Ologisk barnlängtan?

[Kattennizze]

Jag tror att väldigt många får kalla fötter i nåt skede när det kommer till planering av sitt första barn. Även jag. Jag ville inte ge upp mitt liv - hästarna. Många gånger blir det så, därför att man väljer att ge föräldralivet mer plats och med tiden kan det vara svårt att få ihop det. Jag menar, vilken förälder offrar dom enda 4 timmarna på ett dygn som man får med sitt barn en heltidsarbetsdag, mot att rida på sina hästar? Och det är ofta så att barnen går på dagis 5 dar i veckan, kommer då hem runt 16-17 och sen är det sovdags kl 20 för nästa dag ska dom upp igen klockan 06.30. Men det betyder inte att man inte kan fortsätta att ha häst - eller karriär - eller verksamhet. Det beror ju helt på vilka förutsättningar man har och vilka prioriteringar man kan och väljer att göra.

Om ni har en gård och en verksamhet så är det ju ert arbete - eller arbetar ni heltid vid sidan av detta också?

Vilka resor ni vill göra, hur ni vill spendera er fritid, beror ju på er. Det är klart att det kanske är svårt att åka på en ridresa till spanien med en 3-åring. Om man inte turas om att rida då, först du och sen din man. En bilsemester kanske kommer att se lite annorlunda ut än om ni var bara vuxna. Men det mesta går ganska bra att göra med barn, man måste inte åka till Bamseland om man inte vill. Man ser dock oftast plötsligt vitsen och njutningen i den sortens semestrar när man väl får barn ja.

Ni kommer inte att ångra era barn. Man kanske kan ångra tidpunkten, eller nåt man gav upp. Men man ångrar inte sina barn, det tror jag verkligen inte.

Vad gäller barnlängtan så är det ju så att det är väldigt mysigt med graviditetstiden, allt planerande, väntan, fixandet, inköpt av saker, förberedelser. Det kanske är det du längtar efter, och inte själva barnet just nu? Det kanske kan förklara din längtan. Många hamnar i sin egen lilla bubbla och det är väldigt trevligt där. Andra saker försvinner, bekymmer, funderingar, framtid. Man är här och nu och tänker inte längre fram än till BF, och så får man nya vänner och bekantskaper som också lever i den här rosa, lyckliga, bekymmerslösa bubblan. Det är inte så för alla men för en del, och det är ett väldigt trevligt tillstånd. Det kanske är det du längtar till.

Jag skulle aldrig ge upp mina hästar. Aldrig. Jag var orädd, såg aldrig några hinder när det kom till hästar. Det var min identitet, mitt liv. Jag hade drömmar, planer, mål. Jag hade just köpt ny häst, men en sån kapacitet. Men när jag blev med barn började det där plötsligt bli mindre betydelsefullt. Jag har kvar min häst, jag rider ibland och det är fortfarande en del av mig själsligt. Men just nu ges det väldigt lite tid. Jag har varken muskler eller kondis kvar, jag är rädd för att dö ibland, att åka till min häst, ramla av och dö från mina barn. Jag lägger sällan pengar på min ridning, mer än det som behövs för att ha kvar hästen. Så prioriterade jag och det var mitt val, inget jag ångrar. En vacker dag har jag mer tid igen, och då kanske jag ska börja drömma. Kanske, kanske inte. Eller så fortsätter jag att baka bröd och bullar med mina barnbarn istället och luffsar runt på min fina häst i skogen när jag finner tiden.

Det finns tyvärr många som ångrar sina barn, även fast det är helt tabu att säga det. Normen är så väldigt stark att vi måste föröka oss så det gör många utan att tänka efter före vad det innebär och hur mycket man måste ge upp av sina egna intressen när man får barn.

 

[Ray]

Jag menade inte egentligen att man skulle just hänga på kulturarrangemang, huvudsaken är att man gör det man tycker är roligt med sina barn, och precis som du säger, är med dem. Man är inte med sina barn om de spelar på mobilen medan du mockar boxen t ex.

Jag tillhör ju de som när mitt barn var yngre hade barn och hund med till inackorderingsstallet och mockade. Det var fler som hade det, vi brukade passa på att ta en fika tillsammans oxå. Barn och hund var smutsiga och nöjda efteråt och för mig var det roligare än att sitta med kopplad hund i lekparken och rota i sandlådan...
Nu när barnet är äldre händer det mer sällan mest eftersom det inte behövs. När det händer hjälps vi åt att mocka och fylla mat och borsta häst fast oftast smiter hon iväg och leker med stallkatten istället. Även om vi gör olika saker tycker vi att vi är tillsammans.

