Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Fast särskolan är till för lågbegåvade elever, oftast med någon form av utvecklingsstörning. TS son är inte lågbegåvad utan tvärtom och i särskolan skulle han troligen inte alls passa då han inte skulle få någon intellektuell stimulans alls. Du har fel koll på begreppen om funktionshinder och utvecklingsstörning tror jag.

TS - jag tror mycket på att förekomma honom och förklara hur det kommer att bli. Men där är det viktigt att det görs lugnt och okomplicerat så att det inte stressar honom. Angående frökens graviditet så föreslå för skolan att de hittar ersättare så snart som möjligt som kan gå dubbelt med nuvarande fröken och skolas in på sonen? Sen ska du helt klart kontakta kommunen angående resurs till honom.

Jag själv har ADHD-C och tillbringade alldeles för stor del av min skoltid utslängd i korridoren för att jag störde. De andra barnen mobbade mig redan och att bli utesluten också av läraren gjorde inte saken bättre. Nu när jag själv är mamma märker jag vilka enorma men jag har från min barndom :( Jag tycker du ska ha en eloge för att du kämpar så bra för din son! :bow:
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Nej det har jag inte alls. Jag jobbar mycket på särskola och har full koll! Men så är just min skola ganska speciell, den sätter inte bara massa elever i en skämsgrop, den bygger ihop klasser efter hur man är & fungerar så att alla skall kunna utvecklas!

Underbart att se dessa ofta utstötta barn (ofta pga missförstånd som i TS sons fall) som kommer till oss och får lov att utvecklas till fantastiska personligheter som bara växer & växer! :love:
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Nej det har jag inte alls. Jag jobbar mycket på särskola och har full koll! Men så är just min skola ganska speciell, den sätter inte bara massa elever i en skämsgrop, den bygger ihop klasser efter hur man är & fungerar så att alla skall kunna utvecklas!

Underbart att se dessa ofta utstötta barn (ofta pga missförstånd som i TS sons fall) som kommer till oss och får lov att utvecklas till fantastiska personligheter som bara växer & växer! :love:

Delvis knapplån! :)

I vår kommun finns "mindre enheter" för barn med ADHD, ADD, "lindrigare aspbergers" etc. I dessa enheter får eleven gå så länge behovet finns, hela tiden arbetar man efter att slussa ut barnen i "vanlig" klass. Ibland tar det ett år, ibland fem. Dessa ska inte förväxlas med särskola!
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Underbart att se dessa ofta utstötta barn (ofta pga missförstånd som i TS sons fall) som kommer till oss och får lov att utvecklas till fantastiska personligheter som bara växer & växer! :love:

:bow: :heart :heart :heart
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Nej men vår är en särskola, med mycket resurser och möjligheten att dela upp "psykiska problem" och "fysiska problem" så att någon som är uppe på 1000-tal inte skall ha samma undervisning som någon som räknar 1+1. :)

GIVETVIS märker inte eleverna att dom är uppdelade efter kunskap,det är olika klasser bara helt enkelt :) Det blir bara en roligare samanhållning eftersom att de flesta elever är vana vid att bli kallade korkade eller konstiga och hos oss är dom som alla andra och märker att deras kunskap räcker långt vidare än vad dom fått hört innan :(:love:
 
Senast ändrad:
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Bra artikel....man kan ju tycka att det är givet att undervisningen ska anpassas och att alla skolor skulle gå den vägen, de ska ju trots allt ge barnen möjlighet att kunna lära.
Tror att min son hade trivts bra i den gamla strikta skolan. Han hade säkerligen varit lärarens favorit där och känt sig trygg.....även om den skolformen inte är att eftersträva.

