Prata engelska* inför barnen

[Roheryn]

Haha på kvällen om vi funderar på om hundarna är hungriga säger vi "tror du dom är ordet vi inte säger högt" eller "ska vi ge dem det där i deras skålar". Säger vi äta, hungrig, kvällsmat så blir det världens show

Precis så!

 

[Sedna]

Det händer ibland, barnet är snart 3 år. Det kan t.ex vara konfliktsituationer där vi vill hitta en gemensam linje eller ge löften i samförstånd. Det är ju orimligt att alltid begära paus för att prata ihop sig. Vi utbyter bara enstaka ord. ”Ice cream” är väl det enskilda order vi använt mest. Men kan likväl prata svenska men använda mig av metaforer eller enskilda svenska ord hon ännu inte lärt sig. Kan inte se några större problem med den typen av begränsad exkludering. Kan dock irritera mig på vuxna som ständigt pratar över huvudet på barnet, i regel helt omotiverat.

 

[Petruska]

Det hände väl någon enstaka gång när dottern var liten (och då som andra sagt i samband med att bestämma efterrätt eller göra något kul som inte är helt säkert ännu), men vi hade det inte satt i system.

Däremot använde vi ofta omskrivningar, bokstaveringar och engelska för att HUNDEN inte skulle förstå! Han hade ju inga som helst problem med att snappa upp ord som "äta", "mat", "kommer", "åka", "gå ut", "boll" osv och kunde gå upp i väldigt i varv om han trodde att vi pratade om nåt kul han skulle få vara med på

Jag använder ibland ordet "den där tretaktiga gångarten" när jag pratar med min tränare när jag rider, för att hästen inte ska höra ordet "galopp" och bli till sig av iver.

 

[Petruska]

Det händer ibland, barnet är snart 3 år. Det kan t.ex vara konfliktsituationer där vi vill hitta en gemensam linje eller ge löften i samförstånd. Det är ju orimligt att alltid begära paus för att prata ihop sig. Vi utbyter bara enstaka ord. ”Ice cream” är väl det enskilda order vi använt mest. Men kan likväl prata svenska men använda mig av metaforer eller enskilda svenska ord hon ännu inte lärt sig. Kan inte se några större problem med den typen av begränsad exkludering. Kan dock irritera mig på vuxna som ständigt pratar över huvudet på barnet, i regel helt omotiverat.

Jag fattar inte varför det behövs engelska för att kolla av sådana samförstånd. Jag är van vid att man gör det med blickar, med ögonen. Det minns jag att mina föräldrar gjorde, och jag har gjort det själv med min partner och jag har särskilt ett väldigt tydligt minne då två kompisar sa ja till att deras barn skulle få en katt, genom att först utbyta en blick inbördes.

 

[Kilauea]

Haha på kvällen om vi funderar på om hundarna är hungriga säger vi "tror du dom är ordet vi inte säger högt" eller "ska vi ge dem det där i deras skålar". Säger vi äta, hungrig, kvällsmat så blir det världens show

Fungerade bra ett tag här. Sen började mamma att säga "han vill jag ska säga magiska ord" istället för "promenad" eller "mat". Nu vet han att både "magiska ord" eller bara "ord" betyder nåt bra .

 

[Badger]

Jag fattar inte varför det behövs engelska för att kolla av sådana samförstånd. Jag är van vid att man gör det med blickar, med ögonen. Det minns jag att mina föräldrar gjorde, och jag har gjort det själv med min partner och jag har särskilt ett väldigt tydligt minne då två kompisar sa ja till att deras barn skulle få en katt, genom att först utbyta en blick inbördes.

När man är helt överens så är det väl inga konstigheter, när man ska förhandla villkor så blir det ju det.

 

[Kilauea]

Vi har inte kommit så långt i litens utveckling än, men svägerskan pratade engelska i telefonen innan hon berättade för barnen att hon var gravid igen.

 

[Petruska]

När man är helt överens så är det väl inga konstigheter, när man ska förhandla villkor så blir det ju det.

Jag tänker nog att man ser att man är oense och då kan man säga till barn att man vill tänka på det för man vet inte vad man tycker. Eller, för all del, köra på den enas linje, tex för att den ena råkade säga ja eller nej innan den andra hann med.

Vad kan hända, liksom? Vad står på spel, vanligen? Risken att en vettig partner skulle säga "javisst, vi fotvandrar till Kilimanjaro, vi drar genast!" eller "visst, du får äta godis varje dag nästa månad!" är så himla liten.

Det gör väl inget om man råkar tycka olika inför barnen.

 

[Roheryn]

Jag använder ibland ordet "den där tretaktiga gångarten" när jag pratar med min tränare när jag rider, för att hästen inte ska höra ordet "galopp" och bli till sig av iver.

Haha - precis!

Med min gamle häst, som jag haft i snart 18 år, så räcker det att jag TÄNKER "här vore det nog trevligt att galoppera" så finner jag mig plötsligt på en häst i galopp!

 

[Petruska]

Haha - precis!

Med min gamle häst, som jag haft i snart 18 år, så räcker det att jag TÄNKER "här vore det nog trevligt att galoppera" så finner jag mig plötsligt på en häst i galopp!

Man anar att en viss ryttare tänker med sina sittben!

 

[Roheryn]

Man anar att en viss ryttare tänker med sina sittben!

Så är det nog!

 

[MiniLi]

Inga barn.

Tänker dock att man inte behöver vara så försiktig med att visa barnen att föräldrar faktiskt kan tänka olika, att föräldrar kan behöva tänka efter eller att föräldrar behöver prata ihop sig.
Barn lär sig viktiga saker av sånt också. Som att olika perspektiv och tankar är naturligt och normalt och att världen inte är så svart-vit.

 

[Sedna]

Jag fattar inte varför det behövs engelska för att kolla av sådana samförstånd. Jag är van vid att man gör det med blickar, med ögonen. Det minns jag att mina föräldrar gjorde, och jag har gjort det själv med min partner och jag har särskilt ett väldigt tydligt minne då två kompisar sa ja till att deras barn skulle få en katt, genom att först utbyta en blick inbördes.

Ja det fungerar oftast, men ingen av oss är tankeläsare. Har en tvååring med talets gåva som ofta förhandlar. Ibland hamnar vi i situationer där vi vill gå djupare än att utbyta blickar och byter därmed ord.

Om det är något jag passar mig för så är det att döma andra föräldrar och förutsätta att mitt eget sätt är tillämpbart i varje givet fall.

 

[BernT]

Vi pratar engelska ibland, mest om vi pratar om ngt på föris typ jag hämtat och fröken säger att xx slagit dottern. Då säger jag det på engelska till min sambo om vi behöver diskutera det. Annars är dottern väldigt duktig på engelska redan (snart tre år) så vi har fått hitta på egna ord istället. Ice cream funkar inte för det kan hon så det blev iskräm.

 

[Petruska]

Ja det fungerar oftast, men ingen av oss är tankeläsare. Har en tvååring med talets gåva som ofta förhandlar. Ibland hamnar vi i situationer där vi vill gå djupare än att utbyta blickar och byter därmed ord.

Om det är något jag passar mig för så är det att döma andra föräldrar och förutsätta att mitt eget sätt är tillämpbart i varje givet fall.

Nu skrev jag ju att jag inte fattade. Att du ser det som att "döma" - vad nu "döma" än är - framstår som lite obegripligt för mig.

Men visst, det är min bestämda uppfattning att språk och ord är till för att kommunicera med, inte dölja kommunikation med. Men det gäller inte exklusivt uppfostran. Många tycker ju tex att det är oartigt att prata ett språk som inte alla förstår i ett språkblandat sällskap. För mig är det lite underligt att något som så ofta anses oartigt, samtidigt används som verktyg i barnuppfostran.

 

[Sedna]

Nu skrev jag ju att jag inte fattade. Att du ser det som att "döma" - vad nu "döma" än är - framstår som lite obegripligt för mig.

Men visst, det är min bestämda uppfattning att språk och ord är till för att kommunicera med, inte dölja kommunikation med. Men det gäller inte exklusivt uppfostran. Många tycker ju tex att det är oartigt att prata ett språk som inte alla förstår i ett språkblandat sällskap. För mig är det lite underligt att något som så ofta anses oartigt, samtidigt används som verktyg i barnuppfostran.

Ifrågasätta? Döma? Ödmjukt undra? Ja man kan göra det på lite olika sätt.

 

[Petruska]

Ifrågasätta? Döma? Ödmjukt undra? Ja man kan göra det på lite olika sätt.

Jag undrar inte ödmjukt. Jag vet vad jag tycker. Men inte ids jag döma. Om folk pratar engelska eller swahili för att barnen inte ska förstå, så tycker de väl att de har skäl till det. För mig handlar det mer om vad språk och prat alls är för något.

Som tex @Kattennizze s barn. Där har jag all förståelse för att man tar till japanska om så krävs för att slippa dagens sjuttielfte jordbävning.

 

[Korven]

Det hände väl någon enstaka gång när dottern var liten (och då som andra sagt i samband med att bestämma efterrätt eller göra något kul som inte är helt säkert ännu), men vi hade det inte satt i system.

Däremot använde vi ofta omskrivningar, bokstaveringar och engelska för att HUNDEN inte skulle förstå! Han hade ju inga som helst problem med att snappa upp ord som "äta", "mat", "kommer", "åka", "gå ut", "boll" osv och kunde gå upp i väldigt i varv om han trodde att vi pratade om nåt kul han skulle få vara med på

Sa vi sommarstugan blev hunden galen och det är ju ändå ett ganska långt ord

 

[Kattennizze]

Jag fattar inte varför det behövs engelska för att kolla av sådana samförstånd. Jag är van vid att man gör det med blickar, med ögonen. Det minns jag att mina föräldrar gjorde, och jag har gjort det själv med min partner och jag har särskilt ett väldigt tydligt minne då två kompisar sa ja till att deras barn skulle få en katt, genom att först utbyta en blick inbördes.

Jo. Det är ju den vanligaste varianten, att utbyta blickar. I min familj med autistiska drag går ju inte det utan allt måste vara konkret. Därför blir engelskan bra.

 

[Sedna]

Jag undrar inte ödmjukt. Jag vet vad jag tycker. Men inte ids jag döma. Om folk pratar engelska eller swahili för att barnen inte ska förstå, så tycker de väl att de har skäl till det. För mig handlar det mer om vad språk och prat alls är för något.

Som tex @Kattennizze s barn. Där har jag all förståelse för att man tar till japanska om så krävs för att slippa dagens sjuttielfte jordbävning.

Du fattar inte varför det ska behövas skrev du i ditt svar till mig, men du kan förstå det i en specifik användares fall? Jaja. Men då är det hela inte så obegripligt ändå, även om det faller utanför just dina principer kring hur man använder språk.