Olika regler, olika människor?

[mian1]

Min medryttare tycker att hästen hon lånar är lite tråkig. Han är lat och tycker inte om att springa eller att busa, vilket min stora häst tycker är det bästa som finns. Medryttaren har bett om att vi ska byta häst med jämna mellanrum för att få lite omväxling. Hon är den första som bett om att få rida min stora häst, den enda förutom mig som öht vill rida hästen. Och jag tycker att det är jättebra för min häst att vänja sig vid andra ryttare än mig. Men hur blir det med lydigheten i längden? Det är en stor och stark häst och är man inte väldigt bestämd och håller väldigt tydliga gränser så utnyttjar hon verkligen situationen. Hästen är änglasnäll, men busig. Medryttaren är 13 år och under 160 lång. Hästen är drygt 165 cm hög, så det finns en viss storleksskillnad.
De verkar trivas ihop, men tjejen är ännu inte tillräckligt bestämd och säjer inte alltid ifrån, dessutom misstänker jag att hon tillåter en hel del som jag inte gör, hon ser rätt nöjd ut ibland då hästen busar till det.

Än så länge har vi bara bytt häst ett par gånger, men hur blir det i längden? Kan hästen skilja på oss eller kommer hon att testa mina gränser igen?

 

[Dainty]

Risken finns ju att du får befästa dina regler en gång till när du ska rida. Tjejen växer säkert av att rida din häst och blir bara duktigare, men du får väl bestämma en gräns för busandet som hon måste respektera? Knepigt. Man vill ju busa själv ibland också

 

[mian1]

Vi rider alltid ihop och busandet är inte värre än att medryttartjejen tillåter att hästen springer utan att själv ha gett kommando för springandet. Oftast går den lata hästen först, han boss och för tillfället är han väldigt tjurig, den stora hästen vågar inte gå om och blir så orolig att ha den sure latmasken bakom sig. Jag har några gånger hållit in den stora hästen för att sedan springa ikapp-så att hon kan sträcka ut sig lite. Det lärde hon sig snabbt och nu "luras" hon för att hamna på efterkälke och för att få springa ikapp. Det går jag inte på, men medryttaren tycker att det är rätt skojigt tror jag.
Hästen lyder mig, även om det inte är jag som rider henne. Det känns kul!
Enda jag oroar mig över är att hästen bockar ganska våldsamt om hon blir jättejättebusig. Medryttaren är inte lika tung som jag så risk finns att hon flyger som en vante. Men hon är förvarnadom när hästen kan bocka och vad hon ska göra för att avbryta. Dessutom finns ett handtag i sadeln och det brukar hjälpa bra.

 

[Dainty]

Usch vad jag blir rida-ut-sugen när du skriver sådär.

Jag kanske är för släpphänt men jag tycker det där låter himla roligt . Och du har ju god koll på vad som händer.

 

[lizan]

"min" fjordkille gör klar skillnad på ryttare och ryttare.

med mig är han- peppar peppar- änglasnäll och hittar inte på några bus eller hyss.

med ägaren sin kan han dock leva om rätt rejält och på senare dit har det varit bockar o brallar varje ritt för dom, och inte en enda för mig.

 

[lil-sis]

Jora, de skiljer på folk och folk.

 

[Horsewhisperer]

Hej!
Givetvis skiljer hästar på oss människor, precis som de skiljer på varandra i flocken. Det jag dock har märkt är att har du lagt en riktigt bra grund med en häst, lärt den att den inte ska gå över människor osv. Lagt bra regler med andra ord så är risken att hästen kommer köra med människan i allmänhet mycket mindre.
Niklas