Reaktiv Torsten

Du beskriver att du ignorerar just nu? När han får sina utbrott? Jag tänker att en hund som är osäker behöver stöttning och styrning. Inte lära sig att matte bara är där och gör inget.

Att han börjat lyssna sämre osv är ju dock inget konstigt. Det går ju lite i perioder när de växer upp. Personligen har jag då gjort mig mer viktig och sänkt kraven när de hamnat i såna perioder. Då har de snabbt kommit ur dom enligt min erfarenhet.

Känner du att du orkar leva med en osäker hund i 15 år?
 
Du beskriver att du ignorerar just nu? När han får sina utbrott? Jag tänker att en hund som är osäker behöver stöttning och styrning. Inte lära sig att matte bara är där och gör inget.

Att han börjat lyssna sämre osv är ju dock inget konstigt. Det går ju lite i perioder när de växer upp. Personligen har jag då gjort mig mer viktig och sänkt kraven när de hamnat i såna perioder. Då har de snabbt kommit ur dom enligt min erfarenhet.

Känner du att du orkar leva med en osäker hund i 15 år?
Njae...
När vi går längs stora vägen och det kommer en lastbil eller buss så låtsas jag som ingenting och bara promenerar vidare. Han kryper ihop lite men följer med. Ibland övar jag sitt och ligg. Det funkar ibland, när det kommer joggare och cyklister.

De gånger när det uppstår "situationer" i trädgården eller när vi rör oss ute så hyssjar jag, försöker få kontakt och till slut ryter jag att han ska vara tyst. Vilket naturligtvis inte hjälper. Suck.

Är jag en bit ifrån så försöker jag fånga hans uppmärksamhet. Vilket inte heller lyckas så väl.

Om jag orkar leva med en osäker hund livet ut? Ja den frågan ställer jag mig också. Svaret är att jag tror att jag vänjer mig och att jag tror att han blir bättre.....
När det funkar så funkar det strålande och han är en ganska charmig herre.
Just nu känns det som att det hänger på dagsform hur jobbigt det är. Han har riktigt trvliga och normala dagar också när jag glömmer allt trassel.
 
Njae...
När vi går längs stora vägen och det kommer en lastbil eller buss så låtsas jag som ingenting och bara promenerar vidare. Han kryper ihop lite men följer med. Ibland övar jag sitt och ligg. Det funkar ibland, när det kommer joggare och cyklister.

De gånger när det uppstår "situationer" i trädgården eller när vi rör oss ute så hyssjar jag, försöker få kontakt och till slut ryter jag att han ska vara tyst. Vilket naturligtvis inte hjälper. Suck.

Är jag en bit ifrån så försöker jag fånga hans uppmärksamhet. Vilket inte heller lyckas så väl.

Om jag orkar leva med en osäker hund livet ut? Ja den frågan ställer jag mig också. Svaret är att jag tror att jag vänjer mig och att jag tror att han blir bättre.....
När det funkar så funkar det strålande och han är en ganska charmig herre.
Just nu känns det som att det hänger på dagsform hur jobbigt det är. Han har riktigt trvliga och normala dagar också när jag glömmer allt trassel.

Jag tycker att han påminner lite grann om en hund som finns i min närhet. Gapigaste hunden jag mött och samtidigt rädd och nervös och utmanar andra hundar pga det men det som hjälpt när han varit här är att jag tar tag i honom lugnt men bestämt och säger ett lugnt, men bestämt nej, får igenom det nejet och sen samma sekund som han slutar skälla/boffa så säger jag braaaaaa och stryker honom lugnt. Håller dock kvar honom en stund så. När jag hade gjort så några gånger så sökte han upp mig för trygghet istället. Jag gjorde det väldigt svartvitt för honom. Utan att egentligen göra det särskilt obehagligt. Sen fick han även godis. Fick resultat väldigt snabbt och han "tog mig på allvar" men blev inte rädd (väldigt lätt med honom annars). Meningen är att det ska vara ett socialt tryck och inte fysiskt i någon större utsträckning.

