Nytt jobb - gå ner 10.000 kr i lön.

[Petruska]

Men det skulle ju ta emot att gå ner i lön! Speciellt om det gick ut över t.ex. min sambo. I så fall skulle jag nog tänka mig om både en och två gånger!

Jag ser det snarare som att det är viktigt att förhållandet inte är sådant att parterna kan hålla kvar varandra, eller håller kvar sig själva på grund av den andra, på ett jobb - eller i andra saker. Om förhållandet innebär mer begränsad valfrihet än att vara ensamstående, så är man fel ute, tycker jag.

Jag skulle inte vilja att min partner avstod från roliga men taskigt betalda jobb på grund av mig, och jag skulle heller inte göra något sådant för min partner. Min partner skulle heller inte vilja att jag gjorde det.

 

[Sassy]

Jag ser det snarare som att det är viktigt att förhållandet inte är sådant att parterna kan hålla kvar varandra, eller håller kvar sig själva på grund av den andra, på ett jobb - eller i andra saker. Om förhållandet innebär mer begränsad valfrihet än att vara ensamstående, så är man fel ute, tycker jag.

Jag skulle inte vilja att min partner avstod från roliga men taskigt betalda jobb på grund av mig, och jag skulle heller inte göra något sådant för min partner. Min partner skulle heller inte vilja att jag gjorde det.

Fast grejen är väl ofta att det är partnerns inkomst som gör det möjligt att leva på den lägre lönen? Det är trots allt ofta billigare att dela. Då sätter man sig i en beroendesits om man väljer att gå ner i lön.

 

[Dorinda]

Kanske.

Det är otroligt viktigt att man trivs på jobbet! Man behöver inte vara missnöjd men att gå från ok till kul är värt mycket!

Sen är jag i dagsläget lite för pengakåt för att ens överväga det, pengarna ger mig en så stor frihet att göra vad jag vill!

 

[Zoya]

Jag skulle inte vilja att min partner avstod från roliga men taskigt betalda jobb på grund av mig, och jag skulle heller inte göra något sådant för min partner. Min partner skulle heller inte vilja att jag gjorde det.

Just exakt detta har jag sagt till hhonomen. Jag skulle aldrig hindra honom från att göra exakt det han vill om det så handlar om att byta ner sig lönemässigt. Jag blir ju inte direkt lycklig av att få den mindre lönen att röra oss med men hey, han stod ju ut med att jag pluggade med CSN i fem år så...

 

[Petruska]

Fast grejen är väl ofta att det är partnerns inkomst som gör det möjligt att leva på den lägre lönen? Det är trots allt ofta billigare att dela. Då sätter man sig i en beroendesits om man väljer att gå ner i lön.

Jag vet inte. Den gången jag halverade min lön för ett roligare jobb (typ det jag har nu), var jag ensamstående med barn.

För mig är min partner inte en inkomstkälla, snarare en kostnad, faktiskt.

 

[Lobelia]

Skulle ni kunna tänka er att byta jobb till något roligare och mer stimulerande än det ni har idag och därmed gå ner 10' i lön första året (utbildningstid) och sedan i slutändan som bäst ha ca 5000 kr mindre än det du har i dagsläget?

Frågeställningen gäller inte mig personligen men beslutet kommer i allra högsta grad att påverka mig.

Det beror helt på förutsättningarna, har man en lön på 100.000 spelar det mindre roll. Är ens lön på 20.000 halverar man den och får knappt något att leva på.

 

[Lejonelle]

Skulle ni kunna tänka er att byta jobb till något roligare och mer stimulerande än det ni har idag och därmed gå ner 10' i lön första året (utbildningstid) och sedan i slutändan som bäst ha ca 5000 kr mindre än det du har i dagsläget?

Jag har gjort det. När jag skulle tillträda min första tjänst som diakon (efter 25 år i arbetslivet med ganska kvalificerade arbetsuppgifter) var jag nöjd med att ha lyckats få halva min gamla lön. Visst ökar min lön något år för år men jag har fortfarande idag drygt 20000 kr mindre än jag hade i min gamla bransch för 10 år sedan.

Lustigt nog tycker jag inte det märks så mycket att inkomsten minskat eftersom samtidigt barnen flugit ut och jag gjort mig av med hästen så utgifterna gick också ned. Sen är det så många plus med att jag trivs och känner att arbetet är meningsfullt.

Jag gjorde ju detta byte rätt sent i livet och de feta åren gjorde att jag kommer få en rätt bra pension i alla fall, men det är väl något att överväga, om man tänker göra ett sånt här byte. Men pengar är inte allt och ett karriärskifte kan ge helt andra öppningar i framtiden.

 

[prinsessfeminist]

Jag vet inte. Den gången jag halverade min lön för ett roligare jobb (typ det jag har nu), var jag ensamstående med barn.

För mig är min partner inte en inkomstkälla, snarare en kostnad, faktiskt.

Att vara ekonomiskt beroende av en annan människa är inget att rekommendera. Å andra sidan får var och en faktiskt bara ta sin del av ansvaret, mer kan man ju inte göra.

Jag läste en intressant krönika häromdagen där en terapeut gjort illustrationen om en relation som tre kuddar på golvet. Varje part står på var sin yttre kudde. Kudden i mitten är tom och det är det gemensamma ansvaret. Man skall inte gå in på varandras kuddar, för då är man ute på djupt vatten.

Var och en kan bara ta ansvar för sig själv och det gemensamma är något annat än krav/önskemål om varandras kuddar.

 

[Snubbelfot]

Att vara ekonomiskt beroende av en annan människa är inget att rekommendera.

Men var går gränsen för den definitionen? Huset där jag sitter just nu ägs av oss två vuxna. Om den enes inkomst skulle försvinna eller påtagligt minska så kan inte heller den andre bo kvar i huset, och så tror jag att verkligheten ser ut för de allra flesta. Innebär det att vi står på varandras kuddar, och är otillbörligt beroende av varandra? Det du beskriver känns visserligen som en bra målsättning, men i praktiken svårförenligt med själva konceptet att dela ett hushåll.

 

[Jerseyite]

Nej. Då skulle jag inte ha råd att bo där jag bor och leva som jag gör. Dessutom har jag redan världens roligaste jobb.

 

[Sissa]

Men var går gränsen för den definitionen? Huset där jag sitter just nu ägs av oss två vuxna. Om den enes inkomst skulle försvinna eller påtagligt minska så kan inte heller den andre bo kvar i huset, och så tror jag att verkligheten ser ut för de allra flesta. Innebär det att vi står på varandras kuddar, och är otillbörligt beroende av varandra? Det du beskriver känns visserligen som en bra målsättning, men i praktiken svårförenligt med själva konceptet att dela ett hushåll.

Så tror jag det är för många som delar hushåll. Man kan bo bättre och göra mer med två inkomster, även om den ena inkomsten är lägre.

Det jag tänker på gällande att vara ekonomiskt oberoende är att faktiskt kunna klara sig själv på sin lön om det skulle behövas om det blir separation. Ingen kanske kan bo kvar i huset, djur måste säljas osv, men båda två kan klara sig.

Jag tycker man alltför ofta läser om tjejer (i princip i 100 procent av fallen) här på buke som inte kan gå ifrån sin man av ekonomiska skäl. De har inte byggt upp en egen ekonomi med reserver och kan inte dra runt ett hushåll på sin egen lön. Ofta handlar det såklart om att de inte vill göra uppoffringar genom att sälja hästen eller hästarna.

I mitt hushåll skulle vi klara oss om jag gick ner 10000 i lön. Vi skulle inte behöva ändra livsstil. Skulle jag leva ensam och ha den lönen skulle det kännas knapert. Då skulle jag troligen välja att inte byta.

Utan att någonsin ha tagit upp frågan med min man vet jag att han skulle tycka det var ok utan tvekan att jag bytte till ett roligare, lägre betalt arbete. Hans motto är att livet går ut på att ha kul. Jag är inte lika bra på att ha kul, men antar kallt att det gäller mig också.

Mannen gick ner i arbetstid för fyra år sedan och minskade sin månadsinkomst med cirka 25-30000. Jag har aldrig haft åsikter om det. Han har kul. Vi klarar oss fint.

 

[lil-sis]

Som sagt, det beror verkligen på vad startinkomsten är om 10.000kr mindre spelar roll.

 

[Inte_Ung]

Jag har bytt yrke för att få ett behagligare liv.
Och sänkt min lön ordentligt på det.
Och ja, det var så värt det.
Att må bra och vara glad är faktiskt viktigast.

 

[Sparkling]

Jag skulle inte göra det. Ekonomiskt skulle det bli tufft men hade det varit DRÖMJOBBET hade jag kanske övervägt det ändå. Men inte ens DRÖMJOBBET skulle få mig att vilja lägga en massa tid på att pendla varje dag om det inte är absolut sista utvägen till att försörja mig. Hade det funnits möjlighet att jobba hemifrån ett par dagar per vecka så kanske, kanske. Men att vara hemifrån kanske 12 timmar per dag fem dagar per vecka är inte direkt något jag önskar mig.

 

[SaraMara]

Skulle ni kunna tänka er att byta jobb till något roligare och mer stimulerande än det ni har idag och därmed gå ner 10' i lön första året (utbildningstid) och sedan i slutändan som bäst ha ca 5000 kr mindre än det du har i dagsläget?

Frågeställningen gäller inte mig personligen men beslutet kommer i allra högsta grad att påverka mig.

Jag skulle väl i teorin kunna göra det om jag hade ett sådant där Riktigt drömjobb som innebar att jag fann den där "lyckan, kärleken och meningen med livet". Nu har jag ingen sådan dröm så i praktiken är svaret just nu nej. Om några år är kanske den frågan annorlunda besvarad, men just nu skulle jag inte kunna komma på ett annat jobb som är värt så mkt mer pendling, ökade kostnader och dessutom en långsiktig lönesänkning med allt vad det innebär.

Jag är alldeles för förtjust i den guldkant på livet som de där extra tusenlapparna ger (för mig är det stallhyra för två hästar t.ex) och hade inte varit road om min sambo gjorde ett sådant byte heller. Det handlar inte om att jag inte klarar mig utan hans inkomst (tjänar rätt många tusen mer i månaden än vad han gör redan idag), utan om att vårt gemensamma liv skulle förändras. Jag skulle inte ha råd att betala hans del också av våra gemensamma resor till exempel - och lever ju med honom just för att jag vill göra saker med honom, inte åka själv. Eller stanna hemma.

 

[Zoya]

Tack för alla svar. Det är ju en extremt svår fråga det här, speciellt när det inte gäller en personligen.
Själv hade jag nog som sagt inte bytt men han vill ju verkligen göra detta och det finns flera på hans nuvarande jobb som skulle låta hugga av sin ena arm för att själva få den här chansen.
Eftersom detta som sagt är något han verkligen vill göra (det är nog så nära drömyrket det går att komma för hans del) så ska jag inte hindra honom. Det kommer antagligen bli knapert, ja, men kanske är det värt det för att han ska må så bra han kan.

Jag har nu också pratat lite med en annan bukare som är inom samma bransch och insett att det antagligen kommer finnas mycket tid över till att jobba extra osv under studietiden så det kanske kommer gå bra ändå

 

[Inte_Ung]

För mig så är frihet absolut viktigast.
Jag kan leva mycket ekonomiskt för att vara fri.

 

[Sissa]

För mig så är frihet absolut viktigast.
Jag kan leva mycket ekonomiskt för att vara fri.

Fri som i? Jobba lite eller inte alls, eller?

 

[Inte_Ung]

Fri att jobba med vad jag har lust med när jag har lust.
Jag tycker om att arbeta.
Men jag vill inte längre bli hunsad med eller tåla otrevligheter från arbetskamrater eller chefer som har behov av att hävda sig på det viset.

Just nu så sommarjobbar jag som bussförare på mitt favorittrafikområde.
Och jag bara älskar det.

 

[Jannice]

Kanske ska precisera lite till, såg att jag missade det i ursprungsinlägget. Inte bara skulle personen ifråga behöva gå ner detta i lön - denne skulle också få betydligt längre till jobbet och då få lägga ytterligare kanske 2-3.000 kr på bensin + ca 1-2 h extra på att pendla till jobbet.

I så fall så nej, det skulle jag inte göra. Även om det är trevligt att ha ett jobb man tycker är roligt så är det för mig viktigare att få in en lön som gör att jag kan göra det jag tycker är roligt på fritiden och så vill jag ha tider som gör att jag får så mycket fritid som möjligt.