Prata engelska* inför barnen

[Petruska]

Du fattar inte varför det ska behövas skrev du i ditt svar till mig, men du kan förstå det i en specifik användares fall? Jaja. Men då är det hela inte så obegripligt ändå, även om det faller utanför just dina principer kring hur man använder språk.

Nävisst, om man tycker att det är ok att prata över huvudet på barnen när de är närvarande, då är det ju inte konstigt. Jag tänker väl att det är en så pass oartig sak att göra, att man bara skulle göra det om det verkligen, verkligen var motiverat. Så viktigt, tex, att det känns ok att lära barnen att i just den typen av situationer är det okej att vara oartig och prata så att inte alla förstår - och att göra det avsiktligt, i det syftet. För mig är det väldigt konstigt.

(Jag har alltså fem språk i min nära familj. Givetvis förstår ingen av oss alla fem, så det händer ideligen att man pratar utan att alla förstår. Men det är inte för att utestänga. Det är för att vi bara kan prata de språk vi kan.)

 

[Sedna]

Nävisst, om man tycker att det är ok att prata över huvudet på barnen när de är närvarande, då är det ju inte konstigt. Jag tänker väl att det är en så pass oartig sak att göra, att man bara skulle göra det om det verkligen, verkligen var motiverat. Så viktigt, tex, att det känns ok att lära barnen att i just den typen av situationer är det okej att vara oartig och prata så att inte alla förstår - och att göra det avsiktligt, i det syftet. För mig är det väldigt konstigt.

(Jag har alltså fem språk i min nära familj. Givetvis förstår ingen av oss alla fem, så det händer ideligen att man pratar utan att alla förstår. Men det är inte för att utestänga. Det är för att vi bara kan prata de språk vi kan.)

Intressant att du då högg på just mitt svar med tanke på att jag ändå problematiserade att ”prata över huvudet” på barn. Var det just det eller något annat som fångade ditt intresse i just mitt svar?

 

[inverterad]

Jag har rent principiellt samma hållning gällande språk som @Petruska har. Att vi ändå pratar engelska ibland inför vårt barn är av lathet. Ibland orkar vi helt enkelt inte med den långa diskussion som oundvikligen följer om vi pratar om något där vår dotter har en åsikt som inte är praktiskt genomförbar just då. Jag tänker mig att detta fenomen är något som kommer försvinna helt ur vårt vardagsliv när vår dotter blir lite äldre och har enklare att köpa vuxenresonemang om varför något inte går.

 

[Badger]

Jag tänker nog att man ser att man är oense och då kan man säga till barn att man vill tänka på det för man vet inte vad man tycker. Eller, för all del, köra på den enas linje, tex för att den ena råkade säga ja eller nej innan den andra hann med.

Vad kan hända, liksom? Vad står på spel, vanligen? Risken att en vettig partner skulle säga "javisst, vi fotvandrar till Kilimanjaro, vi drar genast!" eller "visst, du får äta godis varje dag nästa månad!" är så himla liten.

Det gör väl inget om man råkar tycka olika inför barnen.

Och var ska man tänka på saken och diskutera den tänkte du då? Efter tio på kvällen? Om den ena råkade säga ja eller nej så blir det praktiskt taget alltid den linjen.

Vi har inget jättestort hus. Folk gör olika och vi skulle i alla fall inte bestämma oss för en katt med en blick. Vore det så enkelt hade vi ägt en redan och bestämt oss för att hela familjen vill. Vi kanske gillar att diskutera saker.

 

[Sedna]

Jag har rent principiellt samma hållning gällande språk som @Petruska har. Att vi ändå pratar engelska ibland inför vårt barn är av lathet. Ibland orkar vi helt enkelt inte med den långa diskussion som oundvikligen följer om vi pratar om något där vår dotter har en åsikt som inte är praktiskt genomförbar just då. Jag tänker mig att detta fenomen är något som kommer försvinna helt ur vårt vardagsliv när vår dotter blir lite äldre och har enklare att köpa vuxenresonemang om varför något inte går.

