Omplacering vovve snuttar filtar

Din hund behöver först och främst landa och varva ner. Det är en stor omställning för alla inblandade just nu och räkna med att det tar ett halvår-år tills ni på riktigt kommit in i er nya groove. För nyinflyttade hundar brukar jag rekommendera att ge minst en veckas tid att bara landa. Under den tiden minimerar du alla intryck i så stor utsträckning som möjligt och tillhandahåller trygghet och rutiner. Inga hundmöten, helst inga besök hemma, inga större utflykter, gärna samma promenadrundor. Röra på sig javisst, men inget som gör att hunden kommer upp i varv. Aktiviteter med högre tempo och allt roligt man vill hitta på kan komma sen, och introduceras gradvis. Fokusera i nuläget på att låta hunden gnaga, slicka och framför allt lukta, det är stimulerande aktiviteter som samtidigt motverkar stress. Tillhandahåll material som hunden får lov att ta sönder som till exempel trasor eller kartonger, erbjud fryst eller bara fylld Kong, snuffelmattor, slickmattor, kanske inte tuggben just i ert fall men kanske till er andra hund. Servera blötmaten i slickmattor eller strö ut torrfodret i gräsmattan om väder & boende tillåter. Börja belöna lugn och passivitet med lagom värdefull belöning. Filtträna. Testa adaptilhalsband eller dispenser för vägguttag.

Tänk på att det är en stressig och krävande period och stor omställning för er allihop. Se till att få ordentligt med sömn och ta hand om dig själv också. Ge detta tid och försök att inte oroa dig för mycket över sånt som inte funkar just nu. Hur det ser ut just nu betyder inte att det kommer vara så i längden, även om känslan lätt uppstår att ”men är det såhär vi ska ha det? Är det så livet kommer se ut?” Du vinner på att ha längre perspektiv.

Fundera på om ni kan försöka reintroducera de två hundarna för varandra efter ett litet tag. Promenader på avstånd som ni minskar gradvis, att ta ut den ena hunden och låta den andra hunden få utforska den andra hundens områden och sen byta hund, gemensamma lugna aktiviteter som att sniffa efter godis i gräsmattan, klok och förutseende avgränsning i form av exempelvis valphage, -grind eller kompostgaller t.ex. vid matdags eller kring andra värdefulla resurser, pauser från varandra och bryta när den ena hunden är för överstimulerad för att lyssna på den andras signaler är alla bra saker.

Du kan gärna skriva ett meddelande till mig här om du vill ha fler tips eller resurser, @Xomymy .
 
Har prövat det och han går omkring och skäller på labben under hela promenaden såfort labben är inom synhåll. Det kanske bara är att fortsätta och hoppas det går bättre såsmåningom? 🙂
Allt man tränar på blir man duktig på.
Tränar han på att skälla på labben blir han bra på det?
 
Allt man tränar på blir man duktig på.
Tränar han på att skälla på labben blir han bra på det?
Jag tänkte att ju mer man får honom att lugna sig vid den andra hunden så kanske det blir lättare? Såklart är skall inget man vill förstärka/uppmuntra.
 
Din hund behöver först och främst landa och varva ner. Det är en stor omställning för alla inblandade just nu och räkna med att det tar ett halvår-år tills ni på riktigt kommit in i er nya groove. För nyinflyttade hundar brukar jag rekommendera att ge minst en veckas tid att bara landa. Under den tiden minimerar du alla intryck i så stor utsträckning som möjligt och tillhandahåller trygghet och rutiner. Inga hundmöten, helst inga besök hemma, inga större utflykter, gärna samma promenadrundor. Röra på sig javisst, men inget som gör att hunden kommer upp i varv. Aktiviteter med högre tempo och allt roligt man vill hitta på kan komma sen, och introduceras gradvis. Fokusera i nuläget på att låta hunden gnaga, slicka och framför allt lukta, det är stimulerande aktiviteter som samtidigt motverkar stress. Tillhandahåll material som hunden får lov att ta sönder som till exempel trasor eller kartonger, erbjud fryst eller bara fylld Kong, snuffelmattor, slickmattor, kanske inte tuggben just i ert fall men kanske till er andra hund. Servera blötmaten i slickmattor eller strö ut torrfodret i gräsmattan om väder & boende tillåter. Börja belöna lugn och passivitet med lagom värdefull belöning. Filtträna. Testa adaptilhalsband eller dispenser för vägguttag.

Tänk på att det är en stressig och krävande period och stor omställning för er allihop. Se till att få ordentligt med sömn och ta hand om dig själv också. Ge detta tid och försök att inte oroa dig för mycket över sånt som inte funkar just nu. Hur det ser ut just nu betyder inte att det kommer vara så i längden, även om känslan lätt uppstår att ”men är det såhär vi ska ha det? Är det så livet kommer se ut?” Du vinner på att ha längre perspektiv.

