Ologisk barnlängtan?

[Hiddeous]

Men jag funderar... vad ska man då kunna göra med bebis i sjal som är "riskfritt" - det är ju inte riskfritt att gå på promenad UTAN häst heller i så fall. Snubbla kan man göra på barmark om man har otur. En cyklist kan köra på en eller en bil.

Jag tror att du delvis missförstod mitt inlägg. Att hantera häst med bebis i sjal är givetvis en risk, precis som att gå på is. Men jag skulle säga att hästhantering medför en rätt stor risk. Och, om du frågar mig, en onödig sådan. Men inlägget jag svarade på ansåg att det inte fanns någonting riskabelt alls med att träna hästar med en bebis. Det är obegripligt för mig.

Mina spädbarn har inte fått vara i närheten när vi hanterar hästarna. Just för att bebisar är så sköra och hästarna i all välmening gärna nosar och puffar på dem. En smäll eller knuff kan vara förödande. Jag reagerar ofta på att hästfolk är väldigt måna om att skriva ner riskerna med ridsport. Kanske är det delvis därför som olyckor också inträffar så ofta. Jag har sett vagnar parkerade i stallar, små barn springande i stallgångar med unghästar och bebisar på golvet. Säkerhetstänket är ofta noll och intet. Överlag tycker jag att det råder machotänk kring många ryttare. Ju mer säker man verkar, desto bättre ryttare/hästmänniska är man, verkar normen lyda. Det är helt okej att utsätta sig själv för stora risker. Men bebisen har ingen röst och där sätter man ju rimligen barnets säkerhet först? Jag tycker att alla andra lösningar vore bättre, än att hantera en häst med bebisen i en sjal. Det finns inga fördelar som överväger riskerna.

 

[ako]

På vilket sätt skulle det faktum att vi ev. lämnar vår son till mormor i en vecka innebära att vi är dåliga föräldrar??

Jag tror vi har fundamentalt olika syn på det här med föräldraskap. I min värld innebär det att man omger sitt barn med människor som den känner sig trygg med och kan lära sig inför livet av, det är först nu de senare årtiondena som vi föräldrar själva tar ansvar för våra barn. Förr hjälptes man åt med detta, äldre släktingar bodde antingen på samma gård som föräldrarna eller väldigt nära. Mig veterligen så är det fler barn som växer upp med en otrygghet nu än vad det var då.. Dåligt föräldraskap hade det varit om vår son inte var trygg med sin mormor, men det är han. Eftersom jag och min man jobbar/ studerar så passas han av sin mormor redan nu 1 gång i veckan (vi är föräldralediga 2 dagar var), så återigen. Var ligger problemet? Eller är det månde din egen uppfattning om hur du vill att ditt föräldraskap ska se ut som du försöker trycka på andra?

Hade vi inte haft hans mormor så hade vi ju inte funderat på om han skulle med på semestern eller inte utan tagit med honom helt enkelt. Nu har vi lyxen att kunna fundera på vad som är bäst för honom.

Läs på om anknytning.

Det är så klart inte fel med barnvakt e d men att lämna ett så litet barn utan någon av föräldrarna flera dagar om man inte är tvungen p g a sjukdom e d utan bara för att roa sig, då känns det inte som man sätter barnet i första hand direkt...

 

[Raderad medlem 19815]

På vilket sätt skulle det faktum att vi ev. lämnar vår son till mormor i en vecka innebära att vi är dåliga föräldrar??

Eftersom du faktiskt undrade så tänker jag också svara på det här. Jag har ärligt talat svårt att förstå att man har ett sådant behov av att åka på en nöjesresa och lämna bort barnet till någon som inte är dess förälder under en så lång tid när barnet är så litet.

 

[TeamLundVer]

Eftersom du faktiskt undrade så tänker jag också svara på det här. Jag har ärligt talat svårt att förstå att man har ett sådant behov av att åka på en nöjesresa och lämna bort barnet till någon som inte är dess förälder under en så lång tid när barnet är så litet.

Nä det är ju klart vi kan alltid låta presentkorten på 20 000:- brinna inne och strunta i bröllopsresan som blir nu 2år försent.