Ja det håller jag med dig om. Ett äldre barn är mer resonabelt och förstår konsekvenser och resonemang på ett annat sätt. Jag tycker vi har kunnat minimera konfliktsituationerna rätt bra i vår familj bl.a. genom att prata som vi gör. Visst hade vi kunnat bjuda in barnet i varje situation eller begära tid att överlägga, men med en bestämd tvååring så näe. Vi väljer kanske en lat och oartig väg, men vår tillvaro är i alla fall mer harmonisk och mindre konfliktfylld än den hade kunnat vara.

 

[Petruska]

Och var ska man tänka på saken och diskutera den tänkte du då? Efter tio på kvällen? Om den ena råkade säga ja eller nej så blir det praktiskt taget alltid den linjen.

Vi har inget jättestort hus. Folk gör olika och vi skulle i alla fall inte bestämma oss för en katt med en blick. Vore det så enkelt hade vi ägt en redan och bestämt oss för att hela familjen vill. Vi kanske gillar att diskutera saker.

Efter tio. I praktiken ofta senare än så.

 

[Badger]

Nu skrev jag ju att jag inte fattade. Att du ser det som att "döma" - vad nu "döma" än är - framstår som lite obegripligt för mig.

Men visst, det är min bestämda uppfattning att språk och ord är till för att kommunicera med, inte dölja kommunikation med. Men det gäller inte exklusivt uppfostran. Många tycker ju tex att det är oartigt att prata ett språk som inte alla förstår i ett språkblandat sällskap. För mig är det lite underligt att något som så ofta anses oartigt, samtidigt används som verktyg i barnuppfostran.

Jo du låter lite som att du absolut tycker ditt sätt med blickar är rätt för alla familjer och andras sätt med tex engelska är fel. Oavsett det faktum att alla individer kanske inte är lika bra på att uttrycka sig med blickar, själv gör jag tex inte det, blickkonversation är inte något jag excellerar i.

Själv tänker jag att barn och familjer är olika och hus är olika stora och ibland kanske man vill prata politik i vardagsrummet före 23 på kvällen medan barnet är på sitt rum utan att någon kommer utrusande och undrar om Bin Laden kommer och mördar hens skolklass nu genast eller nästa vecka, varpå man inte längre diskuterar politik utan förklarar hela partisystemet i Sverige en gång till, med slarviga generella beskrivningar av vad alla partier tycker, precis som förra veckan. Men jag gillar inte ens att vara slarvig eller generell om vad andra människor tycker och jag vet att det går rakt vidare till skolan.

 

[Raderad medlem 6459]

Men visst, det är min bestämda uppfattning att språk och ord är till för att kommunicera med, inte dölja kommunikation med

Och kroppsspråk? Varför är de där blickarna du talade om okej men inte att växla ett par ord på ett tredje språk?

+ @MiniLi Jag har inte heller barn men är en väldigt aktiv moster och kan säga att för min del handlar det inte om att man inte får visa inför barnen att man är oense utan snarare att undvika typ stora ylgråtattacker. Typ att man snabbt på ett tredje språk frågar om vi hinner åka förbi mormor och morfar - eftersom barnet hittills inte ens tänkt tanken men säger jag det högt och svaret är nej så kommer barnet bli hysteriskt ledsen.

För mig låter det helt fantastiskt verklighetsfrånvänt att tänka att man aldrig någonsin behöver kommunicera nånting snabbt och högt framför barnen som de inte får förstå. Typ jättebra idé i teorin men lycka till att upprätthålla det i vardagen och riktiga livet.

 

[Imogen]

Spontant, nej vi pratar inte något annat språk i syfte att barnen inte ska förstå. Det är inte heller något jag tycker vi har haft behov av. Den där klassiska glassproblematiken verkar vi inte heller ha.

Visst har det varit saker om tex förskolan eller uppfostran vi behöver prata om utan att sonen hör. Men det har vi ju pratat om när han inte är närvarande, inte över huvudet på honom på ett annat språk.

Jag kan inte direkt se någon skillnad på vuxna och barn i det här sammanhanget och någon inte kan språket. Jag vill inte heller lära mitt barn att det är ok att ha ”hemlisar” två stycken i ett rum och inte berätta för den tredje. Men det kanske kommer komma situationer när fördelarna överväger nackdelarna även för oss

Men om andra föräldrar anser att det är nödvändigt för dem så är det väl det. Det har hänt att kompisar frågat saker på engelska när våra barn lekt ihop och det är inte så att jag blir upprörd direkt.

 

[Sedna]

Och var ska man tänka på saken och diskutera den tänkte du då? Efter tio på kvällen? Om den ena råkade säga ja eller nej så blir det praktiskt taget alltid den linjen.

Vi har inget jättestort hus. Folk gör olika och vi skulle i alla fall inte bestämma oss för en katt med en blick. Vore det så enkelt hade vi ägt en redan och bestämt oss för att hela familjen vill. Vi kanske gillar att diskutera saker.

Vi diskuterar via Whatsapp, men minst lika oartigt att ta upp telefonerna mitt i en diskussion med barnet kan jag tycka.

 

[Badger]

Efter tio. I praktiken ofta senare än så.

Jo men jag vill ibland även prata med folk före klockan tio på kvällen.

Ibland vill jag även prata om någonting man behöver bestämma på tio minuter och direkt.

 

[MiniLi]

Och kroppsspråk? Varför är de där blickarna du talade om okej men inte att växla ett par ord på ett tredje språk?

+ @MiniLi Jag har inte heller barn men är en väldigt aktiv moster och kan säga att för min del handlar det inte om att man inte får visa inför barnen att man är oense utan snarare att undvika typ stora ylgråtattacker. Typ att man snabbt på ett tredje språk frågar om vi hinner åka förbi mormor och morfar - eftersom barnet hittills inte ens tänkt tanken men säger jag det högt och svaret är nej så kommer barnet bli hysteriskt ledsen.

För mig låter det helt fantastiskt verklighetsfrånvänt att tänka att man aldrig någonsin behöver kommunicera nånting snabbt och högt framför barnen som de inte får förstå. Typ jättebra idé i teorin men lycka till att upprätthålla det i vardagen och riktiga livet.

Jag var kanske otydlig. Jag syftade på situationer där föräldrar behöver enas i en konflikt eller liknande situation där föräldrarna inte solklart är överens.
Vill man ha kodord för glass eller whatever så får man väl ha det, det tror jag inte spelar så stor roll.

Jag har förövrigt också syskonbarn och har aldrig upplevt behovet av att prata annat språk för att de inte ska förstå. Så det behovet är iaf inte särskilt påträngande i min verklighet.

 

[Badger]

Jo. Det är ju den vanligaste varianten, att utbyta blickar. I min familj med autistiska drag går ju inte det utan allt måste vara konkret. Därför blir engelskan bra.

Jo det kan ju vara där det brister hos oss med blickarna. Jag har alltid tyckt att det är världens flams o romans när det står om blickar i böcker man läser, men folk kör tydligen på det på riktigt. Vi är båda ganska konkreta och språkcentrerade.

 

[Raderad medlem 6459]

@MiniLi Ja då var du väldigt otydlig. Men det känns ju mer logiskt absolut.

 

[Sedna]

Jo men jag vill ibland även prata med folk före klockan tio på kvällen.

Ibland vill jag även prata om någonting man behöver bestämma på tio minuter och direkt.

Ja och just frågan om att ha en katt tycker jag är ett väldigt dåligt exempel. Om en tvååring vill ha en katt är svaret nej, det vet jag att vi är överens om. Ett äldre barn bör kunna ha förståelse för att det inte är något man bestämmer sig för här och nu. Utbyter man blickar om det utgår jag från att man tagit ställning till det innan på något sätt.

