Pomeranian - aktivitet?

[Fruentimber]

På dett sätt kan väl en sund hund per definition gå några mil i skogen. Men i så fall finns mååånga osunda hundar.
Och alla som kan gillar inte detta t.ex. på grund av väder och vind.

Jag har en kelpie. När vi fjällvandrar, alltså går i lite svårare terräng i flera dagar uppstår flera problem:

1 första och andra dagen orkar hon mer än mig. Följande dagar vill hon vila mer än mig. Vi går 1-2 mil. Hon blir såpass trött att jag planerar turen efter hennes ork och inte min.
trots att jag bär packning.
Promenader hemma runt milen klarar hon lätt!

2 hennes tassar blir utslitna efter 3 dagar på stenigt underlag. De får rosa fläckar och om jag inte stannar alternativt sätter på sko och salva blir det skador på tassarna

3 i svenska fjäll blir hon styggt myggbiten. Jag kunde haft en overall som täcker magen men myggen kommer fortfarande bita henne vid öronens bas där pälsen är tunn.

4 Hon fryser såpass att jag tar med täcke på sommarpromenader om vi ska stanna och pausa under promenaden

5 hon får lätt småskador. Jämfört med mina tidigare hundar. Jag gissar att den tunna pälsen i kombination med hennes livlighet leder till detta.

Hon är frisk och vältränad. Hon har många bra fysiska egenskaper för vandring också.

Kankse OT men lite mer om hur jag tänker att vanliga hundars fysik kan begränsa fjällturer.

Jag ser nog inte riktigt hur det "begränsar" mer än när man själv t ex får skoskav, behöver dra på sig en tjockare tröja eller drabbas av mygg/knott. Vi kanske ser olika på termen "begränsar".

 

[Dopy]

Min erfarenhet är att majoriteten av dessa små hundar inte är så motiverade att vandra i fjällen eller liknande. Dem är helt okej med lång promenader på1-2 timmar, men ganska bekväma, blåst, regn, kyla, mm, då vill dem knappt gå vanliga lång promenader. Det positiva är att dem är väldigt lätta att bara ta upp i famnen eller i en väska och bära då istället

 

[Tokyo]

Nu äger jag ingen pomeranian, men däremot en chihuahua som kom till oss som 7-årig omplacering som innan varit i avel och inte gjort så mycket annat. Hon har förvånansvärt mycket pepp och följer utan minsta problem med på flera dygns fjällvandring, ett par km joggingtur i lugnt tempo osv. Nu närmar hon sig 13 år, men hänger fortfarande med på allt utan minsta problem. Min erfarenhet är att små hundar, särskilt chihuahua och pomeranian, har oförtjänt dåligt rykte. Just pga att de är/var it-hundar som både blivit populära bland folk som egentligen borde nöja sig med kottdjur samt offer för oansvarig avel. Vilken hund som helst är otäck om den kommer från dålig avel och är understimulerad/ouppfostrad.

Alla pomeranians jag träffat har haft en energi och arbetsglädje som motsvarar många större hundar. Framförallt har de jag stött på trivts väldigt bra med trick och lydnadsträning, det är en smart liten hund. Skulle jag själv skaffa hund nu så är pomeranian absolut ett alternativ, inte minst för att det är vansinnigt praktiskt med en hund som är "travel size"

 

[nullo-modo]

Min erfarenhet är att majoriteten av dessa små hundar inte är så motiverade att vandra i fjällen eller liknande. Dem är helt okej med lång promenader på1-2 timmar, men ganska bekväma, blåst, regn, kyla, mm, då vill dem knappt gå vanliga lång promenader. Det positiva är att dem är väldigt lätta att bara ta upp i famnen eller i en väska och bära då istället

Jakthundarna hemma gör bara behoven ute lite snabbt och sedan in igen och är inte alls sugen på att gå ut, om vi inte har jaktkläder, håller i GPS eller något annat som påminner om jakt

 

[escodobe]

På dett sätt kan väl en sund hund per definition gå några mil i skogen. Men i så fall finns mååånga osunda hundar.
Och alla som kan gillar inte detta t.ex. på grund av väder och vind.

Jag har en kelpie. När vi fjällvandrar, alltså går i lite svårare terräng i flera dagar uppstår flera problem:

1 första och andra dagen orkar hon mer än mig. Följande dagar vill hon vila mer än mig. Vi går 1-2 mil. Hon blir såpass trött att jag planerar turen efter hennes ork och inte min.
trots att jag bär packning.
Promenader hemma runt milen klarar hon lätt!

2 hennes tassar blir utslitna efter 3 dagar på stenigt underlag. De får rosa fläckar och om jag inte stannar alternativt sätter på sko och salva blir det skador på tassarna

3 i svenska fjäll blir hon styggt myggbiten. Jag kunde haft en overall som täcker magen men myggen kommer fortfarande bita henne vid öronens bas där pälsen är tunn.

4 Hon fryser såpass att jag tar med täcke på sommarpromenader om vi ska stanna och pausa under promenaden

5 hon får lätt småskador. Jämfört med mina tidigare hundar. Jag gissar att den tunna pälsen i kombination med hennes livlighet leder till detta.

Hon är frisk och vältränad. Hon har många bra fysiska egenskaper för vandring också.

Kankse OT men lite mer om hur jag tänker att vanliga hundars fysik kan begränsa fjällturer.

Är hon verkligen frisk och sund? Mygg går att fixa med myggmedel, väta och kyla med ett täcke.
Vad går hon på för underlag till vardags? Jag bär med mig skor till min men har aldrig behövt använda dem.

Hade det varit en bulldog eller liknade hade jag kanske förstått om de haft svårt (jag tycker det är obegripligt att de får finnas) men jag har svårt att förstå att en normal kelpie inte skulle klara att gå ett par mil om dan i fjällmiljö

 

[escodobe]

Hundens hälsa och fysiska form och kropp påverkar såklart möjlighet till vandring men en frisk hund med sund kroppsbyggnad klarar vandring utan problem.

När det gäller pälsen är det ju lätt att sätta på hunden täcke eller overall, regntäcke om det regnar och varmare om den har mindre päls. Visst, har hunden inte päls anpassad för den vandring man ska göra (anpassat till vädret) så får man mer packningen men det ser inte jag som ngt problem. Har en golden/bc och vi vandrar en hel del. Han älskar alla väder men jag skulle aldrig vandra utan regntäcke - han håller sig varm i -15 så länge vi rör på oss men regn i fjällen kyller ner nästan vilken hund som helst tillslut om man är ute i många timmar och sen är det ju lättare med tältet om hunden hållits någorlunda torr. Frånsett regntäcke har jag även med back on track täcke för efter vandring samt för natten då det lätt kan bli under nollan under natten i svenska fjällen under sommaren. Nästa sommar blir det någon tun overall för natten. Så hundens päls skulle inte jag se som något hinder för vandring men något man får packa utefter. Men som sagt, regntäcke skulle jag ha med oavsett hundens päls.

Det går ju att fixa en sovsäckspåse till hunden för pauserna. Köp en begagnad sovsäck och sy om.

 

[escodobe]

Alltså, jag kan inte låta bli att tänka på det här. Det är helt orimligt att en frisk kelpie inte klarar av en fjällvandring. Jag köper att tex neopolitanska mastiffer och pekigneser kan ha svårigheter. Det är sorgligt att det är så men så är det. Men en kelpie? Då är det något rejält galet

 

[Kenya]

Kanske OT att skriva mer om min hund i denna tråden men känner att jag måste förtydliga lite. Jag var nog otydlig för flera tolkade det annorlunda än jag menar.

Min kelpie klarar absolut av fjällvandring!! Men jag klarar ofta av mer än henne. Dvs jag klarar hårdare väder utan att må dåligt, jag klarar mer insekter, jag får ut mer av att kämpa mig upp för steniga backar i flera dagar osv. Så jag planerar våra turer efter vad hunden ska orka och uppskatta snarare än efter var mina begränsningar går.

Detta förvånade mig då min tidigare hund alltid orkade mer än mig och hennes päls skyddade henne mot allt. Att hundar skulle plågas av mygg hade inte ens slagit mig, ärligt talat.

Dessa begränsningar uppstår när vi går i flera dagar, långa sträckor varje dag, i tuff terräng (inte böljande gröna fjällkullar alltså).

Men skulle jag leta hund idag så skulle jag absolut undersöka hur vältäckande föräldrarnas päls är t.ex. Nog inte ett problem för alla Kelpies, gissar att de flesta har bättre päls än min. Myggmedel i all ära men hon lider verkligen av att vara i riktigt myggiga omgivningar även med täcke och myggmedel.
Den tunna pälsen gör också att hon lätt får skav av utrustning om den är på hela dagarna. Min gamla hund fick inte ett skavsår under hela hennes liv så visst kan det vara skillnad.

Tassarnas tålighet i förhållande till vitken hade jag också tagit hänsyn till. För en pomerian gissar jag att hundens minimala vikt gör att tassarna tål mer. Men för en grövre hund hade jag absolut försökt hitta folk som utsatt hundtassarna för riktigt slitage (stenig terräng eller drag på asfalt eller liknande) och undrat hur de håller i längden. För det är en sån viktig detalj för trivsel på turen. Själv AVSKYR jag att gå med skoskav och vill helst inte utsätta min hund för något liknande!!

Men, summa summarium, min lista var alltså bara förslag på vad som kan bli begränsande fakturer för en turhund. Jag har upptäckt min hunds begränsande fakturer genom att vara ute i sammanlagt flera månader på fjälltur och testat våra gränser både en och två gånger så visst håller hunden!!

Att hon blir trött KAN ju ha med fysiskt fel att göra. Det kan också ha att göra med hur hon klarar vänder och vind. Min teori är ändå att hon är så aktiv och förig till sin läggning att hon inte hushåller så bra med sin energi. Det är liksom full rulle tills hon stupar. Vissa hundar har ju naturligt en mer hållbar energinivå.

Jaja. detta om min vovve. Lycka till TS och hoppas du kunde få ut nånting i alla fall av all denna text jag skrivit i din tråd

 

[Tonto]

Kanske OT att skriva mer om min hund i denna tråden men känner att jag måste förtydliga lite. Jag var nog otydlig för flera tolkade det annorlunda än jag menar.

Min kelpie klarar absolut av fjällvandring!! Men jag klarar ofta av mer än henne. Dvs jag klarar hårdare väder utan att må dåligt, jag klarar mer insekter, jag får ut mer av att kämpa mig upp för steniga backar i flera dagar osv. Så jag planerar våra turer efter vad hunden ska orka och uppskatta snarare än efter var mina begränsningar går.

Detta förvånade mig då min tidigare hund alltid orkade mer än mig och hennes päls skyddade henne mot allt. Att hundar skulle plågas av mygg hade inte ens slagit mig, ärligt talat.

Dessa begränsningar uppstår när vi går i flera dagar, långa sträckor varje dag, i tuff terräng (inte böljande gröna fjällkullar alltså).

Men skulle jag leta hund idag så skulle jag absolut undersöka hur vältäckande föräldrarnas päls är t.ex. Nog inte ett problem för alla Kelpies, gissar att de flesta har bättre päls än min. Myggmedel i all ära men hon lider verkligen av att vara i riktigt myggiga omgivningar även med täcke och myggmedel.
Den tunna pälsen gör också att hon lätt får skav av utrustning om den är på hela dagarna. Min gamla hund fick inte ett skavsår under hela hennes liv så visst kan det vara skillnad.

Tassarnas tålighet i förhållande till vitken hade jag också tagit hänsyn till. För en pomerian gissar jag att hundens minimala vikt gör att tassarna tål mer. Men för en grövre hund hade jag absolut försökt hitta folk som utsatt hundtassarna för riktigt slitage (stenig terräng eller drag på asfalt eller liknande) och undrat hur de håller i längden. För det är en sån viktig detalj för trivsel på turen. Själv AVSKYR jag att gå med skoskav och vill helst inte utsätta min hund för något liknande!!

Men, summa summarium, min lista var alltså bara förslag på vad som kan bli begränsande fakturer för en turhund. Jag har upptäckt min hunds begränsande fakturer genom att vara ute i sammanlagt flera månader på fjälltur och testat våra gränser både en och två gånger så visst håller hunden!!

Att hon blir trött KAN ju ha med fysiskt fel att göra. Det kan också ha att göra med hur hon klarar vänder och vind. Min teori är ändå att hon är så aktiv och förig till sin läggning att hon inte hushåller så bra med sin energi. Det är liksom full rulle tills hon stupar. Vissa hundar har ju naturligt en mer hållbar energinivå.

Jaja. detta om min vovve. Lycka till TS och hoppas du kunde få ut nånting i alla fall av all denna text jag skrivit i din tråd

Det här med tassarna är nog väldigt individbaserat, och typ inget man märker förens man står där, vilket kan vara lite jobbigt. Min Aussie har skitdåliga tassar och kan inte ens köra en 8 km runda i draget utan att ha blodiga tassar, medens min BC typ aldrig får ett skavsår.

 

[Miedo]

En pomme hänger nog vanligtvis med på det mesta. De flesta spetsraser har sund exteriör i grunden utan extremer som försvagar (svansen är nog det mest "avvikande"). Risken med pomeranian är väl att iom mängden päls och sin litenhet kommer de kanske oftare undan med sämre benställning tex.

Pälsen är oftast funktionell, men kan samla snöbollar om det är kramsnö typ

 

[escodobe]

Det här med tassarna är nog väldigt individbaserat, och typ inget man märker förens man står där, vilket kan vara lite jobbigt. Min Aussie har skitdåliga tassar och kan inte ens köra en 8 km runda i draget utan att ha blodiga tassar, medens min BC typ aldrig får ett skavsår.

Det finns dojor och strumpor, inte ovanligt att slädhundar har sådana.
Jag tänker att där har min lite förspänt, vi går ju mycket på asfalt, men jag har alltid med skor om olyckan skulle bara framme.

 

[Tonto]

Det finns dojor och strumpor, inte ovanligt att slädhundar har sådana.
Jag tänker att där har min lite förspänt, vi går ju mycket på asfalt, men jag har alltid med skor om olyckan skulle bara framme.

Min sliter sönder tassarna ändå. Tossor ger brännskador.

 

[escodobe]

Min sliter sönder tassarna ändå. Tossor ger brännskador.

Vilket elände!

 

[Tonto]

Vilket elände!

Ja helt hopplöst! Hårda skor fungerar om man hittar rätt sort. Men då får jag linda in tassarna innan och sedan använda vetflex bandage för att få skorna att sitta kvar på (dom flyger av i farten ändå titt som tätt och det blir snordyrt att byta ut dom hela tiden) Han kan absolut inte gå med skor men springa går bra.