Omplacering som inte går ihop med katter

[Hyzenthlay]

Jag börjar känna mig rätt uppgiven och ledsen över min hundsituation och skulle behöva lite goda råd...

I höstas tog jag en omplacering (dobermann tik, 3 år) som inte hade bott med katt tidigare. Det lät ändå som att det skulle kunna gå bra eftersom hon hade låtit grannens katt vara ifred och inte brytt sig särskilt mycket om den alls trots att hon hade kunnat jaga den om hon velat.
Jag hade henne på prov och hon gjorde goda framsteg med mina två katter under dom två veckorna, så jag köpte henne i tron om att det snart skulle lösa sig.
Så har det inte blivit tyvärr, 8 månader senare skulle hon fortfarande vilja jaga katterna till varje pris om hon fick chansen. Hon hugger efter dom i koppel, är totalt fokuserad på att titta efter/spåra deras spår utomhus, spänner sig och skakar när hon ser dom, hukar sig och smyger osv.

Vardagen är ett ständigt vakande över vem som är ute, vem som är inne, vilken dörr som ska stängas. Stressen när man aldrig kan slappna av börjar bli jobbig. Det ständiga vaktandet har gjort mig riktigt trött, och tröttheten går ut över hunden nu. Jag är egentligen klickertränare och var helt inställd på skvallerträning och motbetingning för hela slanten men nu har relationen med hunden blivit riktigt tråkig och påminner mer om CM-skolan...
Känns fruktansvärt att hela hundägandet har blivit förgiftat av känslorna av besvikelse, uppgivenhet och ilska som kommer varje gång det uppstår en "kattsituation".

Jag skäms över att tänka på omplacering eftersom jag lovade den förra ägaren att hon inte skulle behöva flytta runt, men jag orkar inte ha det så här i resten av hundens liv. Hon mår inte bra och jag mår inte bra. Antingen måste det fungera med katterna eller så får hon flytta, för katterna vill jag absolut inte omplacera iallafall.

Är det bara att ge upp och börja fundera på att hitta ännu ett hem till henne eller finns det något jag skulle kunna pröva som kan fungera?

 

[Lyraolissy]

Inte för att vara sån men måste du ha katterna kvar då ?

 

[Wingates]

Jag börjar känna mig rätt uppgiven och ledsen över min hundsituation och skulle behöva lite goda råd...

I höstas tog jag en omplacering (dobermann tik, 3 år) som inte hade bott med katt tidigare. Det lät ändå som att det skulle kunna gå bra eftersom hon hade låtit grannens katt vara ifred och inte brytt sig särskilt mycket om den alls trots att hon hade kunnat jaga den om hon velat.
Jag hade henne på prov och hon gjorde goda framsteg med mina två katter under dom två veckorna, så jag köpte henne i tron om att det snart skulle lösa sig.
Så har det inte blivit tyvärr, 8 månader senare skulle hon fortfarande vilja jaga katterna till varje pris om hon fick chansen. Hon hugger efter dom i koppel, är totalt fokuserad på att titta efter/spåra deras spår utomhus, spänner sig och skakar när hon ser dom, hukar sig och smyger osv.

Vardagen är ett ständigt vakande över vem som är ute, vem som är inne, vilken dörr som ska stängas. Stressen när man aldrig kan slappna av börjar bli jobbig. Det ständiga vaktandet har gjort mig riktigt trött, och tröttheten går ut över hunden nu. Jag är egentligen klickertränare och var helt inställd på skvallerträning och motbetingning för hela slanten men nu har relationen med hunden blivit riktigt tråkig och påminner mer om CM-skolan...
Känns fruktansvärt att hela hundägandet har blivit förgiftat av känslorna av besvikelse, uppgivenhet och ilska som kommer varje gång det uppstår en "kattsituation".

Jag skäms över att tänka på omplacering eftersom jag lovade den förra ägaren att hon inte skulle behöva flytta runt, men jag orkar inte ha det så här i resten av hundens liv. Hon mår inte bra och jag mår inte bra. Antingen måste det fungera med katterna eller så får hon flytta, för katterna vill jag absolut inte omplacera iallafall.

Är det bara att ge upp och börja fundera på att hitta ännu ett hem till henne eller finns det något jag skulle kunna pröva som kan fungera?

Fungerar det inomhus? För det är där jag skulle lägga krutet, för som dobermannägare själv så skulle jag säga att det är oerhört svårt att få dem att sluta jaga utomhus när de är lösa.

Sen skulle jag ju på ren lydnad säga till att man ger FAN i att låsa på katt i koppel (för som sagt lös skulle jag aldrig lita på henne, tyvärr). Jag skulle försöka släppa besvikelsen med, det är en ras med oerhört mkt jakt i sig.
PMa gärna om du vill prata dobbis och var du bor så kanske jag kan förmedla en bra tränare till dig som kan dobbis? (Om du inte redan är inne i dobbis svängen?)

 

[Nux]

Inte för att vara sån men måste du ha katterna kvar då ?

Står ju att TS inte vill omplacera katterna. Dessutom så verkar ju dom ha varit där först(?) och då alltså längst.

Jag börjar känna mig rätt uppgiven och ledsen över min hundsituation och skulle behöva lite goda råd...
....
Är det bara att ge upp och börja fundera på att hitta ännu ett hem till henne eller finns det något jag skulle kunna pröva som kan fungera?

Med tanke på hur du beskriver situationen så hade jag omplacerat henne. Det låter varken bra för henne, katterna eller dig/er. Det är stressande för alla involverade. Även om du lovade de förra ägarna att inte skicka runt henne kunde du ju inte förutse att något sånt här skulle hända, och jag tycker inte du ska känna dig besviken över det. Det är ju bättre att hon får bo någonstans utan katter/ständig stress tänker jag.

 

[dobbis]

Vad gör ni annars om dagarna?

Dobbis/ FD uppfödare,tävlande,tränande,ägande av dobbis.

 

[Springer]

Även jag undrar vad ni gör om dagarna. Tränar ni någon bruksgren? Får hon anstränga sig mentalt? Jag har aldrig haft en dobbis, men sett en del och några har verkligen varit påfrestande i unga år (men det har gått över).

 

[Hyzenthlay]

Fungerar det inomhus? För det är där jag skulle lägga krutet, för som dobermannägare själv så skulle jag säga att det är oerhört svårt att få dem att sluta jaga utomhus när de är lösa.

Sen skulle jag ju på ren lydnad säga till att man ger FAN i att låsa på katt i koppel (för som sagt lös skulle jag aldrig lita på henne, tyvärr). Jag skulle försöka släppa besvikelsen med, det är en ras med oerhört mkt jakt i sig.
PMa gärna om du vill prata dobbis och var du bor så kanske jag kan förmedla en bra tränare till dig som kan dobbis? (Om du inte redan är inne i dobbis svängen?)

Det fungerar inte någonstans, speciellt inte inne. Hon har aldrig fått vara lös med dom utomhus, och bara mycket begränsat inomhus - bara när jag har varit mellan henne och katten. Jakt har det blivit några gånger inne när jag har brustit i uppmärksamhet och någon har släppt in en katt genom ytterdörren utan att säga till. Annars är hon i det rummet jag är och har en hasp på dörren som lämnar en dörrspringa stor nog att kika ut på en eventuell katt i hallen men inte komma åt den. Jag har försökt se till att hon aldrig, aldrig ska få chansen att springa efter och självbelöna sig, men bristen på jaktlycka verkar inte bekomma henne alls.
Dom tillfällen där det blir problem är vid in och utgång genom dörren där det nästan alltid är en katt som vill gå antingen in eller ut. Att man alltid måste kika genom en dörrspringa innan man går genom dörren har blivit en rutin.

Det är just det, jag har verkligen sagt åt henne på alla möjliga sätt att fixera på katten inte är okej. Och då menar jag inte bara sagt snällt, utan blivit riktigt riktigt arg många miljoner gånger vid det här laget. Nu tycker jag att jag börjar gå långt över gränsen för vad som är okej, jag tappar humöret och gör sånt som skulle skrämma en annan hund så att den aldrig skulle våga tänka tanken på att försöka hoppa efter en katt igen. Det hjälper inte ett dugg, hon kan bara inte fatta att det är förbjudet.

Ja, jaktidiot är hon helt klart. Jag visste såklart om att dobermann är extremt jaktbenägna, men hennes förra människa fick det att låta som att bollen var bättre än rådjuret ute och att hon inte brydde sig alls om grannens katt, så jag antog att hon skulle vara ett undantag. Inget kunde vara mera fel, hon bryr sig visserligen väldigt mycket om bollar - men rådjur är helt klart ett snäpp bättre. Inte att jag låter henne få chansen att sticka iväg och jaga, men hon skulle gärna om hon fick chansen.

