Religionens särställning

[Inte_Ung]

De som verkar må sämst är dem som hela tiden "söker" efter andra meningar med livet än att koncentrera sig på att forma och leva det efter de förutsättningar man faktiskt kan ta på. Oavsett om det är religion eller andra "andligheter".

Det är nog själva sökandet som är antingen det problematiska eller symtom på problematiken.
De som har funnit sin andlighet mår sällan dåligt.
Problemet är att hitta dit.

 

[sjoberga]

Höna eller ägg?
Mår man dåligt för att man söker, eller söker man för att man mår dåligt?

Det vill jag inte spekulera i. Min observation är mest att det finns ett samband som inte ter sig på det sätt som @Inte_Ung skrev i sitt inlägg, utan tvärtom.

 

[Migo]

I en fullständigt egenuppfattad verklighet (dvs hur jag uppfattar min omgivning statistiskt) säger jag, det verkar omvänt. De som verkar må sämst är dem som hela tiden "söker" efter andra meningar med livet än att koncentrera sig på att forma och leva det efter de förutsättningar man faktiskt kan ta på. Oavsett om det är religion eller andra "andligheter".

Det är säkert väldigt individuellt - men jag tror inte på religion som lösning på psykisk ohälsa. Det verkar inte funka så.

Precis.

 

[Inte_Ung]

Jag betraktar mig som helt oandlig

Och jag skulle definiera dig som någon som har hittat sin privata andlighet som ger välbefinnande.

 

[Inte_Ung]

men jag tror inte på religion som lösning på psykisk ohälsa.

Det är inte heller något som jag har påstått.
Däremot så påstår jag att andlighet är det.
Vad andlighet är varierar från person till person.
Jag trodde att vi var överens om att en vacker matematisk uträkning kan bjuda på andlighet.

 

[Migo]

Det är inte heller något som jag har påstått.
Däremot så påstår jag att andlighet är det.
Vad andlighet är varierar från person till person.
Jag trodde att vi var överens om att en vacker matematisk uträkning kan bjuda på andlighet.

Jag håller fortfarande verkligen INTE med om din definition. Andlighet för mig är samma som definitionen av ordet jag ser i ordböcker; att söka något annat än den materiella världen, dualism som skiljer på ande och kropp.

För mig är "andlighet" väldigt långt från vad jag identifierar mig med.

 

[sjoberga]

Det är inte heller något som jag har påstått.
Däremot så påstår jag att andlighet är det.
Vad andlighet är varierar från person till person.
Jag trodde att vi var överens om att en vacker matematisk uträkning kan bjuda på andlighet.

För mig blir nästan allt i livet andligt med din definition. En slags jag älskar livet som det är acceptans och njuter av allt vackert.

Så om man söker efter det och inte alldeles naturligt hittar det så mår man sämre. Men då tror jag inte att ett mer intensivt sökande ger bättre mående.

 

[Badger]

Och jag skulle definiera dig som någon som har hittat sin privata andlighet som ger välbefinnande.

Fast inte jag då. Jag har skönhetskänsla (alltså blir glad av saker jag tycker är vackra) och jag har inte letat eller funnit utan har det känns som att de som gillar andlighet och tycker det är fint lägger den etiketten på allting som de tycker är bra. Precis som kristna tror de har något slags monopol på moral.

Men på sätt och vis kan du ha rätt och jag fel. Här är en definition av andlighet, från wiki som vanligt.

Andlighet menar det immateriella, själslivet, koncept som utgår från antagandet att människan har en inneboende ande eller psyke.

Jag har onekligen ett medvetande - psyke. De flesta människor har det. Då är alla andliga.

Ande och materia är traditionella motsatsord. Andlighet är förknippat med begrepp som fromhet, helighet, religiositet, själfullhet, spiritualitet och mysticism. Andlighet kan både handla om tro och sökande, och just unga människors sökande från 1960-talet och framåt har lett till att många nya trossamfund och sekter sett dagens ljus.[1]

Definitivt inte jag då.

Andlighet behöver inte inbegripa tron på något övernaturligt eller transcendent. Även utövande eller beundran av konst, musik, litteratur, mm, liksom de känslor som kärlek eller självförverkligande kan väcka, är immateriella till sin natur och kan ge en översinnlig upplevelse.

Här kanske. Konst, litteratur, natur uppskattar jag mycket. Kanske till "översinnlighet" Men det känns nästan som en stöld att kalla det andlighet. Allt bra tillhör religionen ingen uppskattning av skönhet får finnas utanför. Då urvattnas väl begreppet andlighet till allt eller absolut ingenting.

Finns det människor som helt saknar förmåga att uppskatta konst, litteratur, natur, skönhet, kärlek osv. Kanske, men då skulle jag säga att det är personer med extrem tro på en religion eller en ism tex som saknar andlighet snarare än normalateisten. Som nunnorna som slog barn till ogifta mödrar på Irland under 40-talet tex eller en intervjuad fiskare i en bok som hävdade att han fiskade ur haven för att påskynda Armageddon. Blinda mot världen och avsaknad av medkänsla. I så fall är andlighet helt skilt från religion? Men det motsäger nog vad de flesta skulle tänka.

Meditation, drömresor, inre resor, healing, regression, olika former av seanser och sittningar och saker som utmanar människan att tänka större, och som lockar henne att leta inåt i sig själv, brukar betecknas som andlighet, och förknippas starkt med New Age-tänkandet. Vissa former av sådan nyandlighet betraktas inom kristenheten som irrläror.

Andliga övningar kallade Ignatius av Loyola sin bok som beskrev hur jesuiterna skulle komma i kontakt med Gud. En andlig person skulle då vara en person som lever intensivt i sin religiösa tro.

Här snarare då, en person som lever intensivt i sin religiösa tro, på allt från kristallhealing till naturandar till sig själv och sitt självfokus till Kristus. Det är vad jag förknippat med andlighet. Och det har jag inte.

 

[Inte_Ung]

Så om man söker efter det och inte alldeles naturligt hittar det så mår man sämre. Men då tror jag inte att ett mer intensivt sökande ger bättre mående.

Nej inte sökandet utan själva hittandet.
När man letar efter något så är det ju inte för att det är så kul att leta utan för att man vill finna vad man söker.
Ibland så kan lösningen bli att åka och köpa något annat.

 

[Inte_Ung]

För mig är "andlighet" väldigt långt från vad jag identifierar mig med.

Vad gör du som får dig att må bra?
I vilka sammanhang känner du lyckobubbel?

 

[Migo]

Vad gör du som får dig att må bra?
I vilka sammanhang känner du lyckobubbel?

Jag identifierar på inget sätt lyckokänsla med andlighet!!

 

[Inte_Ung]

Kanske till "översinnlighet" Men det känns nästan som en stöld att kalla det andlighet. Allt bra tillhör religionen ingen uppskattning av skönhet får finnas utanför. Då urvattnas väl begreppet andlighet till allt eller absolut ingenting.

Jag anser att andligheten tillhör alla och inte alls är förbehållen de religiösa.
Och att det är dags att bejaka den i den form man själv finner njutbar.

 

[Inte_Ung]

Jag identifierar på inget sätt lyckokänsla med andlighet!!

Det var inte min fråga.
Kan du inte vara snäll och svara på frågorna i stället.
Dina påståenden blir så platta och svåra både att relatera till och bemöta utan exempel.

 

[Inte_Ung]

I så fall är andlighet helt skilt från religion?

Så är det väl ofta.
T.ex. när religionen blir ett sätt att styra andra människor.

 

[Migo]

Det var inte min fråga.
Kan du inte vara snäll och svara på frågorna i stället.
Dina påståenden blir så platta och svåra både att relatera till och bemöta utan exempel.

Det är ju du som kommer med påståenden och omdefinierar ett ord. Jag protesterar mot att du har rätt att kalla all form av lyckokänsla för andlighet, när det ordet handlar om något mycket mer specifikt.

 

[Inte_Ung]

Det är ju du som kommer med påståenden och omdefinierar ett ord.

Vi går tillbaka till Wiki igen.

"Andlighet menar det immateriella, själslivet, koncept som utgår från antagandet att människan har en inneboende ande eller psyke."
Visst har du ett psyke?
Och här är delar av min definition av andlighet.
"Andlighet behöver inte inbegripa tron på något övernaturligt eller transcendent. Även utövande eller beundran av konst, musik, litteratur, mm, liksom de känslor som kärlek eller självförverkligande kan väcka, är immateriella till sin natur och kan ge en översinnlig upplevelse."
Jag har inte omdefinierat någonting alls.

 

[Migo]

En stunds googlande visar att du inte är ensam om din definition, men jag är heller inte ensam om min. Jag ser ingen som helst poäng i att låta dig sätta dina etiketter på mina fritidsnöjen. @Inte_Ung

 

[Inte_Ung]

Jag protesterar mot att du har rätt att kalla all form av lyckokänsla för andlighet,

Det har jag inte.
Jag har däremot ställt en fråga till dig vad som gör dig lycklig.
Och du verkar inte kunna eller vilja svara på den.
Hittills så har du dissat mina åsikter och påståenden utan att ge någon närmare förklaring till det annat än typ att "det känns så".
Jag letar helt enkelt efter mer kött på benen än ett "jag vägrar att se det så".

 

[Inte_Ung]

En stunds googlande visar att du inte är ensam om din definition,

Alltid något.
Då så kanske du kan sluta upp med att felaktigt anklaga mig för att omdefiniera ord?
Det blir ju enklare på ett skrivet forum om alla använder samma vokabulär.

 

[Migo]

Alltid något.
Då så kanske du kan sluta upp med att felaktigt anklaga mig för att omdefiniera ord?
Det blir ju enklare på ett skrivet forum om alla använder samma vokabulär.

Som jag är van vid språket så används "andlig" för att definiera dualister, det handlar oftast om sprituella/new age-troende som pratar om högre makter men inte den kristna guden.

Eftersom jag tar starkt avstånd från sånt, blir jag också ganska provocerad av att få mina glädjestunder definierade med samma ord. Lite som att jag blir rätt sur av att folk kallar en rasist för att man håller på med rasavel på hund.