Tack för svaretdet blev ju ingen bra situation överhuvudtaget men jag skulle inte heller komma till nån som panikvrålar
Lite halvpinsamt. Men på den positiva sidan så jobbade hon tyst och effektivt och var dirigerbar och ettan känns definitivt inom räckhåll.). Förra året gick hon knappt på dolda linjer, så där har hon utvecklats massor. På en annan jakt fick hon jobba självständigt på en skammad som ingen hade sett var den tog vägen. Men hunden pekade tydligt in ganska trasslig terräng så hon skickades dit och efter en liten stund kom hon tillbaka med den skammade men fortfarande vääldigt levande anden. Duktig!
jag tycker att det är ett ganska stort hopp mellan NKL och ÖKL, så nu när ni har lite rutin tillsammans kommer säkert 1:an sitta nästa gång 
Vi har inte startat någonting allsHar med oss en trea och ett noll-pris i ÖKL som jag hade hoppats att få räta ut i år, men jag får nog inse att det är kört @xfie Grattis till pris ändå, och att ni kommit till start! Bra jobbat
Kul med jakterna också, jag tycker att det känns som att hundarna utvecklas massvis under jakterna.
Hur var det, den gula var äldst? Var det pip på den?
Den här säsongen har verkligen varit så trist tävlings- och provmässigt
Jag är lite sugen på att anmäla till något Novice hos SGL, alternativt att starta KKL om det kommer ut några fler inom rimligt avstånd lite längre fram på säsongen.
Floyd har verkligen blommat ut som jakthund i år, man ser att hans tidigare erfarenheter har fyllt på rutinkontot och han jagar med en klokhet som aldrig förr. Det är så kul! Han har fått jaga mycket nu i början av säsongen, i princip lördag-söndag och ibland även någon veckodag sedan 21 augusti, men nu i oktober när drevjakterna börjar så får han det lite lugnare.
Tack!
Ja, jag tycker också att det känns som att jakterna är otroligt nyttiga. För oss har det gett effekten att hon verkligen kan sätta övningarna i ett sammanhang. Exempelvis dirigering har hon ibland sett som lite onödigt ("kan själv") men nu när hon har fått tillämpa det i praktiken så har det fått ett annat värde för henne, hon förstår att det är ett samarbete och föraren har fått ett högre värde som resurs. Superhäftigt!
Nej, den gula är yngst. Hon har helt klart mycket talang och är härlig att jobba med men hon är ganska mjuk och det finns inte utrymme för att göra så mycket fel med henne. Med den äldre har vi gjort alla fel som går att göra och det rinner bara av henne, men med den yngre får man vara lite eftertänksam när man tränar. Svårt (fast kul!) med två så olika hundar! Din valp, hur verkar han? Lik eller olik Floyd?
Jag är också lite sugen på KKL. Jag tror egentligen att A-prov skulle passa den lilla svarta bättre för hon tar det mycket mer på allvar med riktig jakt.
Fina Floyd! Det är så häftigt det du säger, att se hur de växer med erfarenheterna och utvecklas med uppgifterna.
Floyd är mjuk utan att vara vek, och har otroligt mycket will to please. Han är ganska tålig för när jag gör fel, men läser mig väldigt väl och jag kan inte bli frustrerad under träning för då blir allting pannkaka han är en väldigt schysst och klok hund som vill göra allt rätt och har räddat mig många gånger när jag missbedömt situationerna. med det sagt så är han ändå en ganska mjuk hund som är lyhörd och vill göra rätt. Det är ju samma tiklinje i dem och jag ser mycket likheter, men även en del olikheter jag önskade mig en valp med en annan typ av tryck i denna gången, och det tror jag att jag har fått ) och ville vara nääära. Med Louie sa vi att vi skulle börja vänja av hundarna vid att sova i sängen pga trångt och han fick sova i kompostgallerhage bredvid min säng.Precis det upplevde jag också! Framförallt på min wachteltik, som inte alls förstod nyttan med någonting typ, innan vi jagade fågel på riktigt och hon insåg att hon faktiskt kunde dra nytta av sin matte genom att lyssna
Dina två påminner om mina två, de är också ganska olika
Louie är lite tuffare, testar gränser lite mer och är mycket mer självständig. När Floyd var 6 månader var han typ max 15m ifrån mig, Louie kan lätt lalla iväg långt utom synhåll. Det har tagit lite längre tid att bonda ordentligt med Louie mot vad det gjorde med Floyd, det är egentligen först nu när jag börjat träna lite mer organiserat som han väljer mig framför Floyd. Sedan den där minsta valptiden gick över har L tyckt att F varit kingen och han har varit hans stora idol
Jag vet inte om det beror på det, men jag tror faktiskt att vårt lilla projekt med att vänja av hundarna vid att sova i sängen gjorde att vi bondade lite sämre från start.
Floyd sov alltid typ i mitt halsveck (gärna under täcket
Eftersom jag inte kände att jag riktigt nådde fram till honom så plockade jag upp honom i sängen för typ 1,5 månad sedan för att testa, och redan efter några dagar tydde han sig mera till mig och ville vara nära på ett annat sätt. Nu sover han gärna nära och kryper upp i soffan och gosar på ett sätt som han inte gjorde innan.
jisses vilket långt rant, men jag funderade över detta på promenaden innan och kände att ja, jag tror faktiskt att det finns ett samband
) innan jag sätter handen mot bröstet på honom för att han inte ska gå i förväg och sedan skickar honom på ett ”ut”. Upplever inte att avståndet spelar så stor roll här, men har kört kanske 20-30m? hur har ni med vuxna hundar tränat, när era hundar var unga?
Om du bara ger henne en dummy i en icke-träningskontext, typ hemma i köket, och kliar på henne och gosar lite med henne, håller hon lika hårt? Som valpar jobbar jag med dem på det viset genom att ge dem någonting att hålla i, berömma - avlämning - ge tillbaka - klia lite rumpa - avlämning osv. Bara mysa ihop med dummyn. Jag tror det är svårt att hitta någon övning som specifikt hjälper med det hårda greppet, utan att man kanske ska fokusera på att försöka minska på förväntan och i möjligaste mån undvika att de går upp i varv och träna specifikt på grepp och avlämningar i en lugn miljö. När det funkar så kanske låta henne bära korta stunder i vardagen när hon är lugn, exempelvis när man går in från bilen? Och berömma lugnt och ganska tyst. Det är nog mina fem cent om hur jag skulle approachat det i alla fall.
Sedan upplever jag att olika dummys kan vara olika tuggvänliga. Jag har en som prasslar lite och den kan de bli lite oroligare i munnen av så den använder jag inte innan jag vet att de är lugna i munnen.
Kan vara en kombination. En sak jag märkt är att hon kan ”tugga till” i farten in. Inte att hon konstant får tugg, utan mer som att hon försöker få till ett bra grepp i farten ibland att det blir ett tugg pga det. Helt onödigt kan tyckas för hon har naturligt väldigt bra grepp men det känns som att hon själv är väldigt petig med att den måste ligga perfekt, annars ändrar hon i farten
Sen märker jag också ibland att precis när hon ska lämna av, exakt kring att jag säger ”tack” och precis innan hon släpper så blir det som ett tugg innan. Verkligen exakt innan hon släpper. Sen anar jag att själva upptaget också kan vara för hårt ibland och det är väl kanske pga förväntansnivå?
Utan att ha sett henne, så låter det som en liten ”konflikt” vid avlämnandet? Eftersom hon får rull både på vägen in och vid avlämningen. Jag tänker att det kan bero på antingen förväntan eller en liten jag-vill-kanske-behålla-den-själv?
Får du samma märken på lydnadsapporten som på dummies?
Om hon sitter och du ber henne hålla fast, håller hon hårt då? Rör sig apporten i munnen på ha om du petar på den?
(men den gamla tror jag inte, den får inte direkt märken vad jag sett)