 

[Hiddeous]

Men hur många av oss har inte sett de mammor (papporna brukar jobba eller vara frånvarande) som har med sig en hög med barn till stallet där de får riva runt och härja fritt medan mammorna sköter hästarna, släpper ut sina hundar att rasta av sig på samma gång.

Jag vet inte om jag gör en korrekt prioritering, men jag skulle aldrig dra med mina barn till stallet om jag inte visste att de ville dit och hade roligt medan de var där. Jag väntade i timmar på min mamma när hon skulle borsta häst, mocka osv i evigheter och trots att jag älskade ridning och hästar var det vedervärdigt. Mörkt, kallt, fuktigt, ofta sent på kvällen och dötrist. Finns det ett mervärde för barnet (lekkompisar, roliga och SÄKRA platser att leka på, osv) är det en helt annan sak. Jag förstår inte riktigt hur man ser på sitt föräldraskap när man sätter hästen och fritidsintressena före barnen. Jag får lite för mig att sådana föräldrar betraktar barnen ungefär som de betraktar sina hundar; de ska liksom hänga med och ligga tyst och stilla under bordet om det så behövs. Jag tar i stort sett aldrig med mina barn på aktiviteter som jag känner inte passar dem. Det är en riktig lyckträff när aktivitet fungerar lika bra för både vuxna och barn, men tyvärr är det inte jätteofta som den fusionen sker. Därför blir det nästan alltid så att jag följer med barnen på saker som jag inte är jätteroad av. Min behållning blir att sönerna har så roligt att det är mödan värt. Hästen får komma om några år.

 

[Hiddeous]

Vi gillar också att resa, och är mer inne på lite äventyrliga resor (1 månads roadtrip över halva USA etc) och jag ryser lite inombords när jag ser våra vänner jubla över att få åka på charter-resa till Grekland och få hänga med Fritidsresors "Lollo och Bernie".

Jag tycker det verkar mer beundransvärt att få ihop en sådan resa när man föder upp hästar, snarare än när man föder upp barn . För mig skulle en roadtrip i USA vara ett öde värre än döden, med eller utan barn. Men resor i sig hör definitivt till det allra roligaste med att vara förälder - tycker jag! Jag formligen älskar att ta med mina barn på flygplatser, tåg och bussar och drömmer om att bo utomlands en längre tid. För mig är det den optimala aktiviteten. Det händer saker hela tiden, det är alltid nya miljöer, inget städtvång och tråkig matlagning. Man ägnar allt tid åt varandra och slipper den ständiga sysselsättningsångesten "vad ska jag nu hitta på som X tycker är kul? Hur ska jag aktivera honom i dag?" Är man på resa behöver man inte fundera på det. Man promenerar i timtal, hittar spontana lekplatser och spännande besöksmål. Lika stimulerande för mig som för barnen.

 

[skiesabove]

Det är ju rätt nyttigt för barnen att lära sig ha tråkigt också... eller att underhålla sig själva. Att konstant underhålla sina barn är ju att göra dom en stor otjänst inför framtiden.

 

[Ray]

Det är ju rätt nyttigt för barnen att lära sig ha tråkigt också... eller att underhålla sig själva. Att konstant underhålla sina barn är ju att göra dom en stor otjänst inför framtiden.

Håller med dig!
Att man som förälder alltid ska se till att barnen har roligt känns som något som bara händer på forum? Eller är det så det ska vara nuförtiden ?
Kan inte minnas att mina eller vänners föräldrar gjorde det när man växte upp och vi har ändå bra relation till föräldrar och bra liv...
Att kunna underhålla sig själv är en värdefull egenskap

 

[Hiddeous]

Håller med dig!
Att man som förälder alltid ska se till att barnen har roligt känns som något som bara händer på forum? Eller är det så det ska vara nuförtiden ?

Var det riktat till mig? Jag har aldrig skrivit att barn ska ha kul hela tiden, eller ständigt behöver underhållas. Däremot är det ju märkligt, tycker jag, om man som förälder ser till att ha roligt och bara förväntar sig att barnen ska hänga med. Vilket skulle bli fallet om jag beslöt att spendera fredagarna (då båda barnen är hemma) i ridhuset med unghästen. Jag tycker helt enkelt att det är själviskt att göra så. Den här tråden handlar ju dessutom om just det - när föräldrarnas intressen kommer i konflikt med allt det som har med barn att göra.

Jag är föräldraledig just nu och då blir det 12 timmar långa dagar tillsammans med ett eller två barn dagligen. Och då skulle det bli helt outhärdligt för både mig och dem om vi inte hittade på några aktiviteter. Därav krävs det viss fantasi för att komma på saker som passar helst båda barnen och mig.

 

[ako]

Jag vet inte om jag gör en korrekt prioritering, men jag skulle aldrig dra med mina barn till stallet om jag inte visste att de ville dit och hade roligt medan de var där. Jag väntade i timmar på min mamma när hon skulle borsta häst, mocka osv i evigheter och trots att jag älskade ridning och hästar var det vedervärdigt. Mörkt, kallt, fuktigt, ofta sent på kvällen och dötrist. Finns det ett mervärde för barnet (lekkompisar, roliga och SÄKRA platser att leka på, osv) är det en helt annan sak. Jag förstår inte riktigt hur man ser på sitt föräldraskap när man sätter hästen och fritidsintressena före barnen. Jag får lite för mig att sådana föräldrar betraktar barnen ungefär som de betraktar sina hundar; de ska liksom hänga med och ligga tyst och stilla under bordet om det så behövs. Jag tar i stort sett aldrig med mina barn på aktiviteter som jag känner inte passar dem. Det är en riktig lyckträff när aktivitet fungerar lika bra för både vuxna och barn, men tyvärr är det inte jätteofta som den fusionen sker. Därför blir det nästan alltid så att jag följer med barnen på saker som jag inte är jätteroad av. Min behållning blir att sönerna har så roligt att det är mödan värt. Hästen får komma om några år.

Håller med fullkomligt. Har själv tre barn och en häst (som jag haft länge) men har medryttare hälften av dagarna o de två- tre dagarna jag rider åker jag till stallet ensam. Dock kan det hända att ett eller flera barn följer med i bland (kanske 2 ggr/ mån) när vi bara ska mocka o "laga mat" åt hästen. De tycker det är mellan ok och riktigt roligt beroende på dag, o dessutom går det ju fort o innebär ingen särskild väntan.

 

[skiesabove]

Jag kommer själv behöva ta med barnet till stallet varannan vecka, pga att min sambo jobbar utomlands då. Är det realistiskt att skaffa barnvakt 7 dagar i veckan, eller medryttare/låta hästen vila varannan vecka?

Jag vill dessutom att mitt barn ska få lära sig umgås med djuren på gården (höns, hund, häst) och att min häst ska bli barntränad. Givetvis lär ju aktiviteterna bli anpassade utefter barnet, jag kommer inte låsa in hen i en box medans jag nöter dressyr i en timme. Långa ridpass kan jag ta när sambon är hemma.

Varför inte ta med barn till stallet?

 

[Unsure]

Jag vill dessutom att mitt barn ska få lära sig umgås med djuren på gården (höns, hund, häst).

Ja, för mina eventuellt framtida barn så kommer det nog vara svårt att undvika att ta med barnen till stallet, eftersom barnen kommer att bo på en lantbruksgård. Det gäller ju för övrigt inte bara hästarna, utan det gäller våra kor, får, höns och så vidare... För oss är det ju inte bara ett intresse, utan också en inkomst.

Får se hur det blir helt enkelt. Jag har i alla fall insett att vi måste prioritera renovering och jobb innan vi skaffar barn, och försöka se till att gården blir så lättskött som möjligt. Mer värmevattenkoppar i hagarna, mer lättstädat hönshus etc. Och städhjälp. Jag drömmer verkligen om städhjälp hemma i framtiden.

 

[jerseyko]

Lite OT men jag och min man åker på skidsemester en gång om året ungefär. Barnet tycker det är toppen att bo hos mormor och morfar en heeel vecka! Man måste ju inte nödvändigtvis ta med dem på sina resor, det kan vara väldigt värdefullt att få vårda relationen också.

Och här är det mormor och morfar som tar med mina barn på massa utlandsresor så får jag vara kvar i kalla sverige

 

[jerseyko]

Jag vet inte, jag är så osäker på alltihop. Vi vill ju ha barn, men det passar nog helt enkelt inte nu. Jag väntar nog på att någon ska hålla upp en stor blinkande skylt när det är dags, där det står "NU borde ni försöka skaffa barn!". Och just nu är det någon renovering och jobb som är viktigast att fixa...

Jag drömmer liksom om att "alla bitar" ska falla på plats INNAN vi skaffar barn. Att vi har ordentligt med pengar, och bra möjligheter till allting. Men ändå är jag sugen. Här och nu.

Något du nog måste acceptera är att det inte alltid funkar att ha allt så planerat.
Barnen "styr" från första stund. Ni kan inte styra när du ska bli gravid. Det kan hända nu, om ett år eller aldrig. Och om ni försöker, inte slutar ni väl bara för bilen går sönder eller de händer nått annat?

 

[Hiddeous]

Jag kommer själv behöva ta med barnet till stallet varannan vecka, pga att min sambo jobbar utomlands då. Är det realistiskt att skaffa barnvakt 7 dagar i veckan, eller medryttare/låta hästen vila varannan vecka?

Det beror ju på åldern på barnet och vad barnet själv vill. Min man har också jobbat en del utomlands, men har i princip slutat med det sedan vi fått barn. Det tar oerhört mycket på krafterna att vara ensam med barnet och att dessutom ha ansvar för en häst låter väldigt jobbigt. Om barnet är litet, det vill säga. Jag hade utan att tveka delegerat bort hästen till någon annan, så att jag hade kunnat fokusera på barnet. Alternativt försökt hitta passning några gånger i veckan. Men det är ju jag det, andra löser det ändå.

 

[Hiddeous]

Varför inte ta med barn till stallet?

Små barn behöver konstant passning. Det funkar inte att hålla i en häst/rida och springa efter en treåring samtidigt. Dessutom kan barnet utsätta sig själv och andra för fara om hen springer bland hästarna eller i stallgången. Jag tycker nog ur skadeperspektiv att stallar är bland de minst lämpliga ställena att låta barn springa runt tillsyn. Har man någon som passar dem är det en annan sak, förstås.

 

[Yrja]

Det finns tyvärr många som ångrar sina barn, även fast det är helt tabu att säga det. Normen är så väldigt stark att vi måste föröka oss så det gör många utan att tänka efter före vad det innebär och hur mycket man måste ge upp av sina egna intressen när man får barn.

Jag tror inte att någon "förökar" sig pga att det förväntas av en. Tyvärr, det köper jag inte.

Och ts uttrycker inte att hon känner press att skaffa barn, utan att hon känner en längtan.

 

[skiesabove]

Det beror ju på åldern på barnet och vad barnet själv vill. Min man har också jobbat en del utomlands, men har i princip slutat med det sedan vi fått barn. Det tar oerhört mycket på krafterna att vara ensam med barnet och att dessutom ha ansvar för en häst låter väldigt jobbigt. Om barnet är litet, det vill säga. Jag hade utan att tveka delegerat bort hästen till någon annan, så att jag hade kunnat fokusera på barnet. Alternativt försökt hitta passning några gånger i veckan. Men det är ju jag det, andra löser det ändå.

Har redan fullservice på lösdrift i ett litet stall på landet . Så mina dagar i stallet består av att göra precis det jag vill och orkar med hästen. Men tråkigt att låta han stå varannan vecka. Ser inte problemet med att gå på prommis eller longera/tömköra med en liten i sjal, eller träna tricks i 5-10min medans en toddler ser på.

Och som sagt, jag anser att barn behöver lära sig tidigt hur man umgås med djur (inte skrika, inte springa etc).

Min häst är en del av min familj och jag vill att hela min familj ska kunna ha utbyte av varandra.

Jag har ett mycket större problem att lösa om jag vill jobba heltid (oavsett häst eller inte) när sambon är borta. Det går liksom inte ihop med hur många timmar barnet då måste vara på dagis...

 

[Raderad medlem 19815]

Har redan fullservice på lösdrift i ett litet stall på landet . Så mina dagar i stallet består av att göra precis det jag vill och orkar med hästen. Men tråkigt att låta han stå varannan vecka. Ser inte problemet med att gå på prommis eller longera/tömköra med en liten i sjal, eller träna tricks i 5-10min medans en toddler ser på.

Och som sagt, jag anser att barn behöver lära sig tidigt hur man umgås med djur (inte skrika, inte springa etc).

Min häst är en del av min familj och jag vill att hela min familj ska kunna ha utbyte av varandra.

Jag har ett mycket större problem att lösa om jag vill jobba heltid (oavsett häst eller inte) när sambon är borta. Det går liksom inte ihop med hur många timmar barnet då måste vara på dagis...

En idé kan ju vara att jobba lite mer de veckor som din sambo inte är utomlands och att han då tar fler hämtningar och lämningar och att du jobbar lite mindre de veckor han är utomlands. Han får kanske lite övertidstimmar när han är utomlands så att det jämnar ut sig. Om det funkar med era jobb att göra så såklart.

Och ja, det är knepigt att få ihop att båda ska jobba heltid, särskilt om man pendlar en bit. Det blir enklare om man har möjlighet att jobba lite hemma på kvälls- eller dagtid.

 

[ako]

De

Har redan fullservice på lösdrift i ett litet stall på landet . Så mina dagar i stallet består av att göra precis det jag vill och orkar med hästen. Men tråkigt att låta han stå varannan vecka. Ser inte problemet med att gå på prommis eller longera/tömköra med en liten i sjal, eller träna tricks i 5-10min medans en toddler ser på.

Och som sagt, jag anser att barn behöver lära sig tidigt hur man umgås med djur (inte skrika, inte springa etc).

Min häst är en del av min familj och jag vill att hela min familj ska kunna ha utbyte av varandra.

Jag har ett mycket större problem att lösa om jag vill jobba heltid (oavsett häst eller inte) när sambon är borta. Det går liksom inte ihop med hur många timmar barnet då måste vara på dagis...

Att hantera häst med barn i bärsele eller vagn tycker jag inte är säkerhetsmässigt ok (och att gästen är "snäll" är inget argument- en häst är en häst med flyktinstinkt och flera hundra kg kroppsvikt) och få treåringar sitter snällt still och "tittar på" när mamma tränar häst.

Sen kan man lära barn umgås med djur ändå och ingen har väl sagt att man inte kan/ bör ta med barn till stallet? Det flera säger är att det inte känns ok att låta barnen vara med i timtal på regelbunden basis om det mest blir jobbigt och tråkigt för dem för att man själv ska utöva sin hobby.

Och ja, jag låter trist. Och ja, jag har erfarenhet av både hästar o barn- är trenarnsförälder, hästägare och yrkesverksam ridlärare.

 

[skiesabove]

De


Att hantera häst med barn i bärsele eller vagn tycker jag inte är säkerhetsmässigt ok (och att gästen är "snäll" är inget argument- en häst är en häst med flyktinstinkt och flera hundra kg kroppsvikt) och få treåringar sitter snällt still och "tittar på" när mamma tränar häst.

Sen kan man lära barn umgås med djur ändå och ingen har väl sagt att man inte kan/ bör ta med barn till stallet? Det flera säger är att det inte känns ok att låta barnen vara med i timtal på regelbunden basis om det mest blir jobbigt och tråkigt för dem för att man själv ska utöva sin hobby.

Och ja, jag låter trist. Och ja, jag har erfarenhet av både hästar o barn- är trenarnsförälder, hästägare och yrkesverksam ridlärare.

Många tycker inte det är säkert att löslongera en häst heller, men nu börjar det bli OT.

Min egentliga poäng är:
Jag ser en ny typ av curlande där föräldrarna konstant underhåller sina barn, sitter med och tittar på varje träning, och anpassar sitt liv helt efter barnen. Det tror jag är dåligt. Tror media kallar det för hover-parenting (som helikoptrar hovrar). Är ännu värre i USA än här men småbarnsföräldrarna i mitt umgänge har klagat på att det ökar här med, och att de som inte gör så får sneda blickar av "supermorsorna".

Jag tror att "supermorsorna" förstör sina barn och att de sena nollnollisterna och tiotalisterna kommer ha det ännu tuffare när de ska ut i vuxenlivet än vad nittiotalisterna hade/har.

Jag tror på att barn behöver få utveckla sin egen kreativitet och leklust (kunna leka själva/med andra barn utan vuxen inblandning), få lära sig bli självständiga i lagoma doser (föräldern lämnar och hämtar på träningen men sitter inte kvar och tittar), och få lära sig hur man ska bete sig i olika "vuxna" situationer (följa med i butik, till stall, på bilbesiktningen etc). Föräldrars jobb är ju att förbereda sina barn inför vuxenlivet... inte vara en personlig assistent. Tycker jag .

 

[Kattennizze]

Jag tror inte att någon "förökar" sig pga att det förväntas av en. Tyvärr, det köper jag inte.

Och ts uttrycker inte att hon känner press att skaffa barn, utan att hon känner en längtan.

Som sagt, vi befinner oss på olika planeter. Självklart förväntas det av kvinnor att skaffa barn, det är den starkaste normen vi har i vårt samhälle. Se bara hur kvinnor i fertil ålder ständigt blir antastade om de inte har barn, är det inte dags nu.....etc.