Om det som hände 2009

[annie_cool]

Hej lika bra att berätta om det som hände 2009 när pappa dog lika bra det.Midsommar var det allt var trevligt och skönt varmt lagom väder. God sällskap och god mat klockan var ungefär 01:00 då var det dags för mig att sova tänkte jag då.Det sista jag kommer i ihåg från kvällen det var att pappa satt och stämde sin gitarr.Sen gick jag upp och lade mig.Men blev väckt av nått ljud. för var en moped jag tänkte först* undrar vem det kommer nu mitt i natten eller var det nån som åkte.* men somnar sen men vaknar sen när jag hörde fotsteg först tänkte jag* det är säkert pappa som är uppe och går som vanligt* men stegen var mycket tystare och sen hörde jag röster så jag satte mig upp och ser mamma kika in jag ser på henne och förstår att det måste ha hänt nått.

Mamma" Jag måste säga detta men din pappa har dött " sa hon. Jag satt som fastfrysen i sängen chocken spred sig och kom inte på nått att säga .


Detta är sant hittar inte på..

 

[Tora]

Beklagar

Min mamma dog väldigt oväntat 2012 den 15 mars. Snart tre år sedan men jag mins det som om det var igår.

 

[annie_cool]

Ska till lägga att det var ett par ungdomar som hittade honom vid sidan om vägen. Polisen ringde till mamma och sa vad som hade hänt.

 

[GotAsecret]

Jag minns så väl när du skrev tråden om din pappa, blev så otroligt ledsen för din skull och kunde då inte ana hur det skulle kännas att förlora en förälder...nu vet jag ju hur det känns för mig och det är något av det svåraste man kan uppleva
Jag hade väldigt mycket kontakt med både sjukhuspräst och kurator medan mamma var sjuk (bodde i princip på sjukhuset med henne då) vilket hjälpte mig enormt. De båda ringde även ett par gånger under sommaren för att kolla läget. För mig var just dessa två ovärderliga!
Jag hade ju "tur" som hann bearbeta under tiden, det gick ett tag från att hon blev sjuk (hjärtstopp) tills hon avled. Måste vara värre när det går så där otroligt fort och helt oväntat
Förvisso var även mammas hjärtstopp plötsligt och oväntat, men ett tag fanns det ändå hopp, vilket gjorde att vi hann "förbereda" oss på vad som oundvikligen höll på att hända.

Kanske skulle du också behöva prata med någon? Det är liksom inte "för sent" bara för att det gått 5 år (redan 5...tiden går så otroligt fort!) utan du kan absolut kontakta någon så kanske du kan få stöd och råd.
Jag rekommenderar verkligen präst, kurator, jourhavande medmänniska eller liknande.
Om han begravdes "Kyrkligt" så kanske du kan kontakta prästen i den kyrkan och prata med denne? Du behöver inte vara troende på något sätt, och de är helt fantastiskt bra på att möta människor i kris, oavsett vad det gäller - eller när.

Säg till om du vill ha hjälp att kontakta någon eller så
Många, många kramar!

 

[annie_cool]

okej tack.Du kan få mitt mobilnr så kan vi prata .

 

[GotAsecret]

okej tack.Du kan få mitt mobilnr så kan vi prata .

Jag har dock extremt svårt att prata i telefon, pm/mail går jättebra däremot Kram!

 

[annie_cool]

Okej.

 

[Kilauea]

Jag beklagar din sorg. Min pappa dog i våras pga sjukdom (hjärntumör). Vi visste i ett halvår att han skulle dö, men inte när. Den tiden var en lång plåga.

Livet går vidare för oss andra, även fastän det känns tungt och sorgligt.

Jag har gått hos kurator och även i en sorgegrupp som universitetskyrkan anordnade. De har även så man kan få komma på enskilda samtal. Finns den möjligheten där du bor?

 

[annie_cool]

Ja det tror jag.