passar dvärgpinscher mig?

Sv: passar dvärgpinscher mig?

jag har inte sagt att hunden måste ÄLSKA människor...:S men den ska inte vara rädd mena jag..
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

En rädd hund är en mentalt dålig hund, var noga med uppfödare så eleminerar du risken att få en rädd hund.

Får du en rädd hund spelar det ingen roll hur snälla alla människor är, hur mycket godis dom ger osv, det är sjukt jobbigt att leva med en rädd hund..
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

ao..men den uppfödaren jag ska ha valp hos mh testar sina hundar :) ska även hälsa på dom i helgen då ser ja hur dom är ju
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

vet att rasen är reserverad mot främlingar men om man träffar mycket folk som valp och gör en positiv upplevelse att träffa nya folk, kan den bli mindre skygg då?

Det var domhär orden jag reagerade på när jag skrev att rasen i sig är reserverad ( inte skygg ) och det är något som ligger rotat i rasen.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Det är många faktorer som spelar in hur en valp blir som vuxen.

Arvet från föräldrarna. Mentaliteten på valpen. Valparna tar ofta efter hur föräldrarna beter sig mot andra människor och hundar.

Så jag säger det igen, var noga med mentaliteten och uppfödare. Kan aldrig sägas för många gånger även om det låter tjatigt. Det kan hända saker och ting längs "vägen" från valp till vuxen, Men är mentaliteten på valpen/hunden bra är det alltid lättare att jobba bort ett eventuellt problem som har uppstått.

När man väljer valp bör man avstå den mest dominanta och den eller de som inte gärna kommer fram och hälsar. Det ska helt enkelt egentligen vara den valp som väljer dig, kommer fram glatt och hälsar som man ska välja. Kryper upp i knäet rullar ihop sig och somnar eller slickar dig på händer och lite varstans. Man ska aldrig köpa en valp man tycker synd om. Det man ska tänka på är att man köper en familjemedlem som man ska leva med i 12-15 år cirka. Går det sen bra på utställning, lydnad, agility så är det plus i kanten.

Om man är helt oerfaren av en ras bör man besöka mer än en uppfödare. Då märker man skillnaderna inom rasen. Allt detta gäller oavsett ras.

När jag hämtade Oscar som är omplaceringshund så hade jag bestämt mig för att om han inte kom fram och hälsade med en gång så var han inte min hund. Jag hann precis sätta mig ner så landade han i mitt knä och jag fick en heltvätt i ansiktet. Givetvis fick han följa med mig hem. Han var cirka 9 månader då, nu är han drygt 8 år. Båda hans föräldrar är också glada och öppna hundar.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Rasen är inte konsekvent reserverade och/eller skygga. Det är som med alla andra raser, det finns både och.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

MH i sig talar endast om att hundarna har gått MH. Det finns inget som heter godkänd eller icke godkänd. Däremot kan man läsa ut vilka hundar som gärna tar kontakt med människor de inte känner, hur de reagerar på t ex skott och skrammel. Om de gillar att ha dragkamp både med husse/matte och andra och att jaga ett byte. De får även möta folk utklädda till spöken, reagerar de på dem med aggressivitet eller rädsla eller går de fram självmant och hälsar när de ska. Man ser även på hur de reagerar på passivitet. Allt detta och lite till kan man läsa ut. Så det är viktigt att man tittar in på SKK Hunddata för att se hur det har gått på respektive hunds MH.

Sen finns det ytterligare ett mentaltest där man kan få titeln Korad. Här blir man däremot godkänd eller icke godkänd. För att bli godkänd måste även hunden genomgå en omfattande exteriörbeskrivning.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Jag har haft Schnazuer och därför umgåtts mycket med Pinscher också ( både dvärg och fd mellan )

Rasen är enligt mig något reserverad ( betyder varken skygg eller rädd, utan helt enkelt att man inte finner överdrivet intresse för okända ).

Självklart finns det pinnar som inte alls är reserverade men de flesta jag träffat på har varit det utan att överdriva.

Nu ser jag inte det som något negativt och återigen så ska reserverad INTE förväxlas med skygghet.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Jag har haft Schnazuer och därför umgåtts mycket med Pinscher också ( både dvärg och fd mellan )

Rasen är enligt mig något reserverad ( betyder varken skygg eller rädd, utan helt enkelt att man inte finner överdrivet intresse för okända ).

Självklart finns det pinnar som inte alls är reserverade men de flesta jag träffat på har varit det utan att överdriva.

Nu ser jag inte det som något negativt och återigen så ska reserverad INTE förväxlas med skygghet.

tyvärr är det så att reserverade hundraser ofta drar mot det skygga. det verkar som att reserverade hundar kanske är något lite rädda, och kan lämna valpar som är lite mer rädda och då kallas skygga. alternativt slinker en del rädda hundar igenom eftersom de uppfattas som reserverade? jag kan faktiskt inte komma på en enda ras där hunden ska vara "reserverad" som de inte också har problem med att många individer är skygga. just dvärgpincher har jag inte jättestor erfarenhet av, min erfarenhet grundar sig på mina många möten med briarder.

hur rastypiskt det än är så skulle jag inte välja en reserverad hund, utan kanske istället en som är öppen och tillgänglig utan att vara översvallande. en sådan hund är a piece of cake att träna till att låta bli att hälsa på allt och alla.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Jo men det är ju inget jag hävdar inte existerar, därför måste man var otroligt noga med att välja uppfödare..

Men i ordalag är inte reserverad = skygg, däremot är det ju som du också skriver ofta det går hand i hand tyvärr.

