E
empty
problem med \"djävulsgerbil\" (LÅNGT)
*ledsen*
igår var jag tvungen att flytta tyson till en egen bur eftersom hon är så j*vla dum mot pipen, den yngsta gerbilen.
dom fick ny bur för exakt en vecka sedan och jag tror att det nyuppväckta hatet kommer av detta.
vet inte vad jag ska göra. de andra i familjen vill slå ihjäl henne mot badkarskanten - det kommer naturligtvis aldrig att ske - men visst funderar jag på avlivning...
jag ska ta allt från början:
tyson kom in i bilden för tre år sedan då jag hittade henne i en djuraffär när jag skulle köpa sällskap åt min ensamma gerbil spidvej. tyson påstods vara en unge, men i efterhand, när jag haft en del att jämföra med, så kan jag med säkerhet säga att hon inte var en unge, möjligtvis ungdjur.
det var svårt att introducera dom eftersom tyson (som förövrigt fick sitt namn efter att ha åstadkommit ett blödande jack i spidvejs öra...) vägrade underkasta sig den äldre gerbilen. maken till tuff gerbil har jag aldrig skådat. hon var aggressiv och den som fick mest duschar av blomsprutan - att hon sedan gav sig berodde enbart på att jag släppte ihop dom i spidvejs bur där spidvej hade ett väl inpinkat revir.
när spidvej sedan dog i våras fick jag en liiiiiiiten gerbilunge med X2000 från stockholm att föra ihop med tyson. här gick det bättre eftersom lilla tajger nog är den mest godhjärtade gerbil jag träffat. hon kapitulerade direkt och tyson accepterade henne efter någon vecka.
i slutet av sommaren försvann dock tyson ur kaninernas utebur - det var bara tajger kvar när jag kom ut. att släppa ut dom i en bur utan nät i botten kan ju anses korkat, men det hade gått bra hela sommaren och gud vad lyckliga de var när de fick vara ute och gräva i gräset och bygga bon och göra höga höga skutt i luften och gud vet vad
som sagt, bara en gerbil i buren och jag var ute i ösregnet halva natten och letade - förgäves.
varenda granne häromkring har katter, ett riktigt kattkvarter - så chansen att tyson skulle överleva i det fria var lika med noll.
samma dag som pipen kom, liten deh-unge, så kom också tyson tillbaka. då hade hon varit borta i över en vecka.
det var grannfrun som hade hittat henne i rabatten och skulle slå ihjäl henne med en kratta. men sen såg hon 'att det var en hamster' och fångade in henne.
tajger accepterade pipen rakt av, inte minsta aggressivitet gick att spåra - efter en halvtimme sov de ihop.
att introducera lilla pipen till tyson var värre. det tog två veckor.
och när pipen senare blev könsmogen fick jag introducera om dom på nytt i tre omgångar. sen fick pipen märka ut sitt revir med magen som de andra.
pipen och tyson blev också mycket bra kompisar eftersom de är lugnare och tillskillnad från hyperaktiva tajger (världens skönaste) mest ligger och sover eller sysselsätter sig i ett lugnare tempo.
men nu är det alltså färdigt igen, och jag börjar tro att tyson är resultatet av 'dålig' avel - hon har aldrig gått att få riktigt tam, biter en HÅRT när man tar upp henne och kissar på en.
de andra två är supertama, precis som alla de andra gerbiler jag haft.
så fort man släpper ut dom på köksgolvet så springer hon och bajsar och kissar precis överallt - också ett beteende olikt de andras.
dessutom visar hon aldrig brunst, vilket de andra gör. tajger och pipen rider på varandra men ingen rider på tyson och hon rider heller inte på någon.
när hon kom tillbaka från sitt äventyr i somras hade hon krokig svans och var alldeles röd och svullen om nosen. jag ringde vet och de trodde på cancer - vilket hon inte skulle behandlas mot eftersom hon är ''liten och gammal''. hon är fortfarande röd och svullen om nosen, i början trodde jag att det var blod men det är det inte.
ingen av de andra i familjen vill att jag har kvar henne för att hon bits och bajsar och kissar överallt och inte går ihop med ''den lilla söta snälla råttan''. att hon prompt ska smutsa ner hela köket och att hon biter en så fort man tar i henne kan jag ha överseende med, men det känns så fruktansvärt tråkigt när hon inte går ihop med pipen.
jag skänker inte bort en aggressiv otam gerbil som har svårt att acceptera andra råttor, men vad ska jag göra?
kan det faktiskt vara så - att hon har en skruv lös någonstans? eller är det här normalt?
eftersom hon är köpt från djuraffär kan jag inte kolla upp hennes bakgrund.
tycker ni att jag är hemsk som överväger att avliva henne?
*ledsen*
igår var jag tvungen att flytta tyson till en egen bur eftersom hon är så j*vla dum mot pipen, den yngsta gerbilen.
dom fick ny bur för exakt en vecka sedan och jag tror att det nyuppväckta hatet kommer av detta.
vet inte vad jag ska göra. de andra i familjen vill slå ihjäl henne mot badkarskanten - det kommer naturligtvis aldrig att ske - men visst funderar jag på avlivning...
jag ska ta allt från början:
tyson kom in i bilden för tre år sedan då jag hittade henne i en djuraffär när jag skulle köpa sällskap åt min ensamma gerbil spidvej. tyson påstods vara en unge, men i efterhand, när jag haft en del att jämföra med, så kan jag med säkerhet säga att hon inte var en unge, möjligtvis ungdjur.
det var svårt att introducera dom eftersom tyson (som förövrigt fick sitt namn efter att ha åstadkommit ett blödande jack i spidvejs öra...) vägrade underkasta sig den äldre gerbilen. maken till tuff gerbil har jag aldrig skådat. hon var aggressiv och den som fick mest duschar av blomsprutan - att hon sedan gav sig berodde enbart på att jag släppte ihop dom i spidvejs bur där spidvej hade ett väl inpinkat revir.
när spidvej sedan dog i våras fick jag en liiiiiiiten gerbilunge med X2000 från stockholm att föra ihop med tyson. här gick det bättre eftersom lilla tajger nog är den mest godhjärtade gerbil jag träffat. hon kapitulerade direkt och tyson accepterade henne efter någon vecka.
i slutet av sommaren försvann dock tyson ur kaninernas utebur - det var bara tajger kvar när jag kom ut. att släppa ut dom i en bur utan nät i botten kan ju anses korkat, men det hade gått bra hela sommaren och gud vad lyckliga de var när de fick vara ute och gräva i gräset och bygga bon och göra höga höga skutt i luften och gud vet vad

som sagt, bara en gerbil i buren och jag var ute i ösregnet halva natten och letade - förgäves.
varenda granne häromkring har katter, ett riktigt kattkvarter - så chansen att tyson skulle överleva i det fria var lika med noll.
samma dag som pipen kom, liten deh-unge, så kom också tyson tillbaka. då hade hon varit borta i över en vecka.
det var grannfrun som hade hittat henne i rabatten och skulle slå ihjäl henne med en kratta. men sen såg hon 'att det var en hamster' och fångade in henne.
tajger accepterade pipen rakt av, inte minsta aggressivitet gick att spåra - efter en halvtimme sov de ihop.
att introducera lilla pipen till tyson var värre. det tog två veckor.
och när pipen senare blev könsmogen fick jag introducera om dom på nytt i tre omgångar. sen fick pipen märka ut sitt revir med magen som de andra.
pipen och tyson blev också mycket bra kompisar eftersom de är lugnare och tillskillnad från hyperaktiva tajger (världens skönaste) mest ligger och sover eller sysselsätter sig i ett lugnare tempo.
men nu är det alltså färdigt igen, och jag börjar tro att tyson är resultatet av 'dålig' avel - hon har aldrig gått att få riktigt tam, biter en HÅRT när man tar upp henne och kissar på en.
de andra två är supertama, precis som alla de andra gerbiler jag haft.
så fort man släpper ut dom på köksgolvet så springer hon och bajsar och kissar precis överallt - också ett beteende olikt de andras.
dessutom visar hon aldrig brunst, vilket de andra gör. tajger och pipen rider på varandra men ingen rider på tyson och hon rider heller inte på någon.
när hon kom tillbaka från sitt äventyr i somras hade hon krokig svans och var alldeles röd och svullen om nosen. jag ringde vet och de trodde på cancer - vilket hon inte skulle behandlas mot eftersom hon är ''liten och gammal''. hon är fortfarande röd och svullen om nosen, i början trodde jag att det var blod men det är det inte.
ingen av de andra i familjen vill att jag har kvar henne för att hon bits och bajsar och kissar överallt och inte går ihop med ''den lilla söta snälla råttan''. att hon prompt ska smutsa ner hela köket och att hon biter en så fort man tar i henne kan jag ha överseende med, men det känns så fruktansvärt tråkigt när hon inte går ihop med pipen.
jag skänker inte bort en aggressiv otam gerbil som har svårt att acceptera andra råttor, men vad ska jag göra?
kan det faktiskt vara så - att hon har en skruv lös någonstans? eller är det här normalt?
eftersom hon är köpt från djuraffär kan jag inte kolla upp hennes bakgrund.
tycker ni att jag är hemsk som överväger att avliva henne?