återigen i frågan om vem som ska finansiera nattbemanningen..

 

[farin]

Utredningen konstaterade att om man tog bort undantaget och införde jour i enlighet med arbetstidslagen skulle det statliga anslaget behöva öka från 110 millar till 235 (har jag för mig, minns inte exakta siffror men det var mycket..).
Det blir helt enkelt både billigare och mer vård utförd om veterinärerna jobbar natt utöver sin 40 (+) h dagvecka, jämfört med om de som jobbar kväll/natt ska ha rätt att vara lediga på dagen. Så då landar man återigen i frågan om vem som ska finansiera nattbemanningen..

Mmm, vad får en hållbar arbetsmiljö kosta?

 

[Migo]

Vad tillför detta inlägg diskussionen kring veterinärbristen och veterinärers arbetsmiljö?

Jag ser bara att du insinuerar att alla veterinärer som arbetar på DV är antingen lata (ditt tidigare inlägg i debatten) eller inkompetenta (det här inlägget). Jag hävdar att inget av det är sant, det finns många duktiga, erfarna och ambitiösa DV. Sen finns det säkert de som är både medelmåttiga och direkt dåliga också, men extremt sällan beror det på att det är en lat person som vill göra fel. Oftare handlar det om fel i system och organisation. Som till exempel att du har 60 timmar jour (fredag kväll till måndag morgon) och har jobbat dag fredag och ska jobba åtminstone förmiddag måndag. Det kan också vara ditt första jobb efter examen och du har inte fått tillräcklig handledning i alla praktiska moment än. Att lyfta dåliga exempel och ge en bild av DV är andra klassens veterinärer löser inte problemet.

Helt rätt, det var dumt av mig att ta upp det i tråden. Ber om ursäkt!

 

[Ullmerkott]

Mmm, vad får en hållbar arbetsmiljö kosta?

Ja, det är väl själva knäckfrågan. Ihop med vem som ska betala.
Å andra sidan är väl sjukskrivningar och folk som byter bransch (veterinärutbildningen är svindyr iom all praktisk undervisning) inte heller direkt välanvända skattepengar.

 

[farin]

Ja, det är väl själva knäckfrågan. Ihop med vem som ska betala.
Å andra sidan är väl sjukskrivningar och folk som byter bransch (veterinärutbildningen är svindyr iom all praktisk undervisning) inte heller direkt välanvända skattepengar.

Nej, det vore nog en långsiktig vinst att behålla både veterinärer och djursjukvårdare efter utbildning. Man ska inte behöva bli sjuk, vilja ta sitt liv (!!) eller känna att man måste byta bransch.
Någon duktig ekonom kanske skulle kunna visa på det I siffror?

 

[Ainon]

Kan säga att mitt första veterinärjobb efter examen var på DV. Var lovad begränsning av jour i början, kollega i tjänst samtidigt under dagen och att det alltid fanns någon på grannstationen att fråga. Verkligheten; typ ingen upplärning mer än i journalsystemet, enda veterinärkollega på stationen var borta av olika anledningar större delen av tiden, gick inte att få tag på någon att fråga via telefon på grannstationen och blev snabbt schemalagd beredskap 1-2 nätter i veckan + var tredje-fjärde helg UTÖVER mina typ 50+h arbetsveckor dagtid eftersom de sa att kliniken måste vara bemannad och strömmen patienter aldrig sinade (hade säker gått att säga stopp men det är svårt som ung och ny)
Som tur hade jag jobbat endel som sköterska med smådjur men var alltid enormt nervös när det ringde stordjur för annat än vaccination eftersom jag inte hade mycket vana öht

Jag slutade efter bara ett halvår och började på endast dagöppen smådjursklinik där jag är kvar idag.

Med det sagt så skulle jag säga att till 95% (om inte mer) av felaktigheter beror på fel i system och organisation och inte veterinären som individ.

Vad tillför detta inlägg diskussionen kring veterinärbristen och veterinärers arbetsmiljö?

Jag ser bara att du insinuerar att alla veterinärer som arbetar på DV är antingen lata (ditt tidigare inlägg i debatten) eller inkompetenta (det här inlägget). Jag hävdar att inget av det är sant, det finns många duktiga, erfarna och ambitiösa DV. Sen finns det säkert de som är både medelmåttiga och direkt dåliga också, men extremt sällan beror det på att det är en lat person som vill göra fel. Oftare handlar det om fel i system och organisation. Som till exempel att du har 60 timmar jour (fredag kväll till måndag morgon) och har jobbat dag fredag och ska jobba åtminstone förmiddag måndag. Det kan också vara ditt första jobb efter examen och du har inte fått tillräcklig handledning i alla praktiska moment än. Att lyfta dåliga exempel och ge en bild av DV är andra klassens veterinärer löser inte problemet.

 

[Blyger]

Nej, det vore nog en långsiktig vinst att behålla både veterinärer och djursjukvårdare efter utbildning. Man ska inte behöva bli sjuk, vilja ta sitt liv (!!) eller känna att man måste byta bransch.
Någon duktig ekonom kanske skulle kunna visa på det I siffror?

När man gjorde intag till utbildningen med intervjuer och inte bara betyg fick man bättre resultat av utbildningen också. Men det var för dyrt.

 

[Jeps]

Det är det första min veterinär i Linköping gör så fort det är något, vad som helst egentligen. Dropp och B-vitamin. Alltid. Är helt säker på att hon har räddat livet på ett helt gäng hästar på det sättet. Är de sjuka och inte rör sig ordentligt så är ju kolikrisken extra hög också. Kanske dricker de inte ordentligt heller då.

Precis! Nu kan ju jag lägga kanyl själv om de vägrar men hur många hästägare kan det?

 

[SiZo]

Precis! Nu kan ju jag lägga kanyl själv om de vägrar men hur många hästägare kan det?

Och hur många har dropp och kanyler hemma?

 

[Sol]

Och hur många har dropp och kanyler hemma?

De får väl inte lägga kanyl och koppla dropp heller. Jag får inte det utan veterinärs ordination och jag är djurvårdare på nivå 3.

 

[Jeps]

Och hur många har dropp och kanyler hemma?

Tänker väl om veterinären har och inte vill/kan sätta kanyl själv. Då får det gå på mitt ansvar.