Jag blev förvånad över hur skolan är idag, när jag första gången var med i skolan. Den gamla skolbänksundervisningen är helt borta, och jag tror också att många barn skulle klara sig mycket bättre i skolan om det var så fortfarande. Idag upplever jag att skolan lägger stort ansvar på så små barn, att de ska ha förmåga att vara självgående och självdrivande (eller hur man nu ska förklara det). Även "normalstörda" barn har svårt för detta...
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

DU är bara för mycket.....det är nu vi ska ska jobba för att det inte ska bli problem längre fram. På riktigt, särskola....en högintelligent pojke i en särskoleklass, vad skulle de kunna erbjuda honom....han har inga inlärningssvårigheter, han ÄR högfungerande. Så pass högfungerande att ingen trodde på hans diagnos när han började på denna skola men först på dagis som 5-åring.
Han har alltid kontrollerat sig och släppt ut när han kommit hem....men just nu är det mer än han kan hantera och det pyser ut även där.

Du är en oförstående och omogen människa som helt klart inte har förmåga till medmänsklighet för de som hamnar utanför dina ramar.

Varför tycker du att min son ska straffas för något han inte kan hjälpa, ta honom från hans vänner och placera med andra med totalt annorlunda funktionshinder som han inte alls skulle kunna relatera till. Placera ett barn av hans kaliber i särskola är bara för att göra det lätt för andra och spara pengar...det om något skulle skada honom. Vi snackar om en pojke som själv lärt sig läsa och skriva en pojke av den sorten som gjort ditt liv enklare idag....den sorten som forskat och uppfunnit. ...du vet sånt som normalintelligenta inte riktigt förmår.

Det är ingen som tagit upp säkerheten....det viskas i korridorerna och oinsatta fröknar är oroliga.

Komma med blommor på riktigt.....jag har inte ngt att be om ursäkt för och jag tycker inte det är ok men åter verkar du inte förstå hur en person med asperger fungerar...vilket hans fröken iaf har mer förståelse för. Hon förebrår inte honom för hans agerande...hon lägger ingen värdering i hans agerande eller skuldbelägger honom. Vilken nytta skulle det göra....han vet att han gjort fel...att han alltid gör fel, ska vi trycka ner honom lite extra ?

En pojke som innan han fyllt fem pratade om att han inte ville leva längre.....ja du läser rätt fyra år och vill avsluta sitt liv för att det var fullständigt kaos inom honom. Det var då jag sökte hjälp hos BUP...inte för att leta diagnos utan för att han inte mådde bra.

Fröken och jag har en bra dialog och hon till skillnad från dig frågar sig och mig....vad har jag gjort för fel, vad kunde jag ha gjort.....vad tycker du att jag ska göra nu.

Detta hade inte behövt hända om inte specialpedagogen, som inte bryr sig om min son då hon anser att han inte har några problem och att det inte förekommer ngra besvär, hade avbokat den hjälp från habiliteringen som vi fixat och som fröken ville och behövde ha. DET ÄR INTE MIN SONS FEL!

Avslutningsvis...jag känner att jag inte riktigt tycker om dig utifrån vad du skrivit. Du skrev inte mkt och hade med fina smilies men det du skriver och hur du binder ihop det i slutet säger en hel del om dig som person.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

VOUGE får efter läst fler inlägg be om ursäkt då jag tydligt var lite för hård mot dig även om jag tycker att du inte är helt rätt ute.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Delvis knapplån! :)

I vår kommun finns "mindre enheter" för barn med ADHD, ADD, "lindrigare aspbergers" etc. I dessa enheter får eleven gå så länge behovet finns, hela tiden arbetar man efter att slussa ut barnen i "vanlig" klass. Ibland tar det ett år, ibland fem. Dessa ska inte förväxlas med särskola!

De finns här oxå, men tyvärr inte förrns i åk7 och uppåt, många barn skulle behöva det tidigare och det har gett att föräldrarna istället flyttar sin barn från skolor inne i stan med större klasser till tex våran lilla skola med få barn i varje klass. Vilket jag förstår, men skolan har så lågt elevantal överlag att de har svårt att få resurserna att räcka till. I dotterns klass är det tex ca 30% av klassen som har diagnoser av olika grader från ADHD till Autism vilket gör att det är mycket som ska fungera. Jag vet att skolan gör sitt bästa men jag skulle önska för barnens skull att det skulle finnas mer hjälp att få snabbare och att det inte skulle vara en pengafråga utan enbart behovsstyrt.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Jag känner inte att jag behöver försvara mig eftersom att du skriver ur ett mammalejons perspektiv och det är högst förståligt. Man slåss alltid för sina barn och det skall du ha kredd för! Jag FÖRSTÅR att din son är ditt ALLT! (som sig bör :))

Men du är också ett typexempel på en mamma som höjer sin son till skyarna trots att han är farlig och det är inget positivt med det.