 

[Petruska]

Och kroppsspråk? Varför är de där blickarna du talade om okej men inte att växla ett par ord på ett tredje språk?

+ @MiniLi Jag har inte heller barn men är en väldigt aktiv moster och kan säga att för min del handlar det inte om att man inte får visa inför barnen att man är oense utan snarare att undvika typ stora ylgråtattacker. Typ att man snabbt på ett tredje språk frågar om vi hinner åka förbi mormor och morfar - eftersom barnet hittills inte ens tänkt tanken men säger jag det högt och svaret är nej så kommer barnet bli hysteriskt ledsen.

För mig låter det helt fantastiskt verklighetsfrånvänt att tänka att man aldrig någonsin behöver kommunicera nånting snabbt och högt framför barnen som de inte får förstå. Typ jättebra idé i teorin men lycka till att upprätthålla det i vardagen och riktiga livet.

Den typen av kroppsspråk är ju dels lite halvt omedvetet, dels något som också sker mellan barnet och den vuxne, dels något som barnet måste lära sig.

Nej. Jag kan inte minnas att vi har tagit till engelska eller motsvarande. Det Onämnbara har båda sagt ibland för att undvika triggers, men då har jag alltid tolkat det som att barnet har förstått och att det verkligen var otden "lägga sig" som triggade medan omskrivningen gick bra.

Väldigt många barn över tid och rum har ju ändå vuxit upp i helt enspråkiga familjer där det inte finns språk att ta till. Vad jag vet så funkar det. (Gäller ju tex många amerikaner, de kan bara engelska.)

 

[Sedna]

Jag undrar när det blir oartigt att prata över huvudet på barn. Det är något jag helst undviker, gör det ändå ibland som sagt med min tvååring och man gör det ofrånkomligen hela tiden med en bebis. Så när bör man sluta? Uppriktig undran.

 

[Badger]

Inga barn.

Tänker dock att man inte behöver vara så försiktig med att visa barnen att föräldrar faktiskt kan tänka olika, att föräldrar kan behöva tänka efter eller att föräldrar behöver prata ihop sig.
Barn lär sig viktiga saker av sånt också. Som att olika perspektiv och tankar är naturligt och normalt och att världen inte är så svart-vit.

Men det är inte i de enkla situationerna som man pratar engelska.

 

[Petruska]

Ja och just frågan om att ha en katt tycker jag är ett väldigt dåligt exempel. Om en tvååring vill ha en katt är svaret nej, det vet jag att vi är överens om. Ett äldre barn bör kunna ha förståelse för att det inte är något man bestämmer sig för här och nu. Utbyter man blickar om det utgår jag från att man tagit ställning till det innan på något sätt.

Det var det exempel jag kom på just då. Jag är säker på att parterna hade pratat om det, efter kl 22. Eller kanske i telefon på arbetstid. Vad vet jag.

 

[Petruska]

Jo du låter lite som att du absolut tycker ditt sätt med blickar är rätt för alla familjer och andras sätt med tex engelska är fel. Oavsett det faktum att alla individer kanske inte är lika bra på att uttrycka sig med blickar, själv gör jag tex inte det, blickkonversation är inte något jag excellerar i.

Själv tänker jag att barn och familjer är olika och hus är olika stora och ibland kanske man vill prata politik i vardagsrummet före 23 på kvällen medan barnet är på sitt rum utan att någon kommer utrusande och undrar om Bin Laden kommer och mördar hens skolklass nu genast eller nästa vecka, varpå man inte längre diskuterar politik utan förklarar hela partisystemet i Sverige en gång till, med slarviga generella beskrivningar av vad alla partier tycker, precis som förra veckan. Men jag gillar inte ens att vara slarvig eller generell om vad andra människor tycker och jag vet att det går rakt vidare till skolan.

Nej. Blickarna är en möjlighet bara, som man inte helt råder över, dessutom.

Att använda prat och språk för att undanhålla saker, skulle jag däremot säga alltid är problematiskt och bör tänkas över noga och kritiskt.