Nytt jobb - gå ner 10.000 kr i lön.

[Kratus]

Verkligen inte! Mitt liv skulle knappt gå runt då.

 

[Sar]

Skulle inte fixa den ökade pendlingen!

 

[Emor]

Då hade vi blivit av med en inkomst, så nej det hade inte fungerat. Däremot har vi så låg inkomst pga av att vi valt ett roligare jobb istället för ett mer välbetalt, och det fungerar alldeles utmärkt!

 

[Derivata]

Ja, det skulle jag, men då skulle det vara något för mig banbrytande och något som jag idag inte är kvalificerad för. För min del skulle det kunna vara att jag fick erbjudande om något som för mig låter jättekul, typ göra reklamfilm eller jobba med planlösningar i husvagnar flygplan.

Sedan beror det vilken nivå som dessa 10 tkr ska dras från, ligger personen i fråga efter lönesänkningen kvar på en hyfsad nivå, eller är väsentligt under det?

 

[lil-sis]

Det beror ju på vad lönen är från början...

 

[LadyCovergirl]

Jag är tveksam till lönesänkningen men det som framförallt skulle få mig att backa är pendlingen. Jag avskyr ineffektivitet och pendling är exakt just det. Så nej, icke en chans!

 

[sweep]

Nej skulle ha allt för lite kvar i månaden... skulle inte ens ha råd att betala räkningarna på en "billig" månad om jag gick ner 10 000 i lön

 

[rubytoo]

Skulle ni kunna tänka er att byta jobb till något roligare och mer stimulerande än det ni har idag och därmed gå ner 10' i lön första året (utbildningstid) och sedan i slutändan som bäst ha ca 5000 kr mindre än det du har i dagsläget?

Frågeställningen gäller inte mig personligen men beslutet kommer i allra högsta grad att påverka mig.

Ja absolut, jag gjorde liknande dock inte så stor skillnad i lön. Men det var verkligen lönt det ur psykosocialt perspektiv

 

[rubytoo]

Kanske ska precisera lite till, såg att jag missade det i ursprungsinlägget. Inte bara skulle personen ifråga behöva gå ner detta i lön - denne skulle också få betydligt längre till jobbet och då få lägga ytterligare kanske 2-3.000 kr på bensin + ca 1-2 h extra på att pendla till jobbet.

Såg inte detta först och då är det ju en betydligt större skillnad, jag gjorde tvärtom tog ett jobb 5mil närmre vilket gjorde att jag i princip tjänade in förlusten

 

[sjoberga]

Det beror på lönen idag, hur man värdesätter sin fritid och hur stora problemen är med att trivas på nuvarande jobb. Det låter inte som en bra deal, nej. Men om det är skillnaden mellan att ha ett jobb man trivs med och ett man vantrivs med är det säkert värt det. Det förutsätter att lönen idag inte är sådär 25.000 kr, för då finns inga pengar kvar alls.

 

[Kakis]

Jag hade kunnat gå ner 10 000 utan att det skadade min ekonomi. Jag har bytt jobb och varit bra på att löneförhandla så jag har ökat min lön med 10 000 de senaste 3 åren. Däremot hade jag inte alls velat pendla.

 

[svea]

Skulle ni kunna tänka er att byta jobb till något roligare och mer stimulerande än det ni har idag och därmed gå ner 10' i lön första året (utbildningstid) och sedan i slutändan som bäst ha ca 5000 kr mindre än det du har i dagsläget?

Frågeställningen gäller inte mig personligen men beslutet kommer i allra högsta grad att påverka mig.

Vi har vår hushållsekonomi anpassad efter den som tjänar minst, d v s jag. Och jag har min ekonomi anpassad för att kunna klara mig även om jag skulle vara ensam. Vi behöver inte mycket för att klara oss och hästen. Om min man mådde skit av sitt jobb och ville byta till någon han brann för men som hade dålig lön skulle det vara OK för mig. Han låter mig slippa ta jobb som jag skulle må skit av nu, i stället får jag ta en till chans på min dröm.

