*kl*
Det finns helt klart evidens på att en antisocial personlighetsstörning till stor del är biologisk. Psykopater har ofta visats ha ett avvikande EEG-mönster och det finns en samsjuklighet med epilepsi och missbrukstendens. Även schizofreni och främst ADHD ingår i den genetiska kopplingen.
Särskilt psykopati-ADHD-missbruk är en klassisk triad.
Man ser ibland strukturella och/eller funktionella avvikelser i hjärnan med sämre förbindelser mellan hjärnhalvorna och frontal dysfunktion.
Nu kan man studera detta på ett väldigt spännande sätt med fMRI - funktionsmätande magnetkameraundersökning - men det är väldigt svår forskning att bedriva eftersom psykopatdiagnosen officiellt inte finns och inga psykopater har något intresse av att låta sig studeras.
Jag tror gendiagnostiken gör att psykiatrin kommer stå inför en omvälvande helt uppskakande ny förklaringsmodell där gamla "sanningar" helt behöver omprövas.
Min personliga åsikt är att man ärver en psykisk profil där generna bestämmer hur "sårbar" man blir. Men det är inte vattentäta skott mellan tex affektiva syndrom/bipolaritet, schizofreni respektive neuropsykiatriska funktionshinder som man trott.
De ärftliga samband som kunnat fastställas ihop med psykopati rör sig tex över fler delar av spektrat. Liksom att påfallande många barn nu får diagnoser som innefattar BÅDE autistiska drag och ADHD..
Har man varit godtrogen och råkat (det är tyvärr väldigt lätt hänt
) skaffa barn med en person som visat sig falla in under antisociala/psykopat-diagnoskriterier eller har stark genetisk belastning på psykisk sjuklighet/missbruk/empatistörningar rekommenderar jag en fantastisk bok:
Just Like His Father? A Guide to Overcoming Your Child’s Genetic Connection to Antisocial Behavior, Addiction and ADHD
Liane J. Leedom, M.D.
http://www.lovefraud.com/shop/just-like-his-father/
Jag tror att man kan aktivt kompensera stora delar av den genetiska belastningen om man kommer in i tid och jobbar medvetet just med det här. Det finns en praktisk övningsbok kopplad till boken också.
Att man kan bryta det biologiska arvet är kontroversiellt men man har inget att förlora.
Det är jättesvårt eftersom det krävs en balansgång mellan anpassning med kravminskning efter ev verkliga funktionshinder (typ koncentrationssvårigheter) och träning med ökade krav på empati och sociala färdigheter.
Men det är det enda sättet man kan försöka "gottgöra" för sitt barn att man inte valde den andra föräldern med större omsorg.
/Tim (som jobbar med neuropsykiatrisk bild-och funktionsmedicin och inte kan låta bli att göra tillfällig buke-comeback i detta angelägna ämne)
p.s. - Houdinie: Du är ALLTID välkommen
