Bukefalos 28 år!

Olycklig hund?

Sv: Olycklig hund?

Fast jag hade haft på henne ett koppel iallafall, så får hon få panik. Förhoppningsvis så ger det med sig om man bara skiter i det.
 
Sv: Olycklig hund?

kl

håller med andra i denna tråden! utmana henne, sluta tyck synd om henne, även om det är synd om henne så hjälper det inte henne.
tycker ni ska prova att ta bort korgen som kom upp på förslag!
om hon får panik när ni har henne i koppel i huset, tar ni bort kopplet då och lägger tillbaks henne i korgen? Eller väntar ni ut henne tills hon är i ett mer balanserat läge? Tålamod är fiskarens bästa vän, vettu!!

lycka till, ja ska följa tråden och se hur de går för er
 
Sv: Olycklig hund?

Fast vi tycker inte synd om henne, vi ignorerar hennes beteende när hon får panik och skriker.

Har pratat med hundpsykologen igen och hon tyckte inte det var någon bra idé att tvinga henne inte ens med milt tvång, inte heller ta ifrån henne hennes säng då det är hennes fasta punkt i tillvaron just nu.
Just Marie hade ingen tid att ta sig an oss privat men hon gav oss ett par tips och rekommenderade ett par andra hundpsykologer. Så nu har vi någonstans att börja nysta.

Marie trodde att troligtvis lever Viva (hunden) kvar med minnet av något trauma sedan tidigare. Att hon skriker av skräck för något hon inbillar sig ska hända, för att hon varit med om något hemskt någon gång.
Marie rekommenderade Valerina, ett örtmedel som finns på hälsokosthyllorna. Det är inte beroendeframkallande, går inte att överdosera och påverkar inte musklerna så att hunden blir vinglig eller gör den trött. Den gör helt enkelt att nerverna slappnar av så att hunden inte så lätt får ångest eller panik. En sån behandling kan vara i en månad eller mer så att hunden vänjer sig vid att ”ta saker med ro” och sedan blir det en vana att inte reagera så starkt.

Hennes andra tips var att kontakta Birthe Hansson som är leg sjukgymnast och jobbar på travkliniken i Halmstad. Då hon kan hitta saker som en veterinär kanske inte kan hitta. Det kan vara en nerv i kläm eller en låsning i en ryggkota som kan göra att hon är så besvärad. Och så kan hon sedan remmitera eller prata med veterinärerna vad de ska leta efter.
Så nu har vi tid hos henne på tisdag.

Någon här som varit hos henne kanske?
 
Sv: Olycklig hund?

Jag måste bara säga att ni är fantastiska! :bow:
Vilken tur för den här hunden att hon fick komma till såna som ni, som verkligen försöker hjälpa på riktigt.
 
Sv: Olycklig hund?

Hmm, känner en tjej som enbart håller på med "problem-hundar" och är väldigt duktig på att läsa hundar och ge tips... Fast hon bor ju vid mig, nordöstra Skåne. Hmm, kan PMa hennes hemsida, hon kanske vet någon i närheten av dig eller ska åt ditt håll.
 
Sv: Olycklig hund?

Hmm, känner en tjej som enbart håller på med "problem-hundar" och är väldigt duktig på att läsa hundar och ge tips... Fast hon bor ju vid mig, nordöstra Skåne. Hmm, kan PMa hennes hemsida, hon kanske vet någon i närheten av dig eller ska åt ditt håll.

Nordöstra Skåne? Vem är det? PM:a mig gärna, jag blir så nyfiken!
 
Sv: Olycklig hund?

Används inte Valerina som naturläkemedel för insomning på människor?

Edit: Snabb googling visar att jag hade fel. Rekommenderas visserligen för tillfälliga insomningsbesvär men fungerar ångestdämpande.
 
Senast ändrad:
Sv: Olycklig hund?

Vilken fruktansvärd historia:cry:

Med risk för att låta tjatig så skulle jag försöka klickerträna en sån här individ, för att hjälpa henne att interagera med sin omgivning utan att bli stressad.

Under stress sker ingen inlärning, så att försöka tvinga henne att bli lugn genom att ta bort hennes enda fasta punkt (korgen) låter som ren tortyr:crazy:

/Migo
Som sett fantastiskt resultat på traumatiserade hundar (och människor!) genom träning med betingade förstärkare.
 
Sv: Olycklig hund?

Puffar upp min egen tråd...

Tänkte jag skulle uppdatera hur det har gått, och kanske lite hjälp hur jag ska tänka...

Vi var som sagt hos en sjukgymnast som gick igenom henne grundligt och även tog några plåtar på henne. Men hittade ingenting. Vi har träffat en hundpsykolog ett flertal gånger, hon har gått på en kur Valerina som ska verka lugnande på nerverna. Men utan någon förbättring. Vi har prövat det mesta men nu börjar idéerna sina och vi vet inte vad vi ska göra längre :confused:

Hur ska vi tänka? Ska vi fortsätta att kämpa på med henne eller är det dags att börja inse att det kanske inte finns så mycket mer vi kan göra? Vi har haft henne i lite mer än 1,5 år nu och vi har inte sett henne vifta på svansen en enda gång. Hon har inte kommit fram till någon av oss eller klivit ur sin korg av egen vilja. Jag vet att det tar tid med vanvårdade hundar men borde vi inte sett något framsteg vid det här laget?
 
