Pappadepression?

[Sedna]

Jag förstår inte hur man inte kan fatta det här innan man skaffar barn. Och varför det skulle vara svårare för män att fatta det än för kvinnor.

Det är en sak att förställa sig, en annan att uppleva det. Sedan tror jag det kan vara lättare för mamman med omställningen till följd av hormoner och att mamman i regel är föräldraledig först. Papporna hinner knappt landa i att de fått barn så är de tillbaka på jobbet, allt ska vara som vanligt fast inget är som förut.

 

[Trani]

Sedan tror jag det kan vara lättare för mamman med omställningen till följd av hormoner

Varför tror du det? Kvinnor drabbas ju också av förlossningsdepression och pappors hormoner påverkas också av att få barn.

Det med föräldraledigheten låter något rimligare och är en del av den här normen att kvinnan ska vara någon slags huvudförälder. Men jag tror att den normen generellt sett lägger en större belastning på kvinnor.

 

[Raderad medlem 6459]

Alltså man kan ju tro att man förstår hur det skall vara men sen när man väl är där så visar det sig att det inte alls var som man trodde.

Helt säker kan man ju inte vara på hur en sak är innan man upplevt den.

Fast vad lustigt att så många i så många trådar hävdar att iiiiingenting förändras av att skaffa barn. Skulle jag skaffa barn skulle jag vara inställd på att nu, nu jäklar kommer det ske en monumental förändring i våra liv. Min partner känner samma sak, just eftersom det är vad som skett i alla våra vänners liv när de skaffat barn.

Trots att barnhetsande bukefalister glatt hävdar att livet bara rullar på.

 

[Sedna]

Varför tror du det? Kvinnor drabbas ju också av förlossningsdepression och pappors hormoner påverkas också av att få barn.

Det med föräldraledigheten låter något rimligare och är en del av den här normen att kvinnan ska vara någon slags huvudförälder. Men jag tror att den normen generellt sett lägger en större belastning på kvinnor.

Att båda könen drabbas av depression innebär inte att hormonomställningen är densamma hos könen.

Att belastningen är större innebär inte att omställningen är större. Som du säger finns vissa förväntningar som kan underlätta själva omställningen.

 

[Trani]

Att båda könen drabbas av depression innebär inte att hormonomställningen är densamma hos könen.

Att belastningen är större innebär inte att omställningen är större. Som du säger finns vissa förväntningar som kan underlätta själva omställningen.

Jag vänder mig kraftigt emot föreställningar om att kvinnor har lättare att gå in i en föräldraroll pga biologiska orsaker. Att båda könen drabbas av depression visar väl ändå att din hormonteori inte stämmer?

 

[Sedna]

Att båda könen drabbas av depression visar väl ändå att din hormonteori inte stämmer?

Menar du att forskningen fastslagit något samband?

Edit: som fråga till hela ditt inlägg, inte bara det citerade

 

[Trani]

Menar du att forskningen fastslagit något samband?

Edit: som fråga till hela ditt inlägg, inte bara det citerade

Det var ju du som påstod att kvinnor har lättare att gå in i en föräldraroll pga hormoner, i sammanhanget att vi diskuterar förlossningsdepression. Jag undrade vad som får dig att tro det och det har du inte svarar på.

 

[Sedna]

Det var ju du som påstod att kvinnor har lättare att gå in i en föräldraroll pga hormoner, i sammanhanget att vi diskuterar förlossningsdepression. Jag undrade vad som får dig att tro det och det har du inte svarar på.

Det är en hypotes, inte ett påstående. Är du genuint intresserad av att veta eller vill du bara påtala att du inte ser biologiska orsaker som en möjljg förklaring?

 

[Tora]

Fast vad lustigt att så många i så många trådar hävdar att iiiiingenting förändras av att skaffa barn. Skulle jag skaffa barn skulle jag vara inställd på att nu, nu jäklar kommer det ske en monumental förändring i våra liv. Min partner känner samma sak, just eftersom det är vad som skett i alla våra vänners liv när de skaffat barn.

Trots att barnhetsande bukefalister glatt hävdar att livet bara rullar på.

Fast jag förstår inte riktigt varför det ena måste utesluta det andra?

Måste det bara finnas dom vars liv ändras totalt? Eller måste det bara finnas dom vars liv inte ändras alls?

För vissa innebär det få förändringar och för vissa andra enormt stora förändringar. Och så finns det alla dom andra som ligger utspridda på skalan.

Däremot betyder det inte att det för alla innebär stora förändringar. Eller för den delen att det inte innebär någon förändring för alla.

 

[Amha]

Jag vänder mig kraftigt emot föreställningar om att kvinnor har lättare att gå in i en föräldraroll pga biologiska orsaker. Att båda könen drabbas av depression visar väl ändå att din hormonteori inte stämmer?

Jag har hört påståenden om att kvinnan blir förälder när hon blir gravid och mannen när barnet föds. Jag tror att det kan ligga något i det då man som kvinna får sånt hormonpåslag tidigt och från (osäkra) källor förbereds kvinnan i slutet av graviditeten för sömnbrist med att sömnen blir störd, ofta av hormoner som gör att man sover mindre osv så att kvinnan tidigare utsätts för hormonerna tror jag kan spela in i hur chocken blir. Sen är det också så att vissa inte är några bebisfans och är det första barnet och man inser att det blev kaos och inte som man trodde kanske det känns skit av den anledningen med. Jag vet både kvinnor och män som tycker att bebistiden är en transportsträcka och den roliga tiden kommer senare utan att vara kassa föräldrar för det. Bebistiden är kämpig även om jag själv tycker att den är helmysig

Ts partner bör nog fortfarande söka vård oavsett för det låter som om han inte mår något vidare själv heller. Det är inte fel att reagera så, det som är fel är när man inte gör något åt situationen.

 

[Raderad medlem 6459]

@Tora Jag skrev ett långt inlägg men ändrade mig sen. TS behöver ju få tips och råd här, inte våra teoretiska diskussioner. Tycker jag. Så jag backar. Men - jag tycker inte att ni ska sitta och prata om det här som att det är SÅ normalt att man som man blir elak och oengagerad bara för att man får barn - jag känner många pappor som visste precis hur mycket jobb det skulle bli med barn och glatt tog det ansvaret när de väl poppade ut.

@Saile Vore jag som du skulle jag vara fruktansvärt ledsen och besviken och ta upp det med min partner. Jag skulle vilja veta hur han tänker och mår och varför han beter sig såhär. Mår han dåligt hade jag velat att han gick i terapi och skärpte till sig i hur han talar till mig och hur han tar hand om barnet.

 

[mandalaki]

Nu riskerar jag väl få så mycket stryk som jag aldrig fått på buke förr men:

@Saile, du kanske måste "tvinga" honom att knyta an till barnet? Ok, han FÅR INTE lämna barnet på skötbordet och han FÅR INTE gå ut utan filt - men i övrigt kanske du borde göra som en f d bukefalist brukade föreslå: så länge det inte är fara för barnets liv och hälsa, dumpa det i knäet på honom så att han lär sig.

Dvs, lämna honom ensam med barnet då och då.

Mellan raderna tycker jag mig se att du passar på honom och då blir han nog bara ännu osäkrare. Han kanske inte kommer att göra precis som du med barnet, men det behöver inte innebära att han gör fel, han kanske bara gör annorlunda.

 

[em-pirre]

Nu riskerar jag väl få så mycket stryk som jag aldrig fått på buke förr men:

@Saile, du kanske måste "tvinga" honom att knyta an till barnet? Ok, han FÅR INTE lämna barnet på skötbordet och han FÅR INTE gå ut utan filt - men i övrigt kanske du borde göra som en f d bukefalist brukade föreslå: så länge det inte är fara för barnets liv och hälsa, dumpa det i knäet på honom så att han lär sig.

Dvs, lämna honom ensam med barnet då och då.

Mellan raderna tycker jag mig se att du passar på honom och då blir han nog bara ännu osäkrare. Han kanske inte kommer att göra precis som du med barnet, men det behöver inte innebära att han gör fel, han kanske bara gör annorlunda.

Jag tror att du har en poäng. Min mamma gjorde så när syrran föddes för 35 år sedan. Hon hittade på lite aktiviteter genast från start och åkte iväg på dem x antal gånger varje vecka. Först hade syrran skrikit och vägrar flaska. Det hade varit verklig katastrof där ett tag. Sen kom pappa på att man kan mata med sked också.

