Sv: Parelli inte så bra?
Nu stjäl jag bara tråden (alltså inte postat till dig bitingboxfish) men jag måste bara få ur mig detta.
Det jag har sett av diverse filmer med repviftningsfilosofin gör mig bara förbannad
Jag vill inte ha en häst som är uppe i taket så fort jag lyfter en arm eller ett grimskaft. De filmer som visats här ger mig bara uppfattningen att hästen blir stressad (kanske inte rädd, men stressad). jag vill inte ha en häst som fladdrar omkring utan kontroll. För jag ser bannemig ingen kontroll... åtminståne inte någon kontroll uppbyggd på ömsesidig respekt.
Vad händer när hästen ska köras in t ex? Jättesmart att ha en häst som går undan för en lina som råkar fladdra till på sidan om hästen då...
Jag är helt övertygad om att det är den som håller i snöret som är problemet när man har en sk. "problemhäst". Jag kan bara ta mig själv som exempel:
1. I stallet där jag hade häst förut fanns en häst som hade för vana att kliva över sin ägare så fort hon ledde den någonstans. Jag ledde ut den i hagen några gånger och mig klev den aldrig över. Jag visste inte att det var en stökig häst att leda (det fick jag reda på senare, när hästen hade mosat in matte i en vägg för att sedan själv gå in i stallet i sin egen takt). Detsamma gällde för flera andra i stallet. Hästen gick snällt efter utan stök. men som sagt, hästägaren hade stora problem med hästen.
2. Jag och min ponny hade stora meningsskiljaktigheter när det gällde lastning. Det resulterade i att jag (då typ 15 år eller så) hade stora problem med lastningen av hästen. Det tog timmar för mig, med mycket bråk, ryck i armar när hästen slängde sig mm. En dag när jag gråtandes kämpade med lastträningen (behöver jag säga att jag inte visade några bra vibbar i samband med lastning...) kom stallägaren ner till transporten. Han tog grimskaftet i ena handen, och med hängande grimskaft gick han in i transporten med hästen efter sig Jag lyckades aldrig med den bedriften själv (jag lider fortfarande av bilden då jag bara ser hästar som vägrar gå in i transporten, men jag jobbar på mitt dåliga självförtroende när det gäller lastning).
När jag tittar på mina hästar i hagen så kan jag se ett öra som viker sig lite bakåt och den andra hästen flyttar sig direkt, en blick, en ställning visar sig betyda att den andra hästen ska gå undan eller komma närmare. Små små signaler alltså. Att slänga med rep och flaxa med armarna tycker inte jag ger några små signaler.
De små signalerna som jag visade för hästen som klev över sin matte (inte för att jag vet vad jag gjorde, men ändå) eller som stallägaren visade min häst vid lastningen, det är det jag vill kalla för hästmannaskap/känsla för hästar/NH what ever. Om man ska sätta ord på det, så är kanske ömsesidig respekt det bästa, repviftning är det då inte i alla fall.
Nu stjäl jag bara tråden (alltså inte postat till dig bitingboxfish) men jag måste bara få ur mig detta.
Det jag har sett av diverse filmer med repviftningsfilosofin gör mig bara förbannad
Jag vill inte ha en häst som är uppe i taket så fort jag lyfter en arm eller ett grimskaft. De filmer som visats här ger mig bara uppfattningen att hästen blir stressad (kanske inte rädd, men stressad). jag vill inte ha en häst som fladdrar omkring utan kontroll. För jag ser bannemig ingen kontroll... åtminståne inte någon kontroll uppbyggd på ömsesidig respekt.Vad händer när hästen ska köras in t ex? Jättesmart att ha en häst som går undan för en lina som råkar fladdra till på sidan om hästen då...
Jag är helt övertygad om att det är den som håller i snöret som är problemet när man har en sk. "problemhäst". Jag kan bara ta mig själv som exempel:
1. I stallet där jag hade häst förut fanns en häst som hade för vana att kliva över sin ägare så fort hon ledde den någonstans. Jag ledde ut den i hagen några gånger och mig klev den aldrig över. Jag visste inte att det var en stökig häst att leda (det fick jag reda på senare, när hästen hade mosat in matte i en vägg för att sedan själv gå in i stallet i sin egen takt). Detsamma gällde för flera andra i stallet. Hästen gick snällt efter utan stök. men som sagt, hästägaren hade stora problem med hästen.
2. Jag och min ponny hade stora meningsskiljaktigheter när det gällde lastning. Det resulterade i att jag (då typ 15 år eller så) hade stora problem med lastningen av hästen. Det tog timmar för mig, med mycket bråk, ryck i armar när hästen slängde sig mm. En dag när jag gråtandes kämpade med lastträningen (behöver jag säga att jag inte visade några bra vibbar i samband med lastning...
) kom stallägaren ner till transporten. Han tog grimskaftet i ena handen, och med hängande grimskaft gick han in i transporten med hästen efter sig Jag lyckades aldrig med den bedriften själv (jag lider fortfarande av bilden då jag bara ser hästar som vägrar gå in i transporten, men jag jobbar på mitt dåliga självförtroende när det gäller lastning).När jag tittar på mina hästar i hagen så kan jag se ett öra som viker sig lite bakåt och den andra hästen flyttar sig direkt, en blick, en ställning visar sig betyda att den andra hästen ska gå undan eller komma närmare. Små små signaler alltså. Att slänga med rep och flaxa med armarna tycker inte jag ger några små signaler.
De små signalerna som jag visade för hästen som klev över sin matte (inte för att jag vet vad jag gjorde, men ändå) eller som stallägaren visade min häst vid lastningen, det är det jag vill kalla för hästmannaskap/känsla för hästar/NH what ever. Om man ska sätta ord på det, så är kanske ömsesidig respekt det bästa, repviftning är det då inte i alla fall.
