Pengar

[Zinfernia]

För mig betyder pengar massor, det innebär både trygghet och möjligheter. Jag sparar några tusenlappar per månad plus amortering av bostadslån för trygghetens skull, samtidigt som jag bränner minst lika mycket på nöjen och ser till att jag har kul under tiden. Jag kan ändå inte ta med mig pengar i graven så jag ser till att unna mig här och nu.

Tack vare att det finns pengar i familjen kommer jag att kunna gå i tidig pension om jag så vill. Just nu känns det som att jag kommer att vilja arbeta även efter den regelrätta pensionsåldern men jag gillar att valmöjligheten ligger hos mig. Jag kommer aldrig att kunna leva lyxliv utan begränsningar men jag kommer heller inte att behöva oroa mig för att pengarna ska räcka till det mest nödvändiga.


Det som är mest ironiskt är att ju bättre jobb jag fått med högre lön, desto mer förmåner har jag fått på köpet som gör att livet blivit billigare att leva. Nuvarande jobb står för många luncher, många resor (perfekt nu när bränslet är dyrt!), telefon och liknande.

 

[Trasten]

Jag var otroligt privilegierad när jag växte upp jämfört med mina kompisar och jag är väldigt glad för att jag faktiskt inte fattade det förrän i tonåren.

Och @Voeux som verkar tänka lite lika?

Jag har hört liknande resonemang förut. Men jag förstår inte riktigt. Varför är det bra att vara omedveten om att ens familj har bättre förutsättningar än andra?

(Jag menar inte att säga emot, jag är bara nyfiken på tankegången. Själv har jag "alltid" vetat att det finns de som varit både fattigare och rikare än min familj och jag kan inte se nackdelen med de heller. Kanske inte heller fördelen.)

 

[Thomasine]

Sen har jag lånat ut en del pengar till vänner. Troligtvis får jag tillbaka från någon och någon inte. Jag kan tycka att det är respektlöst när man lånar och prioriterar annat än att betala tillbaka. Samtidigt är det ett val jag har gjort och har aldrig lånat ut pengar jag inte kan avvara.

Ditt inlägg fick mig att tänka på en episod från mn barndom. Mina föräldrar hade en solid ekonomi men i familjen fanns en "slaver" som hade allt annat än ordning i sitt liv. Pappa använde ofta hen som exempel på hur man inte skulle leva, bl a att inte låna pengar.

Jag råkade höra en diskussion mellan mina föräldrar en kväll. Mamma ville göra/köpa något, oklart vad, och pappa höll emot. Mamma protesterade och då säger pappa " Det får vänta till senare. Jag skall betala huslånet i oktober." Va, hade min ordentliga pappa LÅNAT pengar till vårt hus?

Jag blev så bekymrad och orolig att jag slutade äta och deppade i flera veckor tills mamma lockade ur mig problemet. På ett pedagogiskt sätt förklarade hon skillnaden på låna pengar i banken till en bostad och hur man betade av på lånet till banken och X lånande av allt och alla för helt andra saker.

Jag var väl 10-11 år men jag minns det som igår och det är nog orsaken till att jag pedentlisk betalar tillbaka om det så bara är en krona.

 

[Voeux]

Och @Voeux som verkar tänka lite lika?

Jag har hört liknande resonemang förut. Men jag förstår inte riktigt. Varför är det bra att vara omedveten om att ens familj har bättre förutsättningar än andra?

(Jag menar inte att säga emot, jag är bara nyfiken på tankegången. Själv har jag "alltid" vetat att det finns de som varit både fattigare och rikare än min familj och jag kan inte se nackdelen med de heller. Kanske inte heller fördelen.)

Det har jag aldrig sagt. Det jag tycker är viktigt är att inte bli fartblind och tro att dyra saker är något som är vardag för gemene man. Jag tycker det är viktigt att få förståelse för pengars värde, inte ta det för givet och förstå hur privatekonomin för de flesta i Sverige (och världen) ser ut.

 

[Trasten]

Det har jag aldrig sagt. Det jag tycker är viktigt är att inte bli fartblind och tro att dyra saker är något som är vardag för gemene man. Jag tycker det är viktigt att få förståelse för pengars värde, inte ta det för givet och förstå hur privatekonomin för de flesta i Sverige (och världen) ser ut.

Nej faktiskt nu när jag letade efter din formulering som fick mig att tagga dig så hade jag visst blandat ihop saker. Ursäkta mig. Note to self: citera ordentligt så slipper man såna misstag.
Tycker du resonerar klokt oavsett.

 

[vemsomhelst123]

Och @Voeux som verkar tänka lite lika?

Jag har hört liknande resonemang förut. Men jag förstår inte riktigt. Varför är det bra att vara omedveten om att ens familj har bättre förutsättningar än andra?

(Jag menar inte att säga emot, jag är bara nyfiken på tankegången. Själv har jag "alltid" vetat att det finns de som varit både fattigare och rikare än min familj och jag kan inte se nackdelen med de heller. Kanske inte heller fördelen.)

Därför jag tror det är viktigt att förstå hur de flesta har det. Jag har under en lång period i livet umgåtts med folk som har haft det mycket mer välbeställt än vad jag hade det hemma, och som uttryckte saker i (väldigt) vuxen ålder som att ”pappa har glömt att sätta över pengar till mig den här månaden”.
Jag hade aldrig kunnat leva på det viset, så mycket pengar har min familj inte, men min sambo hade absolut kunnat göra det om hans föräldrar hade varit lagda åt det hållet.
Jag tycker det var jättebra att mina föräldrar ofta hävdade att tex häst var för dyrt fram tills jag var i en viss ålder och när jag väl hade en jag tog om hand om hade vi tydligen råd med tre.. hade jag bara fått en ponny hade jag troligen inte reflekterat över kostnader osv som barn och troligen inte uppskattat deras uppoffring lika mycket.

 

[Lilla]

Därför jag tror det är viktigt att förstå hur de flesta har det. Jag har under en lång period i livet umgåtts med folk som har haft det mycket mer välbeställt än vad jag hade det hemma, och som uttryckte saker i (väldigt) vuxen ålder som att ”pappa har glömt att sätta över pengar till mig den här månaden”.
Jag hade aldrig kunnat leva på det viset, så mycket pengar har min familj inte, men min sambo hade absolut kunnat göra det om hans föräldrar hade varit lagda åt det hållet.
Jag tycker det var jättebra att mina föräldrar ofta hävdade att tex häst var för dyrt fram tills jag var i en viss ålder och när jag väl hade en jag tog om hand om hade vi tydligen råd med tre.. hade jag bara fått en ponny hade jag troligen inte reflekterat över kostnader osv som barn och troligen inte uppskattat deras uppoffring lika mycket.

Viktigt tror jag! Och ödmjukt!