Fundera på om ni kan försöka reintroducera de två hundarna för varandra efter ett litet tag. Promenader på avstånd som ni minskar gradvis, att ta ut den ena hunden och låta den andra hunden få utforska den andra hundens områden och sen byta hund, gemensamma lugna aktiviteter som att sniffa efter godis i gräsmattan, klok och förutseende avgränsning i form av exempelvis valphage, -grind eller kompostgaller t.ex. vid matdags eller kring andra värdefulla resurser, pauser från varandra och bryta när den ena hunden är för överstimulerad för att lyssna på den andras signaler är alla bra saker.

Du kan gärna skriva ett meddelande till mig här om du vill ha fler tips eller resurser, @Xomymy .
Så du tror att de kan komma överens i framtiden?

Allt hänger just nu på om de kommer kunna komma överens, annars får jag tyvärr lämna tillbaka honom :(

Är det överstimulans som slår över och/eller får honom att inte lyssna på den andra?

Väldigt bra tips i övrigt. Jag märker att ju mer jag ignorerar honom när han börjar med sin bollmani (hittar saker som han vill att jag ska kasta och lägger det i knäet på mig) ju lättare har han att varva ned. Han är fortfarande pipig och stressig men mycket bättre på ganska kort tid tycker jag. Lickimat gjorde susen, det tackar jag för! Han hittar lugnet mycket lättare när han får ligga och slicka något.

Ska kika på adaptilhalsband och andra lugnande hormoner, jag hade inte ens tänkt tanken. Tack!

Ett tips jag fick var att pröva kemisk kastrera honom, är det något att tänka på tror du?

Hur rekommenderar du att jag får honom att sluta skälla?

Vilka aktiviteter är för stressiga denna första veckan? Vill exempelvis jobba på grundlydnaden men han går upp i stress så lätt.
 
Så du tror att de kan komma överens i framtiden?

Allt hänger just nu på om de kommer kunna komma överens, annars får jag tyvärr lämna tillbaka honom :(

Är det överstimulans som slår över och/eller får honom att inte lyssna på den andra?

Väldigt bra tips i övrigt. Jag märker att ju mer jag ignorerar honom när han börjar med sin bollmani (hittar saker som han vill att jag ska kasta och lägger det i knäet på mig) ju lättare har han att varva ned. Han är fortfarande pipig och stressig men mycket bättre på ganska kort tid tycker jag. Lickimat gjorde susen, det tackar jag för! Han hittar lugnet mycket lättare när han får ligga och slicka något.

Ska kika på adaptilhalsband och andra lugnande hormoner, jag hade inte ens tänkt tanken. Tack!

Ett tips jag fick var att pröva kemisk kastrera honom, är det något att tänka på tror du?

Hur rekommenderar du att jag får honom att sluta skälla?

Vilka aktiviteter är för stressiga denna första veckan? Vill exempelvis jobba på grundlydnaden men han går upp i stress så lätt.
Låt honom äta sin mat genom att han får leta upp varenda kula ute. Om nu vädret tillåter. Strö ut det på gräsmattan. Och ta det lugnt. Han har ju knappt landat i sin nya miljö.
 
Så du tror att de kan komma överens i framtiden?

Allt hänger just nu på om de kommer kunna komma överens, annars får jag tyvärr lämna tillbaka honom :(

Är det överstimulans som slår över och/eller får honom att inte lyssna på den andra?

Väldigt bra tips i övrigt. Jag märker att ju mer jag ignorerar honom när han börjar med sin bollmani (hittar saker som han vill att jag ska kasta och lägger det i knäet på mig) ju lättare har han att varva ned. Han är fortfarande pipig och stressig men mycket bättre på ganska kort tid tycker jag. Lickimat gjorde susen, det tackar jag för! Han hittar lugnet mycket lättare när han får ligga och slicka något.

Ska kika på adaptilhalsband och andra lugnande hormoner, jag hade inte ens tänkt tanken. Tack!

Ett tips jag fick var att pröva kemisk kastrera honom, är det något att tänka på tror du?

Hur rekommenderar du att jag får honom att sluta skälla?

