Problemhäst – hästproblem *långt*

Riley

Trådstartare
Vi går rakt på sak: Jag, eller rättare sagt min häst, har stora problem och efter en olycka i lördags tycker folk att jag ska ta bort henne.

Jag tar det hela från början.
Ursäkta rörigt inlägg och kassa meningsuppbyggnader.


Hästen är ett vbltravarsto född 2002, speciell på alla sätt och vis. Det är en märr som alltid haft humör och varit svårhanterad för vissa människor, trots att det egentligen är en väldigt väluppfostrad och snäll häst. Hon har stundtals lidit av stressproblem, men endast i samband med att hon varit med om något traumatiskt (skentur, blivit spöad av hovslagare, bytt stall många gånger på kort tid). Då har det klickat i hjärnan på henne och man får känslan av att hon gått in i sig själv en period efteråt.

I övrigt är hon lugnet själv, och att det lätt klickar när det händer för mycket runt henne har inget med vardagen att göra (läs: "trav är djurplågeri"-fascister med skygglapparna på behöver icke göra sig besvär). Står och sover på gången och har körts både i skogen och på banan på långa tömmar. Hon har främst gått på röstkommandon även när hon körts i intervaller och jobb, och det säger väl det mesta.


Men - i lördags brann det ordentligt. Jag vet fortfarande inte vad som gick snett: Vi var nere på banan och joggade lugnt och stilla, hästen gick som vanligt på långa tömmar och var helt avslappnad, när det utan förvarning small. Ett glädjeskutt som slog fel, en impulsreaktion för att hon blev skrämd, vad vet jag. Jag fick en kick ur sulkyn, vilket hästen inte tog någon notis om utan följde efter de andra ekipagen på banan. Sedan upptäckte hon väl att hon var själv och fick fnatt, varpå hon lyckades ta sig ut från området och skena ner till tågstationen någon kilometer bort.

Sedan dess har hon varit mer eller mindre borta, det är den här okontaktbarheten jag menar. När hon går med flocken i hagen är hon lugnet själv, men så fort hon står inne i boxen är det stress deluxe. Hon irrar runt i boxen, väver, står på bakbenen och sparkar i dörren. Äter inte upp kraftfodret så länge någon (människa) är i stallet.


Pratade med stallägaren ikväll som rådde mig att ta bort hästen, och visst, jag förstår varför. Jag har själv gått i de tankarna mer än en gång. Men jag tänker inte ta något förhastat beslut: Det här är inte din random slit och släng-häst utan en familjemedlem som inte ska bort förrän det står klart att hon mår dåligt av att leva vidare. Särskilt inte när den här stressen endast visar sig när hon står inne. Det har trots allt inte ens gått en vecka sedan olyckan, och jag tycker det är alldeles för tidigt för att fastslå att hon aldrig kommer varva ner igen.

Angående humöret och svårhanterligheten vill folk gärna få det till att hon är elak, men det är verkligen det sista den hästen är. Jag har aldrig haft den sortens problem som andra upplever. Hovslagare har hon slagit rakt ut åt, själv kan jag gå ut till henne i hagen och lyfta, böja och sträcka hennes bakben som jag vill. Andra kan hon försöka gå över när hon ska ut ur boxen. Sätter jag ett finger i bringan på henne skulle hon kunna backa till världens ände om jag bad henne.
Jag förstår att andra har problem och varför de inte vill hantera henne, men det handlar inte om att hästen är elak utan helt enkelt att hon kräver ömsesidig respekt.


Hur som. Jag har funderat på att ge henne en chans på lösdrift på närmare håll, där jag själv har möjlighet att vara med vid påfyllnad av foder osv. och förklara för hyresvärden hur man tar henne när humöret kommer upp till ytan. Har också kikat lite på diverse örter, däribland munkpeppar, för att prova och se om det gör någon skillnad.

Frågan är alltså: Ni som haft hästar med liknande problem - humöret och den tillfälliga stressen efter uppjagande händelser - och fick ordning på det, vilken lösning hittade ni? Har ni tips på övriga örter man skulle kunna använda sig av för att få bot på humörsvängningarna?