 

[martha]

det beror väl på vad 5000 mindre är ....har jag en lön på 60 000 o får 55 000 skulle jag göra det men hade jag en på 19 och skulle få 14 skulle jag inte göra det

..och HUR mycket roligare är det ?

 

[prinsessfeminist]

det beror väl på vad 5000 mindre är ....har jag en lön på 60 000 o får 55 000 skulle jag göra det men hade jag en på 19 och skulle få 14 skulle jag inte göra det

..och HUR mycket roligare är det ?

Jag kan tänka mig att överväga ett sådant lappkast i livet om det innebar en betydligt höjd livskvalité. Inget jobb är värt att må dåligt över och man kan inte enligt min mening rättfärdiga dåligt mående med att man åtminstone har hög lön.

Om man bara har ett ok jobb, men som kanske inte har den potential som man faktiskt önskar sig - så kan det också vara ett skäl. För mig betyder jobbet alltför mycket för att jag skulle vilja "slösa" värdefull livstid på något som jag inte gick igång på, så att säga.

Men eftersom @Zoya ställer frågan som hon gör, så handlar den ju om någon annan och det kanske är svårare att acceptera en annan persons livsval än sitt eget?

 

[Zoya]

Lönen ligger idag på ca 30' och på det andra är det exakt 20' under utbildning, 22' efter och sen 25' efter några år. Enligt avtal är detta lägstalöner och inget hindrar arbetsgivaren att erbjuda mer (något de vägrar göra dock).
Personen jobbar idag på orten vi bor på och det andra jobbet är inne i "stan".

Jag personligen skulle aldrig ens överväga det hela eftersom jag ganska nyligen bytt jobb för att dels slippa pendlingen och samtidigt höjde jag min lön rejält. Att göra tvärtom finns inte på min världskarta om det inte är så att jag vantrivs så mycket att jag får ångest av jobbet och jag vet att personen ifråga inte vantrivs på sitt nuvarande jobb.

 

[prinsessfeminist]

Lönen ligger idag på ca 30' och på det andra är det exakt 20' under utbildning, 22' efter och sen 25' efter några år. Enligt avtal är detta lägstalöner och inget hindrar arbetsgivaren att erbjuda mer (något de vägrar göra dock).
Personen jobbar idag på orten vi bor på och det andra jobbet är inne i "stan".

Jag personligen skulle aldrig ens överväga det hela eftersom jag ganska nyligen bytt jobb för att dels slippa pendlingen och samtidigt höjde jag min lön rejält. Att göra tvärtom finns inte på min världskarta om det inte är så att jag vantrivs så mycket att jag får ångest av jobbet och jag vet att personen ifråga inte vantrivs på sitt jobb.

Fast om det handlar om en annan yrkesbana så kan man kanske både förstå och acceptera valet? På mitt jobb hade vi en tid en mycket duktig person som var ekonom. Denna person kom efterhand på att hon inte ville arbeta med siffror mer, utan sadlade om och sökte in på sjuksköterskeutbildningen istället.

Ekonomers löneläge är i regel bättre än sjuksköterskor, men för "min" person som var inte lönen någon issue över huvud taget. H*n sade att "det är sjuksköterska jag vill jobba som - jag ser inte poängen med siffrorna och har redan tappat intresset".

Personen ifråga var ung och hade ännu ingen familj och då är läget förstås annorlunda än om man har hem och barn. Men det är klart att det känns i plånboken att gå från hyfsat välbetald till att bli student igen.

 

[Snubbelfot]

Visst skulle vi klara oss fint på 10 000 mindre i månaden (netto typ 7000), om man med klara sig menar kunna äta sig mätt och ha tak över huvudet. Men det skulle kräva påtagliga ändringar av livsstil, till exempel skulle vi inte kunna behålla hästarna. Därför skulle det "nya" jobbet behöva vara oerhört, nästan omöjligt, mycket roligare för att motivera löneskillnaden. Och som flera varit inne på - eftersom det skulle innebära konsekvenser även för min partner, som inte får något roligare jobb (om än kanske en gladare partner), så skulle jag väga in det också.

Jag har bytt jobb för halvannat år sedan, från näringsliv till landstinget, och backat ca 5000 kr. Pendlingssituationen var/är så komplex att den inte är relevant att beskriva, jobbade bland annat oregelbundet förut och kontorstid nu, men kostnaderna har gått ungefär plus minus noll. Inkomsttappet märks helt klart, och även den radikalt försämrade löneutvecklingen som leder till betydligt sämre livslön. Jag är inte säker på att arbetsglädjen kompenserar fullt ut, och har ärligt talat väldigt svårt att se mig själv som landstingsanställd till pensionen. Men allt är inte svart eller vitt, det finns många faktorer som väger in.

 

[FeatherCloud]

Kanske ska precisera lite till, såg att jag missade det i ursprungsinlägget. Inte bara skulle personen ifråga behöva gå ner detta i lön - denne skulle också få betydligt längre till jobbet och då få lägga ytterligare kanske 2-3.000 kr på bensin + ca 1-2 h extra på att pendla till jobbet.

När jag läste ursprungsinlägget tänkte jag "kanske", dvs att det beror helt på livssituation, hur mycket lön det faktiskt är tal om (det är ju skillnad att tappa 10' beroende på om ursprungslönen är 40' eller 25' liksom), och hur pass stor skillnad i rolighetsfaktor det är mellan de två jobben.

Jag är just nu i situationen att jag ska ta examen och börja jobba. Jag skulle i dagsläget tacka nej, jag vill jobba, spara ihop en buffert, kanske kunna köpa en bostad etc. Har dessutom slutat ha häst för bara ett halvår sen och njuter fortfarande av att ha pengar över. I framtiden, med en stabilare ekonomi; kanske.

Men sen läste jag ovanstående och kände att det kom i lite annan dager. Inte nog med att lönen skulle bli lägre, det skulle öka kringkostnaderna och dessutom leda till mindre hemmatid. Då blir det tvärnej för min del, möjligtvis med undantag för att det är det ultimata DRÖMjobbet, men jag har svårt att komma på vad det skulle kunna vara.

Däremot skulle jag kunna gå ner i lön OCH tid, dvs. jobba deltid. Leva billigare och få mer hemmatid. Men det är ju en helt annan fråga.

 

[Mabuse]

Lönen ligger idag på ca 30' och på det andra är det exakt 20' under utbildning, 22' efter och sen 25' efter några år. Enligt avtal är detta lägstalöner och inget hindrar arbetsgivaren att erbjuda mer (något de vägrar göra dock).
Personen jobbar idag på orten vi bor på och det andra jobbet är inne i "stan".

Jag personligen skulle aldrig ens överväga det hela eftersom jag ganska nyligen bytt jobb för att dels slippa pendlingen och samtidigt höjde jag min lön rejält. Att göra tvärtom finns inte på min världskarta om det inte är så att jag vantrivs så mycket att jag får ångest av jobbet och jag vet att personen ifråga inte vantrivs på sitt nuvarande jobb.

Det beror kanske på hur viktigt jobbet är för en? jag skulle få väldig ångest av ett jobb jag inte upplevde som meningsfullt, det fick ju lov att vara alldeles fruktansvärt bra betalt, för att jag skulle tycka att pengarna kompenserade för att jag aldrig kunde göra det jag ville med mitt yrkesliv, utan tillbringa 40 timmar i veckan i 40 år med nåt som egentligen inte var meningsfullt, där jag inte utvecklades och inte kunde göra något av mig själv.

Finansbranschen t ex är en sånt jobb, som jag nog hade kunnat jobba med om jag verkligen velat och satsat på det, och där kan man ju få löjligt bra betalt, men till vilket pris! Arbeta jämt, offra allt för jobbet, och det för ett jobb som jag upplevde som både meningslöst och tråkigt. (alltså, det behövs ju en finansmarknad så att det går att låna pengar, investera etc, men den enskilde finansarens bidrag till det är ju obetydligt)

 

[Bufera]

Med min nuvarande lön? Nej, skulle inte gå ihop ekonomiskt här hemma då.
Hade jag haft 10k mer i lön på nuvarande jobb hade jag kanske kunnat tänka mig det.