Problem med självkänslan när det gäller ridning.

[jcrowley]

Hej.
Måste lätta mitt hjärta lite..

Det är så att jag har ständiga problem med min självkänsla när det gäller ridningen. Inte hästar, bara ridning.
Jag rider i en grupp, har gjort det en längre tid och jag är absolut inte nybörjare när det gäller hästar eller ridning.

Men nu till mitt problem, jag tvivlar starkt på min prestationsförmåga när jag rider. Det är bara jag själv som gör det, det är ingen annan som påpekar "felen" jag gör, förutom jag själv. Jag kan må psykiskt dåligt innan jag ska rida för att jag får för mig att jag ska underprestera och göra bort mig.
Detta gäller bara när jag rider i grupp, alltså ridlektion, när jag ridit privathästar, d.v.s när jag rider själv, så är det inga problem.
Men alla andra i gruppen är ju där av samma anledning, nämligen att bli bättre på att rida. Men jag kan inte släppa det här av någon konstig anledning. Får helt enkelt för mig att jag är superkass på allting, och ibland funderar jag även på att sluta rida helt.

Jag har inte dålig självkänsla när det gäller annat, utan det sitter främst i ridningen. Jättekonstigt! Vad ska jag göra åt saken?

När jag var yngre red jag på en annan ridskola med en helt annan mentalitet. Där var det bossigt, skitsnack och de tjejer som var bra, var de som hade egen häst, inga andra. Men så är det inte på den ridskolan jag rider på nu, aldrig sett eller hört något ont där.

Vad tycker ni jag ska göra? Kram

 

[Tispe]

Sv: Problem med självkänslan när det gäller ridning.

Jag känner igen mig i det du skriver då jag själv också lider av prestationsångest och lätt känner mig sämst. Jag testade rida islandshästar ett tag och tyckte detta var barnsligt roligt och glömde bort prestationsångesten helt. Vet dock inte om den återkommer om jag börjar rida på "vanliga" hästar igen. Just nu rider jag inte alls.

 

[fiaskurken]

Sv: Problem med självkänslan när det gäller ridning.

Känner absolut igen mig. För mig har det hjälpt att rida flera olika hästar och sett att jag faktiskt klarat av det... Jag har blivit peppad av min instruktör som jag har varit ärlig mot och jag har pratat med andra "ridkompisar", då har det visat sig att vi har helt olika syn på min ridning. Men jag får såna där dippar rätt ofta fortfarande... Sen tycker jag inte om att vara dålig på saker heller, vad det än gäller. Finns säkert någon fin psykologisk förklaring på det

 

[Barret]

Sv: Problem med självkänslan när det gäller ridning.

Du är inte ensam om att känna så. Jag har länge gått runt och varit övertygad om att jag rider som en kratta (jag har egen häst sen åtta år tillbaka och inte direkt någon att ens jämföra mig med utan det handlar helt om mig själv). jag oroar mig för att min sits inte duger, för att handen inte gör det den ska (eller inte ska) och för att min "usla" ridning ska förstöra min fina häst. Så har jag gått runt och oroat mig av och till i åtta år nu. Enda gångerna jag inte kände så var när jag red för tränare regelbundet.

Jag tror att det enda man kan göra är att försöka sitt bästa med att peppa sig själv och se mer till hästen man sitter på istället för personerna runt omkring en. En person kan se ut som om de vore proffs för ett otränat öga när de i själva verket är stela i handen, spända i sitsen eller dylikt. Mina bästa råd är: Lyssna till vad din häst säger och kanske be ridläraren om lite tips/ uppmuntring på hur du ska ändra ditt tänk.

Själv fick jag en liten spark i baken när jag sist var ut och red med en kompis jag inte träffat på åratal. Dels red jag hennes egen häst, som förvisso är väldigt lätt att rida i form men som har en attans stor trav. Trots det lyckades jag, bakfull och i en obekväm sadel, ändå sitta till och få till en riktigt fin trav. Några dagar senare for jag ut med henne och red en bekants islandshästar. Hästen jag satt på var man tvungen att rida ihop rejält innan tölten och sen fortsätta hålla ihop. tydligen skulle det inte vara lätt men trots det lyckades jag efter ett litet tag få ihop honom hyfsat. Min kompis var skitsur på mig när jag sedan rackade ned på min egen ridning efter de två vändorna . Det kommer ta ett tag innan jag verkligen tror på mig själv igen men de två händelserna, samt det min tränare sagt åt mig, har hjälpt mig en bit på vägen. Samt att hästen ännu inte, efter 8 år, är på något sätt sönderriden

Jag hoppas du hittar dina egna styrkor och kan vara stolt över det du kan göra som du tror att du inte kan. Man är oftast sin egen värsta kritiker.

 

[karini]

Sv: Problem med självkänslan när det gäller ridning.

Åh vad jag känner igen mig! Sist jag red var på en dressyrweekend, under ett av passet satt jag med sammanbitna käkar och var fruktansvärt frustrerad -nu SKA det gå minst lika bra som förra passet! - allt gick såklart skit.. Ridläraren märkte det men sa inget särskilt till mig utan sa bara lugnt till alla att nu ska vi leka lite, vi ska bara flytta framdel ett par steg i varje hörn. Jag tyckte, ok det låter ju iaf inte så svårt och började försöka så smått. Sen hjälpte ridläraren mig och det började fungera riktigt bra eftersom jag då började kämpa lite mer. Plötsligt finner jag att jag gör både öppnor och slutor, fattar galopp från halten och jag vet inte vad.. Utan att jag vet hur det gick till! Och hästen går minst lika bra som föregående pass Efteråt storgrät jag, för att jag byggt upp så mycket spänningar inom mig som behövde komma ut.

Med det vill jag säga att för oss som har så höga krav på oss själva går det inte att sitta upp med föresatsen att nu ska det gå superbra, då faller allt istället. Vi måste ha inställningen att vi ska rida för att det är roligt!

Har du provat mental träning?

 

[jcrowley]

Sv: Problem med självkänslan när det gäller ridning.

Vad "skönt" att se att jag inte är ensam med detta problem!

Red i veckan nu igen, fick en ny häst som jag inte ridit innan och det
gick bra, eller ja, det är klart det blir en del missar när man hoppar upp
på en häst man aldrig ridit innan. Men jag fick beröm av ridläraren i alla fall
och det känns himla skönt. Har bara lyssnat på kritiken mer istället för
på berömmet, vilket är otroligt dumt. Sen är ju inte kritiken menad som
elak heller för den delen, men det är väl kanske lättare att ta åt sig kritik
fel om man känner sig dålig..

Ja, jag har fått tipset att rida med den inställningen att det är KUL och
inte något blodigt allvar. För det är det ju inte så vidare man inte är ute efter att bli någon extrem tävlingsmänniska. Och det är jag ju inte.

Dressyren är ju inte min starka sida men den blir bättre, däremot så
hoppade vi för ett tag sen och då fick jag tonvis med beröm. Kanske ska börja i en "hoppspecial" istället?

Det känns betydligt bättre nu när jag insett att jag inte är ensam om detta
problem också! Tack för att ni svarat allihopa, det värmer

Får peppa mig själv helt enkelt med att säga att jag ÄR duktig, för det ÄR jag ju. Och att jag kommer bli bättre också ju mer jag gör det.

Kram på er!