Beslutsångest
Trådstartare
Anonymt nick, detta är otroligt jobbigt 
Bakgrund
En ytlig bekant till mig spontanköpte en kattunge på Blocket (jag har talat om för vederbörande vad jag anser om det, så det kan vi lämna). Lillkissen visade sig så klart vara dålig i magen... Efter mkt ”om och men” så erbjöd jag mig att ta hand om den då min bekant inte var så intresserad av veterinärbesök och extrajobb med allt vad magsjuk katt innebär.
Min tanke var att hjälpa kisse att bli frisk och sen omplacera den till ett seriöst hem. Jag ska plugga på annan ort och bo inneboende i 3 månader i vår så behålla den själv var väl inte tanken från början.
Nu visade det sig tyvärr att kisses mage var mer komplicerad än jag kunnat ana..... Vi är nu mitt i veterinärutredning som jag tror kommer bli en långdragen historia och jag börjar känna att detta är mig övermäktigt. Jag har sedan innan en 8 månaders katt (som är frisk) och att flytta och bo inneboende med två katter varav den ena kräver passning, städning och medicinering känns inte optimalt för ngn.
Nu har jag fått kontakt med en fantastisk människa som har vigt sitt liv åt att ta hand om, rehabilitera och omplacera katter. Hon har erbjudit sig att ta hand om kissen och jag är helt övertygad om att hon då skulle få bästa möjliga vård och förutsättningar. Men samtidigt så älskar jag ju denna lilla varelse.... Hon är fantastiskt mysig, social och pigg som en lärka. Dessutom är hon och min äldre katt som syskon och har så kul ihop. Jag är rädd att min stora skulle bli deppig och sakna sin lillasyster?
Behöver nog lite hjälp att se ”nyktert” på saken. Ngn som har erfarenhet av att sära på katter som blivit så tighta? Mina egna känslor kan jag ju lägga åt sidan men katterna förstår ju inte vad som händer.
Om jag bestämmer mig för att behålla henne kommer jag så klart göra allt jag kan för att hjälpa henne men det kommer ju det ev nya hemmet också göra. Är jag ego som ens tänker tanken att behålla?
Bakgrund
En ytlig bekant till mig spontanköpte en kattunge på Blocket (jag har talat om för vederbörande vad jag anser om det, så det kan vi lämna). Lillkissen visade sig så klart vara dålig i magen... Efter mkt ”om och men” så erbjöd jag mig att ta hand om den då min bekant inte var så intresserad av veterinärbesök och extrajobb med allt vad magsjuk katt innebär.
Min tanke var att hjälpa kisse att bli frisk och sen omplacera den till ett seriöst hem. Jag ska plugga på annan ort och bo inneboende i 3 månader i vår så behålla den själv var väl inte tanken från början.
Nu visade det sig tyvärr att kisses mage var mer komplicerad än jag kunnat ana..... Vi är nu mitt i veterinärutredning som jag tror kommer bli en långdragen historia och jag börjar känna att detta är mig övermäktigt. Jag har sedan innan en 8 månaders katt (som är frisk) och att flytta och bo inneboende med två katter varav den ena kräver passning, städning och medicinering känns inte optimalt för ngn.
Nu har jag fått kontakt med en fantastisk människa som har vigt sitt liv åt att ta hand om, rehabilitera och omplacera katter. Hon har erbjudit sig att ta hand om kissen och jag är helt övertygad om att hon då skulle få bästa möjliga vård och förutsättningar. Men samtidigt så älskar jag ju denna lilla varelse.... Hon är fantastiskt mysig, social och pigg som en lärka. Dessutom är hon och min äldre katt som syskon och har så kul ihop. Jag är rädd att min stora skulle bli deppig och sakna sin lillasyster?
Behöver nog lite hjälp att se ”nyktert” på saken. Ngn som har erfarenhet av att sära på katter som blivit så tighta? Mina egna känslor kan jag ju lägga åt sidan men katterna förstår ju inte vad som händer.
Om jag bestämmer mig för att behålla henne kommer jag så klart göra allt jag kan för att hjälpa henne men det kommer ju det ev nya hemmet också göra. Är jag ego som ens tänker tanken att behålla?