Alla erfarenheter och råd är väldigt välkomna.


Jag kan även upplysa om att inlägg som kan sammanfattas med ”slakta” kommer att ignoreras. Jag kommer överväga att ta bort henne om ingen lösning visar sig fungera, vilket alltså innebär att det inte är aktuellt i dagsläget.

Tack på förhand osv.
 
Senast ändrad:
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

hejsan

har stött på alla de sorter av stress och "elaka" travare..
det har faktiskt alltid kommit till samma slutsats..

stressen från travbanan och tävling.

din häst skulle nog förmodligen behöva komma på hur det är att vara häst igen.

du verkar vara en mycket bra flockledare för precis som du säger ska inte en följeslagare uppföra sig stressat eller "disobey"..
detta kan man visa genom en hållning och att alltid vara konsekvent..

Jag hade hem en kille som tävlat och stått på banan under sitt treåriga långa liv,, ögonen var matta han vävde så han hoppade från fot till fot han ville inte springa mer än nödvändigt,, han var inte häst längre..

han fick tilloch börja med stå i ett stall utan galler endast melanvägg så han hade fri kontakt med andra hästar
vävningen upphörde som om man slagit med ett trollspö
sedan kontrollerade jag nogrannt hans foder och stod med honom när han åt och sa helt enkelt "nej fy" om han började stressa eller något istället för att äta.
tillslut åt han utan att störas eler stressa.

sedan fick han paus från tävlan,,
vi badade klättrade och gjorde allt som kunde vara läskigt och spännande tills hästen glänste som sammet ögonen glittrade och han sprang som en gud och lät inte någon komma i närheten av en chans att komma om..

ca 1år var han från tävling.

sedan var det dags för debut...
ojojoj
jag tävlade ju monte då så jag red själv han drog från start till mål utan att ge de andra en chans till att knappt se honom..

och efter målgång sprang han ett varv till av bara farten och utstrålade välmående och glädje
kunde knappt få honom av banan och så fortsatte det den korta tid jag skötte om honom..

hoppas du fått någon hjälp...:)
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Jag har en häst som blivit misshandlad när han var ridskolehäst. Jag går inte in på vad som hände men det resulterade i att han blev så stressad att han började anfalla människor.
När jag träffade honom första gången var han utdömd. Jag lyckades övertyga veterinär och ägare om att han "bara" skulle T-märkas och löste ut honom. Just då visste jag inte om vad som hänt utan bara att han stressade i stallet.
Det visade sig sedan med tiden att han inte kunde stå i box men väl i spilta. I boxen stressade han till max i spiltan lugn och avslappnad. När han kom kunde man inte ha något som ens liknade ett spö utan att han anföll. Nu har han bott här i snart sex och visst han är speciell. Men idag kan stå box och man kan vända ryggen till honom. Han följer mig som en hund helt lös när vi är ute och går. Men om jag sätter på honom grimskaft börjar han stresstugga på det. Så på det hela är det idag en mycket trevlig häst. MEN om det händer något utöver det vanliga så kommer det gamla tillbaka och slår först och frågar sedan så att säga. Så även om både är söt och snäll i normalfallet skulle jag aldrig våga sälja honom och jag talar alltid om att han kan anfalla om man gör något oväntat. Som exempel en hastig rörelse som någon som inte är hästvan skulle kunna göra om en stor häst kom. Vad vi har gjort är helt enkelt att han först fick vara ifred och bara vara en häst i hagen med så lite hantering som möjligt. Tills att han själv började närma sig och söka kontakt. Efter ca 6 månader så kunde jag stå och klia honom i huvudet med ett spö vilket hade varit helt otänkbart när han kom hit. Det tog dock år innan jag kunde känna mig säker med ryggen mot honom. Så fram tills dess så gällde det alltid att hålla ögonen på honom när man hanterade honom eller var i hagen. Idag har han hitta tryggheten hos mig så om något skrämmande händer springer han till mig med en gång.

Så om du ska ge din häst en chans kan mycket väl en lösdrift fungera. Men även tid kan göra stor nytta.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Nu känner jag varken dig eller din häst mer än det du skrev här i tråden.
Men travet är stressigt och en del hästar fixar det inte helt enkelt.

Vet själv en travare som inte riktigt klarade stressen, de täta starterna (som visserligen inte alla travhästar gör) och att hon blev skadad.
Hon hade bland annat problem med en tand vilket gjorde att hon int ekund aha bett i munnen på ganska länge.

Hon är inte kvar på travet längre utan är hobbyhäst. Bäst trivs hon framför vagn då hon går med öronen rakt fram och när hon lägger i "jogga-växeln" så kan hon jogga till världens ände utan att ens pusta eller vara svettig efteråt.

Man kan inte tro att denna häst inte har gått att ha på gången för att hon kastat sig och sprängt linorna, att hon inte gick att köra utan bomullstussar, gummistrutar och huva eller att hon var ilsken som ett bi vid fodring.

Idag kör man henne på halvslak töm, vill man öka lättar man bara i fingrarna lite grann, vill man minska farten pratar men bara med henne så är hon snart nere i "jogga" igen. Detta utan tussar och huva.

Men hon har bytt liv totalt. Fri tillgång på hö, väldigt lite kraft (hon behöver inte mer) och att bara få vara häst.

Nu blev det här ganska långt, det var ju inte meningen. Men din pålla kanske behöver vila från travet?
Jag vet inte hur hon står nu (inne på banan med minimal utevistelse och kanske dåligt med grovfoder?)
Synd att det är fel årstid, annars hade du kanske kunnat släppa henne på någon sorts bete (nu menar jag inte den största gröna äng du kan hitta, utan mer "sommarvila med mat" utan att hästen för den skull äter sig tvärtjock)

Bara tankar såhär på nattkvisten, vet inte om de är till någon hjälp för dig.

Hur som helst, lycka till!
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Min gamling blev grymt misshandlad av fodervärden efter en tvist med mig då jag inte var nöjd med hur hon sköttes. :cry: Hon bar sina ärr resten av livet, både de synliga och de osynliga. Hon var adrig elak utan försökte alltid göra sitt bästa, men fodervärden har fler hästars liv på sitt samvete har jag fått veta i efterhand och han har även skadat många både som "hovslagare" och som "tränare".

Det tog två år efter att hon kom därifrån innan hon kunde stressa ner så pass att maten inte rann rakt igenom utan att hon kunde tillgodogöra sig fodret igen. Jag tror att hon överlevde fodervärdstiden genom att gå in i sig själv och skärma av sig omgivningen, men första gången jag red för tränare efteråt sprang hon på bakbenen halva galoppvolten och hon skenade mot hinder för att sedan vägra eller kasta sig åt sidan. Hennes hjärnspöken kom allt mer sällan under årens lopp men försvann aldrig helt utan hon kunde låsa sig själv av ångest utan att jag visste vad som utlöste det. Vid ett tillfälle var hon så utom sig att hon sjönk ihop i gången!

Hon var en underbar häst som jag älskade enormt mycket och vi hade så roligt under så många år tillsammans, men hon blev aldrig vad hon varit innan jag gjorde misstaget att låna ut henne ett år. :( Hon var en tapper och vacker liten häst med ett stort hjärta, en klippa att rida terräng med pigg som en 3-åring ända fram tills våra vägar skiljdes när hon var 24. :cry:

Visst kan din häst fungera igen, men troligen kan hon aldrig gå på travet och hon bör hanteras av så få som möjligt, iaf tills hon får förtroendet för människor igen.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Mia_R: Men vilken fruktansvärd människa den fodervärden måste varit, och stackars häst. :crazy: Måste i alla fall säga att jag blir både imponerad och glad när någon vill och orkar lägga ner den tiden på att arbeta med en häst mot det bättre. Tycker annars det är alldeles för vanligt att man får ett omedelbart, iskallt "skjut och köp en ny" uppslängt i ansiktet.


Svarar på övriga inlägg i en klump, jag har läst och får tacka för synpunkter och delgivande av erfarenheter. Sådana historier med någorlunda lyckliga slut ger en en något mer optimistisk ton bland all ångest, för just nu känns allt verkligen svart. :crazy:

(Jag efterlyser fortfarande också erfarenheter av örter och liknande som kan ha en lugnande och balanserande effekt. Det är ju mycket möjligt att hormonerna lugnar sig tack vare munkpepparn, men det vore bra att ha lite alternativ som man vet att andra har positiva erfarenheter av.)


Hästen har aldrig stått på banan utan är i dagsläget uppstallad i ett mindre privatstall på landet, går ute på grönt i stor kuperad hage större delen av dygnet och får utöver det 4-5 kg hö i boxen över natten. Mår som nämnt fint så länge hon går ute och håller sig till flocken, men stressar sönder så fort hon ställs i boxen.

Tillbaka till travet ska hon i alla fall inte, jag skrev ut en blankett om permanent startförbud redan kvällen efter olyckan. Som sagt, hon har inga problem med träningen i sig utan är väldigt harmonisk på det planet, men det är ju just det där när det blir för mycket runt henne. Efter den här händelsen kan jag inte alls se henne på en tävlingsplats, oavsett om det är en travbana eller en ridklubb för en clear round på 50 cm. Hon har varit med om tillräckligt nu.


Om det här med lösdrift visar sig fungera kommer vi förmodligen enbart att jobba från marken i framtiden. Jag älskar den där hästen otroligt mycket och offrar henne gärna som användbar rid/körhäst så länge hon kan leva vidare och må bra.
Ska i alla fall ringa och höra mig för om plats imorgon och hoppas att det finns något lämpligt på något ställe med få, hästvana människor. Åter, kom gärna med fler tips på... ja, vad som helst. Om man ska låta henne vara för ett tag framöver, eller åter börja arbeta från marken så att hon får tänka på något annat, etc etc. Är villig att testa allt som har en liten chans att ha en positiv inverkan.
 
Senast ändrad:
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Hej Violater.

Jag får börja med att säga att jag har läst flera av dina trådar genom åren om den här hästen (det är väl samma?) och får säga att du är tapper som inte ger upp. Jag tror att det är många som inte skulle fortsätta med en sådan häst men alla hästar förtjänar chanser, oftast är det ju i slutändan människan själv som har orsakat problemen.

Du undrar över fler örter mm. Jag har inte provat det själv men har hört att Bachs räddningsdroppar ska vara bra för hästar i chock, som är nervösa och stressade. Jag tror att du kan goggla på det och få fram mer om vad det är.

Vad du ska göra annars är jag inte helt säker på, allt beror på vad det är för sorts häst. Jag har träffat flera hästar som mått dålligt i själen på grund av människan, och vissa har det varit bra att lämna ifred, andra att "hålla på" med.

"Hålla på med" menar jag att bara vara där hos dem. Smeka på halsen, lätt massage tills man märker att hästen slappnar av och börjar lägga märke till vad som händer. Promenader kan vara bra, kanske stanna till någonstans och beta ett kort slag. Eller bara ta in hästen på ett inhägnat område och leka; gå hit och dit, stanna, spring så hästen får trava efter, gå mellan bommar och koner. Kanske släppa lös och själv säga att "den där konen är JÄTTEFARLIG!!! och den kommer äta upp oss om vi går i närheten!" Gå några meter från konen, stanna själv stelt och drakblås, backa några steg från den och gå runt några meter från den i en stor halvcirkel- många hästar reagerar precis på samma sätt och verkar tycka att det är roligt. Här gäller det att hästen har förtroende för dig och har börjat "leva" igen.

