Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?
Psykologerna brukar generellt sett vara lite mer nyanserade. Iallafall enligt min uppfattning. Sen finns det givetvis variationer inom alla yrkesgrupper.
Där håller inte jag med, tycker många psykologer drar förhastade slutsatser, men det beror mycket vad det är för typ av psykologer, det bästa är ju dom som faktistkt är öppna och inte på något sätt är ledande. Det kryllar av psykologer med olika tro.
Du verkar fortfarande inte ha förstått vad jag menar med miljöpåverkan. Återigen - det handlar inte bara om misshandel, övergrepp eller trauma. Det handlar om små subtila nyanser som kan göra väldigt stor skillnad om de upprepas över tid.
Skillnaden är att jag anser och tror att "vanliga" människor, alltså dom som inte är så extremt sköra och sårbara, dom tar inte åt sig på det sättet, dom faller inte så djupt som dessa andra gör. Dom dras inte åt det hållet på samma sätt. Man får inte glömma att det faktiskt är relativt ovanligt ändå med dessa personlighetsstörningar, det kryllar av normala människor som inte växt upp med perfekta föräldrar och som inte drabbas alls.
Och åter igen. Det handlar inte om att skuldbelägga. Men vi kommer aldrig kunna utföra något preventivt arbete om vi inte kan tala öppet om den påverkan föräldrabeteenden faktiskt har.
Nu är det så ofta att i praktiken när det kommer en sådan person säg typ en stereotyp för IPS för att ta ett exempel, ofta så dras direkt slutsatsen att den personen har sånna föräldrar, dom har utsatts för det och det, ofta så är det väldigt jobbigt för föräldrarna när många redan dragit slutsatsen att dom har utsatt eller försummat deras barn på något sätt, den stämningen i rummet det blir, den är inte rolig när det är en läkare/psykolog det pratas med. Utan att mena att skuldbelägga dom så är det så det blir lite automatiskt.
Det börjar dock ändras, läkare och psykologer osv börjar komma ifrån det enligt min erfarenhet, det har ändrats mycket genom åren. Dom bör vara helt öppna för allt och inte dra upp det som dom tror har hänt, helst inte dra upp någonting eller leda åt något håll sålänge personen inte själv tar upp det. Har det hänt däremot, självklart ska man vara öppen med det då men det är inga slutsatser som får dras direkt. Och jag har inte skrivit att det aldrig har hänt någonting i barndomen hos dessa personer, däremot så skriver jag att man måste vara öppen och inte dra några slutsatser åt några håll för då kan det bli väldigt fel.
men det finns såklart alltid mer att lära. På det temat är jag nyfiken på vad du baserar dina åsikter på?