Ägaren ryter gärna till och blir nervös/skäms och det märks att det gjort saker värre tyvärr. Samtidigt som denna nog inte riktigt förstår att låter man hunden öva på beteendet så blir den bra på det också.
 
Njae...
När vi går längs stora vägen och det kommer en lastbil eller buss så låtsas jag som ingenting och bara promenerar vidare. Han kryper ihop lite men följer med. Ibland övar jag sitt och ligg. Det funkar ibland, när det kommer joggare och cyklister.

De gånger när det uppstår "situationer" i trädgården eller när vi rör oss ute så hyssjar jag, försöker få kontakt och till slut ryter jag att han ska vara tyst. Vilket naturligtvis inte hjälper. Suck.

Är jag en bit ifrån så försöker jag fånga hans uppmärksamhet. Vilket inte heller lyckas så väl.

Om jag orkar leva med en osäker hund livet ut? Ja den frågan ställer jag mig också. Svaret är att jag tror att jag vänjer mig och att jag tror att han blir bättre.....
När det funkar så funkar det strålande och han är en ganska charmig herre.
Just nu känns det som att det hänger på dagsform hur jobbigt det är. Han har riktigt trvliga och normala dagar också när jag glömmer allt trassel.

Vad händer om du släpper sitt och ligg ett tag? Inga övningar på det sättet. Kan du leka med honom på olika platser?

Min lilla löwchen hade väldigt lite intresse för mat innan hennes första löp kring 11 månader om jag inte minns fel. Hon tuggade dessutom långsamt. Så, jag tror inte hon kunde sitt och ligg försen hon var 1 år eller mer. Lekte däremot, det gjorde vi överallt och det gjorde också att hon kunde vara lös överallt trots hög nyfikenhet.

Nu var hon ju trygg. Men min poäng är att det är bättre att lägga tid på att skapa en bra relation med hunden där man är trygg och rolig. För en person som trugar och tjatar och sen tillslut skriker på en när man själv är osäker upplevs inte som trygg. Om du själv tänker dig in i hans sits, skulle du säga att du är en trygghet för någon som är rädd?
 
Njae...
När vi går längs stora vägen och det kommer en lastbil eller buss så låtsas jag som ingenting och bara promenerar vidare. Han kryper ihop lite men följer med. Ibland övar jag sitt och ligg. Det funkar ibland, när det kommer joggare och cyklister.

De gånger när det uppstår "situationer" i trädgården eller när vi rör oss ute så hyssjar jag, försöker få kontakt och till slut ryter jag att han ska vara tyst. Vilket naturligtvis inte hjälper. Suck.

Är jag en bit ifrån så försöker jag fånga hans uppmärksamhet. Vilket inte heller lyckas så väl.

Om jag orkar leva med en osäker hund livet ut? Ja den frågan ställer jag mig också. Svaret är att jag tror att jag vänjer mig och att jag tror att han blir bättre.....
När det funkar så funkar det strålande och han är en ganska charmig herre.
Just nu känns det som att det hänger på dagsform hur jobbigt det är. Han har riktigt trvliga och normala dagar också när jag glömmer allt trassel.
Vad händer om du med superglad bebisröst tjoar "åh vad du är duktig, tack så mycket!" när han sätter igång? Att du lär honom att nu har du sett "hotet" och tar ansvaret för det så han slipper.
 
Vad händer om du med superglad bebisröst tjoar "åh vad du är duktig, tack så mycket!" när han sätter igång? Att du lär honom att nu har du sett "hotet" och tar ansvaret för det så han slipper.
Eftersom han blir blockierad så hör han mig inte.
Jag har kört den metoden också. En av alla metoder som jag misslyckats med.
 
Vad händer om du släpper sitt och ligg ett tag? Inga övningar på det sättet. Kan du leka med honom på olika platser?

