Okej.. just nu tusen frågor som cirkulerar i mitt huvud. Varnar för långt inlägg men hoppas att någon som har gått igenom detta orkar läsa allt och har lite lugnande svar på mina frågor.. För ett lite mer än ett halvår sedan så gick jag på min första koll och det visade då 1a gradens cellförändringar, alltså lätta. Eftersom jag är ung så förväntades det att det skulle läka ut av sig själv och jag skulle bli kallad för en ny koll efter 6 månader. På min andra koll hade dessa förändringar försämrats avsevärt och gått från 1a graden till 3e gradens förändringar. Min läkare sa att hon aldrig någonsin varit med om att det har utvecklats så fort hos en sådan ung person och det var akut att ta bort dessa förändringar inom en månad så dessa inte skulle hinna utvecklas ytterligare.
Så. Nu är det tid för operation i nästa vecka. Min läkare var ärlig och sa att jag kommer inte ha något val utan jag kommer att sövas eftersom att det är en sådan stor bit som kommer att behöva tas bort. De flesta får ju åka hem efter någon timme efter operation, men jag skulle räkna med att vara kvar till dagen efter. Jag är på riktigt LIVRÄDD. Att det har utvecklats så fort är skrämmande då det vanligtvis brukar ta flera år mellan 1a och 3e graden. Min läkare sa dessutom att det är mycket möjligt att det kommer bli svårt för mig att bli gravid efter denna operation. Och det kändes som en riktig käftsmäll. Jag är en riktig familjetjej och väljer familjen framför allt. Och att då få veta som 24 år att jag kanske aldrig någonsin kommer kunna få barn får mig att tappa livslusten totalt.
Jag är rädd för att vakna upp och det var värre än dom först trodde. Har såklart googlat och läst skräckexempel att man har vaknat upp och läkarna varit tvungen att ta bort "allt", alltså äggstockar och livmoder.
Min läkare diskuterade också på mitt besök att hon tyckte att vi borde passa på att sätta in p-stav eller spiral när jag ändå är sövd och inte märker något. Jag har aldrig diskuterat preventivmedel med henne och bara att hon tar upp den frågan i det här sammanhanget gör mig rädd och orolig, kommer hon sätta in något av det ändå? För att HON tycker det är en bra idé? Som sagt har vi inte någonsin diskuterat preventivmedel tidigare och hon vet därmed inte heller om jag och min partner försöker skaffa barn eller planerar barn inom den närmsta tiden.
Jag är orolig för om det kommer att kännas annorlunda när man har sex efter en sådan operation? Jag vet såklart att man ska vänta ett visst antal veckor för infektionsrisken, men nu menar jag om upplevelsen om hur "trång" jag är kommer att ändras?
Hur påverkas min menscykel av denna operation? Kommer den skjutas på? Kommer blödningen bli annorlunda? Jag har väldigt regelbunden mens just nu och blöder väldigt lite och i typ 3 dagar. Vill ju inte att det ska förändras på något sätt..
Hur länge blödde ni efter? Hur länge hade ni ont och hur ont gjorde det? Jag är otroligt smärtkänslig och bävar för hur ont det kommer att göra efteråt..
Jag vet ju att denna operation är nödvändig och för mitt eget bästa men just nu kan jag inte hjälpa att jag känner att det är mer ett övergrepp än ett ingrepp. Jag är svinorolig över att bli sövd och inte ha någon kontroll över vad som görs med min kropp.. Sedan jag fick reda på att jag kommer att behöva opereras så har jag på riktigt gått in i världens depression. Har ingen matlust. Konstant trött. Gråter iprincip HELA tiden. Det känns som om mitt liv är slut och stundvis känner jag att det inte finns någon mening med att göra denna operation, för vad har jag att leva för efter när den är gjord?
Så. Nu är det tid för operation i nästa vecka. Min läkare var ärlig och sa att jag kommer inte ha något val utan jag kommer att sövas eftersom att det är en sådan stor bit som kommer att behöva tas bort. De flesta får ju åka hem efter någon timme efter operation, men jag skulle räkna med att vara kvar till dagen efter. Jag är på riktigt LIVRÄDD. Att det har utvecklats så fort är skrämmande då det vanligtvis brukar ta flera år mellan 1a och 3e graden. Min läkare sa dessutom att det är mycket möjligt att det kommer bli svårt för mig att bli gravid efter denna operation. Och det kändes som en riktig käftsmäll. Jag är en riktig familjetjej och väljer familjen framför allt. Och att då få veta som 24 år att jag kanske aldrig någonsin kommer kunna få barn får mig att tappa livslusten totalt.
Jag är rädd för att vakna upp och det var värre än dom först trodde. Har såklart googlat och läst skräckexempel att man har vaknat upp och läkarna varit tvungen att ta bort "allt", alltså äggstockar och livmoder.
Min läkare diskuterade också på mitt besök att hon tyckte att vi borde passa på att sätta in p-stav eller spiral när jag ändå är sövd och inte märker något. Jag har aldrig diskuterat preventivmedel med henne och bara att hon tar upp den frågan i det här sammanhanget gör mig rädd och orolig, kommer hon sätta in något av det ändå? För att HON tycker det är en bra idé? Som sagt har vi inte någonsin diskuterat preventivmedel tidigare och hon vet därmed inte heller om jag och min partner försöker skaffa barn eller planerar barn inom den närmsta tiden.
Jag är orolig för om det kommer att kännas annorlunda när man har sex efter en sådan operation? Jag vet såklart att man ska vänta ett visst antal veckor för infektionsrisken, men nu menar jag om upplevelsen om hur "trång" jag är kommer att ändras?
Hur påverkas min menscykel av denna operation? Kommer den skjutas på? Kommer blödningen bli annorlunda? Jag har väldigt regelbunden mens just nu och blöder väldigt lite och i typ 3 dagar. Vill ju inte att det ska förändras på något sätt..
Hur länge blödde ni efter? Hur länge hade ni ont och hur ont gjorde det? Jag är otroligt smärtkänslig och bävar för hur ont det kommer att göra efteråt..
Jag vet ju att denna operation är nödvändig och för mitt eget bästa men just nu kan jag inte hjälpa att jag känner att det är mer ett övergrepp än ett ingrepp. Jag är svinorolig över att bli sövd och inte ha någon kontroll över vad som görs med min kropp.. Sedan jag fick reda på att jag kommer att behöva opereras så har jag på riktigt gått in i världens depression. Har ingen matlust. Konstant trött. Gråter iprincip HELA tiden. Det känns som om mitt liv är slut och stundvis känner jag att det inte finns någon mening med att göra denna operation, för vad har jag att leva för efter när den är gjord?
Tro mig, de är guld värda.. Och du ska veta att det är många många tjejer som gjort detta ingrepp, efter jag gjort mitt erkände en efter en i bekantskapskretsen att de gjort det. Du är inte ensam och med allra största sannolikhet kommer det gå jättebra!!! Ta några djupa andetag och försök se det positiva, att du får bort skiten innan det blir värre. Sen kan du göra bebisar hur mycket du vill 