Att han är intelligent har inget med saken att göra. Vi har MÅNGA högintellienta barn hos oss och dom har många timmar med både slöjd och teknik så att dom skall kunna få bygga och utveckla sina sinnen!

Men som sagt, just nu kanske det fungerar men vänta bara tills anfallen blir värre och han kanske börjar skada folk på riktigt, då hjälper det inte du kramar honom längre, då behöver han BRA hjälp och det kan ingen som inte är utbildad ge honom.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Nej men vår är en särskola, med mycket resurser och möjligheten att dela upp "psykiska problem" och "fysiska problem" så att någon som är uppe på 1000-tal inte skall ha samma undervisning som någon som räknar 1+1. :)

GIVETVIS märker inte eleverna att dom är uppdelade efter kunskap,det är olika klasser bara helt enkelt :) Det blir bara en roligare samanhållning eftersom att de flesta elever är vana vid att bli kallade korkade eller konstiga och hos oss är dom som alla andra och märker att deras kunskap räcker långt vidare än vad dom fått hört innan :(:love:

(lite trådkapning, hoppas det är okej)

Vår son blev erbjuden plats på en "mindre enhet", och vi ansåg att det inte var rätt för honom. Men jag kan se att "andra" som går där får en fristad där de kan arbeta i lugn och ro, det är en otrolig lärartäthet med relevant utbildning. En miljö där alla barn blir mötta enligt deras behov, en miljö där de slipper känna sig misslyckade hela tiden (för de VET ju hur man ska eller inte ska göra) i deras skolresultat eller i de sociala kontakterna. Detta i kombination med att de arbetar för att låta barnet växa ikapp eller få egna verktyg för att klara sig i "vanlig" klass.

Vi tackade nej för att vi ansåg att vår sons problem är så pass stora att det motiverar det "strul" det blir med att byta skola, bryta från kamrater, bryta upp från det han ändå trivs med osv. Vi ansåg/anser också att bästa sättet att lära sig sociala koder är att utsättas för de situationer som är "normala", dvs inte leva i skyddad verkstad, men i kombination med stöd i form av extra resurs. Men för de barn som en extra resurs inte räcker till är dessa mindre enheter toppen!
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Jag tycker väl själv inte att jag höjer honom till skyarna....vi är väldigt noga med att tala om vad som är rätt och fel och accepterar inte att han beter sig hur som helst. Visst kan har vara potentiellt farlig men det handlar om situationer där man inte låter honom gå......om ngn håller i dig när du är upprörd och behöver egentid så kanske du oxå reagera om än mer vettigt. Främst så är han själdesstruktiv....han går in för att skada sig själv, utsätter sig själv för fara inte andra. Attack händer i trängda situationer där de tar tag i honom....man gör inte det med honom.
På den här ön finns iaf inga särskolor anpassade för barn med hans funktionsnedsättning.....och jag skickar inte gärna iväg honom till ngt slags institution på fastlandet.

Ofta frågar han vid läggning när hans asperger ska försvinna för han vill inte ha den. Tyvärr kan jag inte ge det svar han vill ha utan bara att det kommer bli bättre när han blir äldre och har lärt in de sociala reglerna som vi andra bara har. Han har redan lärt sig mkt och kan dra slutsatser i efterhand. Det hände jag reagerade så....det kanske blev för att jag har asperger. Aldrig använt som en ursäkt utan ett tyst resonerande med sig själv där han uppfattar och lär sig saker om sig själv.

Om vi hittar balansen nu finns ingen anledning att tro att han ska springa och göra en massaker i skolan längre fram......ingen annan i släkten har gjort det. Ja det finns fler med diagnoser i släkten, ADHD och asperger på båda sidor.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Det där var ett trevligare inlägg, mer samlat och utan attack! TACK! ;)

Jag är verkligen inte ute efter att mena att din son skall göra en massaker på skolan! :crazy:

Jag menar att jag är väldigt van vid föräldrar som "du" som i efterhand inser hur bra det blir för barnet och att det inte blir en "dumstämpel" bara för att barnet får rätt hjälp.

Din skulle behöva specialpedagoger som är vana vid diagnosen och hur den ter sig, då skulle han kunna få ha ett eget rum att "pausa" i om han blir stressad och så är han med i undervisningen när han känner sig i rätt balans igen. Och eftersom att alla barn har sina områden i en särskola skulle han slippa bli utpekad och tittad på.

Kan tänka mig att det är hemskt för honom nu att bli fasthållen av fröken eller gömma sig under lekstugor, det borde vara oerhört genant!
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Jag tycker väl själv inte att jag höjer honom till skyarna....vi är väldigt noga med att tala om vad som är rätt och fel och accepterar inte att han beter sig hur som helst. Visst kan har vara potentiellt farlig men det handlar om situationer där man inte låter honom gå......om ngn håller i dig när du är upprörd och behöver egentid så kanske du oxå reagera om än mer vettigt. Främst så är han själdesstruktiv....han går in för att skada sig själv, utsätter sig själv för fara inte andra. Attack händer i trängda situationer där de tar tag i honom....man gör inte det med honom.
På den här ön finns iaf inga särskolor anpassade för barn med hans funktionsnedsättning.....och jag skickar inte gärna iväg honom till ngt slags institution på fastlandet.

Ofta frågar han vid läggning när hans asperger ska försvinna för han vill inte ha den. Tyvärr kan jag inte ge det svar han vill ha utan bara att det kommer bli bättre när han blir äldre och har lärt in de sociala reglerna som vi andra bara har. Han har redan lärt sig mkt och kan dra slutsatser i efterhand. Det hände jag reagerade så....det kanske blev för att jag har asperger. Aldrig använt som en ursäkt utan ett tyst resonerande med sig själv där han uppfattar och lär sig saker om sig själv.

Om vi hittar balansen nu finns ingen anledning att tro att han ska springa och göra en massaker i skolan längre fram......ingen annan i släkten har gjort det. Ja det finns fler med diagnoser i släkten, ADHD och asperger på båda sidor.

Skolan har skyldighet att upprätta en åtgärdsplan (dvs en plan för hur de kan stödja din son), i den åtgärdsplanen kan även en resursperson vara inkluderad. Rektorn är ansvarig för att skyndsamt se till att åtgärdsplan upprättas, och att extra stöd sätts in.
Enligt barnkonventionen och skollagen så har alla barn rätt till stöd för att klara skolgången och fritids, även barn utan diagnos. Jag kan gärna rota fram texterna som du kan referera till när du trycker upp dem under näsan på rektorn.
Får du ingen respons, gå vidare till ansvariga på kommunen, får du ingen respons där kontakta skolinspektionen. KRÄV att din son ska ha stöd NU!

Försök dock att vara smidig i kontakten med skolan och rektorn. Försök att göra detta tillsammans, och inte bli "vi mot dem" (vilket det till slut lätt blir ändå, om inget händer). Det verkar som att du har en god dialog med hans fröken, har du frågat henne uppriktigt om "vad kan jag göra"?
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

VOUGE: Ja precis som min son så kan jag tända till lite ibland....men oftast kan jag hålla käft men ibland så...öppnar jag "käften".

