Om man, oombedd, upplyser andra om att något är fel (även om man inte säger vad) så anser jag att man har brutit förtroendet.Om chefen öppet går ut med att hen känner till fakta och att det är överenskommet, så har ingen anledning att efterfråga eller eftersöka detaljer. Det handlar om ömsesidiga förtroenden som måste förvaltas av alla parter.
Att smussla med sånt som uppenbart kommer till kännedom leder bara fel.
Det behöver inte vara något som "uppenbart kommer till kännedom" som är orsak till frånvaron.
Medges att det förstås är lättare om man, som jag, var chef för personer som arbetar självständigt, inte alltid är på plats på kontoret, har hög integritet och inte lägger sig i vad andra gör/inte gör. Förtroendet mellan alla var högt. Man frågade berörd person om man var bekymrad över något. I mitt fall blev ingen annan lidande (mer än möjligen jag som ibland fick täcka upp).
Det är förstås svårare att dölja frånvaro eller andra tillkortakommanden om alla förväntas sitta på sin stol i 8 timmar. Då får man helt enkelt svara något undvikande som ändå signalerar att man är medveten/har kontroll om någon frågar. Utan att röja den aktuella personen. Och hoppas på att personalen har förtroende för att man gör rätt beömning. Är det en person som missköter sig och man vidtar åtgärder/observerar så är det inte heller något man pratar med andra om. Det är också en lång process innan man kan avskeda någon som missköter sig.
Om jag var chef på TS arbetsplats så hade jag oroat mig för hela arbetslaget, om vissa kontrollerar hur kollegorna tidrapporterar så finns det problem.