pinky
Trådstartare
Nu behöver jag verkligen hjälp! Min häst håller på att knäcka mig psykiskt, tror jag...
Nä, men jag har ett problem som jag inte vet hur jag ska komma vidare med, och som det är nu så funkar ingenting.
Jag har världens goaste, snällaste och annars samarbetsvilliga häst. Hon är väldigt känslig och lyhörd för kroppspråk, och följer mig snällt i de flesta situationer. Jag kan promenera henne lös och hon stannar när jag stannar, går utmärkt att löslongera osv.
Problemet är att när jag ska släppa in henne i hagen så blir hon som förbytt. Hon "orkar" inte vänta tills jag öppnat grinden, utan drar järnet genom trådarna rätt in i hagen. Där stannar hon direkt när hon känner motstånd i grimskaftet, men är superladdad och försöker sticka iväg hela tiden. Det är tur att hon är så känslig att man inte behöver ta tag i henne, eller riskera att tappa henne (och därmed låta henne "vinna"...) Jag släpper inte lös henne förrän hon står någorlunda avslappnat och inte försöker komma loss. Ett par gånger har jag tappat henne, (om de andra hästarna har sprungit förbi och gjort henne "extrataggad", eller liknande) men jag hämtar henne alltid och börjar om, så hon tjänar ju inget på att dra som hon gör...
Nu har jag iaf bestämt mig för att ta tag i problemet ordentligt! (Jag vet att jag skule ha gjort det från början, men det är först nu jag är i stallet på såna tider att jag måste släppa tillbaks henne i hagen igen, och problemet har blivit ett STORT problem.) Så sedan ett par veckor har jag sett till att ha ordentligt med tid att "grindträna", så att jag slipper stressa. Det går oftast till så här:
1.Vi går fram till grinden. Pinky står still ett par sekunder, så att jag kan öppna grinden. Innan jag har hunnit få undan den och mig själv har hon laddat och NÄSTAN sprungit ner mig...(Det här är en häst som aldrig skulle drömma om att knuffa till mig det minsta annars!)
2.Jag lyckas få bort grinden lite snabbt och lämnar den öppen.
3.Vi går tillbaks en bit och närmar oss grinden igen. På väg mot grinden vill jag nu gärna göra ett par halter, för att kolla hur uppmärksam hon är och markera att "stannar jag så stannar du". Försöker att stanna så distinkt och tydligt som möjligt, för att hon inte ska missuppfatta mig. Det går oftast bra tills..
4....vi är ca 10 meter från grinden, då får hon bråttom och börjar gå förbi mig, helt fokuserad på grindöppningen.
5.Vi vänder direkt tillbaka och börjar om promenaden mot grinden igen. Med nån halt på vägen för att kolla uppmärksamheten. Går bra tills...
Upprepa punkt 4 och 5 i uppemot en timma...
Jag kanske ska tala om att hon förmodligen någon gång tidigare i sitt liv har fastnat i en dörr eller liknande. Hon har en skada på ena höften som kan vara ett tecken på det, och hon har tidigare visat obehag i dörröppningar, rusat in i boxen etc. MEN det här grindproblemet visar sig BARA i den grinden som leder till hennes hage där hon går varje dag. Inte i grindar till andra hagar (jag använder ibland hagen bredvid att longera i t.ex.), ridbanor och liknande. Därför ser jag inte hennes beteende som rädsla. Hon kan helt enkelt inte behärska sig, eller?
Gör jag något fel, eftersom hon aldrig ger sig och inser att hon kommer snabbare in i hagen om hon INTE slänger sig, eller är hon "sån sort"?
Vad ska jag göra? Mitt tålamod är snart slut, och det känns så tråkigt att avsluta en dag på detta sätt när dressyrpasset tidigare gick så himla bra. Vi hade kunnat skiljas åt för dagen på ett trevligare sätt, liksom.
Nä, men jag har ett problem som jag inte vet hur jag ska komma vidare med, och som det är nu så funkar ingenting.
Jag har världens goaste, snällaste och annars samarbetsvilliga häst. Hon är väldigt känslig och lyhörd för kroppspråk, och följer mig snällt i de flesta situationer. Jag kan promenera henne lös och hon stannar när jag stannar, går utmärkt att löslongera osv.
Problemet är att när jag ska släppa in henne i hagen så blir hon som förbytt. Hon "orkar" inte vänta tills jag öppnat grinden, utan drar järnet genom trådarna rätt in i hagen. Där stannar hon direkt när hon känner motstånd i grimskaftet, men är superladdad och försöker sticka iväg hela tiden. Det är tur att hon är så känslig att man inte behöver ta tag i henne, eller riskera att tappa henne (och därmed låta henne "vinna"...) Jag släpper inte lös henne förrän hon står någorlunda avslappnat och inte försöker komma loss. Ett par gånger har jag tappat henne, (om de andra hästarna har sprungit förbi och gjort henne "extrataggad", eller liknande) men jag hämtar henne alltid och börjar om, så hon tjänar ju inget på att dra som hon gör...
Nu har jag iaf bestämt mig för att ta tag i problemet ordentligt! (Jag vet att jag skule ha gjort det från början, men det är först nu jag är i stallet på såna tider att jag måste släppa tillbaks henne i hagen igen, och problemet har blivit ett STORT problem.) Så sedan ett par veckor har jag sett till att ha ordentligt med tid att "grindträna", så att jag slipper stressa. Det går oftast till så här:
1.Vi går fram till grinden. Pinky står still ett par sekunder, så att jag kan öppna grinden. Innan jag har hunnit få undan den och mig själv har hon laddat och NÄSTAN sprungit ner mig...(Det här är en häst som aldrig skulle drömma om att knuffa till mig det minsta annars!)
2.Jag lyckas få bort grinden lite snabbt och lämnar den öppen.
3.Vi går tillbaks en bit och närmar oss grinden igen. På väg mot grinden vill jag nu gärna göra ett par halter, för att kolla hur uppmärksam hon är och markera att "stannar jag så stannar du". Försöker att stanna så distinkt och tydligt som möjligt, för att hon inte ska missuppfatta mig. Det går oftast bra tills..
4....vi är ca 10 meter från grinden, då får hon bråttom och börjar gå förbi mig, helt fokuserad på grindöppningen.
5.Vi vänder direkt tillbaka och börjar om promenaden mot grinden igen. Med nån halt på vägen för att kolla uppmärksamheten. Går bra tills...
Upprepa punkt 4 och 5 i uppemot en timma...
Jag kanske ska tala om att hon förmodligen någon gång tidigare i sitt liv har fastnat i en dörr eller liknande. Hon har en skada på ena höften som kan vara ett tecken på det, och hon har tidigare visat obehag i dörröppningar, rusat in i boxen etc. MEN det här grindproblemet visar sig BARA i den grinden som leder till hennes hage där hon går varje dag. Inte i grindar till andra hagar (jag använder ibland hagen bredvid att longera i t.ex.), ridbanor och liknande. Därför ser jag inte hennes beteende som rädsla. Hon kan helt enkelt inte behärska sig, eller?
Gör jag något fel, eftersom hon aldrig ger sig och inser att hon kommer snabbare in i hagen om hon INTE slänger sig, eller är hon "sån sort"?
Vad ska jag göra? Mitt tålamod är snart slut, och det känns så tråkigt att avsluta en dag på detta sätt när dressyrpasset tidigare gick så himla bra. Vi hade kunnat skiljas åt för dagen på ett trevligare sätt, liksom.