Schnauzern är ju en ras som är mer reserverad och där jag faktiskt inte träffat på så många skygga individer alls, i rasen pinscher har jag precis som du säger träffat på en del skygga individer också ( vilket är tråkigt )
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Givetvis finns det glada/öppna, reserverade och skygga dvärgpinscher likaväl som det finns i alla raser. Jag har erfarenhet av rasen sedan 1960 och har träffat väldigt många dp i massor med olika situationer. Det där med mentaliteten har väl gått lite i vågor genom åren. Sen är det ju så att uppfödare har olika syn på både mentalitet och öppenhet. Vissa är noga med utseendet, andra med mentaliteten.

Ett exempel kan man säga är en jättesnygg hund som hade kunnat gå hur långt som helst i utställningsringen. Tyvärr så klarar den inte av att domaren tar i den, eller så kryper den längs golvet för att den inte klarar av att det är lite stimmigt på utställningen. Den hunden kommer ingenstans. Man får förmodligen problem med hantering även hemma och hos veterinären. Även på andra aktiviteter kan det vara svårt att motivera hunden till att göra det man vill, t ex lydnad, spår och agility. Denna hunden fungerar dåligt i vardagen. Och det är ju där en hund i 1:a hand ska fungera bra. Detta är ett exempel på en mentalt dålig hund.

Ett annat exempel är hunden som med hela kroppsspråket säger "här kommer jag" i alla situationer. Ger ansiktstvätt till vem som helst. Denna hunden är inte alls lika välbygd som den i ovanstående exempel. Men i alla lägen = hemma, på utställning och hos veterinären t ex så vinner denna hunden över den andra. Detta på grund av att den är glad och öppen. Hunden fungerar alldeles utmärkt i vardagen. Och denna hunden är mentalt bra.

Sen finns det nästan lika många variationer däremellan som det finns hundar. Visst kan det påverka en del hur man själv är och hur man reagerar. Men det är väldigt svårt att få en skygg hund att övervinna sina rädslor. Det är inte roligt att hålla på att jobba bort rädslor innan man kan göra roliga saker.

Jag håller med Calazirya att reserverad och skygg inte är samma sak. MEN..... var drar man gränsen däremellan? Det är inte lätt som oerfaren valpköpare / hundägare. Nu vet jag exakt var jag drar min gräns, men när man väljer sin allra första hund är man i en annan sits. Då bör man vara mycket lyhörd för de råd man får. Visst det kan gå bra, men det kan också bli helt galet.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Men viss raser är ju mer reserverade rent generellt än andra och hit räknas väl fortfarande DP ( och pinscher ).

Att bara snabbt jämföra med en ex Labbe, visst kan en Labbe också vara reserverad men det är ju inte presentativt för rasen vill säga.

Dom DP jag träffat på har varit något reserverade mot främmande, men tjenis så fort dom kollat läget och hälsat i sin takt.
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

vad är reserverad för dig? jag tycker det verkar som mer regel än undantag att de backar när en främmande person försöker ta kontakt med dem. det är ju inte heller helt ovanligt att de har problem på tandvisningen i ettan. detta anser jag vara ett skyggt beteende. en reserverad hund för mig är en som accepterar kontakten och står kvar, men som inte besvarar översvallande. en tillgänglig och öppen hund möter dig först och besvarar kontakten (mer eller mindre intensivt). men vi kanske ser olika på det där? du kanske inte dömer lika hårt som jag (första steget bakåt för att undvika kontakt = skygg hund).
 
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du diskuterar nu om jag ska vara riktigt ärlig ?

Antingen är jag trög eller så har vi missförstått varandra någonstans på vägen..

Jag har väl ungefär samma definition som dig av vad som är en skygg respektive reserverad hund..

Ah nej nu får du förklara vad jag missförstått innan jag skriver mer ;)

Rasen är enligt mig något reserverad ( betyder varken skygg eller rädd, utan helt enkelt att man inte finner överdrivet intresse för okända ).

Är det detta du diskuterar ?

Jag kanske borde ha skrivit såhär :

Rasen ska enligt rasstandard vara något reserverad ( reververad betyder varken skygg eller rädd, utan helt enkelt att man inte finner överdrivet intresse för okända ).
 
Senast ändrad:
Sv: passar dvärgpinscher mig?

Till både Calazirya och Cillamuffins:

Mina definitioner är såhär:
Skygg = hunden backar /försöker komma undan vid hantering av okända, kan även krypa ihop.
Reserverad = Visar inget intresse för den okända som ska hantera, försöker vända bort huvudet vid t ex tandvisning
Glad o öppen = viftar på svansen, sätter tassmärken på den de vill hälsa på, hälsar gärna i ansiktet med slickar. Hälsar väldigt gärna på alla och är väldigt nyfiken på nya människor.

Sen är det den som är rädd kvar. Den kan vara såpass rädd att det blir överslag och hunden morrar, eller ännu värre biter den som ska hantera den. Den kan vara så rädd att den ångestbiter för att komma undan.

Så finns det hundar som reagerar väldigt olika i olika situationer. Man är alltså aldrig säker på hur hunden kommer att bete sig. En sådan hund vågar man inte släppa fram så att den får hälsa, eftersom man inte vet om den kommer att slicka eller bitas.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 916
Hundavel & Ras Tänkte fråga lite öppet här där det säkert finns en del erfarenheter. Funderar på kommande hund. Jagar och har kommit in på att fundera...
2
Svar
24
· Visningar
1 490
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 369
Senast: Acto
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
747
Senast: Trassel12
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp