Sv: Pepptråden 2013
Tack snälla du.
Jag har verkligen övervägt professionell hjälp mer än en gång. Jag gick tidigare till en psykolog i öppenvården och pratade en gång i veckan, hon kunde även bistå med kontakt och hjälp om jag behövde ta mig någonstans, förmedla kontakt med läkare och dylikt. Även om det var för kort tid för att avgöra någon direkt skillnad i måendet, så kändes det väldigt skönt där och då. Tyvärr slutade hon, och jag har inte hittat någon ny som jag klaffat med.
Det här låter ju helt stört, men jag tror att en del av mitt eskalerande självförakt bottnar i att jag inte har någon diagnos, att det liksom inte finns några skäl för mig att må dåligt. Har gjort ett flertal utredningar för precis alla neuropsykiatriska (?) störningar och personlighetsstörningar, men får bara samma svar: Du är inte i närheten av att uppfylla kriterierna. Och för varje gång gör det mig bara mer övertygad om att jag är helt dum i huvudet och värdelös. Att jag liksom inte har någon rätt att må så dåligt som jag gör, att jag borde skämmas och knipa käft. Det blir liksom en ond cirkel: Jag mår dåligt -> Jag föraktar mig själv för att jag har fräckheten att må dåligt -> Jag mår sämre av det starkare självhatet -> Jag hatar mig själv ännu mer för att jag mår sämre -> etc. etc.
Sedan frågar jag som alltid mig själv: Tänker jag såhär om andra? Har jag någonsin tyckt att någon måste ha en diagnos för att få må dåligt? Och nej, det är klart jag aldrig gjort. Men jag lyckas bara inte applicera samma tänk om mig själv.
Förlåt för novellen. Sova snart.
Är det logiskt att vara rädd för en frukt utöver det man äter i vanliga fall? Skulle ni kunna äta en frukt utöver vanlig mat? Hmm, nu har ju flera andra här också problem med maten men hur gör ni och hur gör en frisk människa? Nu kanske inte äpplet räknas som utöver i och för sig eftersom det står med på matschemat? Kanske finns det med av en anledning?
Ja. Eller alltså. Nej, egentligen är det såklart inte logiskt att vara rädd för en frukt, för det finns inte en människa i världen vars vikt påverkas av den. Men för någon med den graden av problematik med maten blir det ju naturligtvis en logisk rädsla, men det är, såklart, en sned logik.
Jag har ju varit exakt i det tänket du är nu, och jag vet hur jävligt det är att försöka bryta de där onda tankegångarna. Men när du som du skriver vet vad som är logiskt och rätt rent förnuftsmässigt - alltså att en frukt inte gör någon som helst fysisk skillnad - försök att inte tänka så mycket. Eller när du väl gör det, intala dig och påminn dig om att den där frukten inte är till för din kropp, den är till för din hjärna att träna på. Den kan bli en viktig del av det som bryter tankemönstret, om så i början bara för en dag eller en millimeter, men då måste du våga låta den göra det först.
Kämpa på!
Blir ledsen när jag hör hur dåligt du mår över dig själv. Hur gick det sen med det där dåliga du gjorde igår? Lyckades du stoppa dig själv eller hur blev det sen? Om du vill säga alltså, du behöver inte.
