Vård Rehabtips halsinflammation

Tillgängliga prefix: Visa alla Vård Foder
Förrutom att jag håller med ang det du skrivit utöver detta i tråden, så fastnar jag extra vid det här, gällande vikten av , och problematiken runt just detta.

Med dagens medicin finns det så många möjligheter att pröva, det finns en ekonomi i att få forska och prova osv från veterinärernas del. Jag tycker det är VANLIGT att om inte djurägaren själv (för det gäller djurvård generellt inte specifikt häst) tydligt klargör och frågar om chanser utifrån det man vill prova, och då specificerar vad man avser med det - dvs hur fungerande kommer djuret möjligen/möjligen inte tänkas kunna bli osv, så säger inte alla veterinärer något om det alls, utan de kör på med vidare behandlingar/metoder/undersökningså länge inte djurets skick är/blir ett solklart fall av totalt extremt lidande .

Jag tycker detta är jätteviktigt för varje djurägare att förstå och ha med sig!
Ser för mycket djurägare som kör på så länge det går, för ”veterinären har inte sagt stopp ”. Dessa djurägare menar inget illa, de älskar sina djur över allt annat osv. Men ibland förstår de inte att det är deras ansvar i grunden att verkligen se till djuret och att veterinären INTE per automatik kommer vara den som råder något annat än att fortsätta prova div runt djuret .

Förlåt om detta blev lite lång utläggning och kan tolkas som OT . Jag känner att ämnet är viktigt .
Ja, det finns ju en hel del veterinärer som antingen inte vågar eller orkar vara obekväma och leverera den här jobbiga informationen att det får vara nog.
Och de veterinärer som gör det kan ju av sina kollegor eller kunder som inte riktigt kan hantera informationen bli rätt opopulära och omdiskuterade. Även om de veterinärerna faktiskt är de som dels är duktigare på att felsöka och vågar vara jobbiga mot människan för djurets skull.
Det finns ju gott om hästar med problembeteende som varit till veterinärer och bedömts vara smärtfria och friska. Men vid veterinärbyte har man hittat rätt allvarliga fysiska problem som lett till antingen behov av behandling eller avlivning.
Det kan ju variera så väldigt i vilken typ av vård man får av sin häst beroende på veterinär. Det är ett problem.

Sen finns ju också ett stort problem i att man inte har någon licensering eller utbildning inom rehabträning som kan borga för kvalitet och kunskap.
Och iom den begränsade kunskapen om både vanlig träning och sjukgymnastiskt tänkt träning hos gemene man och tyvärr hos vissa veterinärer och tränare med så blir det ju jättesvårt för folk att hitta rätt hjälp.
Och många hästar som hade kunnat räddas till ett gott och smärtfritt liv får tas bort eller knacka runt i ett mkt tvivelaktigt skick resten av livet.
Vissa får igenom en förbättring via sitt rehabarbete. Men det är inte förbättring nog. Men iom för lite kunskap och i vissa fall lite flathet så nöjer man sig med det.
Det känner jag är beklagligt.
 
@tuaphua jag menade inte främst att det finns veterinärer som ”inte vågar” osv, utan det handlar som jag försökte få fram att det krävs av djurägaren i första hand att ställa konkreta och kritiska frågor ang djurets möjligheter och chanser utifrån vad man vill den ska kunna ha för liv/funktion/hur dess liv ser ut osv .

Det är lite samma inom humanvården ibland att patienten tyvärr själv måste kunna ställa tydliga frågor . Då får man tydligare svar.

Veterinärer har ju dessutom inget i sak ansvar för att råda att ett djur bör få slippa så länge inte som sagt, djuret väldigt tydligt lider inför ögonen på dem. Därav problematiken, och utifrån det djurägarens stora ansvar .
 
Förrutom att jag håller med ang det du skrivit utöver detta i tråden, så fastnar jag extra vid det här, gällande vikten av , och problematiken runt just detta.

Med dagens medicin finns det så många möjligheter att pröva, det finns en ekonomi i att få forska och prova osv från veterinärernas del. Jag tycker det är VANLIGT att om inte djurägaren själv (för det gäller djurvård generellt inte specifikt häst) tydligt klargör och frågar om chanser utifrån det man vill prova, och då specificerar vad man avser med det - dvs hur fungerande kommer djuret möjligen/möjligen inte tänkas kunna bli osv, så säger inte alla veterinärer något om det alls, utan de kör på med vidare behandlingar/metoder/undersökningså länge inte djurets skick är/blir ett solklart fall av totalt extremt lidande .

Jag tycker detta är jätteviktigt för varje djurägare att förstå och ha med sig!
Ser för mycket djurägare som kör på så länge det går, för ”veterinären har inte sagt stopp ”. Dessa djurägare menar inget illa, de älskar sina djur över allt annat osv. Men ibland förstår de inte att det är deras ansvar i grunden att verkligen se till djuret och att veterinären INTE per automatik kommer vara den som råder något annat än att fortsätta prova div runt djuret .

Förlåt om detta blev lite lång utläggning och kan tolkas som OT . Jag känner att ämnet är viktigt .
Bra poäng! Jag måste se till att fråga veterinären vad det är vi faktiskt försöker rehabilitera och tidsplan. Är det tävlingshästen jag köpte eller en promenadhäst som kommer behöva specialträning och behandlingar för att inte ha ont?
 
Bra poäng! Jag måste se till att fråga veterinären vad det är vi faktiskt försöker rehabilitera och tidsplan. Är det tävlingshästen jag köpte eller en promenadhäst som kommer behöva specialträning och behandlingar för att inte ha ont?
Det är nog extra svårt sia om när det är en så grön häst - men också extra viktigt att prata kring det redan nu då det inte finns det naturliga ”komma tillbaka till tidigare nivå” att resonera kring.
 

SaraMara

Trådstartare
Liten uppdatering sedan sist. Igångsättningen efter behandlingen gav ingen jättestor skillnad i ridkänsla. Bortsett från snubbligheten som jag inte upplevde så satt den där initiala handbromsen i vid övergång skritt-trav i början av passet och jag upplevde snarare en förvärrad asymmetri i bakdelens rörelsemönster. Höger bak-problemen såg vi även vid första besöket men "man måste ju börja någonstans" och då var halsen mest akut.

Vid å.b. så var det "neurologiska" faktiskt betydligt bättre. Ingen snubblighet vid longering, förutom ett tillfälle då hon sprallade till pga en ny häst som kom in i ridhuset så var det ingen korsgalopp vid longeringen och hon klarade den "lilla åttan" bra.
Men, som jag kände på mig - höger bak behövde kollas ytterligare.

Efter en rad undersökningar så konstaterades bl.a. att hon blev bättre i sitt rörelsemönster vid longering på hårt underlag vid nervblockad ovanför hasen, och att hon har måttliga förändringar i SI-leder på båda sidor och i transversal (?)-led. Behandling i bakben (både knä och has) samt i SI-led båda sidor. Märkligt nog känner jag mig mer hoppfull nu, trots nya fynd, eftersom fynden känns som mer relaterade till de ridproblem jag upplevt och dessutom den neurologiska påverkan tycks dämpad/borta efter behandling.

Nu nytt rehabprogram fram till åb om ca tre veckor. Vilken härva en upplevd handbroms kan leda till alltså...
 

Hästdiskussioner nu

  • Dressyrsnackis 14
  • Möhippa voltige
  • Fjordingtråd nr 3

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Börjat rida igen!

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp