Jag håller helt med dig om att det inte är effektivt att shamea rädda människor, snarare pushar man de längre bort, oavsett om det handlar om främlingsrädsla eller corona. Sedan finns det ju människor som stannar inom sin egen rädsla av ren bekvämlighet, för att detär jobbigt med förändring och jobbigt att behöva inse att man själv eller ens omgivning har fel. De behöver ju utmanas för att inte stanna i sin bekvämlighetszon och när andra människor far illa finns det ingen ursäkt för dem att inte bry sig, även om det som sagt finns förklaringar. Jag är dock helt övertygad om att det görs bäst med ett schysst och sakligt bemötande, och genom att försöka förstå den människan man möter. Jag kan känna ibland att det blir som ett frikort i debatten för att sluta vara en schysst medmänniska, när en kan dra "men jag är antirasist och jag pratar med en jag tycker är rasistisk". Det handlar för mig inte om att gulla med någon, stryka medhårs och inte få säga emot, det handlar om hur jag vill bemöta andra människor jag möter och vilket samhällsklimat jag vill elda på, det positiva och vänliga eller det negativa och polariserande. Även bland rasister och främslingsrädda finns det ju en enorm spridning av människor bakom de uttryck jag ser, allt från NMR till min "men jag gillar pizzabagaren"-smygrasistiska granne.
Sen är jag den första att erkänna att jag själv inte alltid är så tålmodig och vänlig själv alla gånger. Jag är inte heller mer än människa som inte alltid orkar vara den jag önskar vara, men det är bara att förlåta mig själv som jag förlåter andra för att de inte är mer än människor. Och sen komma igen och åter påminna mig om vilket samhällsklimat jag vill bidra till.