Sv: Olycklig hund?

har ni prövat att ha henne på antidepressiva? har läst om fall på nätet där det funkar, rätt medicin är ju ångestdämpande, ta kontakt med din vet och se. lycka till och stor eloge till er.
 
Sv: Olycklig hund?

Det är ju ohyggligt svårt, för att inte säga omöjligt att ge 100 % korrekta råd via nätet gällande ett så här komplext problem men spontant låter det som att hunden faktiskt inte har någon direkt livskvalitet utan snarare ofta verkar olycklig/ må dåligt (tänker på skriken mm).

Fundera på om ni behåller hunden för er egen skull (trots att den nog inte mår bra) eller för dess egen skull!

Provocerande fråga kanske men VARFÖR ska den till varje pris hållas vid liv med lugnande mediciner, psykologer osv?

Att ni haft hunden över 1 år tycker jag är OTROLIGT lång tid utan några direkta förbättringar.

Förresten ska ni vara jätteglada över att inga grannar har anmält er till hyresvärden för "störande". Sådant kan i förlängningen faktiskt leda till att man blir uppsagd (hade själv en hund som ylade när den var ensam hemma så jag vet en hel del om just detta dilemma...).
 
Sv: Olycklig hund?

En liten uppdatering om hur det har gått...

Det har varit ett år av slit och tålamodsprövning! Det är mycket jobb kvar och frågan är om någonsin kommer bli som en "vanlig" hund. Men hur hon var för ett år sen och nu är som natt och dag. Hon är kontaktsökande på ett helt annat sätt, eller rättare sagt nu är hon kontaktsökande. Hon visar tydligt att hon vill vara med och göra saker, även om hennes rädsla många gånger hindrar henne. Hon älskar att åka bil och vet så väl när hon och den andra hunden ska få följa med, vilket de oftast får. Då står hon i sin korg med hög svans och spetsade öron och väntar på att bli hämtad. Pappisen har vart till stor hjälp! Han är hennes stora trygghet.

Idag när jag kom hem från jobbet kom hon springande till mig, ställde sig upp mot mina ben, viftade på svansen och ville bli klappad! :bump: Det låter jättefuttigt när jag skriver det så här, men det kändes som något som aldrig skulle kunna hända någonsin för ett år sen.

Men jag har lite frågor, hur ska jag kunna "peppa" henne när jag ser att hon vill göra nåt men inte vågar? Blir jag för ivrig eller entusiastisk blir hon rädd, man får vara ganska sval och cool när man umgås med henne. Och hur ska jag få henne att känna samma trygghet för oss som hon gör för pappisen? Han börjar bli gammal nu, 13 i år. Jag är rädd att går han bort är vi tillbaka på ruta ett?

Visar lite bilder oxå när jag ändå är igång ;)

En av de första bilderna på henne

32261603.jpg


Nu kommer hon fram frivilligt och vill gärna vara där vi är, här ligger hon jämte sonen då 6 månader.

37148_488858847783_615567783_7148724_4318177_n.jpg


På sonens namngivning i höstas kryssade hon runt bland gästerna under ceremonin utan problem. Så länge de inte försöker ta i henne vill säga :)

32264083.jpg


Nyaste bilden på henne, hon älskar sol och värme!

32264062.jpg
 
Sv: Olycklig hund?

Jag blev så rörd av den här tråden, särskilt ditt sista inlägg, att jag fick tårar i ögonen. Fullständigt rasande blir jag när jag tänker på hur er hund har blivit behandlad i början av sitt liv, och samtidigt så imponerad av den insats ni har gjort för henne :bow: Det är inte många som hade orkat kämpa så länge som ni har gjort och det är fantastiskt att det har gett resultat till sist. En vanlig hund kanske hon aldrig blir, men nu verkar det ju som att hon har hittat glädje i livet. Bara det att hon kommer fram och hälsar, söker kontakt och att hon faktiskt VILL göra saker! Fantastiskt söt är hon dessutom. Älskar bilden där hon ligger och solar :love:

Hela historien visar vilken skada Paris Hilton-trenden har åsamkat. Alla dessa vanskötta "väskhundar", som aldrig får vara hundar lider något otroligt. Sedan är det nog inte sällan som ägaren tröttnar när det inte längre är trendigt med en fyrbent accessoar :mad: Att någon människa dessutom kan komma på idén att köpa en hund av en gubbe på en parkeringsplats övergår mitt förstånd. Hur f-n kan man inte tänka på risken för smittsamma sjukdomar m.m.?!!
 
Sv: Olycklig hund?

*KL*
Vad arg och ledsen jag blir över vilka idioter det finns:mad:! En eloge till er som orkat kämpa så med henne, önskar er all lycka till i framtiden.
 
Sv: Olycklig hund?

Ni kanske borde fundera på en "ersättare" till pappisen innan han blir för gammal?
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 815
Senast: Hellhound
·
Hundträning Hej! Har nån haft en hund med resursförsvar (mot andra hundar) som blivit bättre med träning? Och isf vad för träning? Jag har en tik...
Svar
8
· Visningar
766
Senast: Emmi
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
810
Senast: Trassel12
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
7 516

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp