Orosanmälan, socmöte och vad händer nu?

[escodobe]

Ja det är ju det jag skriver oxå. De gör ju ingen anmälan om att de är oroliga för barnen för en elräkning inte skulle va betald.

Vuxna väljer. Men barn gör det inte. När eb förälder gör fel val och riskerar både sitt och barnets liv för fara ska socialen finnas där. Men det förutsätter ju att de lyssnar på en men för oss har de inte gjort det. Utan vi har känt oss som en elak styvmor och nått svartsjukt ex. Ett 1,5 årigt barn ska inte behöva sitta i ett hus i 3 dagar å se på när pappan misshandlar mamman.

Fast el och hyresskulder kan vara skäl till att socialtjänsten kopplar in enheten för barn och familj. Om barnen riskerar att inte ha el hemma eller bli bostadslösa.

 

[jerseyko]

@jerseyko Ditt fall är nog lite väl specifikt för att det ska kunna diskuteras här, i en tråd där TS bett om hjälp och råd. Det känns som att det saknas väldigt mycket information i din version, och även om allt du skriver skulle gå ihop så kan ju inte någon här säga varken bu eller bä om vad som hänt. Om du vill ventilera dina erfarenheter kanske det är bättre att ta det i en egen tråd?

Vill inte ventilera. Bara dela med mig av hur jag tyvärr upplevt det! Soc är ingenting man behöver vara rädd för eller orolig för man blir kallad till möte eller de kommer på hembesök, ingår ju lixom i deras utredning. Däremot är min erfarenhet att de lätt blir många kockar i soppan och de lyssnar inte alls om du inte är vårdnadshavare.

Sen tycker jag det är jätteallvarligt att när vi fick en "försök till hämd anmälan" mot oss. Så har de helt missat mina 2 barn i utredningen fast jag sagt det flera gånger!

 

[jerseyko]

Fast el och hyresskulder kan vara skäl till att socialtjänsten kopplar in enheten för barn och familj. Om barnen riskerar att inte ha el hemma eller bli bostadslösa.

Ja det gör säkert socialtjänsten för de ser säkert om de bor barn där när de får ett sånt ärende. Men nu är de inte det som hänt mig.

 

[Raderad medlem 6459]

Du behöver inte berätta mer om ditt fall - jag har ingen insyn i det och tycker att det verkar fattas mycket i din historia. Så jag tycker vi kan släppa det nu. Det går liksom inte att hänga med, det är osammanhängande.

 

[vallhund]

Vill inte ventilera. Bara dela med mig av hur jag tyvärr upplevt det! Soc är ingenting man behöver vara rädd för eller orolig för man blir kallad till möte eller de kommer på hembesök, ingår ju lixom i deras utredning. Däremot är min erfarenhet att de lätt blir många kockar i soppan och de lyssnar inte alls om du inte är vårdnadshavare.

Sen tycker jag det är jätteallvarligt att när vi fick en "försök till hämd anmälan" mot oss. Så har de helt missat mina 2 barn i utredningen fast jag sagt det flera gånger!

Då kanske du skall sluta kapa tråden eftersom du knappast kommer med något som är till hjälp för TS.

 

[Smulu]

När man har att göra med något som är viktigt så är det alltid bra att skriva ner vem man pratade med och vad som sades. Det har inget med att det handlar om socialtjänsten att göra.

 

[jerseyko]

Allvarligt? Jag skriver ett inlägg hur jag haft det som både bonusförälder i ett fall och även där jag fått anmälan på mig. Och hur soc behandlat oss och vårt fall. Vad är fel? Jag påstår saker som inte är sant för jag tycker de gjort jobben otroligt j-vla dåligt? Det finns en till i tråden som beskriver samma sak som vi vart med om.

 

[chaosgirl]

Mitt råd om soc, har alldeles för mycket dålig erfarenhet av soc tyvärr. I kommunen vi bor nu är dem faktiskt kompetenta och hjälper familjer istället för att förstöra. I kommunen vi bodde innan så gjordes bara massa tjänstefel vilket resulterade i ett lvu fall med massa lögner och påståenden, pga anonyma anmälningar från fd vänner och grannar som vill hämnas. Kommunen vi bor i nu kallar det lvu ärendet som tog syskonen för en skräckhistoria och familjehemmet som till och med jobbar som socialchef på flera ställen och jobbat på ivo uppmanar föräldrarna till att anmäla till ivo pga 4 års felaktig hantering som lett till att barnens liv vänts upp och ner..

Men det är 1 kommun av många i sverige, och kommunen vi bor i nu är vettigare än den andra kommunen. Däremot så pga den andra kommunen så hädanefter så filmas alla besök, vittnen på plats och allt på skrift och inget muntligt.

Så mitt råd är att filma allt och ha allt på skrift plus ha med ett oberoende vittne. Var ärlig i alla lägen, du kommer möta förhoppningsvis kompetent personal som vill hjälpa och du kommer möta personal som tolkar annorlunda, anser sig veta bäst eller bara vill förstöra..

Sanningen är att jag har ingen bra erfarenhet av soc, men jag har bott i 3 kommuner där 1 varit bra.

 

[Atiksa]

Mitt råd om soc, har alldeles för mycket dålig erfarenhet av soc tyvärr. I kommunen vi bor nu är dem faktiskt kompetenta och hjälper familjer istället för att förstöra. I kommunen vi bodde innan så gjordes bara massa tjänstefel vilket resulterade i ett lvu fall med massa lögner och påståenden, pga anonyma anmälningar från fd vänner och grannar som vill hämnas. Kommunen vi bor i nu kallar det lvu ärendet som tog syskonen för en skräckhistoria och familjehemmet som till och med jobbar som socialchef på flera ställen och jobbat på ivo uppmanar föräldrarna till att anmäla till ivo pga 4 års felaktig hantering som lett till att barnens liv vänts upp och ner..

Men det är 1 kommun av många i sverige, och kommunen vi bor i nu är vettigare än den andra kommunen. Däremot så pga den andra kommunen så hädanefter så filmas alla besök, vittnen på plats och allt på skrift och inget muntligt.

Så mitt råd är att filma allt och ha allt på skrift plus ha med ett oberoende vittne. Var ärlig i alla lägen, du kommer möta förhoppningsvis kompetent personal som vill hjälpa och du kommer möta personal som tolkar annorlunda, anser sig veta bäst eller bara vill förstöra..

Sanningen är att jag har ingen bra erfarenhet av soc, men jag har bott i 3 kommuner där 1 varit bra.

Hur har ni gjort för att få tag på ett oberoende vittne?

 

[Gnist]

Som motvikt så har de få erfarenheter jag har av soc varit väldigt bra.

Första gången var det skolan som anmälde oss eftersom (tonårs)sonen pga mobbing vantrivdes i skolan vilket skolan på något vis då ville hävda var föräldrarnas fel på nått vis.. Blev en del samtal, möten både på hemmaplan och på soc och efter x antal månader så fick skolan en rejäl smäll på fingrarna för att de inte stävjade mobbingen han var utsatt för. I hemmiljön fanns nämligen inga brister alls.

Andra gången anmälde ex:et mig i samband med att tonårsdottern flyttade hem till mig och när han vägrade skriva på flyttanmälan så uteblev hon från skolan där på hans hemmaplan. Blev inget alls av det. Fick ett samtal från soc i hans hemkommun, förklarade läget och upplyste om att skolplats och allt var klart i min hemkommun, men utan hans underskrifter för både skolplacering och flyttanmälan så fick hon officiellt inte bli inskriven på sin nya skola. Sen hörde jag inget mer alls om den saken och de ansåg heller inte att det fanns fog alls överhuvudtaget för en orosanmälan när en 14-åring uteblivit från 1(!) skoldag, så det lades nog ganska omedelbart till handlingarna.

Man kan tycka att kvarnarna mal oändligt långsamt, men de människor som jobbar med sånt där har regler, agar och rutiner som de måste följa, men min erfarenhet är att "okynnesanmälningar" droppas tämligen omgående och att det krävs lite substans för att det ska gå vidare och om inga konstigheter finns i alls i hemmiljön så är fallet avslutat inom några månader.

I ts specifika fall görs nog en utredning för att försöka fastställa hur hemmiljön funkar hos den andra föräldern, men om det är en isolerad händelse och allt annat är bra så lär inget speciellt hända. Är det däremot inte en bra hemmiljö i övrigt/det inte är en isolerad händelse så kan det nog bli ganska långdraget och komplicerat och man bör (enligt min åsikt) vara öppen och tillmötesgående och hålla både humör och frustration under kontroll och ta att det faktiskt tar tid och att det är för barnets/barnens bästa.

 

[Hyacinth]

Det måste ju vara ovanligt att man helt utan orsak får anmälningar och utredningar från soc på löpande band. Det är klart det kan hända, men jag tror ju att det oftast finns en oro i botten.

 

[Saigon]

Det måste ju vara ovanligt att man helt utan orsak får anmälningar och utredningar från soc på löpande band. Det är klart det kan hända, men jag tror ju att det oftast finns en oro i botten.

Det vill man ju gärna tro. Men finns det en infekterad vårdnadstvist i botten så sker allt för ofta orosanmäln, anonyma anmäln och polisanmäln till synes enbart som taktik och hämnd. Inte sällan med hjälp av halva släkten.

 

[Hyacinth]

Det vill man ju gärna tro. Men finns det en infekterad vårdnadstvist i botten så sker allt för ofta orosanmäln, anonyma anmäln och polisanmäln till synes enbart som taktik och hämnd. Inte sällan med hjälp av halva släkten.

Men de måste ju vara ganska lätta att känna igen efter några år i yrket?

 

[Snurrfian]

Men de måste ju vara ganska lätta att känna igen efter några år i yrket?

Nu gissar jag bara, men även om man som personal misstänker att det är en okynnesanmälan så måste det ändå kollas upp, för tänk om det faktiskt stämmer? Lite som när folk anmäler misskötsel av djur, jag var anställd på ett ställe när djurskyddsinspektörerna dök upp mitt i sommaren eftersom de hade fått en anmälan att hästarna inte fick komma ut överhuvudtaget. Grejen var bara att vi hade tagit in hästarna över de värsta timmarna i hettan mitt på dagen, hästarna var väldigt nöjda med att få komma in i det svala stallet. Men den som gjorde anmälan hade inte vågat/orkat fråga varför hästarna var inne mitt på dagen. En kompis blev anmäld för att hennes ponnier inte fick någon mat på sommaren, att de gick i en enormt stor beteshage och snarast var en aning övergöda förstod inte deras granne, de påpekade med en dåres envishet att hon minsan inte hade gett hästarna något hö på flera veckor och det visste de att hästarna behövde. Samtidigt var ju djurskyddsinspektörerna tvugna att åka ut, det kunde ju vara så att vi inte släppte ut hästarna alls, och det kunde ha varit så att kompisen hade ställt sina ponnier i en hage utan mat och svält ihjäl dem. Det går liksom inte att avgöra utan att ha sett det med egna ögon.

 

[Hyacinth]

Nu gissar jag bara, men även om man som personal misstänker att det är en okynnesanmälan så måste det ändå kollas upp, för tänk om det faktiskt stämmer? Lite som när folk anmäler misskötsel av djur, jag var anställd på ett ställe när djurskyddsinspektörerna dök upp mitt i sommaren eftersom de hade fått en anmälan att hästarna inte fick komma ut överhuvudtaget. Grejen var bara att vi hade tagit in hästarna över de värsta timmarna i hettan mitt på dagen, hästarna var väldigt nöjda med att få komma in i det svala stallet. Men den som gjorde anmälan hade inte vågat/orkat fråga varför hästarna var inne mitt på dagen. En kompis blev anmäld för att hennes ponnier inte fick någon mat på sommaren, att de gick i en enormt stor beteshage och snarast var en aning övergöda förstod inte deras granne, de påpekade med en dåres envishet att hon minsan inte hade gett hästarna något hö på flera veckor och det visste de att hästarna behövde. Samtidigt var ju djurskyddsinspektörerna tvugna att åka ut, det kunde ju vara så att vi inte släppte ut hästarna alls, och det kunde ha varit så att kompisen hade ställt sina ponnier i en hage utan mat och svält ihjäl dem. Det går liksom inte att avgöra utan att ha sett det med egna ögon.

Absolut.

 

[BernT]

Det vill man ju gärna tro. Men finns det en infekterad vårdnadstvist i botten så sker allt för ofta orosanmäln, anonyma anmäln och polisanmäln till synes enbart som taktik och hämnd. Inte sällan med hjälp av halva släkten.

Vilket härligt missbruk av våra skattepengar och soc resurser.

 

[Görel]

Och för all del att energin är slut som den är och man inte orkar prova när det ändå bara blir avslag.

Min förälder som är familjehem har mött ett extremfall där socialen inte kunnat göra någonting alls åt en situation där barnet hamnade i kläm rejält pga att föräldrarna själva hade placerat barnet. Föräldrarna kunde inte se vad de gjorde mot barnet helt enkelt. Soc hade egentligen ingen talan. Typiskt exempel på en situation där regler de jobbar under ställer till det så man som oinsatt kan uppleva att de inte gör något.

Jag förtydligar i ditt inlägg bara för att en som inte är insatt ska förstå.

Barn kan placeras frivilligt eller med tvång. Är det frivilligt tillämpas socialtjänstlagen SoL, är det med tvång tillämpas tvångslagtiftningen LVU. Om en förälder säger att denne frivilligt går med på att dennes barn placeras kan det vara mycket svårt att få igenom ett LVU i domstol, även om socialtjänsten är tveksamma till ur pass stabilt det samtycket är. Det innebär att vårdnadshavarna kan avbryta placeringen och ta hem sitt barn när de vill.

 

[kryddelydd]

Vill inte ventilera. Bara dela med mig av hur jag tyvärr upplevt det! Soc är ingenting man behöver vara rädd för eller orolig för man blir kallad till möte eller de kommer på hembesök, ingår ju lixom i deras utredning. Däremot är min erfarenhet att de lätt blir många kockar i soppan och de lyssnar inte alls om du inte är vårdnadshavare.

Sen tycker jag det är jätteallvarligt att när vi fick en "försök till hämd anmälan" mot oss. Så har de helt missat mina 2 barn i utredningen fast jag sagt det flera gånger!

Det är väldigt stor skillnad på "lyssnar inte alls" jämfört med "lyssnar och inleder en utredning som sedan går sin gilla gång".

Om du vill dela med dig av dina upplevelser kan det nog vara lämpligt att vara specifik och tydlig i stället för att komma med svepande påståenden och anklagelser.
Annars riskerar du nämligen att "ingen här lyssnar på dig" eftersom man nämligen inte alls förstår det du försöker dela med dig av.

 

[Görel]

Men de måste ju vara ganska lätta att känna igen efter några år i yrket?

Allt måste kollas upp. Även om samma typ av anmälan har inkommit flera gånger måste vi kolla för det kan ju ha hänt denna gång även om det aldrig hänt förut.

Under mitt första år i yrket utredde jag ett barn vars mamma pratade oerhört mycket skit om pappan. Hon var dessutom psykisk instabil. Man kunde lätt avfärda henne som en knäppis som tog till vilka medel som helst i vårdnadstvisten.

När hon interimistiskt blivit fråntagen vårdnaden kom hon med påståendet att det inte var f d maken som var barnets far utan en annan man. Vi kände att nu tog hon till det näst grövsta artilleriet (det grövsta är sexuella övergrepp).

Så en dag visar hon upp ett faderskapstest från SKL som visar att en annan man än f d maken är barnets far. Vi gör ett eget test förstås mot både f d maken och den som enligt första testet var fadern. Testet visade samma sak. Mamman var inte knäpp utan hade rätt.


Denna erfarenhet har fått mig att ta allt på allvar tills det är ordentligt uppkollat. Det har visat sig vara rätt då det flera gånger har kommit in anmälningar i vårdnadstvister som visat sig vara sanna.

 

[Hyacinth]

Allt måste kollas upp. Även om samma typ av anmälan har inkommit flera gånger måste vi kolla för det kan ju ha hänt denna gång även om det aldrig hänt förut.

Under mitt första år i yrket utredde jag ett barn vars mamma pratade oerhört mycket skit om pappan. Hon var dessutom psykisk instabil. Man kunde lätt avfärda henne som en knäppis som tog till vilka medel som helst i vårdnadstvisten.

När hon interimistiskt blivit fråntagen vårdnaden kom hon med påståendet att det inte var f d maken som var barnets far utan en annan man. Vi kände att nu tog hon till det näst grövsta artilleriet (det grövsta är sexuella övergrepp).

Så en dag visar hon upp ett faderskapstest från SKL som visar att en annan man än f d maken är barnets far. Vi gör ett eget test förstås mot både f d maken och den som enligt första testet var fadern. Testet visade samma sak. Mamman var inte knäpp utan hade rätt.


Denna erfarenhet har fått mig att ta allt på allvar tills det är ordentligt uppkollat. Det har visat sig vara rätt då det flera gånger har kommit in anmälningar i vårdnadstvister som visat sig vara sanna.

Lite det jag menar, att kommer det anmälningar finns det oftast en grund i form av oro eller liknande. Rent hittepå kan ju inte vara vanligare?

Jisses vilken upplösning, och stackars den som trodde sig vara far, det måste ju bli en chock.