Jag tror att det är svårt att låta bli att passa upp eller kommentera om man ser att den andra har det svårt.

 

[Tora]

@Tora Jag skrev ett långt inlägg men ändrade mig sen. TS behöver ju få tips och råd här, inte våra teoretiska diskussioner. Tycker jag. Så jag backar. Men - jag tycker inte att ni ska sitta och prata om det här som att det är SÅ normalt att man som man blir elak och oengagerad bara för att man får barn - jag känner många pappor som visste precis hur mycket jobb det skulle bli med barn och glatt tog det ansvaret när de väl poppade ut.

@Saile Vore jag som du skulle jag vara fruktansvärt ledsen och besviken och ta upp det med min partner. Jag skulle vilja veta hur han tänker och mår och varför han beter sig såhär. Mår han dåligt hade jag velat att han gick i terapi och skärpte till sig i hur han talar till mig och hur han tar hand om barnet.

Fast jag har aldrig skrivit att det är SÅ normalt att man som man blir elak och oengagerad bara för att man får barn.

Jag skrev bara att när min BVC-sköterska tog upp depressioner efter förlossningen (både manliga och kvinnliga) så låg siffran på 15% för män. En högre siffra än vad jag trodde för att jag har aldrig stött på pappor som fått förlossningsdepression. Hade knappt hört talas om fenomenet innan.

 

[Pontevecchio]

Jag upplevde att min sambo hade svårt med anknytningen och drog sig undan i början. Han var även rätt sur av sig. Jag gjorde det Mandalaki föreslog, jag lät honom ta hand om sonen själv. Det hjälpte, han spenderade tid med bebis och blev mer och mer förtjust i honom och knöt an. Plus att vi pratade massor om det. Nu är bebis 4 mån och sambon är gladare och de busar ihop.

 

[Mabuse]

Inte normalt som i önskvärt.

Inte heller normalt som i vanligt. Sen förekommer det säkert, men det är ju inte normalt i betydelsen friskt eller att det brukar bli så.

 

[Mabuse]

Det är en sak att förställa sig, en annan att uppleva det. Sedan tror jag det kan vara lättare för mamman med omställningen till följd av hormoner och att mamman i regel är föräldraledig först. Papporna hinner knappt landa i att de fått barn så är de tillbaka på jobbet, allt ska vara som vanligt fast inget är som förut.

Fast om papporna går tillbaka till jobbet på en gång så är det ju självvalt, man har ju rätt att vara ledig om man vill.

Hormonerna som mammor får är exakt samma hormoner som frigörs av all mjuk beröring. Man kan ju klappa eller massera pappan lite, så får han samma hormonella "hjälp" som mamman

 

[AgentCarter]

Jag undrar om du TS har fått någon chans att prata med din man om hur du mår i det hela?
Då det är tydligt att du inte mår bra i detta. Det är kanske enklare att börja så än att bara helt från det blå dra med honom till en psykolog. (det ser jag snarare som kan resultera i större problem, psykolog är inte fel men mannen måste ändå få säga något om det själv)

Om det är någon tröst så hade min son två föräldrar med förlossningsdepression, högsta vinsten för det stackars barnet
Men han har överlevt, mer därtill. Han har en bra anknytning till sin pappa och även till mig. Han är ett tryggt barn trots att han aldrig kan ha normala problem och på dagis lovprisas hans förmågor.
Enda som har varit är att han inte är särskilt kramig, men det är snarare genetiskt än anknytningen.

 

[Pontevecchio]

Jag tycker inte det är helt ovanligt, hört flertal pappor säga "det var när mitt barn började gå/tala/när jag var föräldrarledig som jag kände den starka kärleken". Få pappor har jag hört kände den på bb. Det innebär inte att de varit sämre pappor eller inte tagit ansvar.

 

[Sedna]

Hormonerna som mammor får är exakt samma hormoner som frigörs av all mjuk beröring. Man kan ju klappa eller massera pappan lite, så får han samma hormonella "hjälp" som mamman

Känns orimligt att lägga ansvaret på den nyförlösta kvinnan att grundlägga pappans anknytning till barnet genom att massera. Pappan och barnet kan väl ligga hud mot hud t.ex. Jag tror att kontakt mellan barnet och pappan har större betydelse för hormonutsöndringen och anknytningen än lite massage.