KALASPINGLAN: Ja fröken och jag har en bra dialog och även fritidspersonalen som är de som är bäst på att hantera honom. Fröken ville ju ha den där hjälpen från hab som vi fixade men specialpedagogen stoppade. Nu har både vi och fröken pratat med rektorn och förklarat situationen samt hur SP agerar och agerat. Ikväll hade rektorn ngt stort möte där pedagoger normalt inte är med utan bara de högre upp....men han bjöd in henne då det kunde vara bra att hon fick komma själv och prata. Hon ska ringa mig ikväll efter och berätta vad som tagits upp om just min son då....inte det andra.
Även rektorn har lovat att höra av sig.....han verkar riktigt bra men är bara tillfällig då gamla bara stack och ingen ersättare fanns. Han är egentligen pensionär och har själv jobbat på golvet tidigare innan han blev rektor i 10 år eller vad det var. Så han till skillnad från andra lyssnar, gamla var svår att få kontakt med alls, aldrig tillgänglig och en attityd som inte var passande i hennes position.

Jag tror verkligen på denna rektor och tror att han kommer agera nu när han vet att specialpedagens uppfattning från ett besök i veckan inte riktigt är som verkligheten ser ut. Dock vet jag inte om han kan gå så långt att han fixar en extra resurs.

Ringde hab idag för att få till ett tidigare möte då nästa måndag känns långt bort.....de skulle ringa upp men ännu har ingen ringt.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Du får gärna rota fram texterna....jag är väldigt duktig på att referera till lagar och förordningar etc. om jag bara kan dem. Har läst lite djurskydd och miljörätt så har fått en del träning. Ge mig verktygen så ska jag snickra =)
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Men jag förstår inte varför du hela tiden tjatar om särskolan? Är det bara för att du har jobbat där?

Min dotter har allt det du skriver om som positivt om särskolan. Hon får hjälp av folk som förstår hennes diagnos. Hon får gå undan o jobba om hon tycker det känns bäst. Hon blir INTE utpekad och tittad på, tvärtom är dom andra barnen jättegulliga mot henne och vill ha med henne när dom ska jobba i grupp.

Allt detta i en VANLIG SKOLA.

Det ska inte vara "särskolan eller ingenting". Barn som ska vara i en vanlig skola har också rätt till stöd! TS problem är att hennes barn inte får det stöd han ska ha i den skolform som han ska gå i - inte att han behöver byta skolform.

Ge dig nu.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Men särskolan är väl inte alls bara för barn med begåvningshandikapp? UR har en bra dokumentärserie om barn med autism, och ett program handlar om en särskoleklass för ungdomar med Aspberger. De har ju uppenbart inga begåvningshandikapp nån av dem, men vilken skillnad det ändå gjort för dem att kunna plugga i en anpassad miljö! Jag ser inte riktigt hur det kan vara negativt att få en sån möjlighet.
 
Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Här finns det inga specialklasser för de med asperger utan de går i vanliga klasser....min ena lillebror gick i särskola vilket på ett sätt kanske var bra för honom. Trots att min pappa ändå fick följa med till skolan och vara där allt som oftast då de inte kunde hantera hans utbrott (ADHD).
Det har även varit dåligt för honom då han inte har några betyg som betyder ngt i arbetslivet, det var ju inte en skola anpassat för de med IQ på normalskalan utan för de mindre begåvade.

Detta gör att han nu när han kommit ut i verkliga livet inte kan få ett arbete och han är efter tester för smart för att få ta del av det som hans klasskamrater erbjuds i form av olika stödformer i arbetslivet.

De som diagnostiserats med autism enligt gamla modellen är begåvningshandikappade (om de inte feldiagnostiserats) och asperger är just autism men utan begåvningshandikapp.

Tror nog att de kommuner som kan erbjuda anpassad miljö för aspergerbarn nog kan räknas på ena handen.......

Jag ser ju helst att man anpassar och ger stöd för normal skolgång så han faktiskt får möjlighet att leva sitt liv sen som vuxen.....annars är nog risken att han inte ser meningen med att leva.
Nu är allt autismspektrumstörning utan att göra skillnad på de olika grupperna.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag är lite kluven i frågan hurvida man som förälder bör lägga sig i sitt barns vänskapsrelationer och i vilken grad man ska försöka...
Svar
6
· Visningar
1 875
Senast: Mois
·
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 189
Senast: Destiny_D
·
Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 525
Senast: Araminta
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 012
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Diarré
  • Senast tagna bilden XV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp