Resursperson i skolan (Utbruten från Barn som får utbrott)

[Thera]

En moderator har brutit ut detta från en annan tråd eftersom ämnet passar i en egen tråd.

De där ”fasta ramarna” ser jag som helt värdelöst för både ”normalfungerande” barn och högfungerade autister med flera. Sen har alla föräldrar ramar av något slag (vi springer inte ut i gatan för då kan vi dö) men att reglera hela tillvaron tror jag är förödande. Institutionaliserande. Man fråntar någon bestämmanderätten. Inte okej.
Man hindrar från att göra sig illa, fara illa, skada andra eller sig själv, men man måste ju kommunicera och förhandla med alla människor, efter förmåga, behov och nödvändighet. Vissa saker blir alltid en fight med vissa barn. Annat inte.

Fast det beror ju vad du lägger i de där fasta ramarna. Jag har träffat föräldrar som hotat med anmälan för att en pedagog lyft bort en 5-åring som satt på ett annat barn och försökte strypa hen.
Några andra föräldrar hävdade att ordet ”nej” aldrig får användas mot deras barn, på en direkt fråga skulle personalen ta en leksak från ett annat barn om deras barn ville ha just den leksaken.
Och så vidare.
Och nästan samtliga dessa föräldrar har läst på om lågaffektivt bemötande, eller Petra Krantz Lindgren och gjort egna tolkningar.

Samtidigt som det på en skola med 100 låg- och mellanstadie-elever idag finns 10-12 resurspersoner, när det på 90-talet behövdes 1 på dubbelt antal elever.

Vad beror det på?

 

[Hyacinth]

Fast det beror ju vad du lägger i de där fasta ramarna. Jag har träffat föräldrar som hotat med anmälan för att en pedagog lyft bort en 5-åring som satt på ett annat barn och försökte strypa hen.
Några andra föräldrar hävdade att ordet ”nej” aldrig får användas mot deras barn, på en direkt fråga skulle personalen ta en leksak från ett annat barn om deras barn ville ha just den leksaken.
Och så vidare.
Och nästan samtliga dessa föräldrar har läst på om lågaffektivt bemötande, eller Petra Krantz Lindgren och gjort egna tolkningar.

Samtidigt som det på en skola med 100 låg- och mellanstadie-elever idag finns 10-12 resurspersoner, när det på 90-talet behövdes 1 på dubbelt antal elever.

Vad beror det på?

Det där ser jag som något helt annat än lågaffektivt bemötande.
Det är att missförstå vad det är.

Att vi har fler resurspersoner tror jag beror på flera saker. Dels att vi ser barn som människor i större omfattning. Vi anstränger oss mer för att alla ska klara skolan, inte gå ut med ettor i allt.
Vi har ett skolsystem som inte går ut på att en lärare pratar utan kräver delaktighet och självständighet. Då behövs hjälp i större omfattning till alla barn. Det är en stökigare miljö, men också mer kreativ och inkännande än gamla tiders katederundervisning. Vi har inte särskola som en enkel utväg (eller obs-klasser) utan även elever med behov av stöd får (på gott och ont) vara del av en skolklass. Ibland behöver man en mindre grupp, men obs-klass var ett stigma av episka mått.
Och, vi fångar upp fler, främst flickor som
Inte är utåtagerande men fortfarande behöver stöd.

 

[Badger]

Det där ser jag som något helt annat än lågaffektivt bemötande.
Det är att missförstå vad det är.

Att vi har fler resurspersoner tror jag beror på flera saker. Dels att vi ser barn som människor i större omfattning. Vi anstränger oss mer för att alla ska klara skolan, inte gå ut med ettor i allt.
Vi har ett skolsystem som inte går ut på att en lärare pratar utan kräver delaktighet och självständighet. Då behövs hjälp i större omfattning till alla barn. Det är en stökigare miljö, men också mer kreativ och inkännande än gamla tiders katederundervisning. Vi har inte särskola som en enkel utväg (eller obs-klasser) utan även elever med behov av stöd får (på gott och ont) vara del av en skolklass. Ibland behöver man en mindre grupp, men obs-klass var ett stigma av episka mått.
Och, vi fångar upp fler, främst flickor som
Inte är utåtagerande men fortfarande behöver stöd.

Fast det var färre elever som gick ut utan kunskaper i gamla skolan och fler elever som gick ut med bra kunskaper, även fler elever som var riktigt duktiga. Och stressen ökar bland tonåringar över betygen, trots att det är betygsinflation, så det är nog en pressande och stressande inlärningspedagogik och miljö.

Även så att vissa tror att det är jobbigare och mer stressande för barn med fokuseringsproblem att det är en mer rörlig miljö.

Likvärdigheten i skolan har minskat mycket också, nuförtiden påverkar hemmiljön betygen och inlärningen mer än den gjorde förr.

 

[Kattennizze]

Fast det beror ju vad du lägger i de där fasta ramarna. Jag har träffat föräldrar som hotat med anmälan för att en pedagog lyft bort en 5-åring som satt på ett annat barn och försökte strypa hen.
Några andra föräldrar hävdade att ordet ”nej” aldrig får användas mot deras barn, på en direkt fråga skulle personalen ta en leksak från ett annat barn om deras barn ville ha just den leksaken.
Och så vidare.
Och nästan samtliga dessa föräldrar har läst på om lågaffektivt bemötande, eller Petra Krantz Lindgren och gjort egna tolkningar.

Samtidigt som det på en skola med 100 låg- och mellanstadie-elever idag finns 10-12 resurspersoner, när det på 90-talet behövdes 1 på dubbelt antal elever.

Vad beror det på?

Det beror på att man skurit ner på lärartätheten. På 90-talet fanns fler utbildade lärare i skolan. Sen beror det också på att andelen barn med npf har ökat sedan 90-talet.

 

[Thera]

Att vi har fler resurspersoner tror jag beror på flera saker. Dels att vi ser barn som människor i större omfattning. Vi anstränger oss mer för att alla ska klara skolan, inte gå ut med ettor i allt.
Vi har ett skolsystem som inte går ut på att en lärare pratar utan kräver delaktighet och självständighet. Då behövs hjälp i större omfattning till alla barn. Det är en stökigare miljö, men också mer kreativ och inkännande än gamla tiders katederundervisning. Vi har inte särskola som en enkel utväg (eller obs-klasser) utan även elever med behov av stöd får (på gott och ont) vara del av en skolklass. Ibland behöver man en mindre grupp, men obs-klass var ett stigma av episka mått.
Och, vi fångar upp fler, främst flickor som
Inte är utåtagerande men fortfarande behöver stöd.

Dessvärre är resurspersonalens huvudsakliga uppgift inte att hjälpa barnen nå målen, det primära är att barnen inte ska ha ihjäl varandra och att få dem att överhuvudtaget stanna kvar på skolan och inte springa ute på stora vägen samtidigt som man skriker ”du bestämmer inte över mig, din hora” när man går i ettan.

 

[Hyacinth]

Dessvärre är resurspersonalens huvudsakliga uppgift inte att hjälpa barnen nå målen, det primära är att barnen inte ska ha ihjäl varandra och att få dem att överhuvudtaget stanna kvar på skolan och inte springa ute på stora vägen samtidigt som man skriker ”du bestämmer inte över mig, din hora” när man går i ettan.

Vi har olika uppfattning om skolan helt klart.

 

[Raderad medlem 6459]

Dessvärre är resurspersonalens huvudsakliga uppgift inte att hjälpa barnen nå målen, det primära är att barnen inte ska ha ihjäl varandra och att få dem att överhuvudtaget stanna kvar på skolan och inte springa ute på stora vägen samtidigt som man skriker ”du bestämmer inte över mig, din hora” när man går i ettan.

Jag känner ett barn som har resurs i skolan. Den resursen är jättefin mot barnen och gör ett superbra jobb. Och barnet har verkligen inga tendenser till att använda ordet hora eller springa på nån väg. Vad för fördomar har du egentligen?

 

[Kattennizze]

Jag känner ett barn som har resurs i skolan. Den resursen är jättefin mot barnen och gör ett superbra jobb. Och barnet har verkligen inga tendenser till att använda ordet hora eller springa på nån väg. Vad för fördomar har du egentligen?

Jamen eller hur! På mina barns skola funkar det verkligen inte så, och det är en blandad kommunal skola.

 

[SaraXX]

Jag råkar ha en resursperson i min omedelbara närhet (på högstadium) och även om det helt klart kan ingå ett visst mått av "hålla ordning på" så är det inte alls så som @Thera beskriver.

 

[BernT]

Fast det beror ju vad du lägger i de där fasta ramarna. Jag har träffat föräldrar som hotat med anmälan för att en pedagog lyft bort en 5-åring som satt på ett annat barn och försökte strypa hen.
Några andra föräldrar hävdade att ordet ”nej” aldrig får användas mot deras barn, på en direkt fråga skulle personalen ta en leksak från ett annat barn om deras barn ville ha just den leksaken.

Men gud vilka idioter

 

[Badger]

Det beror på att man skurit ner på lärartätheten. På 90-talet fanns fler utbildade lärare i skolan. Sen beror det också på att andelen barn med npf har ökat sedan 90-talet.

Fast har de? eller har de bara upptäckts. Det kanske var lättare att hantera katederundervisning, bänken mot tavlan, egen bänk, luta locket om man vill, plats för pennan, alla böcker i bänken, ringa ut och in till raster än:

Dela ett bord med flera barn och knuffas med böcker och armbågar, alla sina saker i olika lådor i olika delar av klassrummet, byta klassrum för olika lektioner redan som liten, inga inringningar från skolan utan skrik och rop från personalen, böcker spridda i klassrummet på olika hyllor, och att 1/3 av barnen har näsan mot tavlan medan 2/3 sitter snett. Där också bänkarna är gruppsamlade för att man ska kunna prata lättare med sina vänner (dvs kunna koncentrera sig sämre).

Det är ju mycket att hålla reda på, mycket spring att avskärma och kräver mycket självbehärskning att klara att inte svara när kamraten i gruppbordet pratar och viskar och knuffas. Konferensbord har ju utvecklats till ett visst utseende av en orsak, underlätta konferenser och diskussion, inte koncentrerat egenarbete.

(Jag är så osäker på lärartätheten, vi var mellan 24 till 36 elever i min klass, i olika årskurser. Mitt barns klass är runt 27 och de arbetar ibland i en grupp om 32. 32 kanske känns lite många för åldern men det ligger nära 80-talets antal tycker jag. Sedan har de ju någon extralärare ofta medan vi delade på en specialpedagog 2 årkurser med två klasser i varje? tror jag.)

 

[Thera]

Jag känner ett barn som har resurs i skolan. Den resursen är jättefin mot barnen och gör ett superbra jobb. Och barnet har verkligen inga tendenser till att använda ordet hora eller springa på nån väg. Vad för fördomar har du egentligen?

Tyvärr är det inga fördomar, det är hämtat direkt från verkligheten.
Säkert skiljer det sig mellan olika kommuner beroende på hur mycket pengar man har.

 

[Thera]

Vi har olika uppfattning om skolan helt klart.

Fast du kan ju omöjligt veta hur det ser ut på skolorna i min kommun, det är därifrån exemplet är hämtat. Resurstimmarna går åt till allting annat än att klara själva skolarbetet, det finns inga resurser över till annat än det allra mest akuta som handlar om barnens säkerhet.

 

[vallhund]

Tyvärr är det inga fördomar, det är hämtat direkt från verkligheten.
Säkert skiljer det sig mellan olika kommuner beroende på hur mycket pengar man har.

Fast du kan ju omöjligt veta hur det ser ut på skolorna i min kommun, det är därifrån exemplet är hämtat. Resurstimmarna går åt till allting annat än att klara själva skolarbetet, det finns inga resurser över till annat än det allra mest akuta som handlar om barnens säkerhet.

Länka gärna till relevant information/dokumentation.

 

[Hyacinth]

Fast du kan ju omöjligt veta hur det ser ut på skolorna i min kommun, det är därifrån exemplet är hämtat. Resurstimmarna går åt till allting annat än att klara själva skolarbetet, det finns inga resurser över till annat än det allra mest akuta som handlar om barnens säkerhet.

Jag relaterar till storstad och skånsk landsbygd. Kommunalt och friskola. Kris av den typ du beskriver har jag aldrig hört nån annan beskriva.

 

[Kattennizze]

Fast har de? eller har de bara upptäckts. Det kanske var lättare att hantera katederundervisning, bänken mot tavlan, egen bänk, luta locket om man vill, plats för pennan, alla böcker i bänken, ringa ut och in till raster än:

Dela ett bord med flera barn och knuffas med böcker och armbågar, alla sina saker i olika lådor i olika delar av klassrummet, byta klassrum för olika lektioner redan som liten, inga inringningar från skolan utan skrik och rop från personalen, böcker spridda i klassrummet på olika hyllor, och att 1/3 av barnen har näsan mot tavlan medan 2/3 sitter snett. Där också bänkarna är gruppsamlade för att man ska kunna prata lättare med sina vänner (dvs kunna koncentrera sig sämre).

Det är ju mycket att hålla reda på, mycket spring att avskärma och kräver mycket självbehärskning att klara att inte svara när kamraten i gruppbordet pratar och viskar och knuffas. Konferensbord har ju utvecklats till ett visst utseende av en orsak, underlätta konferenser och diskussion, inte koncentrerat egenarbete.

(Jag är så osäker på lärartätheten, vi var mellan 24 till 36 elever i min klass, i olika årskurser. Mitt barns klass är runt 27 och de arbetar ibland i en grupp om 32. 32 kanske känns lite många för åldern men det ligger nära 80-talets antal tycker jag. Sedan har de ju någon extralärare ofta medan vi delade på en specialpedagog 2 årkurser med två klasser i varje? tror jag.)

Lärartätheten har minskat, andelen utbildade lärare är lägre idag än på 90-talet. Npf har ökat, det beror inte på gamla tiders undervisning. Varför vet man inte, även om det finns teorier.

 

[Thera]

Länka gärna till relevant information/dokumentation.

Så jag ska outa vart jag bor och i vilken kommun jag arbetar? Nej, tack!

Du behöver inte tro mig, det är helt valfritt.

Jag kan bara konstatera att vi aldrig haft så många barn som mår skit samtidigt som föräldrarna är ”experter” (på en helt gränslös fostran som har sitt ursprung i feltolkningar av ex. Jesper Juul eller Hejlskov.)

 

[TinyWiny]

Så jag ska outa vart jag bor och i vilken kommun jag arbetar? Nej, tack!

Du behöver inte tro mig, det är helt valfritt.

Jag kan bara konstatera att vi aldrig haft så många barn som mår skit samtidigt som föräldrarna är ”experter” (på en helt gränslös fostran som har sitt ursprung i feltolkningar av ex. Jesper Juul eller Hejlskov.)

Fruktansvärt tragiskt att det är så om det så bara skulle vara på ett enda ställe (vilket jag tyvärr vet att det inte är, så är det på fler ställen) så är det fruktansvärt! Framförallt för barnen, både de som inte får någon guidning alls men också för övriga barn i klassen/skolan och för personalen. Nu kanske det redan görs men jag skulle önska att kommunen eller kanske BVC ordnar föräldrautbildning. Önskvärt vore såklart om den vore obligatorisk men det är nog svårt att få till. Kanske som cirkel inom hem & skola (om det ens finns längre)?

 

[Kattennizze]

Så jag ska outa vart jag bor och i vilken kommun jag arbetar? Nej, tack!

Du behöver inte tro mig, det är helt valfritt.

Jag kan bara konstatera att vi aldrig haft så många barn som mår skit samtidigt som föräldrarna är ”experter” (på en helt gränslös fostran som har sitt ursprung i feltolkningar av ex. Jesper Juul eller Hejlskov.)

Jag har aldrig träffat på en sådan förälder som du beskriver. Helt otroligt. Synd att du mött dem.

 

[Thera]

Fruktansvärt tragiskt att det är så om det så bara skulle vara på ett enda ställe (vilket jag tyvärr vet att det inte är, så är det på fler ställen) så är det fruktansvärt! Framförallt för barnen, både de som inte får någon guidning alls men också för övriga barn i klassen/skolan och för personalen. Nu kanske det redan görs men jag skulle önska att kommunen eller kanske BVC ordnar föräldrautbildning. Önskvärt vore såklart om den vore obligatorisk men det är nog svårt att få till. Kanske som cirkel inom hem & skola (om det ens finns längre)?

I min kommun finns numera ett helt team inom centrala elevhälsan bestående av socionomer och specialpedagoger som är tänkta att stötta familjer som behöver, bästa initiativet på länge.

De håller även i föräldrautbildningar, dessvärre är det som vanligt när det gäller sånt här; att de som verkligen skulle behöva gå inte gör det.