@Foinix Du är smartast på buke tror jag. Du är så djävla bra!
Knappast! Men tack, det värmer.
Kl
När jag läser här om hur okomplicerat det är att sälja sex tänker jag på de olika argument som brukar komma från olika delarna av sexindustrin för att rättfärdiga existensen av sexköp.
Här på buke har jag lagt märke till att det ofta satsas på "lyckliga horan"-kortet, dvs är man rätt för jobbet så mår man inte dåligt av det. Det låter fint.
Nu generaliserar jag lite men man ser ofta det argumentet från sexindustrins medel och överklass, samt från hallickar och bordellmammor, från sexköpare och från nyfrälsta som ännu inte har sett sina förutfattade meningar nötas bort av verkligheten.
Arbetarklass, veteraner, de som väljer mellan fattigdom och prostitution samt övriga som jobbar hårt för sin överlevnad på olika sätt brukar tvärtom oftast argumentera för sin rätt att inte trivas med sitt jobb. "Det ska vara ett jobb som alla andra" säger människor gärna när de vill tvätta bort tabut, men finns det verkligen samma krav i andra serviceyrken på att varje minut ska innehålla genuin glädje? Argumentet här är nej, man ställer inte samma krav på konstant lust i andra serviceyrken, därför är det orealistiskt och orimligt att kräva de genuina och personliga känslorna från människor inom sexindustrin.
Tror det är ganska tydligt var jag står på den skalan. Jag har bekanta som blivit rekryterade av hallickar (men de skulle nog föredra att kallas agenturer), jag har en vän som är tillsammans med en man som köpte sex av henne i stil med Pretty Woman och senast jag träffade dem såg jag hur han släpade henne över gårdsplanen i håret, jag har jobbat med massvis av kvinnor som haft dåliga dagar inom sexindustrin, men alla dessa människor räknas inte, får inte synas.
För i frågeställningen "sexköp i Utopia" är allt bra och okomplicerat och om det inte är det, om du inte gillar det, då kan du helt enkelt ta tåget härifrån.