Det lustiga är att hon kan släppa katten helt om man tränar lite lydnad eller något som får henne på andra tankar, men timmen efter är det precis samma sak igen. Hur man än gör verkar hennes grundkänsla för katter inte ändras, man kan distrahera eller tillfälligt få henne att lägga av men hon kommer inte ihåg det nästa gång. Bättre har det ju blivit, men inte bra alls.

 

[Wingates]

Det fungerar inte någonstans, speciellt inte inne. Hon har aldrig fått vara lös med dom utomhus, och bara mycket begränsat inomhus - bara när jag har varit mellan henne och katten. Jakt har det blivit några gånger inne när jag har brustit i uppmärksamhet och någon har släppt in en katt genom ytterdörren utan att säga till. Annars är hon i det rummet jag är och har en hasp på dörren som lämnar en dörrspringa stor nog att kika ut på en eventuell katt i hallen men inte komma åt den. Jag har försökt se till att hon aldrig, aldrig ska få chansen att springa efter och självbelöna sig, men bristen på jaktlycka verkar inte bekomma henne alls.
Dom tillfällen där det blir problem är vid in och utgång genom dörren där det nästan alltid är en katt som vill gå antingen in eller ut. Att man alltid måste kika genom en dörrspringa innan man går genom dörren har blivit en rutin.

Det är just det, jag har verkligen sagt åt henne på alla möjliga sätt att fixera på katten inte är okej. Och då menar jag inte bara sagt snällt, utan blivit riktigt riktigt arg många miljoner gånger vid det här laget. Nu tycker jag att jag börjar gå långt över gränsen för vad som är okej, jag tappar humöret och gör sånt som skulle skrämma en annan hund så att den aldrig skulle våga tänka tanken på att försöka hoppa efter en katt igen. Det hjälper inte ett dugg, hon kan bara inte fatta att det är förbjudet.

Ja, jaktidiot är hon helt klart. Jag visste såklart om att dobermann är extremt jaktbenägna, men hennes förra människa fick det att låta som att bollen var bättre än rådjuret ute och att hon inte brydde sig alls om grannens katt, så jag antog att hon skulle vara ett undantag. Inget kunde vara mera fel, hon bryr sig visserligen väldigt mycket om bollar - men rådjur är helt klart ett snäpp bättre. Inte att jag låter henne få chansen att sticka iväg och jaga, men hon skulle gärna om hon fick chansen.

Det lustiga är att hon kan släppa katten helt om man tränar lite lydnad eller något som får henne på andra tankar, men timmen efter är det precis samma sak igen. Hur man än gör verkar hennes grundkänsla för katter inte ändras, man kan distrahera eller tillfälligt få henne att lägga av men hon kommer inte ihåg det nästa gång. Bättre har det ju blivit, men inte bra alls.

Jag har ett minne av att @Alexandra_W tränade en av sina med hjälp av antiskall halsband? Mest för att bryta hunden alltså. Kanske kan vara värt att testa?

Jag tror delvis problemet är att hon får chansen att hetsa upp sig när hon ser katterna, snarare än att hon faktiskt har fått jaga dem. Men det är inte lätt, jag brottar med liknande problem ute - även om mitt inte är på långa vägar som ditt. En bra dobbis tar sällan åt sig, på gott och ont..

Som sagt, säg till om du vill ha tips om kunnigt dobermannfolk - kan ju vara värt att testa, annars förstår jag dig fullt ut om du vill omplacera.

 

[Hyzenthlay]

Vad gör ni annars om dagarna?

Dobbis/ FD uppfödare,tävlande,tränande,ägande av dobbis.

Även jag undrar vad ni gör om dagarna. Tränar ni någon bruksgren? Får hon anstränga sig mentalt? Jag har aldrig haft en dobbis, men sett en del och några har verkligen varit påfrestande i unga år (men det har gått över).

Hon aktiveras med nosarbete i olika former (sök av prylar/doftpreparat både inom och utomhus, spår, uppletande osv), trickträning, lite lydnad, aktiveringsleksaker
,balansövningar mm. Den fysiska delen består av långa skogspromenader i svår terräng, canicross och lös-spring på utvalda "viltsäkra" platser. Sen tar jag vissa dagar då jag bara går ut och sitter på en sten och passivitetstränar.
Vissa perioder har det blivit väldigt lite aktiviteter för henne och andra väldigt mycket, jag har inte sett att det skulle påverka kattbeteendet nästan alls tyvärr. :/

Hon är väldigt stressad i allmänhet, reaktiv och med nerverna på utsidan. Så var hon tydligen hon förra ägaren också, hade jag förstått precis hur stressad hon verkligen var skulle jag inte har tyckt att hon passade med katter. En beskrivning av ett beteende kan ju oftast tolkas olika, jag tyckte inte att det lät så illa som det är.
Hon är stirrig och flåsig nästan hela tiden utomhus, allt från änder till cyklister måste man låsa sig på och vilja rusa efter. Gå i stan är omöjligt och gå i skogen är inte mycket bättre.

Hon skulle behöva vanvettiga mängder tålamod och snälla metoder, men mitt tålamod tryter alltmer för att jag är så förtvivlat trött på att vakta henne ständigt.

 

[Lovisaleonora]

Jag har lite svårt att förstå hur man kan förvänta sig att en vuxen omplaceringshund ska kunna gå ihop med katter - ens om den tidigare gått ihop med katter. Särskilt inte en sådan ras som dobermann.

Du beskriver en helt genomsnittlig omplaceringshund och därtill en dobermann. Inga konstigheter där. En brukshund med mycket höga krav på aktivering.

Efter det du skriver: omplacera hunden omedelbart så den kan få ett vettigt liv. Det är synd om den.

 

[dobbis]

Jag säger som @Lovisaleonora Omplacera,du är ingen dobermannmänniska.
Du har skaffat dig en högaktiv brukshund och tror att du ska kunna gulle dutt träna den,glöm det!
En dobbis som är så gammal som din och omplac. behöver ha tummen i ögat 24-7 av erfaren ägare i månader innan den blir hund igen (om alls) och mycket mer passivitets träning än du ger den som det låter som.

 

[lady_vip]

Hon aktiveras med nosarbete i olika former (sök av prylar/doftpreparat både inom och utomhus, spår, uppletande osv), trickträning, lite lydnad, aktiveringsleksaker
,balansövningar mm. Den fysiska delen består av långa skogspromenader i svår terräng, canicross och lös-spring på utvalda "viltsäkra" platser. Sen tar jag vissa dagar då jag bara går ut och sitter på en sten och passivitetstränar.
Vissa perioder har det blivit väldigt lite aktiviteter för henne och andra väldigt mycket, jag har inte sett att det skulle påverka kattbeteendet nästan alls tyvärr. :/

Hon är väldigt stressad i allmänhet, reaktiv och med nerverna på utsidan. Så var hon tydligen hon förra ägaren också, hade jag förstått precis hur stressad hon verkligen var skulle jag inte har tyckt att hon passade med katter. En beskrivning av ett beteende kan ju oftast tolkas olika, jag tyckte inte att det lät så illa som det är.
Hon är stirrig och flåsig nästan hela tiden utomhus, allt från änder till cyklister måste man låsa sig på och vilja rusa efter. Gå i stan är omöjligt och gå i skogen är inte mycket bättre.

Hon skulle behöva vanvettiga mängder tålamod och snälla metoder, men mitt tålamod tryter alltmer för att jag är så förtvivlat trött på att vakta henne ständigt.

Om du vill behålla hunden hade jag genast börjat berika hennes jaktintresse. Spåra tycker jag är en bra grej för det, testa gärna viltspår. Hennes jaktlust kommer inte öka av det, det kanske du redan vet, men många tror det. Sen hade jag nog börjat köra sökövingar, som bruksfolk gör eller som jaktfolk gör, kvittar, men bara hon får söka, leta och sedan få beröm.

Jag har en liknande ras, de är en utmaning, men en kul utmaning! Mina hundar har ett enorm behov av att få springa lösa, det tror jag att även du måste tänka på, under ordnade former såklart. Men mina springer lösa varje dag, ett måste för att slippa stirrigheten som du beskriver.

Gällande katterna så hade jag, efter att du kört upp aktiveringen, jobbat liknande som @Alexandra_W gjorde, med citronhalsband med fjärr. Detta för att hunden lär sig extremt fort att du bara kan korrigera när du är nära, sen är korrigeringar inte kul, men självbelönande jaktbeteenden är svåra att bryta om de är befästa med enbart avledning. Och ska man korrigera måste man vara smart, de flesta jakthundar jag vet tycker gladeligen det är värt hur mycket som helst att få jaga något.
Och du behöver träna stadga, massor av stadga. Var bor du?

 

[Hyzenthlay]

Jag säger som @Lovisaleonora Omplacera,du är ingen dobermannmänniska.
Du har skaffat dig en högaktiv brukshund och tror att du ska kunna gulle dutt träna den,glöm det!
En dobbis som är så gammal som din och omplac. behöver ha tummen i ögat 24-7 av erfaren ägare i månader innan den blir hund igen (om alls) och mycket mer passivitets träning än du ger den som det låter som.

Du behöver inte låta otrevlig och börja med några påhopp, du kan omöjligt skapa dig en så god bild av mitt hundägande utifrån en kort text att du kan säga vilken typ av hundägare jag är.
Jag är, har varit i många år, och planerar att fortsätta vara dobermannägare. Jag "gulle dutt tränar" inte, däremot tycker jag att man ska behandla sin hundkompis väl och det känner jag inte att jag gör nu när jag tappar humöret.
Sen är det just tummen i ögat på hunden 24/7 jag har haft i flera månader utan resultat på kattfronten som gör att jag ber om råd. Jag vill inte att hon ska låta bli att jaga katten för att jag har sagt åt henne att låta bli, jag vill att hon verkligen inte ska vilja jaga den av egen fri vilja.
Passivitetsträning vill jag lova att det blir en hel del av, men hon verkar inte ha fått någon alls innan och ingen miljöträning heller för den delen. Du vet säkert mycket väl att man inte bara kan "fixa" en hund, det tar tid.
Jag har fått bra resultat på alla beteenden, hon är _mycket_ lugnare utomhus och otroligt mycket mer följsam och kontaktbar i alla lägen. Men, som sagt, med katterna är resultaten lite för långsamma för att det ska kännas hållbart.

 

[Monstermom]

Hur har du faktiskt, rent konkret, gjort? Det låter snarare som att du sensibiliserat än motbetingat henne för katter tyvärr (vilket är lätt hänt när hon landade helt plötsligt i kattsmeten så att säga). Motbetingning är väldigt kraftfullt och inte särskilt komplicerat, men det är jäkligt beroende av att man följer reglerna benhårt. Vill du fortsätta försöka så tror jag du behöver ett öga utifrån, någon som kan se på ditt upplägg och teknik med nya ögon - det är enormt lätt att ens förväntningar på hur saker borde vara förblindar en för hur de faktiskt är. Kan du inte hitta en tränare med god erfarenhet som har ordentlig koll på vad motbetingning är (inte "stoppa godis i käften när triggern är i närheten"), prova åtminstone att filma din träning och titta igenom filmen själv. Man ser ofta mer än man väntat sig.

Däremot tycker jag inte du behöver kämpa vidare om du inte faktiskt vill heller, givetvis ville inte förra ägaren att hon skulle få fler hem men lika givetvis ville hen att hon skulle få det perfekt hos dig - och du med henne. Nu funkar det ju inte så, det är inte fel att sätta stopp och leta efter ett hem där katter inte är ett så stort hinder.

 

[Hyzenthlay]

Om du vill behålla hunden hade jag genast börjat berika hennes jaktintresse. Spåra tycker jag är en bra grej för det, testa gärna viltspår. Hennes jaktlust kommer inte öka av det, det kanske du redan vet, men många tror det. Sen hade jag nog börjat köra sökövingar, som bruksfolk gör eller som jaktfolk gör, kvittar, men bara hon får söka, leta och sedan få beröm.

Jag har en liknande ras, de är en utmaning, men en kul utmaning! Mina hundar har ett enorm behov av att få springa lösa, det tror jag att även du måste tänka på, under ordnade former såklart. Men mina springer lösa varje dag, ett måste för att slippa stirrigheten som du beskriver.

Gällande katterna så hade jag, efter att du kört upp aktiveringen, jobbat liknande som @Alexandra_W gjorde, med citronhalsband med fjärr. Detta för att hunden lär sig extremt fort att du bara kan korrigera när du är nära, sen är korrigeringar inte kul, men självbelönande jaktbeteenden är svåra att bryta om de är befästa med enbart avledning. Och ska man korrigera måste man vara smart, de flesta jakthundar jag vet tycker gladeligen det är värt hur mycket som helst att få jaga något.
Och du behöver träna stadga, massor av stadga. Var bor du?

Viltspårat har vi gjort, klöven fick henne lite omotiverad så vi kör blodspår med boll på slutet ist. X)
Sökövningar gör vi också, det är ett säkert sätt att ha henne lös, hon letar aldrig vilt när hon har en uppgift vilket är ett stort plus.
Ja, hon borde springa lös mer än hon gör, hennes naturliga rörelsemönster är korta galoppspurter - skritta finns inte inprogrammerat. Men jag har svårt att hitta lämpliga ställen den här årstiden, så det blir 5-meterskoppel för att kompensera lite. Har inte körkort så det är platser man kan komma till gåendes man får hitta och jag bor långt från alla typer av inhägnader.

Ja, sprayhalsband ska jag nog försöka med innan jag ger upp, det kan möjligen hjälpa. Jag har redan provat blomspruta med vatten, men då måste jag stå bredvid och hon är ju inte dummare än att hon förstår var vattnet kommer ifrån.
Det svåra med det hela (allmänt, inte med sprayhalsband) är att dra gränsen på var jakten går. Hon är ju aldrig okopplad med katter och får chansen att rusa efter (om jag inte brister i uppmärksamhet och någon släpper in katten genom ytterdörren). Det är alla beteenden hon har för sig i koppel ute på tomten som är svåra att råda på. Jag kan inte hindra henne från att huka sig, spåra och stirra och även det är ju jaktbeteenden. Att bryta hennes kattfokus leder bara till att hon blir stressig och hoppig, hon verkar inte förstå att det är att fixera på katten hon ska låta bli. Lyckas man få henne på andra tankar är det som bortblåst nästa gång.

Stadga håller jag också med om, hennes impulskontroll är lika med noll, fast den är mycket bättre nu än när jag fick henne helt klart. Du får gärna skriva ner några bra övningar om du orkar, jag behöver inspirationen.

Jag bor utanför Stockholm.

 

[Lyraolissy]

Står ju att TS inte vill omplacera katterna. Dessutom så verkar ju dom ha varit där först(?) och då alltså längst.



Med tanke på hur du beskriver situationen så hade jag omplacerat henne. Det låter varken bra för henne, katterna eller dig/er. Det är stressande för alla involverade. Även om du lovade de förra ägarna att inte skicka runt henne kunde du ju inte förutse att något sånt här skulle hända, och jag tycker inte du ska känna dig besviken över det. Det är ju bättre att hon får bo någonstans utan katter/ständig stress tänker jag.

Jo men då är det ju bara välja då väljer ts två katter framför hunden .

 

[Sporthorse]

Usch, jag blir riktigt arg och ledsen över den här tråden! Det låter på dig som om hunden knappt kan röra sig fritt hemma? Sen får den stryk när den vill jaga? Jakt är en instinkt som är väldigt stark hos många hundar. Är instinkten väl utpräglad så är den omöjlig att bryta, då ska man istället sluta trigga hunden. Nu bor stackaren i ett nytt hem och med massa katter runt sig

Hoppas för hundens skull att den får ett ordentligt hem utan katter.

 

[lambero]

Usch, jag blir riktigt arg och ledsen över den här tråden! Det låter på dig som om hunden knappt kan röra sig fritt hemma? Sen får den stryk när den vill jaga? Jakt är en instinkt som är väldigt stark hos många hundar. Är instinkten väl utpräglad så är den omöjlig att bryta, då ska man istället sluta trigga hunden. Nu bor stackaren i ett nytt hem och med massa katter runt sig

Hoppas för hundens skull att den får ett ordentligt hem utan katter.

Jösses, du tycker inte att du tar i väldigt hårt nu? TS skriver ju trots allt att hon mår dåligt över situationen och skäms, det lär knappast bli bättre av att mötas av en sådan här attityd när hon ber om hjälp...

TS; jag hade nog, som andra föreslagit, tagit hjälp av en tränare i ditt läge. Tror du att du kommer att kunna lita på henne om du tränar bort beteendet? Annars tycker jag inte att du ska känna att du ska behålla hunden av ren princip eller för att du är skyldig förra ägaren det. Dina katter ska ju inte behöva ha livet som insats.

 

[Hyzenthlay]

Hur har du faktiskt, rent konkret, gjort? Det låter snarare som att du sensibiliserat än motbetingat henne för katter tyvärr (vilket är lätt hänt när hon landade helt plötsligt i kattsmeten så att säga). Motbetingning är väldigt kraftfullt och inte särskilt komplicerat, men det är jäkligt beroende av att man följer reglerna benhårt. Vill du fortsätta försöka så tror jag du behöver ett öga utifrån, någon som kan se på ditt upplägg och teknik med nya ögon - det är enormt lätt att ens förväntningar på hur saker borde vara förblindar en för hur de faktiskt är. Kan du inte hitta en tränare med god erfarenhet som har ordentlig koll på vad motbetingning är (inte "stoppa godis i käften när triggern är i närheten"), prova åtminstone att filma din träning och titta igenom filmen själv. Man ser ofta mer än man väntat sig.

Däremot tycker jag inte du behöver kämpa vidare om du inte faktiskt vill heller, givetvis ville inte förra ägaren att hon skulle få fler hem men lika givetvis ville hen att hon skulle få det perfekt hos dig - och du med henne. Nu funkar det ju inte så, det är inte fel att sätta stopp och leta efter ett hem där katter inte är ett så stort hinder.

Det har jag förmodligen gjort, hon måste ju märka av att jag också "jagar" katterna när jag tittar efter dom när vi går ut genom dörrar och runt hörn - hur diskret och obrytt jag än försöker göra det. Jag har varit rätt dålig med motbetingningen och borde nog ge det en bättre försöksomgång. Det är bara det att det är omöjligt att utföra hela tiden i dom lägen det skulle behövas mest, tex när katten plötsligt står i dörröppningen och också vill komma ut eller när man möts runt ett hörn ute. Det känns som att träningen går förlorad när man plötsligt måste slita till i kopplet för att hindra att hon tar en tugga av katten när den kutar förbi. När sen godiset väl finns (och hon har förstått att det finns) blir problemet istället att få henne att inte erbjuda alla beteenden hon kan, då är det som att katten inte finns.

Vill, vill jag absolut. Men svårigheten är att kontrollera sina känslor just vid dom tillfällen då det skulle behövas mest, det är så självbelönande att korrigera för hon slutar ju... Just då. Sen är det samma sak igen nästa dag. Det är svårt att hitta tillbaks till träningsmotivationen just nu. Jag vill både ge upp och omplacera och kämpa lite till för att hon är en sån härlig hund annars.

 

[escodobe]

Det har jag förmodligen gjort, hon måste ju märka av att jag också "jagar" katterna när jag tittar efter dom när vi går ut genom dörrar och runt hörn - hur diskret och obrytt jag än försöker göra det. Jag har varit rätt dålig med motbetingningen och borde nog ge det en bättre försöksomgång. Det är bara det att det är omöjligt att utföra hela tiden i dom lägen det skulle behövas mest, tex när katten plötsligt står i dörröppningen och också vill komma ut eller när man möts runt ett hörn ute. Det känns som att träningen går förlorad när man plötsligt måste slita till i kopplet för att hindra att hon tar en tugga av katten när den kutar förbi. När sen godiset väl finns (och hon har förstått att det finns) blir problemet istället att få henne att inte erbjuda alla beteenden hon kan, då är det som att katten inte finns.

Vill, vill jag absolut. Men svårigheten är att kontrollera sina känslor just vid dom tillfällen då det skulle behövas mest, det är så självbelönande att korrigera för hon slutar ju... Just då. Sen är det samma sak igen nästa dag. Det är svårt att hitta tillbaks till träningsmotivationen just nu. Jag vill både ge upp och omplacera och kämpa lite till för att hon är en sån härlig hund annars.

Kruxet med dobbisar är just det. De är så förbannat snabba!De läser av och reagerar innan man själv begriper vad som hänt. När du får fram godisen så kunde kattpassagen hänt för en vecka sedan i hennes värld...
För att inte tala om hur lätt de lär sig felbeteenden och självbelöning.
Jävligt kul men svårt.

Ska du ha kvar henne får du nog dela upp bostaden så att katterna inte måste knö förbi er just när ni ska in och ut så att du får en chans att jobba med problemet på ett kontrollerat sätt.