Bukefalos 28 år!

Pappadepression?

Känns orimligt att lägga ansvaret på den nyförlösta kvinnan att grundlägga pappans anknytning till barnet genom att massera. Pappan och barnet kan väl ligga hud mot hud t.ex. Jag tror att kontakt mellan barnet och pappan har större betydelse för hormonutsöndringen och anknytningen än lite massage.

Nej, det har det inte. Hormonet är oxytocin, allmänt lugnande och må-bra-hormon, det får man av all kroppskontakt. Självklart är det inte mammans ansvar, poängen var mer att det inte finns något magiskt hormon som gör det lätt för just mamman.

Att man knyter an till och vill ta hand om spädbarn har inte så mycket med hormoner att göra, det är instinkter, och de har alla människor, både kvinnor och män.

Så det är nog sociala snarare än biologiska förklaringar bakom om män knyter an senare och sämre än kvinnor.
 
Nej, det har det inte. Hormonet är oxytocin, allmänt lugnande och må-bra-hormon, det får man av all kroppskontakt. Självklart är det inte mammans ansvar, poängen var mer att det inte finns något magiskt hormon som gör det lätt för just mamman.

Att man knyter an till och vill ta hand om spädbarn har inte så mycket med hormoner att göra, det är instinkter, och de har alla människor, både kvinnor och män.

Diskutera gärna hormoner och anknytning, men då i en annan tråd. Massage är ingen lösning på TS problem.
 
Det är en hypotes, inte ett påstående. Är du genuint intresserad av att veta eller vill du bara påtala att du inte ser biologiska orsaker som en möjljg förklaring?
Ja givetvis undrar jag vad du har för belägg för din hypotes. Jag frågade ju.
 
Diskutera gärna hormoner och anknytning, men då i en annan tråd. Massage är ingen lösning på TS problem.

Nej, det tror inte jag heller. Men att hänvisa till att det är normalt att män beter sig så när de blir föräldrar av hormonrelaterade skäl är knappast heller mycket till lösning.

Jag skulle säga att nej, det är inte normalt. Han bör axla sitt föräldraansvar och agera som en ansvarstagande vuxen, eller, om han inte förmår det, söka hjälp med att reda ut vad det är som hindrar honom i nuläget. För biologin lär det knappast vara.
 
Jag skulle säga att nej, det är inte normalt. Han bör axla sitt föräldraansvar och agera som en ansvarstagande vuxen, eller, om han inte förmår det, söka hjälp med att reda ut vad det är som hindrar honom i nuläget. För biologin lär det knappast vara.
Precis exakt så.
 
Nej, det tror inte jag heller. Men att hänvisa till att det är normalt att män beter sig så när de blir föräldrar av hormonrelaterade skäl är knappast heller mycket till lösning.

Jag skulle säga att nej, det är inte normalt. Han bör axla sitt föräldraansvar och agera som en ansvarstagande vuxen, eller, om han inte förmår det, söka hjälp med att reda ut vad det är som hindrar honom i nuläget. För biologin lär det knappast vara.

Ja men absolut! Jag har aldrig påstått att TS mans beteende är normalt och än mindre har jag försvarat hans beteende med biologi.
 
Jag undrar om du TS har fått någon chans att prata med din man om hur du mår i det hela?
Då det är tydligt att du inte mår bra i detta. Det är kanske enklare att börja så än att bara helt från det blå dra med honom till en psykolog. (det ser jag snarare som kan resultera i större problem, psykolog är inte fel men mannen måste ändå få säga något om det själv)

Om det är någon tröst så hade min son två föräldrar med förlossningsdepression, högsta vinsten för det stackars barnet ;)
Men han har överlevt, mer därtill. Han har en bra anknytning till sin pappa och även till mig. Han är ett tryggt barn trots att han aldrig kan ha normala problem och på dagis lovprisas hans förmågor.
Enda som har varit är att han inte är särskilt kramig, men det är snarare genetiskt än anknytningen.

Han vet att jag mår jättedåligt av detta och ibland känns det verkligen som han försöker bättra sig, men rätt som det är så faller han tillbaka.
Jag ser tydligt att han mår skit över hur han beter sig när vi pratar om det, därför känns det verkligen som det är en depression.
Psykolog via VC verkar kört, får försöka hitta någon privat verkar det som.
 
Han vet att jag mår jättedåligt av detta och ibland känns det verkligen som han försöker bättra sig, men rätt som det är så faller han tillbaka.
Jag ser tydligt att han mår skit över hur han beter sig när vi pratar om det, därför känns det verkligen som det är en depression.
Psykolog via VC verkar kört, får försöka hitta någon privat verkar det som.
Prata med BVC om det annars? De harju kuratorer (?) knutna till sig för mammans skull, de måste ju kunna slussa vidare även pappan.
 
Han vet att jag mår jättedåligt av detta och ibland känns det verkligen som han försöker bättra sig, men rätt som det är så faller han tillbaka.
Jag ser tydligt att han mår skit över hur han beter sig när vi pratar om det, därför känns det verkligen som det är en depression.
Psykolog via VC verkar kört, får försöka hitta någon privat verkar det som.
Jag gick via bvc, då det var relaterat till barnet och jag tycker du borde vända dig dit i första hand. Det ska finnas kurator/psykolog knuten till BVC. Om du bor i Värmland har de dessutom extra för förlossningsdepressioner. Vet ej hur det ser ut i andra landsting.
 
Fast det är väl inte helt rätt? Kuratorerna är väl för föräldrarnas skull?
Absolut, men det är ju mamman som får fylla i frågeformulär om måendet vid 2månaderskontrollen och slussas vidare vid behov. För pappor finns ju tyvärr ingen sådan kontroll, även om de såklart också kan tala med kuratorn. Men du har helt rätt, det var fel av mig att skriva mamman!
 
Absolut, men det är ju mamman som får fylla i frågeformulär om måendet vid 2månaderskontrollen och slussas vidare vid behov. För pappor finns ju tyvärr ingen sådan kontroll, även om de såklart också kan tala med kuratorn. Men du har helt rätt, det var fel av mig att skriva mamman!
Ja det är konstigt att inte pappor får fylla i. Jag kan iofs inte minnas att jag gjorde en sån med andra barnet heller. Kanske är jag som är snurrig. Dock fick vi ju info om depression av Bvc och att det kan drabba pappan också. Kanske är olika arbetssätt?
 
Ja det är konstigt att inte pappor får fylla i. Jag kan iofs inte minnas att jag gjorde en sån med andra barnet heller. Kanske är jag som är snurrig. Dock fick vi ju info om depression av Bvc och att det kan drabba pappan också. Kanske är olika arbetssätt?
Ja, någon form av info fick vi kanske, men inte mycket.

Däremot har jag sett i alla fall två olika studier från universitetet som söker deltagare, där meningen är att undersöka förlossningsdepression hos män. Kanske ett tecken på att det går åt rätt håll?
 
Absolut, men det är ju mamman som får fylla i frågeformulär om måendet vid 2månaderskontrollen och slussas vidare vid behov. För pappor finns ju tyvärr ingen sådan kontroll, även om de såklart också kan tala med kuratorn. Men du har helt rätt, det var fel av mig att skriva mamman!

Vi gick båda två på alla förberedande kontroller och även efter, och vi påtalade att bådas mående borde kollas upp och min sambo fick då också svara på frågorna. Ett tips för att förhoppningsvis snabba på jämställdhetsarbetet inom vården.
 
Absolut, men det är ju mamman som får fylla i frågeformulär om måendet vid 2månaderskontrollen och slussas vidare vid behov. För pappor finns ju tyvärr ingen sådan kontroll, även om de såklart också kan tala med kuratorn. Men du har helt rätt, det var fel av mig att skriva mamman!

Min sambo blev erbjuden att fylla i formuläret vid tvåmånaderskontrollen och på vår BVC finns socionom att kontakta för alla "föräldrarelaterade" frågor, men kan tänka mig att det skiljer mellan olika BVC.
 
Jag tycker inte det är helt ovanligt, hört flertal pappor säga "det var när mitt barn började gå/tala/när jag var föräldrarledig som jag kände den starka kärleken". Få pappor har jag hört kände den på bb. Det innebär inte att de varit sämre pappor eller inte tagit ansvar.
Fast jag tror inte på att en förälder som inte känner föräldrakärlek är lika bra. De har med andra ord varit sämre pappor, även om de har tagit ansvar.
 
Fast jag tror inte på att en förälder som inte känner föräldrakärlek är lika bra. De har med andra ord varit sämre pappor, även om de har tagit ansvar.

Jag tänker i det långa loppet, när barnet varit större har kärleken kommit och vad jag sett har barnet inte märkt av det. Dessto tuffare för partnern tror jag. Jag tycker alltså inte det är ok men jag tror inte det är så ovanligt
 

Liknande trådar

Övr. Barn Precis varit hos barnpsykolog och pratat om sonens sömn. Hon tycker att vi ska lära honom att somna själv. Vi kan sitta bredvid...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
5 463
Senast: CaisaCax
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag kommer säkert ångra att jag skriver dethär men jag måste bara få ut det. Och om ni tycker att jag är dum i huvudet så är jag väl det...
Svar
15
· Visningar
1 551
Senast: karl_h
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 196
Senast: mars
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 326
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp