Pepptråden 2013

[MM]

Sv: Pepptråden 2013

Det är som min psykolog säger om mitt ätande. I perioder äter jag mer än jag ska och i perioder äter jag ingenting.

Hon säger att om jag skulle slå ut all mat jag äter på 1 år så skulle det vara jämt fördelat, tänk om det vore så lätt att fixa så det blir så med!

Men samtidigt så låter det som att hon säger att jag äter för 2 under ett halvår och jag ryser av tanken

Mina perioder är om 3 månader i taget ungefär. Så jag jojobantar big time!

Men önskar som dig att vi alla bara kunde hitta balansen, det ska inte behöva vara så här.

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Skönt med pengarna Jag är likadan som dig med att jag är ansvarsfull, ekonomisk och ordningsam. Fast för mig är det så att alla tycker att jag är det och att dom vill att jag ska slappna av lite mer och inte ha så höga krav på mig själv om allt.

Nja, egentligen går det ju inte runt ekonomisk, speciellt inte som att det jag äter är väääldigt dyr mat. Jag är ganska kräsen så det jag lägger på mat är nog mer än vad de flesta gör trots att jag kanske inte äter mer egentligen, men jag är dyr i drift Vet inte riktigt hur det ska lösa sig men jag får som sagt ta sparpengar och sen se över vad jag kan spara in på. Jag gör upp budgetar och sparar alla kvitton vissa månader för att ha stenkoll på mina utgifter men får kolla igenom allt igen, känns bara inte som det finns så mycket att dra ner på. Förutom mat, hyra, el, telefon, hunden, försäkringar och andra bassaker så handlar jag inte så mycket, kan köpa kläder när det verkligen behövs men går aldrig och shoppar bara för att och jag fikar i princip aldrig café, går inte ut på kvällarna på uteställen, äter inte på restaurang osv.

Att maten kostar så mycket är ju ett problem men eftersom jag har så svårt för att äta så känns det som att det är det sista jag ska spara in på, maten måste få kosta vad den vill för den är min medicin och det är så viktigt att jag får i mig det jag kan

 

[Sparrisen123]

Sv: Pepptråden 2013

Jaa, vad bra det kunde bli om man rörde ner oss i en gryta och portionerade ut oss alla som normalätande människor istället
Nu har jag svinigt ont i magen också bara för att jag åt bröd. Faktum är att jag i detta nu sitter och försöker hitta information om hur man gör för att komma i kontakt med ätstörningsenheten, är det dumt eller bra av mig?

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Håller med er, varför ska nästan alla vi här i tråden ha det så jäkla kämpigt med något som borde vara så enkelt och naturligt som att äta?

Sparrisen- du får lära dig att skilja på vad som är de ätstörda tankarna och vilka som är de friska/den riktiga du. Ätstörningen är besviken och arg på dig för att du äter, men det är sjukdomen som talar. Ett matmonster vinner man bara över genom att göra tvärtom och låtsas som att det inte finns. För det gör det inte, det är som när man var liten och trodde att det fanns monster under sängen.Så länge man låg där i sängen och var livrädd så trodde man på att monstret fanns där, men om man vågade sig ner på golvet för att titta under sängen fast det inget monster där, det fanns inget att vara rädd för. På samma sätt måste vi våga göra de där sakerna som vi är så rädda för nu, till en början kommer det kännas hemskt men efter ett tag kommer det där monstret under sängen att bli mindre och mindre och en dag upptäcker du att det inte finns något monster kvar (eller kanske bara en liten dammråtta som inte är så särskilt skrämmande alls).

Det kommer vara så ett tag nu att du kommer gråta, du kommer hata maten och din kropp och hela livet, men det finns ingen annan väg att gå än att tvinga sig själv genom det. Ta det steg för steg och kom ihåg att maten är medicinen mot de dumma tankarna, man kan inte bara prata sig frisk från en ätstörning utan man måste äta sig frisk också.

De senaste veckorna har jag ätit saker jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle äta, jag har börjat variera maten, öka på portionerna, prova helt förbjudna saker och favoriter från förr. Och nej, det går inte smärtfritt och inte alltid perfekt och jag vet att jag fortfarande äter lite för lite totalt sett och att jag är väldigt tvångsmässig när det gäller maten. Och jag kan känna mig så besviken på mig själv för det men just nu försöker jag fokusera på allt bra jag gör och att det faktiskt blir lättare med tiden. Som ett exempel kan jag nämna det här med gröt till frukosten, jag har inte haft mjölk till gröten på massor av år för att det kändes onödigt och för mycket kalorier, men så bestämde min behandlare att jag skulle ha det, första veckan klarade jag att ta hälften av det jag skulle, andra veckan tog jag så mycket jag skulle men med ångest och tvekande och nu efter ca 3 veckor så känns det inte längre så jobbigt med mjölken till. Det väcks som alltid lite ångest men det börjar redan kännas normalt och det går bra.

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Det är JÄTTE bra! Du behöver hjälpen så fort som möjligt. Med rätt person med rätt utbildning så kan man få mycket hjälp. Ibland kan dessa guldkorn vara svåra att finna, men ge inte upp i så fall utan fortsätt kämpa för den hjälpen du behöver. Tycker du ska ta kontakt med dom så fort du bara kan.

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

Precis det jag menar också! Maten får du inte dra in på, det är livsviktigt att det blir rätt för dig på den biten! Synd att du ska bli utförsäkrad när du fortfarande inte är frisk..

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

Det är bra! Att inse att man har ett problem är det första steget - ett väldigt stort steg! Heja dig!

Jag själv har precis köpt chips. Och bröd. Kopiösa mängder bröd. Och jag är egentligen ingen brödätare, men jag är stressad = äter allt jag kommer över men orkar inte laga mat.

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Jag blir inte utförsäkrad från Försäkringskassan utan det är min privata ersättning från mitt försäkringsbolag som slutar komma. Så jag kommer ha en inkomst men mycket mindre än nu, det kommer helt enkelt bli väldigt knapert och inte täcka upp de utgifter jag egentligen har. Vissa månader kanske det går men andra kommer det absolut inte gå. Jag har aktivitetsersättning (långtidssjuksrivning för unga vuxna) till och med juli nästa år så det är iaf bra

 

[Sparrisen123]

Sv: Pepptråden 2013

Ja, jag har ju gått igenom i princip detsamma förr men det har aldrig känts så omöjligt som det gör nu. Fast jag nu har ätit och fast jag för inte så länge sedan kunde äta. Och tidigare har jag känt skuld när jag ätit, men inte som nu att jag har sån ångest att tårarna bara rinner och jag knappt kan andas
De har faktiskt telefontid redan imorgon bitti. Ska jag...? Törs jag...? Vad ska jag säga? Vad kommer hända om jag ringer, om någon vet det? Jag har extremt kontrollbehov (duuh, sjukt ovanligt bland äs-folk...) så jag vill veta innan vad som troligast kommer hända.

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Lindgren- Du är så medveten om dina problem med stressätningen men ändå verkar det vara väldigt svårt för dig att bryta? Vet du varför det blir så? Har du några bra sätt att hantera det på, någon sorts distraktion eller något sätt att stanna upp innan du äter mer än du vill?

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

Ah okej! Då hänger jag med Hade du blivit utförsäkrad hade jag nog grävt ned mig i denna sjuka värld

 

[Sparrisen123]

Sv: Pepptråden 2013

Är det skolan du är stressad över?

I vilket fall som helst tror jag det bästa är att försöka att inte göra någon stor sak av vad du äter just nu. Försök såklart få i dig bra saker (grönsaker, frukt, protein, du vet) också, men blir det lite chips eller bröd för mycket under en period när du är stressad är det ju egentligen ingen katastrof.
Köpa färdig mat alternativt storkok kanske annars kan vara ett alternativ? Man mår ju ofta bättre på "riktig" mat än bara mackor och sånt.

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

Ring! Du klarar det! Det är bra för dig! Berätta sanningen, skriv gärna ned stödord innan om vad du vill säga. Berätta att du har sån ångest att du gråter när du äter, att du har stora kontrollbehov och att hela matsituationen är väldigt jobbig! Säg att du behöver hjälp!

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Jo det är så klurigt det där, att man gång på gång kämpat mot samma saker och kanske varit i behandling och gjort framsteg men sen är man tillbaka i samma situation igen och allt man lärde sig sist, alla svårigheter man tog sig igenom, allt det är lika svårt som om man aldrig gjort det förr, man måste gå samma väg en gång till och möta samma ångest och förtvivlan. Min terapeut säger att det beror på att hjärnan blir påverkad av svälten så att man inte kan tänka klart, man fastnar i vissa tankespår, man blir tvångsmässig, får svårt att hantera tankar och känslor och man tappar förmågan att resonera logiskt med sig själv.

Jag får ofta så svårt att andas när jag äter att det känns som att jag kvävs, jag mår illa och blir darrig och kan inte fokusera på något annat än kaloritabellen som snurrar runt i huvudet och känslan av hur min mage valkar sig och låren sväller ut. Jag ser alltid till att läsa,se på någon serie eller göra korsord när jag äter för att distrahera mig, utan det går det inte att äta.

Kontrollbehovet är enormt hos mig med, klarar inte av minsta lilla osäkerhet kring något i mitt liv.

Klart du ska ringa dom imorgon, och du behöver inte förbereda något bra att säga,men det kan vara lättare om du har gjort en liten lista i punktform på saker du vill ta upp och berätta. Berätta om hur du mår, hur du känner och tänker, att du haft problem länge, att situationen är ohållbar och att du behöver hjälp.

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

Ja, det är lite konstigt på något vis. Men det är som att jag inte riktigt samspelar med mig själv, jag är extremt medveten om allt jag gör. Jag är medveten om allt jag gör, allt jag tänker och allt jag känner. Jag vet precis vart saker och ting brister och varför - och jag vet vad jag ska göra för att lösa det, men kroppen lyssnar inte riktigt och vill inte riktigt göra det som jag vet är rätt egentligen. I alla fall inte just nu. Att göra saker eller att tänka i tider hjälper, jag har stort kontrollbehov och med framför allt det sistnämnda pushar jag kontrollen. T.ex. "Jag får inte äta det där förrän kl 14" o.s.v. På nåt vis hjälper det lite grann att tänka i svart/vitt.

Men ja, på något vis är det lite jobbigt att vara medveten. För man kan på något vis inte blunda för det då. Bara acceptera, i princip. Jag kommer att ta tag i det ordentligt när det lugnat ned sig på skolfronten - då orkar jag lägga mitt fokus på att förändra mig själv i stället. Allting jag gör kräver mycket motivation och tankekraft, och då menar jag verkligen ALLT. Skulle jag bara "flyta med" eller "slappna av" så skulle det betyda att jag inte kliver ur sängen över huvud taget. På övningskörningen idag märktes det verkligen att jag är medveten om allt jag gör, för om jag gjorde något fel så sade jag det direkt, så körskoleläraren tycker det är jättelätt att undervisa mig "Nu svängde jag här men jag blinkade inte så ingen visste att jag svängde" (typ på det viset).

 

[Qelina]

Sv: Pepptråden 2013

Vi svarade visst nästan likadant såg jag nu, great minds think alike

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

Haha ja, märkte det jag med

 

[Sparrisen123]

Sv: Pepptråden 2013

Tack hörrni.
Jag har lagt in numret i mobilen nu och skrivit en liten stödlista. En del av mig säger att det är så extremt sjukt onödigt av mig att ringa och ta plats, det finns de som är sjukare än mig och så vidare. Och en annan del av mig påminner mig om hur känslan av att ha tappat kontrollen bara växer och växer, och efter-kvällis-ångesten är värre än kanske någonsin. Då är det dags att ringa, visst? Jag måste "bara" se till att jag gör det imorgon.

 

[grodan21]

Sv: Pepptråden 2013

Kl
Varför känner man sig så ensam på kvällen?

 

[LindgrenV]

Sv: Pepptråden 2013

För att man tänker mer på kvällen, varvar ned och kanske sysselsätter sig mindre än på dagen, man är trött och mer känslosam = känslorna blir starkare och man känner sig mer ensam.

Ja, jag är proffs på ensamhet