Osäker ponny

[Bluefish]

Har senaste månaden börjat rida en d-ponny. Hon har stått länge innan dess och enbart varit igång i perioder. Hos förrförra ägaren är hon western riden och utbildad, men går numera som allround ponny. Fd ägaren har även berättat att hon är född och uppvuxen i " flock ", och väldigt flockberoende.

Med sällskap går allt prima, hon är hur snäll och sansad som helst. Men utan sällskap lämnar hon inte gårdsplanen, eller någon annanstans heller för den delen. Sitter jag upp och ber henne gå framåt börjar hon backa och lätta. Envisas jag reser hon sig, och då hoppar jag av. För där har vi sagt att det blir en fara för mig, hon har tydligen varit nära att gå över på det här viset.
Om jag däremot hoppar av och leder henne, inga problem. Följer med hur from som helst. Men rida ensam kan jag enbart göra på inhägnat område, till en början är hon lite stirrig, men lugnar sig snart och kan arbeta koncentrerat.

När man väl är på banan, med eller utan sällskap, är det en drömponny, går i form i alla gångarter och verkar tycka allt är roligt. Alltid possitiv och lyssnar, gör sitt bästa och jobbar jättebra. Det finns 2 ridbanor inom gångavståndn så jag leder henne alltid dit innan jag rider. Problemen kommer när man ska vara ensam, eller när hon ska vara " ensam ". Kan inte heller rida ut ensam, man får leda henne hela vägen, det går bra. Men som sagt, när jag står i stigbygeln och sitter upp snurrar hon runt och drar hemåt. Om jag tvingar henne att göra halt kan hon bocka eller sparka, men det ser jag mer som en protest mot att jag håller tillbaka henne. Försöker jag vända henne är det bara halsen jag böjer, medans hästen springer i sidledes hemåt. För att sedan börja lätta. Hon är även " jobbig " att hämta i hagen, rör sig först efter 2 min tvekamp. Hatar dessutom när man spänner sadelgjorden, försöker hugga och kan i värsta fall stegra. Så nu vill jag ha tips och råd.

Reser hon sig för att hon vet att jag hoppar av då?
Är hon osäker eller bara " envis "?
Jag tror att hon känner sig trygg enbart när hon ser andra. För möter vi andra hästar så får jag sitta upp och rida. Om de sedan försvinner ligger jag pyrt till.
Men kan hon uppleva ridningen som obehaglig?
Kan tillägga att om någon går bredvid får jag rida, så hon verkar acceptera all sorts sällskap. Är det för att hon inte längre ser mig på ryggen som hon tvekar?

Jag är inte på väg att ge upp, utan tycker mycket om ponnyn, men vill gärna lösa det här, för bådas skull, om det går. Flockberoendet kanske är för djupt inrotad, då hon verkar ha varit såhär sedan hon var liten?

 

[Yrja]

Sv: Osäker ponny

Hur gammal är ponnyn?

Reser hon sig för att hon vet att jag hoppar av då?
Är hon osäker eller bara " envis "?

Envis är man inte utan orsak. Det är inte så att hon tänker att "nä nu ska hon få kämpa däruppe", troligtvis så ligger det ngt bakom. Det kan vara osäkerhet, omotivation eller liknande.

Kan börja med att säga att min häst gör precis som din. Går man bredvid honom är han fantastisk. Småbarn kan rida utan några som helst problem, han går överallt, är inte rädd för ngt, osv. Men är han "själv" med en ryttare på ryggen vill han vända, backa, han blir rädd för saker runt omrking..

Min häst är 4,5 år och mycket ranglåg. Han är troligtvis ganska omogen mentalt och behöver en god ledare att följa. Jag har även fått känslan av att man gått lite för hårt eller snabbt på med honom när det gäller ridningen, för han blir lätt stressad och hetsig även på banan om han inte förstår eller får för starka signaler. Denna häst behöver man bygga ett förtroende med väldigt grundligt. Han älskar folk och är väldigt social och trevlig från marken, men så fort han som sagt inte har ngn på marken blir han osäker. Ngt som vi också noterat är att från ryggen blir han väldigt ouppmärksam på ryttaren. Han är lyhörd för hjälper men om man ger honom godis så ser han den inte och man kan slå han i huvudet utan att han vänder bak och tittar om det är ngt man vill.

Det sistnämnda har blivit bättre då vi efter en uppsittning alltid ger honom en bit morot så att han ska lära sig att invänta signal från ryttaren (han kunde nämligen absolut inte stå still vid uppsittning heller). Han har blivit mer lyhörd i allmänhet men vi har bara haft honom i 4-5 veckor så vi har tagit det lugnt.

Ett tips är att du provar att utöva klickerträning från hästryggen. Detta för att ni ska få en bättre kommunikation som endast är positiv, men också för att stärka hennes förtroende för dig som ryttare. Att hon lär sig att när du ber om ngt från ryggen så är det ngt hon kommer att lyckas med, att hon lär sig att det är positivt och roligt, att hennes självförtroende ökar och hon vet att du är där och leder henne oavsätt om du sitter på ryggen eller ej.

Det är viktigt att man när man bearbetar ett problem inte gör situationen värre genom att skrämma hästen ännu mer. Hon ska tycka att det är roligt att gå ut, inget annat.

 

[Bluefish]

Sv: Osäker ponny

Hon är 13 i år. Och jag känner igen henne i din text. Ska läsa lite om klickerträning, trodde det var en hundgrej Men nu när du säjer det så kan det säkert vara en lösning. Jag försöker att inte pressa henne mer än att hon ska framåt när hon börjar protestera. Undviker att säja ifrån, men berömmer om hon rör sig dit ja vill. Vid beröm spetsar hon öronen och lugnar sig, men tvärstannar. Kräver jag något då börjar hon igen. Andra som ridit henne har sagt att hon även gör såhär om man kräver för mycket av henne, att hon " tycker det blir jobbigt ". Min erfarenhet är att hon är hemskt nöjd med sig själv när hon är duktig, ger 100% när man väl jobbar. Men ensam på stor bana blir hon stissig.

Idag, till exempel, red vi ensamma på en stor utomhusbana. I skritten gick det bra, ingen form, men hon lyssnade. Såfort tempot ökas srpinger hon undan från mig, lättar helt plötsligt och drar sig mot utgången. Jag vet att jag inte kan skylla på henne vid såna tillfällen, men blir så besviken på att jag inte kan få henne att koncentera sig. Är det att " uppmuntra " beteendet med att hon får gå hem då? Självklart får hon lugna sig litet innan vi lämnar banan.

Edit: Hon är ranghög och dominant, och leder jag henne vill hon absolut inte gå bredvid, alltid bakom. Söker hon " skydd " genom att alltid smyga in bakom ryggen på mig?

 

[Stalltjejen]

Sv: Osäker ponny

Det låter som om din ponny är väldigt osäker och alltid vill ha en ledare att följa. Såfort hon har det så är hon lugn och verkar vara supertrevlig. När du sitter på hennes rygg så kan hon inte se dig, hon har ingenstans att ta skydd längre utan blir osäker. Det där med klickerträning verkar bra. Och precis som du gör så hjälper det ju inte att skälla på henne, du måste få henne att lita på dig även när du sitter på hennes rygg.

Om jag hade en häst som din och hamnade i en situsion där hon inte vill gå framåt: Hästen står still, motvillig. Jag ger efter helt på tyglarna. Sitter helt stilla (mantag?) och skänklar mycket mjukt och smackar lätt. Hästen svarar med att backa. Väntar tills den stannar och gör lika dant igen. Hästen kommer att backa igen o.s.v. När hästen tröttnar kanske hon börjar stegra. Då skulle jag sitta av precis som du för det är väldigt farligt för både häst och ryttare att slå över. Skulle leda hästen framåt, berömma MYCKET. Gör något annat ett tag t.ex. gå en kortare runda. Sedan skulle jag sitta upp igen och göra likadant som förut. Efter att ha gjort så några gånger per dag i några veckor så kommer hon inte att orka rygga längre utan bara stå still och därifån kanske ni lyckas gå ett steg. Sedan två steg, tre steg o.s.v.
Tar antagligen tid men kanske är det värt det?

Tänk på att det är mycket lättare att gå tillbaka till sällskapet än att gå ifrån det. Så ta t.ex. och led henne bort från de andra hästarna. När de är utom synhåll så kan du sitta upp och rida samma väg tillbaka. Gör sträckan längre och längre för varje dag

 

[Bluefish]

Sv: Osäker ponny

Vore värt att pröva, men när jag sitter upp om hon nu är ensam så vänder hon om och börjar springa. Men ska försöka åtminstone, allt är välkommet
Klickerträning verkar faktiskt kunna fungera, gäller bara att införskaffa sig en sådan

I övrigt tror jag på det du säjer. Kan tillägga att om vi är ute och rider, och sällskapet tar en annan väg, så fortsätter hon ändå själv, sålänge hon vet att vi är påväg hemmåt. Då fungerar det, det är det att lämna tryggheten...

 

[Yrja]

Sv: Osäker ponny

Du verkar väldigt ödmjuk mot din ponny. Det är toppen tkr jag. Nu blir det långt. Du kan ju läsa om du orkar.

Hon är 13 i år. Och jag känner igen henne i din text. Ska läsa lite om klickerträning, trodde det var en hundgrej Men nu när du säjer det så kan det säkert vara en lösning. Jag försöker att inte pressa henne mer än att hon ska framåt när hon börjar protestera. Undviker att säja ifrån, men berömmer om hon rör sig dit ja vill. Vid beröm spetsar hon öronen och lugnar sig, men tvärstannar. Kräver jag något då börjar hon igen. Andra som ridit henne har sagt att hon även gör såhär om man kräver för mycket av henne, att hon " tycker det blir jobbigt ". Min erfarenhet är att hon är hemskt nöjd med sig själv när hon är duktig, ger 100% när man väl jobbar. Men ensam på stor bana blir hon stissig.

Återigen vill jag nog påstå att hon är osäker. Min häst är precis likadan när han väl presterar och får beröm. Han kan prestera väldigt bra om han "fungerar" som han "ska". Men så fort osäkerheten sätter in blir det problem. Jag har haft den stora fördelen med ridhus som i regel är tomt så jag har börjat sköta honom där istället för i stallet. Detta möjliggör för mig att kunna hantera honom lös på stor yta så att jag kan utnyttja hästens eget språk. Ridhuset är numera en lekplats där han känner sig trygg efter som att vi vistats där så mkt utan press. Så fort jag satt upp var han till en början tillbaka i oron men genom att ta ett steg i taget, inte rida länge eller ställa krav på honom som jag skulle ha svårt att få honom at genomföra, så är han nu väldigt lugn och fin just där. Ett steg i taget som sagt... Det har också ökat hans förtroende för mig som ryttare vilket han tar med sig även när vi rider ut, även om han fortfarande ställer till med problem till och från - dock inte så allvarliga. En sak till som jag upplever är att min häst blir väldigt problematisk när jag kräver för mkt och detta beror, tror jag, på att han blir osäker och inte riktigt vet vad han ska göra eller hur han ska tolka mina signaler. I normala fall hade en häst missförstått och sen försöker man igen, men beter sig som att han får prestationsångest och börjar bocka, streta, vända, springa iväg etc. Kan det vara ett alternativ för din häst också?

Det är viktigt att man inte bestraffar felsteg, misstag eller dumheter, utan att man istället totalt nonchalerar detta och kör vidare med ngt nytt som leder till att man istället kan berömma hästen. Om min häst stretar, springer iväg och spänner sig så kanske jag gör en halt, så att jag kan berömma och lägga fokus på det istället.

Idag, till exempel, red vi ensamma på en stor utomhusbana. I skritten gick det bra, ingen form, men hon lyssnade. Såfort tempot ökas srpinger hon undan från mig, lättar helt plötsligt och drar sig mot utgången. Jag vet att jag inte kan skylla på henne vid såna tillfällen, men blir så besviken på att jag inte kan få henne att koncentera sig. Är det att " uppmuntra " beteendet med att hon får gå hem då? Självklart får hon lugna sig litet innan vi lämnar banan.

Jag skulle inte jobba hästen i trav om den inte har en god och trevlig form i den gångerten från början. Om hästen jagar upp sig i traven, jobba i skritt. Min häst blir också väldigt stressad i traven medan skritten kan gå hur bra som helst. Han är fysiskt sätt inte redo för arbete i trav men häromdagen så provade jag ändå en övning. Två bommar låg bredvid varann och 90 grader åt höger låg två bommar till. Vi red in i trav mellan de två första bommarna, vände upp efter dem och gjode en sväng in mellan de andra två bommarna. Första gångerna blev det vingligt (jag berömde ändå varje gång) men andra gången så sänkte hästen helt på egen tempot och gjorde sig beredd på den snäva svängen för nu visste han precis vad han skulle göra. När han lyckats med detta avslutade vi passet direkt. Mer travarbete än så är han inte redo för än. Om man tar det lugnt så får man resultat snabbare än man tror. När man rider måste hästen tro på sig själv, lita på sin ryttare, förstå övningen och fysiskt klara av den. Saknas en enda av dessa punkter så bör man inte utföra övningen med risk för att hästen misslyckas. Jobba hellre inte för länge. Rid korta stunder och uppskatta alla små framsteg istället, så kommer du att öka hennes självkänsla, inställningen till ridningen och dig som ryttare och minskar risken för att det hinner bli problem.

Att ni går hem när ni misslyckats är inte eg ngn bra taktik efter som att hästen då förknippar passet med misslyckande. Var också noga med att när hon misslyckas så händer ingenting annat än att ni fortsätter med ngt nytt. jag vet hur frustrerande det kan vara och ibland kan man inte hålla humöret på topp. Men viktigt är att också DU lär dig att inte ta hennes dumheter/misstag/felsteg så allvarligt och behålla ditt goda humör och positiva inställning ändå. Hästar är extretm lyhörda för vårt humör.

Om ni misslyckas med ngt, säg att traven inte fungerar. Jobba istället i skritt och gör ngt som är lugnt och enkelt en stund. När hon fått lyckats en stund bör ni avsluta om du bedömmer att traven inte kommer att fungera igen. Om du tror att du kan göra ett nytt försök, gör endast en igångsättning, beröm och avsluta sen passet. Prova inte samma sak två gånger under ett pass om det inte fungerade alls första gången. Små steg, bygg upp hennes självförtroende och ge henne hellre för enkla övningar än såna som ev kan få henne att börja trassla. Man måste testa sig fram men gör det varsamt.

Edit: Hon är ranghög och dominant, och leder jag henne vill hon absolut inte gå bredvid, alltid bakom. Söker hon " skydd " genom att alltid smyga in bakom ryggen på mig?

En sådan position som hon intar är en dominant position. I denna position har hon stort inflytande på dig och troligen "vallar" hon dig. Det måste dock inte betyda att hon är ranghög och det förknippas ofta med osäkerhet när en häst intar denna position väldigt tydligt med människor enligt min erfarenhet. Hon låter dig möta faran först.

När det kommer till ledarskap så är det viktigt att förstå vad detta innebär och att INTE ta för givet att man som människa ska ha den positionen i en "flock". Du kan bara ha en sådan position om du ges den av hästen själv. Själv undviker jag att hamna i denna position med en häst jag inte ännu har en god relation med efter som att det kan tolkas som ett tecken på underkastelse från min sida, vilket jag inte vill om jag vill framstå som en trygg ledande individ. Säg till om det blir för flummigt.

När du leder, kan du driva henne framför dig istället för att hon går bredvid dig? Om jag var du skulle jag gå till ett lugnt ställe och jobba lite med ledande positioner i lina med henne. Så att ni lär känna varann mer och hon börjar tillåta dig att leda ur alla positioner. När en häst ständigt vill gå bakom och visar tecken på att inte vilja gå ur denna position så brukar jag vända på steken och inta samma position själv, och mao gå snett bakifrån/sidan om hästen. Men detta kräver att hästen tillåter det och gör det inte det bör man gå tillbaka ett steg och jobba med positioner i lång lina på tex ridbanan eller liknande så att man får en bättre relation och mer förtroende för varandra. Förstår du vad jag menar?

 

[Yrja]

Sv: Osäker ponny

Du kan förstås alltid inkludera klickern i din vardag, vad än du gör. Var dock noga med att lära dig ordentligt hur det ska fungera och sen att hästen också förstår det, innan du börjar göra mer komplicerade saker. I början ska hästen bara lära sig att klicket kommer när hon gjort ngt korrekt, och därefter alltid godis. Utan undantag.

 

[Bluefish]

Sv: Osäker ponny

Tack för givande svar, förstår vart du vill komma, och vilken roll jag bör ha i relationen. Känner dock att jag måste ta upp min tråd igen, då jag tycker att saker och ting förvärrats.

Kan gå igenom en normal dag i stallet, mest för min egen skull.
Numera när jag går ut till henne i hagen följer hon oftast med utan protest. Hon har även slutat med att gå upp bakom mig nu, då jag försöker hålla henne bredvid mig och berömma när hon håller sig där. Hämtningen har alltså förbättrats, jag får känslan av att hon tycker det är roligare att komma in.

Sen ska vi rykta, oftast hugger hon efter mig sålänge jag inte är i närheten utav hennes hals/huvud. Borstar jag flankerna, länden och rumpan kan hon även sparka, men inte så hon försöker träffa mig, mer hota. Jag ignorerar detta, kan ibland säja ett enkelt och högt. " Nej. " Varpå hon ger sig för någon minut. Sadlingen går bara inte längre. Att lägga på den är inga problem, men såfort jag böjer mig efter gjorden trampar hon omkring ( upplever att hon blir orolig. ) och skyggar. Jag spänner den inte, utan har den på yttersta hålen, så den bara " hänger " under magen. När jag sedan spänner, med belöning, klicker och beröm blir beteendet starkare. Hon ryggar undan, men när linorna säjer ifrån får hon panik och reser sig gång på gång. Kastar sig i hela stallet och kan hålla på såhär flera gången under en dag. Sällan detta inte inträffar.

När man lämnat stallet ( som är mycket ljust och rymligt, inte trångt alls ) så brukar hon inte göra någonting när jag spänner, på tex stallplanen. Den inställningen har hon dumpat nu, och blir likadan utomhus. Reser sig, ibland direkt mot mig. Jag förstår det som att när flykten inte fungerar ( ryggandet, att gå ifrån ) " försvarar " hon sig. Jag har trott att det beror på att det är obehagligt. ( Sadeln är bomlös, så passformen tror jag inte det är något fel på. ) Men en gång när hon gjorde såhär kom en inhyst hästägare som tidigare haft hand om hästen, och har lite utav en järnhand. Hon gav henne en näve på halsen och sa ifrån högt och tydligt. Varpå hela hästen står blickstilla tills personen försvunnit. Alltså, är hon rädd för henne, eller är det så att hon inte respekterar mig?

Ridningen är likadan, svårt att koncentrera sig ensam, i sällskap urfin. Har börjat tömköra så smått, för att få lite variation, och visst tycker jag att hon blir osäkrare när jag " försvinner ", kan sno runt mot mig och enbart titta på mig en stund. Har alltid spö för att " ringa in henne " när jag leder henne, då hon fått för vana att helt sonika springa omkull mig och dra hemåt. Detta börjar nu bli riktigt jobbigt och min motivation är 0. Jag vill verkligen att vi ska komma överrens, men det känns som att vi sitter helt fast. Nu när hon börjat bygga muskler har hon även fått lite temprament, särskilt vid hoppning. Blir het och stark och drar mot hindren så fort hon förmår. Jobbar jag henne när hon är sådann blir hon bara allt mer stressad. Vet att det fungerat med andra, så där är det min ridning som brister. Tycker verkligen om ponnyn, men som sagt. Vill inte bråka med henne varenda dag.