Min lilla löwchen hade väldigt lite intresse för mat innan hennes första löp kring 11 månader om jag inte minns fel. Hon tuggade dessutom långsamt. Så, jag tror inte hon kunde sitt och ligg försen hon var 1 år eller mer. Lekte däremot, det gjorde vi överallt och det gjorde också att hon kunde vara lös överallt trots hög nyfikenhet.

Nu var hon ju trygg. Men min poäng är att det är bättre att lägga tid på att skapa en bra relation med hunden där man är trygg och rolig. För en person som trugar och tjatar och sen tillslut skriker på en när man själv är osäker upplevs inte som trygg. Om du själv tänker dig in i hans sits, skulle du säga att du är en trygghet för någon som är rädd?
Kort svar.
Jag försöker vara en superrolig och kul matte mest hela tiden. Öser beröm och tjoanden över honom. Det går sådär. Han tycker inte att mina försök att vara kul lyckas.
 
Kort svar.
Jag försöker vara en superrolig och kul matte mest hela tiden. Öser beröm och tjoanden över honom. Det går sådär. Han tycker inte att mina försök att vara kul lyckas.

Får du någon gång igång honom i lek? Tycker du att det utvecklas? Var det inte någon bekant till dig som fick igång honom ordentligt? Vad gjorde denna?
 
Får du någon gång igång honom i lek? Tycker du att det utvecklas? Var det inte någon bekant till dig som fick igång honom ordentligt? Vad gjorde denna?
Det går att leka med honom, bäst är om någon springer. Jag kan inte springa tyvärr.

Man kan leka med pinnar och tuggben. Men han slår lätt över till att börja bitas. Och jag har dålig uthållighet i leken.
Försöker få igång honom att kampa. Men han tycker det är helt meningslöst :D
 
Jag tänker att det kanske hade gått att få honom att tro att han kan sköta sitt oerhört urviktiga jobb att vakta trädgården mot dödliga inkräktare på ett lite annat sätt?

Gör en Torsten Tron på en stol (om han nu inte skulle va rädd för att sitta på stolar eller nåt) med en liten filt eller annat mysigt där han kan se lite översiktligt, på stolen är det hårt arbete som gäller, man får spana och kanske tillochmed muttra lite om nån får för sig vansinniga saker som att ha på sig cykelhjälm eller lyssna på musik men inget skällande eller leva rövare. Dels blir det lättare för dig att berömma honom när han är lite högre upp, dels blir det en ny situation att börja ifrån och dessutom ger det kanske en extra sekund att avbryta eftersom han måste hoppa ner från stolen för att fära iväg mot ljuden? Du får såklart börja med 10 sekunder och västerbottensost samtidigt som du kan berätta för Torsten att du helt enkelt inte kan vara i trädgården om inte Torsten sitter (väldigt tyst) på sin tron och spanar samtidigt
 
Det går att leka med honom, bäst är om någon springer. Jag kan inte springa tyvärr.

Man kan leka med pinnar och tuggben. Men han slår lätt över till att börja bitas. Och jag har dålig uthållighet i leken.
Försöker få igång honom att kampa. Men han tycker det är helt meningslöst :D

Han gillar inte att jaga saker då? Typ leksak på snöre som dras på marken?
 
Det går att leka med honom, bäst är om någon springer. Jag kan inte springa tyvärr.

Man kan leka med pinnar och tuggben. Men han slår lätt över till att börja bitas. Och jag har dålig uthållighet i leken.
Försöker få igång honom att kampa. Men han tycker det är helt meningslöst :D
Hur är det med intresse för grejor? Vad tycker han om leksaker? Att springa efter bollar? Tennisbollkastare kan vara toppen i vissa fall.

Om vissa leksaker är extra populära kan du "ladda" dem genom att begränsa tillgången och på så sätt göra leksaken till en belöning.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp