Sv: Pepptråden 2013
Kris och katastrof här. Jag har en extrem kropps, vikt och matångest och självhat som blandas med en stor sorg,rädsla, tomhet och tankar på att jag inte orkar mer och att jag inte vet om jag vill leva.
Jag är så trött i huvudet och full av ångest att jag har fått flera blackouts då jag inte kommer ihåg något och jag vet inte när jag gick från att vara närvarande till att bara försvinna iväg. Som t.ex. igår så vaknade jag och hade inget minne mer än att jag satte mig vid tvn vid nio kvällen innan men jag vet inte vad som hände i programmet eller när jag gick och la mig eller hur jag kom i säng. I morse har tydligen mitt alarm ringt men jag har inget minne av att jag hört det eller stängt av det och då är jag ändå extremt ljudkänslig, samma sak i taxin idag, först är jag hemma hos mig och sen helt plötsligt är jag framme vid dagvården och ser mig helt förvirrat omkring.
Jag har haft mycket,mycket värre minnesförluster än så men då har det varit i kombination med att jag tagit för mycket tabletter. Då har mina föräldrar fått skaka mig och försöka få liv i mig men knappt lyckats, ibland kanske jag mumlat något tillslut och sen däckat igen, men jag har ingen aning om att dom varit hos mig sen när dom frågar dagen efter.
Idag vill jag bara flyta iväg in i en dimma, har tagit lite extra tabletter och ska nog ta lite mer plus mina vanliga. Orkar inte känna allt det här. Jag hatar verkligen mig själv, mitt liv och min sjukdom. Jag vet inte om tabletter är det bästa sättet att hantera det på men det känns som att jag dör annars.
Dagvården får mig att må så dåligt,jag vill gå där för min terapeut men jag är sååå trött på att vistas i en så sjuk miljö där allt handlar om mat och det är alltid en eller alla som mår dåligt och stämningen blir ju inte direkt på topp trots att jag försöker vara positiv där och sprida lite bra tankar och idéer. Känner ett stort ansvar för att få igång gruppen, hålla samtalen vid liv,få med alla i diskussionerna och jag tar kanske på mig det ansvaret som egentligen borde ligga på personalen.
Nu har jag klarat min middag men har mitt utökade mellis kvar, ett mellis som är typ 3 ggr så stort som ett vanligt mellis, det är alltid jobbigt men efter dagvården är det hemskt svårt.
Usch, har inget bra att skriva idag
