et_flickan
Trådstartare
Idag är det första dagen på 2014 och jag är helt och hållet nere i någon sorts ångest/depression.
Går igenom 2013 och inser hur mycket jag gett upp för snabbt, hur många fel jag gjort och hur mycket jag inte gjort. Jag har alltså inte utvecklas något under 2013 och det gör mig otroligt deppig.
Med en massa tragiska saker i bagaget så känns det återigen som jag bara stampar på samma ställe. Jag har mått otroligt bra de senaste 3 månaderna. Haft ekonomi även fast jag är arbetslös så jag har klarat mig mycket bra på det jag får men resten då?
Med mina diagnoser och problem så känns det just nu bara skit alltihopa. Jag har ingen hjälp och jag vet inte hur jag ska fixa hjälpen helt själv. Min jobbcoach finns inte längre kvar vid min sida och hjälper mig med hjälpen så att säga. Just nu känns det bara tomt.
Jag måste själv ringa försäkringskassan för att få ny ersättning då min nuvarande ersättningstid snart är slut. Panik!!!! Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska prata med min handledare eller vad jag ska säga.
Jag studerar ju och jag gör ju faktiskt något med mitt liv, jag försöker men det känns så hopplöst.
Vet inte vad jag ville med tråden. Men jag vet att bukefalos är peppande och jag skulle behöva lite snälla sparkar i arslet eftersom jag vet att jag inte är värdelös. Jag vet att jag har det där jävlar anamma i mig men jag vet inte alls hur jag ska få fram det.
Går igenom 2013 och inser hur mycket jag gett upp för snabbt, hur många fel jag gjort och hur mycket jag inte gjort. Jag har alltså inte utvecklas något under 2013 och det gör mig otroligt deppig.
Med en massa tragiska saker i bagaget så känns det återigen som jag bara stampar på samma ställe. Jag har mått otroligt bra de senaste 3 månaderna. Haft ekonomi även fast jag är arbetslös så jag har klarat mig mycket bra på det jag får men resten då?
Med mina diagnoser och problem så känns det just nu bara skit alltihopa. Jag har ingen hjälp och jag vet inte hur jag ska fixa hjälpen helt själv. Min jobbcoach finns inte längre kvar vid min sida och hjälper mig med hjälpen så att säga. Just nu känns det bara tomt.
Jag måste själv ringa försäkringskassan för att få ny ersättning då min nuvarande ersättningstid snart är slut. Panik!!!! Jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska prata med min handledare eller vad jag ska säga.
Jag studerar ju och jag gör ju faktiskt något med mitt liv, jag försöker men det känns så hopplöst.
Vet inte vad jag ville med tråden. Men jag vet att bukefalos är peppande och jag skulle behöva lite snälla sparkar i arslet eftersom jag vet att jag inte är värdelös. Jag vet att jag har det där jävlar anamma i mig men jag vet inte alls hur jag ska få fram det.