Psykoser, hur fungerar det egentligen?

[Grazing]

Jag har rätt dålig (kanske fel ord men hur ska man beskriva?) verklighetsuppfattning, upplever ofta att jag är "i min egen värld", "förskjunken i egna tankar" osv Det är inget som påverkar vardagen men jag kan nog upplevas lite tankspridd. Kan själv tycka att det är lite obehagligt när jag upplever att jag "vaknar till" från dagdrömmandet. Händer oftare när jag är mentalt trött, är väl som att hjärnan skyddar en från stress när man "går in i sig själv" mer. Jag blir väldigt lätt mentalt trött, introvert som man är, och kan bli trött av sociala sammanhang som jobb, fester osv. Även om jag tycker att det är väldigt kul så måste jag vila upp mig efteråt

Ungefär så är jag med, jag blir väldigt trött av "grubblandet" med mig själv så att säga, har lite svårt med mycket folk på samma gång att hålla koll så att säga. Tycker med det är jättekul men av någon anledning så är jag helt slut efteråt när jag varit på ställen med mycket folk. Var häromdagen på Max och skulle äta och det var så mycket folk och vännen jag var där med hörde eller märkte jag inte ens av. Han fick "väcka" mig flera gånger, har inte varit så riktigt för mig innan och jag tycker bara det blir värre med åren.

Pratar även mycket med mig själv och djuren om det inte är andra i närheten Ofta så kanske jag inte talar med munnen men diskuterar vilt i tankarna. "Hm ska jag ha basilika i maten" "nej det är nog bättre med oregano" "mozzarella kan nog också funka" "undra vad hästarna gör" "nähä nu får vi fokusera på maten så det blir klart nån gång" .

Lite så är jag med, kan komma på mig med diskussioner med mig själv, huruvida det är "någon annan" än min röst är jag osäker på. Det är lite samma som jag kan prata med min hund, ungefär som om i filmen The Voices så pratar han med sina djur fast det ju är han som pratar med sig själv så att säga. Kände obehagligt mycket igen mig i det där.

Skue tro att röster räknas som sjuka när dom påverkar ens handlingar eller tankar. "du får inte göra så" "du måste göra så".

Det är det där jag är så osäker på, hur vet man vad som är ens magkänsla eller undermedvetna som "pratar" och hur vet man att man följer "rätt" så att säga. Det är sånt jag är så osäker på. Hur vet man vad tex det vi ofta kallar magkänslan säger och om det är sunt? Tex framförallt med hästen så kunde jag ha en väldig diskussion i huvet huruvida jag skulle lyssna på magkänslan eller gå emot och tex ringa veterinär för en liten svullnad. Ofta så lyssnade jag på magkänslan och avvaktade en dag och visst försvann svullnaden. Då och då i den situationen då jag ville ringa men samtidigt om jag lyssnade på "magkänslan" som i mitt fall har en röst tydligen så behövdes det inte ringas någonstans. Magkänslan har för övrigt alltid haft rätt för mig. Men hur vet man samtidigt ifall det är rätt att lyssna eller inte..det är svårt tycker jag. Rörigt jag vet.

Skulle säga att så länge det inte är massa negativa jidder (befallningar och paranoia etc) så är det väl kanske accepterbart? Jag hade lång period som är benämnd som gränspsykotisk och när jag var i den mådde jag skitbra, fast nu när jag inte är i den ser jag ju fördelar med att ha mer verklighetsuppfattning. ..

Jag har ju mycket negativa röster i den bemärkelsen att jag så att säga pratar ner mig själv till botten. Sen om det är jag eller om det inte är jag är jag osäker på, har ju samtidigt en "normal" frisk röst som är sund som ofta säger att lägg ner nu och lugna ner dig och tänk till och se till det logiska och sunda. Sen om det är röster eller om det är depressionen som gör att tankarna är som dom är, denna fajten så att säga i huvet, det är jag osäker på.

Att prata med sig själv både högt och tyst (tankeprat) tror jag är högst vanligt? Det är när "rösten" inte är ens egen som det är psykotiskt, när de blev oroliga att jag utvecklat schizofreni var det femtiarton frågor kring vartifrån "rösten" kommer, hur den låter (tonläge, man/kvinna etc)... För att fastställa eller utesluta om det var mina egna tankar eller vanföreställning, är det liknande frågor de ställt dig?

Min läkare har frågat mig liknande sådant, försökt luska fram lite vad det är som rör sig i huvet. Jag har ju så svårt dock att förklara, "hör" ju mycket mummel, mycket grubblande "röster" men vad är tankar och inte? Den enda gången jag vet att det är en "manlig" röst är när jag pratar med (åt? )min hund som ju är en hane.

Jag tror det är en ganska fin linje mellan friskt och sjukt när det gäller det mesta. Jag har aldrig haft hallucinationer i vaket tillstånd men hallucinerar ofta nattetid i någon sorts halvvaket tillstånd liknande sömnparalys, aldrig vid första insomnande men har jag däremot vaknat till en gång i ett sånt tillstånd hamnar jag där lätt igen när jag somnar om. Det handlar sällan om röster utan om ljud (slag i dörren ffa), folk som går omkring i lägenheten eller att jag tror att jag försöker resa mig upp men verkligen inte kan (ofta ligger jag på golvet rent tankemässigt och rummet ser precis ut som det gör, fast eg ligger jag i sängen), kan även förekomma dofthallucinationer, ffa rökdoft. Jag har aldrig tänkt på detta som något sjukt, provat att sömnmedicinera men blev bara värre, precis som i perioder när jag tagit morfin el om jag druckit alkohol, samma sak med stress.

Jag tror inte det finns ngt bra svar annat än att så länge man kan hantera sina besvär räknas man som normalfungerande dvs "frisk". Kan man inte det har man en tillfällig eller kronisk funktionsnedsättning av varierande grad.

Dofthallucinationer har jag mycket av, gick runt länge med en enormt jobbig rökdoft runt omkring mig trots att jag aldrig umgås med folk som röker. Träffar faktiskt väldigt sällan på rökande människor så det kan inte komma utifrån. Det försvann faktiskt med antipsykotiska medicinen.

Vad otroligt otäckt att höra folk som går i lägenheten osv, jag är ju enormt spökrädd, riktigt spökrädd. Men det kanske inte är en sådan spöklig upplevelse på det sättet som när man är vaken helt? Jag vet att jag någon enstaka gång har vaknat av att någon stod och tittade bredvid sängen men jag var så trött då så jag bara sucka och vände mig om och somnade om. Är hyfsat säker på att det var en dröm.

Av någon anledning är inte "rösterna" för mig spökliga alls, jag upplever dom inte alls så som tur är. Men det är ju det där med att veta lite vad det kommer från som jag har svårt för ibland, dock har i sådana lägen aldrig tanken kommit att det är något spökligt. Vilket är konstigt då jag är enormt spökrädd.

Rörigt som sagt, jag får mindre och mindre koll tycker jag.

 

[Raderad medlem 6459]

@Wysiwyg Jo, jag borde faktiskt göra ett försök att få hjälp. Har även lovat min partner det. Så förr eller senare masar jag mig nog i väg .