När allt börjar gå bra igen och har gjort det ett slag, så utsätt hästen för någonting! Bara något litet som kan verka pressande och utan fokus på det så att hon vänjer sig. När det går bra så kan man öka på graden av "press" (även om press är att gå i närheten av vatten, bommar, vagn, nära en annan häst eller människa mm).

Jag önskar dig lycka till, jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra! Tänk på att hästar som har flera dåliga minnen oftast är de som blir de bästa när de väl kommer ur sitt skal- kanske inte tävlar OS men den som verkligen förstår och försöker göra sitt bästa för sin människa. Bakslag kommer komma, även dåliga dagar, men det bör gå lättare att komma ur de dåliga dagarna och de bör komma med längre intervall mellan sig.

Än en gång, lycka till!
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Oj, jag trodde inte någon skulle minnas de trådarna. Men du har helt rätt, visst är det samma häst. Man får väl trots allt ändå säga att det går framåt: 90% av de hanteringsproblem hon (eller människorna runt henne, om man så vill) hade då är idag ett minne blott.

Nu när du nämner ordet räddningsdroppar är jag faktiskt ganska säker på att jag själv blev itvingad sådana för att stressa ner efter olyckan. Svårt att säga om det hade någon inverkan på just mig, men jag ska kika närmare på vad som finns och vad det gör.

Kan ju säga att hon sedan skenturen bara gått i hagen om dagarna. Jag har haft henne på gången (där hon varit lugn) en stund varje kväll för visitering, borstning osv, men i övrigt har hon fått vara ifred. Hade väl tänkt att vi skulle fortsätta så i någon vecka men nu när det här med flytten dök upp blev det lite knepigare. Jag tycker det är otroligt svårt att veta att jag faktiskt gör rätt, och att man genom sin närvaro inte stjälper istället för hjälper.

Jag misstänker ju - eller tror och hoppas, i alla fall - att det här är ett tillstånd hon förr eller senare kommer gå ur om hon får bättre förutsättningar med b la utegång 24/7. Jag har ju själv förstått så mycket som att jag just nu stänger in ett stressat flyktdjur i ett trångt utrymme, så jag tror/hoppas verkligen att lösdrift kombinerat med någon form av markarbete kommer ge någon sorts hint om att man är på väg i rätt riktning.

Tack så mycket för lyckönskningarna och tipsen. Ska göra något litet försök med en kortare promenad inom de närmaste dagarna och se om reaktionen verkar vara av det positiva slaget.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Jag instämmer med dem som talat om stressen på travbanan. Jag har ju träffat många galopphästar och det är samma sak, en del fixar den miljön på och runt banan, dvs stå uppstallade där hos tränare, alldeles utmärkt. Men några klarar det inte.

De kan fungera alldeles utmärkt som "vanliga" ridhästar (även om de alltid kommer att ha sitt lite vekare psyke som gör att de lättare stressar upp och kan bli blockerade)

Jag har som exempel haft ett väldigt fint fullblodssto som togs från banan vid 3 pga detta, bla. Hon var en härlig ridhäst i många år, både åt mej och andra, (medryttarna älskade henne) Men hon hade alltid en sida av att bli osäker när hon inte hade kontroll. De första hoppträningarna tex, med flera hästar runt sej på stor anläggning blev hon nästan helt inne i sej själv och såg knappt hindren:crazy:
Vi fick hoppa efteråt, i lugn och ro. Då gick det bra.

Det där du beskriver av ev glädjeskutt som sen leder till paniska reaktioner är typiskt. De liksom skrämmer sej själva med det första skuttet och sen slår det igen i hjärnan i en flyktreaktion.

Jag vet inte hur du är uppstallad nu, men jag skulle föreslå att du prövar ett lugnt stall med lagom många hästar, samma människor och lugna såna. Samma rutiner och "allt är likadant som igår" under en längre tid, då brukar de komma mer till ro och sen även klara lite mer stress på längre sikt. Jag vet inte om jag tror på lösdrift utan mer ett lugnt stall med bra människor (för att också få förtroendet, mkt hantering) stora hagar med lagom många kompisar.

Vårt sto blev med tiden en betydligt lugnare och tryggare häst, men hon hade en lägre stressnivå dvs mer lättstressad än genomsnittet.

En del blir "dumma" i galoppmiljön, när de inte trivs, nästan farliga, de säger ifrån och är på nåt slags högvarv hela tiden men utan att bli paniska kanske. De kan bli lugna trevliga hästar i annan miljö. Jag tycker själv inte den miljön är något vidare hästvänlig alls.

Sen är jag själv inte så förtjust i hästar som är den typen som är så lättstressade eftersom det ger just den där opålitligheten, som blockering innebär. Stor risk för skador på både häst och människor.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Att sätta hästen på lösdrift kan nog bli det bästa du kan göra! I kombination med att allt som händer ska göras på ett lugnt och ostressat sätt, så tror jag nog att hästen kan hitta tillbaka till sig själv igen.

Jag känner till ett par amatörgalopptränare som har sina hästar på lösdrift (också under tävlingssäsong) samt i princip aldrig arbetar dem på bana utan bara i skog och mark. De har köpt flera "galna slakthästar", sådana med potential för de stora löpen men som är så "knäppa" att ingen vill hantera eller rida dem. Efter allt från några månader till upp till ett års vila på lösdrift och med lättare träning, har de haft harmoniska hästar som vunnit det mesta de ställt upp i!
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Jag skulle satsa på lösdriften. Ge henne så mycket tid du kan utan att ställa krav, bara umgås och ha det trevligt med henne. Sällskapet av en flock och rörelsemöjligheter 24/7 gör susen med de flesta "knäppa" hästar.
Du som känner henne kommer nog själv märka när hon är så pass nere i varv att man kan börja ställa krav igen.

/Migo
med en numera supergo och cool "knäpp travare" ute i lösdriften.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

hejsan,
jag kan bara tipsa om tillskott av magnesium till lätt stressade hästar. mitt dricksvatten är magnesiumrikt och det har hjälp mina 2 stressade damer att lugna sig. jag har också tagit in en tillridnings ponny som var stressad och nästan elak från ridskolan där jah undervisade och han lugnade sig innom ett par dygn.

jag vet också flera tränare som rekomenderar magnesium till just lätt stressade hästar. det funkar.
varför kan jag inte förklara ..men det gör det.

sedan vad det gäller stons hormon balans så finns det en örtblanding som hete "stroppy mare" som ska vara bra för hormon balansen för ston. http://www.brogaardenisweden.com/

hoppas att jag kunde vara till någon hjälp... :)

kycka till med din häst. hoppas att du lyckas.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

provat akupunktur på hästen eller har en equiterapeft kollat till hästen?
en sån behandling kan hjälpa till mycket.
lindra stress, spänningar i kroppen osv.

hästen kanske har ont i någon muskel eller likn utan att det syns eller att det visas?

bara ett tips som har hjälpt många stressade,"elaka" och skenande hästar.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Det finns en ört som heter Placid som gör så att de blir "lugnare" i huvudet samt även ngr droppar dom kallas för "räddningsdroppar".jag har haft bra erfarenheter av dem i 2 fall.Lycka till med din häst.
 
Sv: Problemhäst – hästproblem *långt*

Jag får inte tag på någon lösdrift så den här tråden kan låsas.
Tack för svar.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag har sedan ett tag tillbaka varit medryttare på ett äldre sto som trots sin ålder är väldigt pigg och glad i ridningen. Hon går...
Svar
6
· Visningar
443
Senast: tessan.g
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 320
Senast: Sirap
·
Anläggning Hej! Hade behövt få råd kring vad jag som ridskoleelev kan göra när jag ser att en häst på ridskolan rids även fast den visar tydliga...
2
Svar
20
· Visningar
2 049
Senast: BornAgain
·
Hästvård Långt inlägg men vill gärna ha synpunkter och idéer då jag börjar tvivla på hur jag själv tänker! Jag har en 4årig häst som går med en...
Svar
3
· Visningar
875
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp