Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

[Dentaku]

För att jag tycker det är sjukt att man överlåter till staten att ta det beslutet. Grov kommunism. Jag värnar om individers frihet och jag fattar att vuxna människor kan ta sina egna beslut.

Jag, som har en liberal politisk grundsyn, tycker att det är självklart att bidrag ska kunna förenas med villkor, i synnerhet när det är motiverat med politisk styrning.
Ett första steg som känns rimligt att genomföra på en gång är att föräldrapenningen för ett barn delas i tre delar; en vardera för föräldrarna(med vissa undantag, som t ex nu vid ensam vårdnad) och en som man fritt kan disponera över. Helst med en tidsplan för när uppdelningen ska vara 50/50.

 

[WildWilma]

Angående vad som är bäst för barnet har jag väldigt sällan hör det som förklaring till varför föräldrar inte delar lika på föräldraledigheten. Det man får höra är "jag vill vara hemma", "det är jobbigt att börja jobba just då", "jag står inte ut med att vara utan mitt barn", jag vill hinna utföra mitt fritidsintresse, de blir för svårt om jag börjar jobba", dessa kommer normalt från den ena parten om det handlar om att den ena föräldern är kvinna och den andra är man. Från den andra parten brukar det finnas andra förklaringar (ofta att den andar parten VILL vara hemma minst ett år) men aldrig att det är "bäst för barnet" att inte dela lika.

Jag är just nu föräldraledig så jag träffar en del i samma situation. Har hittills inte träffat så många fler som delar helt lika på föräldraledigheten. Jag har snart varit hemma i drygt 7 månader, kommer börja jobba i början av januari så 8 månader totalt. Då går min man hem och är hemma i 8 månader. Han ser väldigt mycket fram emot det och jag ser fram emot att han ska få samma möjlighet som mig att skapa sin egen relation till vår dotter. När han började jobba efter förlossningen när hon var knappt 3 månader (vi var hemma 12 veckor tillsammans först) märktes det direkt att hon kände sig tryggare hos mig när hon bara var med mig hela dagarna jämfört med när vi båda var hemma.

Det bästa för mitt barn bör ju rimligtvis vara att ha TVÅ föräldrar som är lika trygga för henne. Hade jag inte ammat hade jag gärna delat lika från början. Nu får vi klura på hur vi ska få till det med maten när jag börjar jobba men jag tror inte hon kommer svälta.

Ogillar stark att man inte "får" ifrågasätta denna norm att kvinnor ska vara hemma större delen av föräldraledigheten, för den är helt galen enligt mig och att den är skattefinansiering är ännu mer galet. En enkelt åtgärd som skulle underlätta för de som vill dela lika är om SGI skulle vara skyddad fram tills barnet blir 18 månader samt att man får ta ut dubbeldagar lika länge.

 

[Lager]

Angående vad som är bäst för barnet har jag väldigt sällan hör det som förklaring till varför föräldrar inte delar lika på föräldraledigheten. Det man får höra är "jag vill vara hemma", "det är jobbigt att börja jobba just då", "jag står inte ut med att vara utan mitt barn", jag vill hinna utföra mitt fritidsintresse, de blir för svårt om jag börjar jobba", dessa kommer normalt från den ena parten om det handlar om att den ena föräldern är kvinna och den andra är man. Från den andra parten brukar det finnas andra förklaringar (ofta att den andar parten VILL vara hemma minst ett år) men aldrig att det är "bäst för barnet" att inte dela lika.

Jag är just nu föräldraledig så jag träffar en del i samma situation. Har hittills inte träffat så många fler som delar helt lika på föräldraledigheten. Jag har snart varit hemma i drygt 7 månader, kommer börja jobba i början av januari så 8 månader totalt. Då går min man hem och är hemma i 8 månader. Han ser väldigt mycket fram emot det och jag ser fram emot att han ska få samma möjlighet som mig att skapa sin egen relation till vår dotter. När han började jobba efter förlossningen när hon var knappt 3 månader (vi var hemma 12 veckor tillsammans först) märktes det direkt att hon kände sig tryggare hos mig när hon bara var med mig hela dagarna jämfört med när vi båda var hemma.

Det bästa för mitt barn bör ju rimligtvis vara att ha TVÅ föräldrar som är lika trygga för henne. Hade jag inte ammat hade jag gärna delat lika från början. Nu får vi klura på hur vi ska få till det med maten när jag börjar jobba men jag tror inte hon kommer svälta.

Ogillar stark att man inte "får" ifrågasätta denna norm att kvinnor ska vara hemma större delen av föräldraledigheten, för den är helt galen enligt mig och att den är skattefinansiering är ännu mer galet. En enkelt åtgärd som skulle underlätta för de som vill dela lika är om SGI skulle vara skyddad fram tills barnet blir 18 månader samt att man får ta ut dubbeldagar lika länge.

Jag upplever precis samma sak. Inte någon diskussion om barnets rätt eller barnets behov, däremot väldigt många argument för varför just mamman absolut vill vara hemma.

 

[soom]

Det är det sjukaste jag någonsin hört talas om i alla kategorier av politik, att man genom LAG ska tvinga folk hur de tar ut sin föräldraledighet. Så sjukt att jag får nästan andningsbesvär...

Fullt rimligt tycker jag, att staten ställer krav för utbetalning av skattepengar. Det är inget hinder för en ojämlik fördelning av föräldraledighet, man får bara finansiera det själv.

Förutom individualiserad föräldraförsäkring så tycker jag att man kan titta på hur länge man får ta ut föräldrapenning, samt reglerna kring SGI. Min uppfattning är att många kvinnor är lediga första året, och då snålar på dagar för att de ska räcka längre. Efter det att barnet fyllt ett år måste man ta ut 5 dagar/vecka för att skydda SGI, så det är i praktiken möjligt att pappor tar ut fler dagar men är hemma kortare tid med sina barn.

Detta! Dels leder det till att kvinnan får sämre ekonomi under fl än mannen, dels leder det till missvisande statistik. SGI borde skyddas på annat sätt (18 månader? Första 6 mån per förälder?).

 

[soom]

Jag upplever precis samma sak. Inte någon diskussion om barnets rätt eller barnets behov, däremot väldigt många argument för varför just mamman absolut vill vara hemma.

Det där är intressant. Jag har reflekterat över att om mannen har högst inkomst så tar han inte föräldraledigt, för då förlorar man så mycket pengar. Men om kvinnan har högst inkomst, så är det hon som ska vara föräldraledig, annars förlorar man så mycket pengar. Märkligt det där.

 

[Lager]

Det där är intressant. Jag har reflekterat över att om mannen har högst inkomst så tar han inte föräldraledigt, för då förlorar man så mycket pengar. Men om kvinnan har högst inkomst, så är det hon som ska vara föräldraledig, annars förlorar man så mycket pengar. Märkligt det där.

Mina vänner och bekanta som lever ihop har ungefär likvärdiga jobb, ekonomiskt och tidsmässigt. Det är kvinnorna som aktivt krävt att vara hemma.

Precis i början har jag full förståelse, du måste läka ihop efter förlossningen, du ammar, etc. Men sedan tycker jag det vore fantastiskt om papporna fick sin chans att knyta an till barnet och bli delaktig i dess utveckling genom att få vara hemma med bäbisansvar.

Jag tror att det är mycket annat som påverkar än just lönen... både när båda parter är i mittenstratan av lönespektrat, men även som du skriver - när en av parterna är höginkomsttagare så tenderar det ändå att bli kvinnan som är hemma.

Det är inte riktigt kosher för män att ta ut långa pappaledigheter. Det är kanske inte riktigt kosher för kvinnor att gå tillbaka till jobb för tidigt heller? Blir man ifrågasatt som den Goda Modern då?

 

[Scata]

Precis som du får lita på att folk vet vad som är bäst för sina familjer får du väl lita på att de vet vad som är bäst för sin hälsa. Du fårcäl lita på att de pallrar sig iväg till läkaren när det behövs.

Du behöver inte upprepa dig i ett nytt svar när jag svarar på din fråga.
Det spelar ingen roll hur många gånger du upprepar samma sak, jag håller inte med dig och har förklarat varför redan.

 

[Sol]

Du behöver inte upprepa dig i ett nytt svar när jag svarar på din fråga.
Det spelar ingen roll hur många gånger du upprepar samma sak, jag håller inte med dig och har förklarat varför redan.

Nej, du har inte förklarat varför vi ska lita på medborgarna ibland men inte alltid. Högst inkonsekvent.

 

[BernT]

Mina vänner och bekanta som lever ihop har ungefär likvärdiga jobb, ekonomiskt och tidsmässigt. Det är kvinnorna som aktivt krävt att vara hemma.

Precis i början har jag full förståelse, du måste läka ihop efter förlossningen, du ammar, etc. Men sedan tycker jag det vore fantastiskt om papporna fick sin chans att knyta an till barnet och bli delaktig i dess utveckling genom att få vara hemma med bäbisansvar.

Jag tror att det är mycket annat som påverkar än just lönen... både när båda parter är i mittenstratan av lönespektrat, men även som du skriver - när en av parterna är höginkomsttagare så tenderar det ändå att bli kvinnan som är hemma.

Det är inte riktigt kosher för män att ta ut långa pappaledigheter. Det är kanske inte riktigt kosher för kvinnor att gå tillbaka till jobb för tidigt heller? Blir man ifrågasatt som den Goda Modern då?

Jag började jobba deltid när dottern var ca 2 månader. Några trodde vårt barn hade dött och att det var därför jag började jobba så tidigt. Fascinerande :/

 

[Sol]

Självklart så behöver barnen anknytning till båda föräldrarna, varför skriver du så?
Nej staten tvingar ingen, det anser jag kan vara på bekostnad för barnen.
Nej varför ska det vara villkorat? Inte om man sätter barnet i första hand anser jag.
Hellre att någon av föräldrarna är hemma med barnet så länge det går, än att en helt okänd dagbarnvårdare tar hand om de tidiga åren, dessutom med fler andra (okända) barn.

Ännu bättre att båda föräldrarna är hemma. En dagbarnvårdare är bara okänd till en början och i skolåldern pratar barn hellre om jobbiga saker med sin lärare än med sin pappa så relationen till sin dagbarnvårdare eller lärare blir ofta en mycket god och viktig relation för barnet. Likaså är främmande barn bara främmande till en början.

Sätter MAN barnet främst är pappa hemma med sitt barn, punkt.

 

[Sol]

Mina vänner och bekanta som lever ihop har ungefär likvärdiga jobb, ekonomiskt och tidsmässigt. Det är kvinnorna som aktivt krävt att vara hemma.

Precis i början har jag full förståelse, du måste läka ihop efter förlossningen, du ammar, etc. Men sedan tycker jag det vore fantastiskt om papporna fick sin chans att knyta an till barnet och bli delaktig i dess utveckling genom att få vara hemma med bäbisansvar.

Jag tror att det är mycket annat som påverkar än just lönen... både när båda parter är i mittenstratan av lönespektrat, men även som du skriver - när en av parterna är höginkomsttagare så tenderar det ändå att bli kvinnan som är hemma.

Det är inte riktigt kosher för män att ta ut långa pappaledigheter. Det är kanske inte riktigt kosher för kvinnor att gå tillbaka till jobb för tidigt heller? Blir man ifrågasatt som den Goda Modern då?

Jag tycker mamman ska ha rätt till sjukskrivning under läkningen, då kan den andra föräldern ta ut föräldrapeng.

Med första barnet började jag jobba deltid när han var 5 månader, blev varmt välkommen på jobbet (bara kvinnor) som alla förstod att det var skönt att komma ut i ”vuxenvärlden” igen.

 

[lil-sis]

Jag tycker mamman ska ha rätt till sjukskrivning under läkningen, då kan den andra föräldern ta ut föräldrapeng.

Med första barnet började jag jobba deltid när han var 5 månader, blev varmt välkommen på jobbet (bara kvinnor) som alla förstod att det var skönt att komma ut i ”vuxenvärlden” igen.

Håller med om sjukskrivning för den som varit gravid!

 

[Lager]

Jag tycker mamman ska ha rätt till sjukskrivning under läkningen, då kan den andra föräldern ta ut föräldrapeng.

Med första barnet började jag jobba deltid när han var 5 månader, blev varmt välkommen på jobbet (bara kvinnor) som alla förstod att det var skönt att komma ut i ”vuxenvärlden” igen.

En vän nu använder helt klart föräldraledigheten för att läka ihop. Svår graviditet och svår förlossning, hon har fortfarande bäckenproblem och ska opereras igen snart. Så visst hade det varit underbart för henne om pappan kunde vara hemma samtidigt och ta huvudbördan för hem och bäbis.

 

[Scata]

Ännu bättre att båda föräldrarna är hemma. En dagbarnvårdare är bara okänd till en början och i skolåldern pratar barn hellre om jobbiga saker med sin lärare än med sin pappa så relationen till sin dagbarnvårdare eller lärare blir ofta en mycket god och viktig relation för barnet. Likaså är främmande barn bara främmande till en början.

Sätter MAN barnet främst är pappa hemma med sitt barn, punkt.

Så pappan ska ovillkorligen vara hemma med barnet enligt dig? Oavsett rövhatt? Oavsett att barnet vill (+ att mamma kan) ammas länge?

Om du ska svara på mina inlägg hela tiden så tycker jag att du ska bemöda dig att läsa igenom det jag skrivit hittills, utan filter, läs som det står - inget annat.

 

[lil-sis]

Så pappan ska ovillkorligen vara hemma med barnet enligt dig? Oavsett rövhatt? Oavsett att barnet vill (+ att mamma kan) ammas länge?

Om du ska svara på mina inlägg hela tiden så tycker jag att du ska bemöda dig att läsa igenom det jag skrivit hittills, utan filter, läs som det står - inget annat.

Det går fint att amma utan att umgås 24/7. Min unge blir tre i februari och har gått på föris sedan han var 14 månader, vi ammar vidare utan problem

 

[Scata]

Det går fint att amma utan att umgås 24/7. Min unge blir tre i februari och har gått på föris sedan han var 14 månader, vi ammar vidare utan problem

Inte som min då som vägrade äta om det inte var från tutten, man riktigt såg hur kväljningarna kom när vi försökte med flaska (eller napp, allt som var i gummi).
Jag hade lätt kunnat pumpa ur, jag var som en mjölk-ko
Vi gick från helamma till amma + riktig mat och sen till bara riktig mat, men det tog tid.

Men nu är jag rätt OT från tråden, så jag flikar in att alla drar nog sina slutsatser på hur just dom haft det, hur vänner berättat och hur just dom skulle vilja ha det vid delning av föräldradagar

 

[WildWilma]

Inte som min då som vägrade äta om det inte var från tutten, man riktigt såg hur kväljningarna kom när vi försökte med flaska (eller napp, allt som var i gummi).
Jag hade lätt kunnat pumpa ur, jag var som en mjölk-ko
Vi gick från helamma till amma + riktig mat och sen till bara riktig mat, men det tog tid.

Men nu är jag rätt OT från tråden, så jag flikar in att alla drar nog sina slutsatser på hur just dom haft det, hur vänner berättat och hur just dom skulle vilja ha det vid delning av föräldradagar

Vi har ännu ingen självklar lösning på matningen av vår dotter när jag börjar jobba då hon inte äter så bra från flaska just nu. Men jag litar på att det löser sig. Hon kommer äta på något sätt när hon är hungrig. Kanske blir det till och med lättare när jag inte är i närheten? Vid 7 månader finna det ju en hel del alternativ på mat till bebis.

Jag kan inte sätta mina känslor för hur mitt barn får mat framför min mans rätt att vara föräldraledig eller mitt barns rätt att lära känna sin pappa riktigt bra. Få bebisar svälter ihjäl i Sverige idag.

 

[Sol]

Så pappan ska ovillkorligen vara hemma med barnet enligt dig? Oavsett rövhatt? Oavsett att barnet vill (+ att mamma kan) ammas länge?

Om du ska svara på mina inlägg hela tiden så tycker jag att du ska bemöda dig att läsa igenom det jag skrivit hittills, utan filter, läs som det står - inget annat.

Om du läser mina inlägg skulle du se vad jag tycker lösningen är när en förälder är en rövhatt.

Jag och min man har delat 50-50 på FPn och jag har ammat. Första barnet ammades till han var runt 2 år.

Min yngsta tog inte heller flaska (annat än av en god vän, han var en fantastisk extrapappa) så hon matades med kopp när inte jag kunde mata.

 

[soom]

Mina vänner och bekanta som lever ihop har ungefär likvärdiga jobb, ekonomiskt och tidsmässigt. Det är kvinnorna som aktivt krävt att vara hemma.

Precis i början har jag full förståelse, du måste läka ihop efter förlossningen, du ammar, etc. Men sedan tycker jag det vore fantastiskt om papporna fick sin chans att knyta an till barnet och bli delaktig i dess utveckling genom att få vara hemma med bäbisansvar.

Jag tror att det är mycket annat som påverkar än just lönen... både när båda parter är i mittenstratan av lönespektrat, men även som du skriver - när en av parterna är höginkomsttagare så tenderar det ändå att bli kvinnan som är hemma.

Det är inte riktigt kosher för män att ta ut långa pappaledigheter. Det är kanske inte riktigt kosher för kvinnor att gå tillbaka till jobb för tidigt heller? Blir man ifrågasatt som den Goda Modern då?

Jag tror att ekonomin sällan är avgörande för hur man fördelar föräldraledigheten. Men det anges ofta som huvudskäl, oavsett vilket resultat man vill uppnå.

Mitt barn är fött i februari. När folk frågade hur länge jag skulle vara hemma och jag svarade "till hösten" hade många svårt att dölja sin förvåning. Pappan var hemma 9 månader och fick en hel del plumpa kommentarer (mansdominerad arbetsplats).

Jag tycker också att pappor borde vara hemma mer och tidigare. Men jag tycker inte det är helt oproblematiskt, framförallt om man helammar kan det vara svårt för mamman att lämna nån längre stund.

 

[honung]

Jag, som har en liberal politisk grundsyn, tycker att det är självklart att bidrag ska kunna förenas med villkor, i synnerhet när det är motiverat med politisk styrning.
Ett första steg som känns rimligt att genomföra på en gång är att föräldrapenningen för ett barn delas i tre delar; en vardera för föräldrarna(med vissa undantag, som t ex nu vid ensam vårdnad) och en som man fritt kan disponera över. Helst med en tidsplan för när uppdelningen ska vara 50/50.

Absolut att bidrag ska förenas med villkor, det motsätter jag mig inte alls. Men jag kan bara inte praktiskt se någon som helst vett och sans i att tvinga fram det där 50/50. Om den ena föräldern inte kan, inte vill - var tar dennes 50% vägen då? Om man i ett förhållande är starkt rörande och praktiskt överens om att EN förälder är hemma med barnen medan den andra vill jobba - ska staten ha rätt att bestämma annat då? Det är helt galet i min bok!