Jag har fått frågan från en underställd en gång, som ville sluta och var öppen med det.
Jag sade nej med motivet att jag ville att personen skulle fortsätta hos oss och att jag därmed inte skulle göra ett bra jobb som referent. Jag hade givetvis inte ljugit om personen, men som motvillig referent är det lätt att det blir tokigt ändå och att mindset är fel i situationen.
Jag har kommit fram till att det beslutet var rätt för min del - så länge jag själv vill ha kvar medarbetaren och arbeta för att lösa den situationen så är jag olämplig som referent, och skulle jag vilja bli av med medarbetaren är jag nog också olämplig som referent.
En bra referent har inte egna personliga intressen i huruvida kandidaten får jobbet eller inte.
(Däremot svarade jag att gärna ställer upp som referent vid nästa tillfälle om det behövs.)
Jag sade nej med motivet att jag ville att personen skulle fortsätta hos oss och att jag därmed inte skulle göra ett bra jobb som referent. Jag hade givetvis inte ljugit om personen, men som motvillig referent är det lätt att det blir tokigt ändå och att mindset är fel i situationen.
Jag har kommit fram till att det beslutet var rätt för min del - så länge jag själv vill ha kvar medarbetaren och arbeta för att lösa den situationen så är jag olämplig som referent, och skulle jag vilja bli av med medarbetaren är jag nog också olämplig som referent.
En bra referent har inte egna personliga intressen i huruvida kandidaten får jobbet eller inte.
(Däremot svarade jag att gärna ställer upp som referent vid nästa tillfälle om det behövs.)