Hade vi inte haft presentkort som är på väg att gå ut så hade vi inte åkt i år. Och FORTFARANDE så har vi faktiskt inte bestämt oss för hur vi skall göra med vår son utan det beslutet kommer vi ta när det närmar sig.

 

[ako]

Nä det är ju klart vi kan alltid låta presentkorten på 20 000:- brinna inne och strunta i bröllopsresan som blir nu 2år försent.

Hade vi inte haft presentkort som är på väg att gå ut så hade vi inte åkt i år. Och FORTFARANDE så har vi faktiskt inte bestämt oss för hur vi skall göra med vår son utan det beslutet kommer vi ta när det närmar sig.

Tja eller så kan man ju ta med barnet... Vad är problemet liksom? Hen lär ju vara nöjd så länge hen får vara med er, och ni får väl anpassa aktiviteterna. Ingen har väl påstått att ni borde ställa in bröllopsresan !?

Ni gör så klart precis som ni vill, men faktum är att man från experthåll inte rekommenderar att så små barn separeras längre tid från föräldrarna. Som sagt, läs på om anknytningsteorier i stället för att skriva arga smileys...

 

[Javan]

Nä det är ju klart vi kan alltid låta presentkorten på 20 000:- brinna inne och strunta i bröllopsresan som blir nu 2år försent.

Hade vi inte haft presentkort som är på väg att gå ut så hade vi inte åkt i år. Och FORTFARANDE så har vi faktiskt inte bestämt oss för hur vi skall göra med vår son utan det beslutet kommer vi ta när det närmar sig.

Det är det väl ingen som sagt? Det folk sagt är att det är olämpligt att lämna en 6-månaders bebis i en vecka till någon som inte är anknytningsperson. Stor skillnad.

Runt 6 månader kommer första seperationsfasen, det är inte på något vis bra för er anknytning att lämna bebis ensam då.

Barn under 2 år reser gratis. Ta med bebis eller stanna hemma är de två alternativ som jag tycker står till buds. Själv hade jag tagit med bebis. Klart lättare att resa med 6 månaders än vad som kommer de tre närmaste åren i form av rörelse och förstånd hos barnet. Någonstans efter 3 år tycker jag det är mkt lättsammare igen.

 

[Kattennizze]

Nä det är ju klart vi kan alltid låta presentkorten på 20 000:- brinna inne och strunta i bröllopsresan som blir nu 2år försent.

Hade vi inte haft presentkort som är på väg att gå ut så hade vi inte åkt i år. Och FORTFARANDE så har vi faktiskt inte bestämt oss för hur vi skall göra med vår son utan det beslutet kommer vi ta när det närmar sig.

Som sagt, 20 000 är väl en piss i havet i jämförelse med att inte behandla sitt barn väl. Och lämnar man sin halvårs gamla bebis hemma en vecka för att roa sig undrar jag hur man är funtad. Faktiskt. Jag struntar väl i om ni bestämt er eller inte, men bara tanken liksom. Har ni fattat vad det innebär att ha en bebis kan man verkligen undra. Det är en helt annan sak om man som i tredje världen måste lämna sina små barn timmar i sträck för att jaga efter mat till dem, som många kvinnor tvingas göra. Men nu pratar vi Sverige, och nöjesresor. Sorgligt.

 

[Petruska]

Eftersom du faktiskt undrade så tänker jag också svara på det här. Jag har ärligt talat svårt att förstå att man har ett sådant behov av att åka på en nöjesresa och lämna bort barnet till någon som inte är dess förälder under en så lång tid när barnet är så litet.

Jag kan lätt förstå att man vill resa. Det är ju bara att ta med barnet.

 

[ako]

Jag kan lätt förstå att man vill resa. Det är ju bara att ta med barnet.

Eller hur! Håller med (faktiskt ;-))

 

[TinyWiny]

Min mamma förstod inte det där med hur olämpligt det är att lämna en bebis så tidigt utan hon åkte på semester när jag var ett halvår gammal. När hon kom hem igen gallskrek jag när hon försökte ta mig och ville absolut inte till henne utan jag ville stanna hos mormor som var min trygghet. Hur hon kunde lämna mig vid så låg ålder övergår mitt förstånd. En halvårsgammal bebis kan man lämna några timmar, max över dagen, till en trygg barnvakt som barnet känner väl men inte längre tid än så. Anknytningen är skör och den ska man vara rädd om om man inte vill ge sitt barn ett trauma.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag kan lätt förstå att man vill resa. Det är ju bara att ta med barnet.

Ja absolut. Som @TeamLundVer säger så får man ju då anpassa resan men det är ju så det är.

 

[TeamLundVer]

Tja eller så kan man ju ta med barnet... Vad är problemet liksom? Hen lär ju vara nöjd så länge hen får vara med er, och ni får väl anpassa aktiviteterna. Ingen har väl påstått att ni borde ställa in bröllopsresan !?

Ni gör så klart precis som ni vill, men faktum är att man från experthåll inte rekommenderar att så små barn separeras längre tid från föräldrarna. Som sagt, läs på om anknytningsteorier i stället för att skriva arga smileys...

Och du skulle ju kunna läsa mitt inlägg där det står att vi antingen kommer ta med honom och isf anpassa aktiviteterna eller låta mormor passa beroende på vilket som blir bäst för honom...

 

[TeamLundVer]

Som sagt, 20 000 är väl en piss i havet i jämförelse med att inte behandla sitt barn väl. Och lämnar man sin halvårs gamla bebis hemma en vecka för att roa sig undrar jag hur man är funtad. Faktiskt. Jag struntar väl i om ni bestämt er eller inte, men bara tanken liksom. Har ni fattat vad det innebär att ha en bebis kan man verkligen undra. Det är en helt annan sak om man som i tredje världen måste lämna sina små barn timmar i sträck för att jaga efter mat till dem, som många kvinnor tvingas göra. Men nu pratar vi Sverige, och nöjesresor. Sorgligt.

Folk som dig gör att jag starkt funderar på att lämna Buke

ADJÖ

 

[Javan]

Och du skulle ju kunna läsa mitt inlägg där det står att vi antingen kommer ta med honom och isf anpassa aktiviteterna eller låta mormor passa beroende på vilket som blir bäst för honom...

Alt 1 ta med honom. Alt 2 lämna är inte ett alternativ som är bäst för er bebis. Är ni redo att ta risken att skapa en otrygg anknytning när ni KAN ta med honom?

 

[ako]

Jag

Och du skulle ju kunna läsa mitt inlägg där det står att vi antingen kommer ta med honom och isf anpassa aktiviteterna eller låta mormor passa beroende på vilket som blir bäst för honom...

Jag såg det, och anser att det definitivt är bäst för barnet att vara med er och tycker det är jättekonstigt att ni överhuvudtaget funderar på att åka utan honom. Vad i hela friden får dig att tro att det vore BÄTTRE för honom att inte åka med och därigenom separeras från sina primära anknytningspersoner i flera dagar?

Som jag skrev innan, läs på om spädbarns anknytning!

 

[Raderad medlem 19815]

Nä det är ju klart vi kan alltid låta presentkorten på 20 000:- brinna inne och strunta i bröllopsresan som blir nu 2år försent.

Hade vi inte haft presentkort som är på väg att gå ut så hade vi inte åkt i år. Och FORTFARANDE så har vi faktiskt inte bestämt oss för hur vi skall göra med vår son utan det beslutet kommer vi ta när det närmar sig.

Det vore såklart jättetråkigt om ert presentkort för så mycket pengar skulle brinna inne. I normalfallet funkar det ju att åka med en bebis och som du skriver får man anpassa lite vad man gör.

Trist dock att ni funderar på att lämna sonen hemma. Jag har som sagt svårt att förstå hur man kan överväga det. Det bästa för honom vore absolut att vara med er!

 

[Björk]

Jag tror att du delvis missförstod mitt inlägg. Att hantera häst med bebis i sjal är givetvis en risk, precis som att gå på is. Men jag skulle säga att hästhantering medför en rätt stor risk. Och, om du frågar mig, en onödig sådan. Men inlägget jag svarade på ansåg att det inte fanns någonting riskabelt alls med att träna hästar med en bebis. Det är obegripligt för mig.

Ja, kanske jag gjorde det. Jag håller absolut med dig om att hästhantering medför en risk. Att det inte skulle finnas något riskabelt alls är givetvis dumt att tro.

Däremot beror det ju på vad man gör, hur man gör det, med vilka hästar man gör det, vilka säkerhetsåtgärder man vidtar och hur kunnig man är. Precis som med vår skoteråkning. Man kan aldrig få risken att bli noll, men den kan ju vara högre eller lägre beroende på säkerhetstänkande och t ex skydd.

 

[Björk]

Min mamma förstod inte det där med hur olämpligt det är att lämna en bebis så tidigt utan hon åkte på semester när jag var ett halvår gammal. När hon kom hem igen gallskrek jag när hon försökte ta mig och ville absolut inte till henne utan jag ville stanna hos mormor som var min trygghet. Hur hon kunde lämna mig vid så låg ålder övergår mitt förstånd. En halvårsgammal bebis kan man lämna några timmar, max över dagen, till en trygg barnvakt som barnet känner väl men inte längre tid än så. Anknytningen är skör och den ska man vara rädd om om man inte vill ge sitt barn ett trauma.

Min mamma lämnade bort mitt yngre syskon en vecka till sin mamma när barnet var bara några månader gammal. På förslag från sin mamma som en slags lösningsförslag då jag (som då var knappt 3 år) var ganska "mammig" och hade reagerat på att syskon och inte få ha mamma för mig själv. Min mamma har berättat att hon först kände att det nog inte var rätt, men blev övertygad av sin mor och gjorde så. Det gick bra med mitt syskon (mormor var ju heller inte okänd), men mamma hade själv känt jättestor ångest under den veckan. Senare insåg hon hur tokigt det var och visst märkte hon reaktioner på mitt syskon när hon hämtade barnet. Det här var ju dock tidigt 70-tal och de förstod väl helt enkelt inte bättre.

Jag har också en fd kollega som blev bortlämnad med sitt äldre syskon till morföräldrarna när hon var omkring året. När mamman och pappan kom tillbaka (tror det var 1-2 veckor) så vågade hon inte gå fram till föräldrarna och grät när hon skulle åka hem med dem igen.... (tidigt 50-tal).

 

[stjarnhimmel]

Och du skulle ju kunna läsa mitt inlägg där det står att vi antingen kommer ta med honom och isf anpassa aktiviteterna eller låta mormor passa beroende på vilket som blir bäst för honom...

Vad är det som gör att ni tänker det är bättre för barnet att vara hemma?

 

[Mabuse]

Min mamma lämnade bort mitt yngre syskon en vecka till sin mamma när barnet var bara några månader gammal. På förslag från sin mamma som en slags lösningsförslag då jag (som då var knappt 3 år) var ganska "mammig" och hade reagerat på att syskon och inte få ha mamma för mig själv. Min mamma har berättat att hon först kände att det nog inte var rätt, men blev övertygad av sin mor och gjorde så. Det gick bra med mitt syskon (mormor var ju heller inte okänd), men mamma hade själv känt jättestor ångest under den veckan. Senare insåg hon hur tokigt det var och visst märkte hon reaktioner på mitt syskon när hon hämtade barnet. Det här var ju dock tidigt 70-tal och de förstod väl helt enkelt inte bättre.

Jag har också en fd kollega som blev bortlämnad med sitt äldre syskon till morföräldrarna när hon var omkring året. När mamman och pappan kom tillbaka (tror det var 1-2 veckor) så vågade hon inte gå fram till föräldrarna och grät när hon skulle åka hem med dem igen.... (tidigt 50-tal).

Min mormor fick tyfus när min mamma var ett par månader, morfar var död så grannfrun fick ta hand om mamma eftersom mormor var tvungen att ligga isolerad på sjukhuset några veckor. Separationen verkar inte ha lämnat några spår alls, i form av anknytningsproblem eller annat. Så det verkar ju inte nödvändigtvis vara så farligt att vara ifrån sina föräldrar som bebis.

Största problemet skulle jag nog tycka var amningen, risken är att man kraschar amningen helt och hållet genom att vara ifrån bebisen tidigt, och det är ju synd. I mammas fall var det också amningen som var det största problemet, eftersom hon vägrade flaskan först och det såg lite illa ut ett tag tills hon började äta från flaskan ordentligt.