Vilka aktiviteter är för stressiga denna första veckan? Vill exempelvis jobba på grundlydnaden men han går upp i stress så lätt.
Vad roligt att du ser bra tendenser och att jag kunde bidra med lite tips ☺️

Jag tror att de kan det, men också att det kan visa sig att de inte kommer komma överens. Såg att du skrev att de rykt ihop, och det kan absolut vara så att det minnet gör att det blir svårt för dem framöver. Och vissa hundar går helt enkelt inte ihop, precis som vi inte tål vissa människor. Dålig personkemi bara. Men med det sagt kan relationer också förändras om vi ger dem rätt förutsättningar och hjälper till att stötta upp. Mina hundar hade två incidenter i början av deras tid ihop som relationen återhämtat sig helt från. Men jag brukar också vara ganska närvarande och proaktiv och förebygga att det uppstår situationer som de tidigare haft svårt att hantera. Jag ser det lite som hur barn behöver stöd i att navigera sina relationer ibland, särskilt i lek och där känslorna blir intensiva som t.ex. kring värdefulla resurser.

Att din nya hund har svårt att respektera din gamla hunds signaler kan i nuläget absolut bero på överstimulans. Det kan också vara så att det är svårt för schäfern överlag att känna igen andra hundars gränser och då behärska sig, men den förmågan kan man också hjälpa hunden att träna upp genom att bryta, avleda och introducera lugn när det händer. Ge nya hunden pauser för att varva ner och ge din gamla hund egentid med dig/andra viktiga människor och fredat utrymme i hemmet. Jag vet inte riktigt när skällandet uppstår och blir ett problem men om det är i interaktioner med den andra hunden skulle jag även där fokusera på att förebygga, avleda, varva ner. Med det sagt så är vissa hundar mer verbala än andra, så jag tycker det viktigaste är att fokusera på om det verkar uppstå som ett stressbeteende eller inte. Om det är på promenader med andra hunden, öka avståndet mellan hundarna så schäfern fixar att inte skälla.

Försök påminna dig själv om att detta är ett alldeles för tidigt skede för att ställa några krav på någon av er eller dra några slutsatser. Huruvida kastration är ett alternativ ser jag som en delvis separat fråga men framför allt som en fundering för ett senare skede. Värt att ha med i beräkningen är att kemisk kastrering behöver ett tag för att uppnå sin effekt, och under den tiden kan de beteenden man ofta upplever som jobbiga förvärras väldigt. Hur hunden sedan svarar på att vara kastrerad är individuellt. Beteenden som är sprungna ur osäkerhet kan till exempel upplevas som värre när testosteronet sjunker. Samma beteende kan hos en annan individ hänga ihop med testosteronet åt andra hållet och därför dämpas av en kastrering. Det är med andra ord svårt att sia om hur det kommer påverka just ens egen hund och därför bra att ha en testperiod som ju kemisk kastrering erbjuder. Men jag tycker ni alla ska få landa ordentligt innan du överväger det.

Jag skulle i nuläget strunta i träning och gå långa, lugna promenader i långlina i lagom berikande miljöer (inga hundmöten och inte för mycket hunddofter) och låta hunden/hundarna sniffa på allt de vill. Ingen stress. Gärna lite mark där hunden får tänka på var den sätter fötterna.

Glöm inte att det finns stöd och hjälp att få av utbildade instruktörer som jobbar med moderna, mjuka & forskningsbaserade metoder. Du behöver inte vänta med att kontakta någon av dem. Många ger privatlektioner och gör hembesök. Inför att jag skulle skaffa min andra hund bokade jag in en session till några veckor efter hunden hade flyttat in. Guld värt för mina stressnivåer att ha garanterat bollplank.
 
@Nytant har haft väldigt rätt!

Schäfern och labben har vistats i samma rum, schäfern lyckades ta sig in och gissa vad som hände...?

Schäfern slickade labbens mun, ni vet sådär som valpar gör på vuxna hundar. Sedan fick de vara i samma rum och sålänge de båda höll lugnet och inte stressade upp varandra så var det inga problem. De fick tillochmed gå en promenad tillsammans!

Däremot fungerar inte leken. Labben bjöd in till lek och då försökte schäfern hoppa upp på labben varav labben morrade och vi separerade dem innan det hann bli negativt.

Jag är sååå glad!!!
 
@Nytant har haft väldigt rätt!

Schäfern och labben har vistats i samma rum, schäfern lyckades ta sig in och gissa vad som hände...?

Schäfern slickade labbens mun, ni vet sådär som valpar gör på vuxna hundar. Sedan fick de vara i samma rum och sålänge de båda höll lugnet och inte stressade upp varandra så var det inga problem. De fick tillochmed gå en promenad tillsammans!

Däremot fungerar inte leken. Labben bjöd in till lek och då försökte schäfern hoppa upp på labben varav labben morrade och vi separerade dem innan det hann bli negativt.

Jag är sååå glad!!!
Schäfrar behöver ibland träna för att kunna leka som folk med andra hundar - de är ofta ganska på och kör mycket framtassar
 
Det visste jag ej! Ska man bara avleda och de lär sig såsmåningom?
Det låter som om du gör helt rätt. Jag menar att schäfer hundar ibland har lite svårt för det sociala spelet.

De kommer rusande som expresslok "LEEEEEEKAAA" och den andra hunden "Så fan heller om du inte taggar ned". Om de är vettiga i huvudet (vilket de flesta är) och inte allt för stressade kommer de att rätta sig efter den andra hunden. De vill ju leka. Ibland får man bryta om det blir för intensivt eller om de inte lyssnar på varandra. Minska riskerna och inte lägga för stort ansvar på någon av dem.
 
Det låter som om du gör helt rätt. Jag menar att schäfer hundar ibland har lite svårt för det sociala spelet.

De kommer rusande som expresslok "LEEEEEEKAAA" och den andra hunden "Så fan heller om du inte taggar ned". Om de är vettiga i huvudet (vilket de flesta är) och inte allt för stressade kommer de att rätta sig efter den andra hunden. De vill ju leka. Ibland får man bryta om det blir för intensivt eller om de inte lyssnar på varandra. Minska riskerna och inte lägga för stort ansvar på någon av dem.
Då förstår jag vad du menar, tack! 😊 Det ironiska är väl att labben brukar vara likadan med andra hundar, att han är så på för att han är så glad och så gärna vill leka. Däremot verkar han ha lite lättare att förstå det här med gränser. Förhoppningsvis lär sig schäfern detta och de kan leka tillsammans. Jag är däremot skeptiskt till att låta dem kampa ihop för schäfern verkar bli väldigt stressad av det.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Då förstår jag vad du menar, tack! 😊 Det ironiska är väl att labben brukar vara likadan med andra hundar, att han är så på för att han är så glad och så gärna vill leka. Däremot verkar han ha lite lättare att förstå det här med gränser. Förhoppningsvis lär sig schäfern detta och de kan leka tillsammans. Jag är däremot skeptiskt till att låta dem kampa ihop för schäfern verkar bli väldigt stressad av det.
Jag tänkte precis skriva att det är min upplevelse av labbar i lek, de är som ånglok. :D
 
Jag tänkte precis skriva att det är min upplevelse av labbar i lek, de är som ånglok. :D
Ja verkligen! Han har alltid varit "ångloket" och den som är på, därför förvånade det mig första gången han morrade mot schäfern när schäfern hoppade på honom, han har aldrig haft problem med sådant tidigare. Misstänker att schäfern är för tung och att det kanske gör ont. Det krävs väldigt mycket för att få honom att morra 🤔
 
Ja verkligen! Han har alltid varit "ångloket" och den som är på, därför förvånade det mig första gången han morrade mot schäfern när schäfern hoppade på honom, han har aldrig haft problem med sådant tidigare. Misstänker att schäfern är för tung och att det kanske gör ont. Det krävs väldigt mycket för att få honom att morra 🤔
Det är alltid lätt att kritisera andra. ;) Men ja, obekvämt är det säkert och schäfern verkar uppföra sig som en slyngel. Shiban min är betydligt tuffare med att sätta gränser mot valpar och unghundar än hon är med vuxna hundar.
 
En fråga till schäfer-folket: hur raka ryggar har rakryggade schäfrar? Är det normalt att alldeles mot rumpan så finns det en liten, liten, böjning? Han är ingen räkstjärt men han har ju inte lika rak rygg som labben direkt. Bara en liten böjning.
 
Det är alltid lätt att kritisera andra. ;) Men ja, obekvämt är det säkert och schäfern verkar uppföra sig som en slyngel. Shiban min är betydligt tuffare med att sätta gränser mot valpar och unghundar än hon är med vuxna hundar.
Det är sant! Han har blivit "påhoppad" (hund som hoppar på honom, inget bråk) av äldre hundar i samma viktklass tidigare och då svarade han med att springa iväg istället för att morra. Därför jag blev fundersam 🤔 Men det kan vara som du säger, att han är lite som din shiba. Hahaha ja, man kan se lite på ögonen att han tröttnar väldigt snabbt på schäfern, så definitivt uppför schäfern sig lite som en slyngel 😂
 
  • Gilla
Reactions: Sel
En fråga till schäfer-folket: hur raka ryggar har rakryggade schäfrar? Är det normalt att alldeles mot rumpan så finns det en liten, liten, böjning? Han är ingen räkstjärt men han har ju inte lika rak rygg som labben direkt. Bara en liten böjning.
Om du googlar schäferns anatomi så ser du.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp