- Svar: 22
- Visningar: 4 385
Jag har nu varit och mätt mina järnvärden igen, och kan inte låta bli att spåna vidare lite kring detta...
När jag läser om tecken på järnbrist så känner jag igen mig i en hel del:
- känner sig trött och orkeslös
- har svårt att koncentrera sig
- känner sig yr
- blir lätt andfådd
- har sus i öronen
- blekhet
- sköra slemhinnor
Orsak saknas ju inte heller, då jag lider av väldigt rikliga menstruationer och alltid har gjort, och jag blir ju extra medvetslös under mensen när jag blöder som värst – då orkar jag knappt stå upp och omvärlden är väääldigt långt borta bakom ett tjockt lager mentalt ludd kan man ju lugnt säga!
Jag har så länge jag kan minnas varit mycket mer orkeslös än människor runtomkring mig och har alltid haft problem med brist på energi, faktiskt även innan jag fick mens. Jag har sökt läkare för min orkeslöshet urton gånger känns det som, utan att någon någonsin har hittat något eller kunnat hjälpa mig... För alla värden är bra.
Jag är alltså utlämnad till mig själv i att leta orsak och lösning på min orkeslöshet, och då är det bland annat det här med järnet som jag ändå har fastnat lite vid.
Jag hittade bland mina sparade gamla papper ett 18-år gammalt provtagningssvar där jag låg under lägsta gräns i järnvärde. Sedan var det någon läkare som tog mitt järnvärde för kanske runt 15 år sedan och upptäckte att jag låg toklågt, och på de kommande provsvar jag har sparat sedan dess under åren så har mina järnvärden i stort sett alltid varit för låga. Jag har alltså alltid haft för låga järnvärden sett till ferritin och järn. Men Hb har alltid varit OK eller högt, ibland över normal gräns. Och det är då det trasslar till sig, för enligt läkarna kan jag inte ha järnbrist om Hb är bra. Så jag har alltså inte järnbrist, men jag har symptom på det, plus lite konstiga värden, därför nystar jag i det ändå.
Läkaren som uppmärksammade mitt låga ferritinvärde för ca 15 år sedan satte in mig på järntabletter, men de gjorde ingen skillnad alls. Däremot låg jag på närmare 160 i Hb-värde, vilket är över normalt intervall, och även lite märkligt - för såvitt jag förstår bör låga nivåer av ”depåjärn” resultera i lågt Hb, men det har det alltså inte gjort i mitt fall... År 2015 lät jag ta blodprover på egen hand och såg att järn och ferritin fortfarande låg under normal gräns. Då testade jag att ta flytande järntillskott från hälsokosten dagligen, och lät göra om testet ett halvår senare. Det som hade hänt då var att järn och ferritin hade klättrat upp och låg på lägsta gränsen inom normalintervallet, dvs siffrorna var fortfarande väldigt låga men ”gröna”. Hb låg hela tiden på 130-135. Efter det så slutade jag med järntillskottet, eftersom jag tycker att det både är dyrt och meckigt att hålla på att ta kosttillskott...
I augusti i höstas lät jag kolla upp mina värden igen, och såg då att både järnet och ferritinet hade dykt igen. Då började jag återigen med flytande järntillskott (den här gången med ett litet annat upplägg för att hjälpa kroppen maximera upptaget), och nu 7 månader senare har järnet tagit sig upp precis ”med näsan över ytan” förbi lägsta normalgräns igen, medans ferritinet har tagit ett jätteskutt uppåt (med mina mått mätt)! Men den här gången låg mitt Hb väldigt högt igen. Jag tror dock att jag lutar år att jag ska fortsätta ta järntillskottet. Kanske kan jag fortsätta bygga upp järnet och ferritinet om jag håller i med tillskottet denna gång och inte slutar.
Som kuriosa kan jag nämna att när jag var på en föreläsning om kvinnohälsa inom alternativ-/komplementärvården en gång, så menade föreläsaren att ferritinet behöver ligga på uppåt 60-80 för att vara en bra grund för optimal hälsa. Jag kunde inte låta bli att skratta högt! Här kämpar jag stenhårt för att få upp mitt ferritin från 2 till 24 och tycker att jag har gjort en heroisk insats, så snackar hon om 60! Nivåer som jag bara kan drömma om!
En annan sak är MCH och MCV, där jag också ligger lågt eller för lågt. MCH mäter den genomsnittliga mängden hemoglobin i en röd blodkropp, och MCV mäter den genomsnittliga storleken på en röd blodkropp. Jag har alltså väldigt små röda blodkroppar med en liten mängd hemoglobin i dem. Ändå får kroppen upp mitt Hb-hemoglobinvärde till skyhöga nivåer. Vad jag har förstått så kan höga nivåer av Hb uppstå när kroppen förtätar blodet, dvs dehydrering. Och det känns inte helt omöjligt, då jag tidigare i livet faktiskt har reagerat på att mitt blod är så trögflytande. Om jag skär mig kan det ta lång tid innan det börjar sippra fram blod, och det mörka blod som kommer är mer såslikt/krämlikt i konsistensen. Inte alls lättrinnande som vatten.
Det skulle ju vara intressant att mäta min blodplasmavolym/andel, men det vet jag inte om man kan göra. Jag har vissa andra tecken på att vara ”för torr”, som t ex väldigt torr hud som ”fastnar uppe” om jag nyper i den, samt lågt blodtryck... Men om jag dricker mer vatten så kissar jag bara ut det direkt. Kroppen vill liksom inte ta upp det, och jag lovar – det har jag försökt öva på i många år, just på grund av mina hudproblem. Jag har dock en känslig vätskebalans på det sättet att jag lätt får enormt ont i huvudet som kan sitta i i flera dagar om jag skulle råka glömma att dricka på för många timmar. Så där finns också nånting som inte känns helt välfungerande....
En tanke jag har är om det kan vara så att genom att ha utsatt kroppen för ständigt järnbrist i och med mina rikliga menstruationer under hela livet, så har kroppen försökt förtäta blodet genom att inte ta upp vätska i det, för att kompensera för syrebristen i vävnaderna???.... Alltså jag har ingen aning om det kan fungera så, det är återigen bara jag som spånar.
Jag måste ändå säga att jag blev riktigt nöjd med att ha lyckats uppnå ett all time high med ferritinvärdet idag!! Way to go girl!
Jag funderar dock på om mitt höga Hb skulle vara något att oroa mig för, men kan inte hitta något direkt om att det skulle vara farligt. Eventuellt kan jag försöka ta reda på om det finns något sätt för mig att förbättra vätskebalansen i kroppen och få ut mer vätska i blodet.
En annan sak som skulle vara himla bra vore att hitta något sätt som minskar blodförlusterna jag ständigt utsätts för, men det känns liiiite svårare...
Och ytterligare en sak som jag är jättenyfiken på för att se om det kunde hjälpa mig att få igång flödet i min stagnerade kropp är lymfmassage. För jag känner mig verkligen ”stagnerad” på alla möjliga sätt....
Jag har ju också tidigare genom biofeedback hos en andningsinstruktör blivit uppmätt som hypoventilerare pga att jag har andats fel under så många år (alltså inte hyperventilation/överandning som det pratas mest om, utan hypoventilation/underandning), vilket såvitt jag har förstått påverkar hur mycket syre som kommer ut till vävnaderna.
Och det kanske också kan resultera i att kroppen reagerar på syrebristen genom att försöka förtäta blodet??? (återigen mina egna gissningar)
Men att plocka upp de andningsövningarna (- vilka skiljer sig stort från de andningsövningar jag gör på yogan, som enligt andningsinstruktören faktiskt inte alls är särskilt bra för en hypoventilerare utan tvärtom) vore kanske inte helt fel det heller... Jag har ju märkt att jag får kraftig huvudvärk om jag går in för mycket i andningsövningarna i yogan och har därför under de sista månaderna låtit bli att gå in i dem lika mycket. Kanske behöver jag även löpa linan ut och väcka liv i de balanserande övningarna jag fick för min hypoventilation?...
Ja ja – det man inte vet får man gissa sig fram till!
Men jag är glad när mina gissningar resulterar i påtagliga resultat, som nu mitt höjda ferritinvärde!
När jag läser om tecken på järnbrist så känner jag igen mig i en hel del:
- känner sig trött och orkeslös
- har svårt att koncentrera sig
- känner sig yr
- blir lätt andfådd
- har sus i öronen
- blekhet
- sköra slemhinnor
Orsak saknas ju inte heller, då jag lider av väldigt rikliga menstruationer och alltid har gjort, och jag blir ju extra medvetslös under mensen när jag blöder som värst – då orkar jag knappt stå upp och omvärlden är väääldigt långt borta bakom ett tjockt lager mentalt ludd kan man ju lugnt säga!
Jag har så länge jag kan minnas varit mycket mer orkeslös än människor runtomkring mig och har alltid haft problem med brist på energi, faktiskt även innan jag fick mens. Jag har sökt läkare för min orkeslöshet urton gånger känns det som, utan att någon någonsin har hittat något eller kunnat hjälpa mig... För alla värden är bra.
Jag är alltså utlämnad till mig själv i att leta orsak och lösning på min orkeslöshet, och då är det bland annat det här med järnet som jag ändå har fastnat lite vid.
Jag hittade bland mina sparade gamla papper ett 18-år gammalt provtagningssvar där jag låg under lägsta gräns i järnvärde. Sedan var det någon läkare som tog mitt järnvärde för kanske runt 15 år sedan och upptäckte att jag låg toklågt, och på de kommande provsvar jag har sparat sedan dess under åren så har mina järnvärden i stort sett alltid varit för låga. Jag har alltså alltid haft för låga järnvärden sett till ferritin och järn. Men Hb har alltid varit OK eller högt, ibland över normal gräns. Och det är då det trasslar till sig, för enligt läkarna kan jag inte ha järnbrist om Hb är bra. Så jag har alltså inte järnbrist, men jag har symptom på det, plus lite konstiga värden, därför nystar jag i det ändå.
Läkaren som uppmärksammade mitt låga ferritinvärde för ca 15 år sedan satte in mig på järntabletter, men de gjorde ingen skillnad alls. Däremot låg jag på närmare 160 i Hb-värde, vilket är över normalt intervall, och även lite märkligt - för såvitt jag förstår bör låga nivåer av ”depåjärn” resultera i lågt Hb, men det har det alltså inte gjort i mitt fall... År 2015 lät jag ta blodprover på egen hand och såg att järn och ferritin fortfarande låg under normal gräns. Då testade jag att ta flytande järntillskott från hälsokosten dagligen, och lät göra om testet ett halvår senare. Det som hade hänt då var att järn och ferritin hade klättrat upp och låg på lägsta gränsen inom normalintervallet, dvs siffrorna var fortfarande väldigt låga men ”gröna”. Hb låg hela tiden på 130-135. Efter det så slutade jag med järntillskottet, eftersom jag tycker att det både är dyrt och meckigt att hålla på att ta kosttillskott...
I augusti i höstas lät jag kolla upp mina värden igen, och såg då att både järnet och ferritinet hade dykt igen. Då började jag återigen med flytande järntillskott (den här gången med ett litet annat upplägg för att hjälpa kroppen maximera upptaget), och nu 7 månader senare har järnet tagit sig upp precis ”med näsan över ytan” förbi lägsta normalgräns igen, medans ferritinet har tagit ett jätteskutt uppåt (med mina mått mätt)! Men den här gången låg mitt Hb väldigt högt igen. Jag tror dock att jag lutar år att jag ska fortsätta ta järntillskottet. Kanske kan jag fortsätta bygga upp järnet och ferritinet om jag håller i med tillskottet denna gång och inte slutar.
Som kuriosa kan jag nämna att när jag var på en föreläsning om kvinnohälsa inom alternativ-/komplementärvården en gång, så menade föreläsaren att ferritinet behöver ligga på uppåt 60-80 för att vara en bra grund för optimal hälsa. Jag kunde inte låta bli att skratta högt! Här kämpar jag stenhårt för att få upp mitt ferritin från 2 till 24 och tycker att jag har gjort en heroisk insats, så snackar hon om 60! Nivåer som jag bara kan drömma om!
En annan sak är MCH och MCV, där jag också ligger lågt eller för lågt. MCH mäter den genomsnittliga mängden hemoglobin i en röd blodkropp, och MCV mäter den genomsnittliga storleken på en röd blodkropp. Jag har alltså väldigt små röda blodkroppar med en liten mängd hemoglobin i dem. Ändå får kroppen upp mitt Hb-hemoglobinvärde till skyhöga nivåer. Vad jag har förstått så kan höga nivåer av Hb uppstå när kroppen förtätar blodet, dvs dehydrering. Och det känns inte helt omöjligt, då jag tidigare i livet faktiskt har reagerat på att mitt blod är så trögflytande. Om jag skär mig kan det ta lång tid innan det börjar sippra fram blod, och det mörka blod som kommer är mer såslikt/krämlikt i konsistensen. Inte alls lättrinnande som vatten.
Det skulle ju vara intressant att mäta min blodplasmavolym/andel, men det vet jag inte om man kan göra. Jag har vissa andra tecken på att vara ”för torr”, som t ex väldigt torr hud som ”fastnar uppe” om jag nyper i den, samt lågt blodtryck... Men om jag dricker mer vatten så kissar jag bara ut det direkt. Kroppen vill liksom inte ta upp det, och jag lovar – det har jag försökt öva på i många år, just på grund av mina hudproblem. Jag har dock en känslig vätskebalans på det sättet att jag lätt får enormt ont i huvudet som kan sitta i i flera dagar om jag skulle råka glömma att dricka på för många timmar. Så där finns också nånting som inte känns helt välfungerande....
En tanke jag har är om det kan vara så att genom att ha utsatt kroppen för ständigt järnbrist i och med mina rikliga menstruationer under hela livet, så har kroppen försökt förtäta blodet genom att inte ta upp vätska i det, för att kompensera för syrebristen i vävnaderna???.... Alltså jag har ingen aning om det kan fungera så, det är återigen bara jag som spånar.
Jag måste ändå säga att jag blev riktigt nöjd med att ha lyckats uppnå ett all time high med ferritinvärdet idag!! Way to go girl!
Jag funderar dock på om mitt höga Hb skulle vara något att oroa mig för, men kan inte hitta något direkt om att det skulle vara farligt. Eventuellt kan jag försöka ta reda på om det finns något sätt för mig att förbättra vätskebalansen i kroppen och få ut mer vätska i blodet.
En annan sak som skulle vara himla bra vore att hitta något sätt som minskar blodförlusterna jag ständigt utsätts för, men det känns liiiite svårare...
Och ytterligare en sak som jag är jättenyfiken på för att se om det kunde hjälpa mig att få igång flödet i min stagnerade kropp är lymfmassage. För jag känner mig verkligen ”stagnerad” på alla möjliga sätt....
Jag har ju också tidigare genom biofeedback hos en andningsinstruktör blivit uppmätt som hypoventilerare pga att jag har andats fel under så många år (alltså inte hyperventilation/överandning som det pratas mest om, utan hypoventilation/underandning), vilket såvitt jag har förstått påverkar hur mycket syre som kommer ut till vävnaderna.
Och det kanske också kan resultera i att kroppen reagerar på syrebristen genom att försöka förtäta blodet??? (återigen mina egna gissningar)
Men att plocka upp de andningsövningarna (- vilka skiljer sig stort från de andningsövningar jag gör på yogan, som enligt andningsinstruktören faktiskt inte alls är särskilt bra för en hypoventilerare utan tvärtom) vore kanske inte helt fel det heller... Jag har ju märkt att jag får kraftig huvudvärk om jag går in för mycket i andningsövningarna i yogan och har därför under de sista månaderna låtit bli att gå in i dem lika mycket. Kanske behöver jag även löpa linan ut och väcka liv i de balanserande övningarna jag fick för min hypoventilation?...
Ja ja – det man inte vet får man gissa sig fram till!
Men jag är glad när mina gissningar resulterar i påtagliga resultat, som nu mitt höjda ferritinvärde!
