Utbildning Ridprofil vs. "Bra utbildning"...

Jag växte upp med en ambitiös mamma som fokuserade och "pushade" på att jag skulle få en bra utbildning. Det var inte tal om att jag skulle få gå naturbruk/-hästinriktning under gymnasiet, utan jag skulle göra svår matematik etc som behövdes för att kunna bli ingeniör/läkare/etc. I dag har jag en bra utbildning (mastergrad) och ett mycket välbetalt och bra jobb, samt råd med att hålla egna hästar - men: jag skulle lika gärna kunnat komma hit om jag gått ridgymnasium. Och - jag ångrar fortfarande att jag gått miste om det under min ungdom, samt om jag tänker efter är nog lite bitter på min mamma, som pushade så stenhårt på "bra utbildning".
Lite OT men nu är ju tråden ändå inne på dotterns ev studiemotivation... den är såklart en stor del av valet. Själv hade jag toppbetyg från högstadiet, jag hade höga krav på en framtid med rätt utbildning osv. Jag kom in på alla linjer jag ville och kunde välja och vraka, hade sökt alltifrån teknisk linje med mer naturlikt program och ridgymnasiet som var samhälls i grund. Jag valde det senare dels för tt det var en enorm chans då ett fåtal valdes ut och det var pga ridprov. En mkt bra ridutbildning.

När jag väl kom till gymnasiet var jag så jäkla skoltrött, hade stora problem med mig själv osv och hade flera IG i betygen under gymnasiet. Hade det inte varit för hästbiten som vägde upp poängmässigt med MVG och VG i allt, så hade mina poäng varit i botten. Hade jag gått en mer teoretisk och naturvetenskaplig linje hade mina betyg varit totalt värdelösa.

Så i den åldern handlar det också mkt om att ens ta sig igenom skolan, beroende på vad en har för förutsättningar.

Jag hade aldrig tagit mig dit jag är i idag ridmässigt, om jag inte gått just det ridgymnasiet. Men jag vet många som gått mindre kvalificerade ridutbildningar som lika gärna kunde ha kommit dithän och längre, om de satsat på att ha en medryttarhäst och bra tränare... Så det gäller att hitta Rätt ridutbildning om den i sig ska ta en framåt. Om det handlar om att ta sig igenom skolan alls, ja då är nog ridutbildningen sekundär.

Det är många aspekter i den här frågan. Jag inser att det är Så skönt att ha tagit sig igenom, och förbi, tonåren med råge....:crazy:
 
Fast det där är ju just din åsikt, att det inte fanns för dig att gå hästinriktning och att du inte ångrar dig, vilket är jättebra. Men ts dotter är ju i ett annat läge, för henne finns ju hästinriktningen med som en möjlighet, så det går ju inte att jämföra henne med dig?

Jag hade också pushande akademikerföräldrar som pushade på att jag inte fick gå naturbruk för det var en för dålig utbildning. Resultatet blev att jag valde samhäll på gymnaiset och gick ut med skitbetyg och var fruktansvärt skoltrött. Nu har det ordnat sig bra för mig ändå, jag har ett välbetalt internationellt jobb (med engelska om det nu är viktigt för ts), men jag var 32 när jag orkade ta tag i pluggandet på allvar igen...

KL
Sedan tycker jag man får skilja på dagens val av högstadium och gymnasium. Alla högstadium följer den nationella läroplanen för poängen med högstadiet är att komma in på gymnasiet. Att då rida en eller två gånger i veckan extra gör väl varken till eller från, betyg får ungen i kärnämnena ändå vilket är det som gäller för gymnasieansökan. Nej, det är sant att vi inte vet hur bra just det här högstadiet är. Men det bör påtalas att engelska skolan är en av de skolor i Sverige som har fått mest kritik av alla friskolor på många olika sätt, så det är inte säkert de är bra heller. Och som sagt - högstadiet förbereder eleven för gymnasiet. Inte för vidare universitetsstudier. Verkar som att flera här glömmer det. Bra betyg i högstadiet ger dig möjlighet att välja gymnasium, oavsett om du gått i engelska skolan eller någon annanstans. När du ska söka universitet är dina betyg eller kunskaper du hade när du gått ut högstadiet inget värda. Engelska är inte ett argument för det, dagens ungdomar lär sig engelska ändå.
Är det någon här som skriver annat än sin egen åsikt?

Min poäng är att jag blev uppmuntrad att satsa på skolan i första hand och hästarna i andra när jag gick i skolan, och det blev jättebra. Jag blev inte skoltrött av att ha bra lärare och få en utmaning i skolan, jag blev studiemotiverad. Och det har jag haft jättenytta av hela livet. Hästarna har jag fått ändå, det har gått bra att ha hästarna som hobby hela livet trots att jag satsade på skolan. Det är ju fullt möjligt att det är så för TS dotter också.

Man kan ju inte utgå från att det alltid är bäst att satsa på hästarna om man gillar hästar. Det behöver inte vara så. Jag tror inte man kan utgå från att alla tonåringar är skoltrötta.
 
Lite OT men nu är ju tråden ändå inne på dotterns ev studiemotivation... den är såklart en stor del av valet. Själv hade jag toppbetyg från högstadiet, jag hade höga krav på en framtid med rätt utbildning osv. Jag kom in på alla linjer jag ville och kunde välja och vraka, hade sökt alltifrån teknisk linje med mer naturlikt program och ridgymnasiet som var samhälls i grund. Jag valde det senare dels för tt det var en enorm chans då ett fåtal valdes ut och det var pga ridprov. En mkt bra ridutbildning.

När jag väl kom till gymnasiet var jag så jäkla skoltrött, hade stora problem med mig själv osv och hade flera IG i betygen under gymnasiet. Hade det inte varit för hästbiten som vägde upp poängmässigt med MVG och VG i allt, så hade mina poäng varit i botten. Hade jag gått en mer teoretisk och naturvetenskaplig linje hade mina betyg varit totalt värdelösa.

Så i den åldern handlar det också mkt om att ens ta sig igenom skolan, beroende på vad en har för förutsättningar.

Jag hade aldrig tagit mig dit jag är i idag ridmässigt, om jag inte gått just det ridgymnasiet. Men jag vet många som gått mindre kvalificerade ridutbildningar som lika gärna kunde ha kommit dithän och längre, om de satsat på att ha en medryttarhäst och bra tränare... Så det gäller att hitta Rätt ridutbildning om den i sig ska ta en framåt. Om det handlar om att ta sig igenom skolan alls, ja då är nog ridutbildningen sekundär.

Det är många aspekter i den här frågan. Jag inser att det är Så skönt att ha tagit sig igenom, och förbi, tonåren med råge....:crazy:
Men varför utgå från att alla mer eller mindre kraschar sig själva genom gymnasiet, är skoltrötta, man får vara glad om man kommer igenom med godkända betyg, osv?
Det finns massor med människor som trivs med att gå gymnasiet. Som inte är särskilt skoltrötta, som får bra betyg, där det inte alls är problem att ta sig igenom skolan, och aldrig hamnar i närheten av IG i något ämne. Inte alla, men många. Varför utgå från att TS dotter har problem med skolan, eller ens att de flesta har det?
 
Men varför utgå från att alla mer eller mindre kraschar sig själva genom gymnasiet, är skoltrötta, man får vara glad om man kommer igenom med godkända betyg, osv?
Det finns massor med människor som trivs med att gå gymnasiet. Som inte är särskilt skoltrötta, som får bra betyg, där det inte alls är problem att ta sig igenom skolan, och aldrig hamnar i närheten av IG i något ämne. Inte alla, men många. Varför utgå från att TS dotter har problem med skolan, eller ens att de flesta har det?
Jag utgår inte från någonting öht. Jag pekar på att det finns många olika aspekter. Sen är det väl upp till TS att avgöra vad som gäller i hennes dotters fall, men det kan ju aldrig vara farligt att höra olika sidor av myntet.

Det kan gå bra, det kan gå dåligt, det kan ha en fördel, det kan ha nackdel, och det kan ha ingen betydelse alls. Inget är svartvitt och alla är olika. Jag delar med mig av min erfarenhet precis som alla andra här gjort. TS gör vad hon vill med infon, om det är applicerbart eller ej i hennes dotters fall.

Men en behöver inte gå hästinriktning för att bli duktig på häst, men ska en gå hästinriktning för att satsa på ridningen bör en hitta en bra utbildare, om det inte mestadels är ett andningshål för att orka sig igenom övrig skolgång. Det kan ju vara ett sätt att orka med skolan med bättre betyg än en skulle ha haft på en teoretisk utbildning om en är lite skoltrött. Det var vad jag försökte förmedla.
 
Är det någon här som skriver annat än sin egen åsikt?

Min poäng är att jag blev uppmuntrad att satsa på skolan i första hand och hästarna i andra när jag gick i skolan, och det blev jättebra. Jag blev inte skoltrött av att ha bra lärare och få en utmaning i skolan, jag blev studiemotiverad. Och det har jag haft jättenytta av hela livet. Hästarna har jag fått ändå, det har gått bra att ha hästarna som hobby hela livet trots att jag satsade på skolan. Det är ju fullt möjligt att det är så för TS dotter också.

Man kan ju inte utgå från att det alltid är bäst att satsa på hästarna om man gillar hästar. Det behöver inte vara så. Jag tror inte man kan utgå från att alla tonåringar är skoltrötta.
Fast du skrev att du aldrig ens tyckte det var möjligt att gå hästar i skolan och var nöjd med det. Det är ju jättebra. Ts dotter är dock inte nöjd med det och ser en möjlighet...

Sedan tror jag att du är något äldre än mig. Grundskolan ser jätteannorlunda ut idag mot vad det gjorde då. Det får man ha i beaktning, men ALLA högstadium följer samma läroplan. Så för den delen kvittar det.
 
Hej alla, här kommer mitt första inlägg på sidan.
Min dotter är 13 år och hon har "BARA HÄSTA I HUVUDET" 🤣. Och ja, jag lever väl ut min dröm genom henne 🙈.
Hon har ridit på ridskola (ett av landets största) sedan hon var 8 år. Senaste året "vanlig" grupp och även hoppgrupp (där hon avancerat en grupp). Hon får en god utbildning ridsmässigt och utvecklas bra.
Hon går i dag på Internationella Engelska Skolan och kämpar med betyg för första gången. Till hösten är det dags för högstadiet.
På en av de kommunala skolorna erbjuds ridprofil i högstadiet. Hon vill gärna gå där. Den skolan är för övrigt ingen utmärkande skola utbildningsmässigt.
Jag känner mig kluven. Å ena sidan vill jag att hon går kvar på IES och får en god utbildning och bra grund i engelska. Å andra sidan får hon mer hästvana och ridträning om hon går ridprofilen.
Hennes mål är gymnasium på Stömsholm, ev Hippologen och ut och jobb i världen som tränare.
Jag tänker att av alla de 1000-tals hästtjejer och killar i detta land har hon tuff konkursen. Dessutom har vi i dagsläget ingen ekonomi att hålla egen häst.
Vad har ni för råd?
Sorry för vanligt och kanske snurrigt inlägg.
Mvh
Jag har gått det högstadiet, om det är i mellansverige i en stad som börjar på Ö. Ridningen sker då i sådana fall på ridskolan där jag gissar att hon redan går idag. Vi fick rida en gång i veckan, en vanlig lektion. Utöver det inget mer hästaktigt. Det kan ju ha ändrats sen dess. Jag trivdes men det är många år sen nu, gick där typ 03-05. Har ni råd så kanske istället betala en extra lektion i veckan? Om du gärna vill att hon går kvar.
 
Fast du skrev att du aldrig ens tyckte det var möjligt att gå hästar i skolan och var nöjd med det. Det är ju jättebra. Ts dotter är dock inte nöjd med det och ser en möjlighet...

Sedan tror jag att du är något äldre än mig. Grundskolan ser jätteannorlunda ut idag mot vad det gjorde då. Det får man ha i beaktning, men ALLA högstadium följer samma läroplan. Så för den delen kvittar det.
Ja, om alla högstadium är exakt likadana så kvittar det såklart. Om det inte är någon skillnad på hästinriktning och den där dottern går nu.

Det verkar dock inte vara så. Alla skolor ger inte samma förutsättningar trots att de har samma läroplan. Tyvärr, för då skulle vi ju inte ha de segregationsproblem vi har nu.
 
Ja, om alla högstadium är exakt likadana så kvittar det såklart. Om det inte är någon skillnad på hästinriktning och den där dottern går nu.

Det verkar dock inte vara så. Alla skolor ger inte samma förutsättningar trots att de har samma läroplan. Tyvärr, för då skulle vi ju inte ha de segregationsproblem vi har nu.
Segerationsproblem beror på mer än skolan dock... Nu vet vi ju inte vilken engelsk skola hon går i, men engelska skolan överlag är väl en skola i Sverige som har fått mycket kritik och ofta dras fram som ett argument emot privata friskolor. Om hon studerar får hon bra betyg för att kunna söka in till gymnasium ändå, och så vitt jag vet gör alla högstadium i Sverige samma nationella prov...

Personligen får jag ont i magen av föräldrar som pressar sina barn. Vare sig det gäller studier eller idrott. En sak att stötta och underlätta. En annan sak att pressa.
 
Segerationsproblem beror på mer än skolan dock... Nu vet vi ju inte vilken engelsk skola hon går i, men engelska skolan överlag är väl en skola i Sverige som har fått mycket kritik och ofta dras fram som ett argument emot privata friskolor. Om hon studerar får hon bra betyg för att kunna söka in till gymnasium ändå, och så vitt jag vet gör alla högstadium i Sverige samma nationella prov...

Personligen får jag ont i magen av föräldrar som pressar sina barn. Vare sig det gäller studier eller idrott. En sak att stötta och underlätta. En annan sak att pressa.
Detta inlägg :bow::bow::bow:
 
Som ni beslutat, så skulle jag besöka skolan och ta reda på vad profilen egentligen innebär. Är det bara elevensval 1 gång i veckan som ersätts av en ridlektion, så går det kanske att försöka hitta mer ridning på annat sätt?
Mina föräldrar tycke hästarna var en onödig och dyr hobby som inte gav något. Jag bytte hjälp på ridskolan mot lektioner och hittade en häst som jag bara skulle betala bussen till för att rida (och var så nära att jag hade råd 1 gång i veckan). Jag kunde fortfarande inte sitta ner i traven när jag började naturbruksgymnasium med naturvetenskapliga kurser.
Efter gymnasiet jobbade jag dels extra som ryttare och hästskötare, och var utomlands 6 mån och red unghästar. Också med dåliga förutsättningar går det att komma vidare om man verkligen vill. Utan betygen till gymnasiet och en stor egen insats för att hitta hästar att rida hade jag dock aldrig kommit dit.

jag har inte hört att föräldrar väljer IES för språket, utan för bra struktur och studiero. Vad behöver dottern för att lyckas och att trivas? Finns det på den andra skolan?
 
Hej alla, här kommer mitt första inlägg på sidan.
Min dotter är 13 år och hon har "BARA HÄSTA I HUVUDET" 🤣. Och ja, jag lever väl ut min dröm genom henne 🙈.
Hon har ridit på ridskola (ett av landets största) sedan hon var 8 år. Senaste året "vanlig" grupp och även hoppgrupp (där hon avancerat en grupp). Hon får en god utbildning ridsmässigt och utvecklas bra.
Hon går i dag på Internationella Engelska Skolan och kämpar med betyg för första gången. Till hösten är det dags för högstadiet.
På en av de kommunala skolorna erbjuds ridprofil i högstadiet. Hon vill gärna gå där. Den skolan är för övrigt ingen utmärkande skola utbildningsmässigt.
Jag känner mig kluven. Å ena sidan vill jag att hon går kvar på IES och får en god utbildning och bra grund i engelska. Å andra sidan får hon mer hästvana och ridträning om hon går ridprofilen.
Hennes mål är gymnasium på Stömsholm, ev Hippologen och ut och jobb i världen som tränare.
Jag tänker att av alla de 1000-tals hästtjejer och killar i detta land har hon tuff konkursen. Dessutom har vi i dagsläget ingen ekonomi att hålla egen häst.
Vad har ni för råd?
Sorry för vanligt och kanske snurrigt inlägg.
Mvh
Jag tycker inte valet är särskilt svårt alls egentligen. Hon bör gå där hon känner att hon trivs. Sen är alla olika, jag personligen hade aldrig överlevt skolan utan hästbiten medans vissa klarar att vara utan den och har motivationen och orken ändå. Sen tycker inte jag att grundskolan är det viktigaste här i livet, det tar tid att hitta det man vill och det går faktiskt alltid att plugga vidare till det man vill oavsett vilken grundskola man går i. Det är ingen brådska.

Sen finns det hur många olika sätt som helst att jobba med hästar på, det är inte ett problem med hög konkurrens på det sättet. Men vill hon nu ha en framtid inom häst så är det viktigaste och bästa hon kan göra att rida och umgås med hästar så mycket det är möjligt och har hon tur skaffar hon också bra kontakter som sen gör det lättare i hästlivet.
 

Elin A

Trådstartare
Jag har gått det högstadiet, om det är i mellansverige i en stad som börjar på Ö. Ridningen sker då i sådana fall på ridskolan där jag gissar att hon redan går idag. Vi fick rida en gång i veckan, en vanlig lektion. Utöver det inget mer hästaktigt. Det kan ju ha ändrats sen dess. Jag trivdes men det är många år sen nu, gick där typ 03-05. Har ni råd så kanske istället betala en extra lektion i veckan? Om du gärna vill att hon går kvar.
Just så 😉
 
Tack. Mycket kloka tankar, åsikter och råd.
Hon kämpar på IES. Tyvärr har hon gått en riktig skitskola sina första 5 skolår och har därför kämpigt. Men tar igen snabbt säger lärarna.
Vi går på öppet hus för Ridprofilen och därefter får vi ta ett snack. Hon får söka runt lite och läsa på.
Men jag håller med om att satsa på en bra utbildning för att finansiera sitt hästägande i framtiden verkar rätt.
Men vi tar det ett steg i taget 👍🙂
En sak som man kan försöka får 13-åringen att förstå är detta. Att jobba med "häst" som vuxen innebär att man måste gilla att ha med människor att göra. Det spelar ju ingen roll vad du gör inom hästbranchen - men hästägarna finns där, om du så arbetar som hovslagare, eller som tränare. Så man måste gilla att ha med människor att göra och vara serviceinriktad. T ex är man ridlärare så ska man komma ihåg att det är MÄNNISKOR man ska lära rida.

Jag har flera vuxna kompisar som arbetar inom hästbranchen som inte har råd att ha egen häst, inte får lägga några timmar på sin egen ridutveckling etc. Lätt att glömma bort - framför allt om man är 13 år och bara har "häst i huvudet".

Att sedan gå ridprofil på högstadiet fungerar väl utmärkt om de följer läroplanen för övrigt. Det man ska tänka på till gymnasiet är att läsa en utbildning som ger allmän behörighet till högskola/universitet - om man får för sig att läsa vidare.

/Lizzie
 
Ta reda på mer om skolan som erbjuder ridlektioner. Vad innebär själv ridlektionerna? Hon kanske ändå lär sig mer på ridskolan där hon redan går? Som redan nämnts har det betydelse hur lätt hon har för sig i skolan, hur trivs hon? är hon studiemotiverad?

Jag valde själv "den seriösa" vägen bara för att "hästar kan man ju inte försörja sig på". Känner själv att det blev fel val, blev aldrig något mer seriöst jobb, just eftersom jag som person är mer praktiskt lagd och älskar att hålla på med allt som har med hästar och djur överhuvudtaget att göra. Jag borde lyssnat lite på mitt eget hjärta och gått någon hästutbildning som passat mig mycket bättre.
Det är så lätt att vara efterklok hur man än väljer 😄😇
När mina egna barn står inför skolval vet jag inte hur jag ska råda dem... mer än att de ska följa sitt hjärta.
Jag var också förnuftig och valde utbildning efter "vad som ger jobb", nu i efterhand inser jag att jag borde valt hippologutbildningen jag ville gå på. Kanske inte så mycket för att jobba med hästar men hade varit lättare att gå vidare till tex veterinär därifrån. Nu är jag "fast" i vården och med bara betyg i matte a och naturkunskap a (när jag hade behövt matte E åtminstone) så är det svårt att välja en mer avancerad utbildning utan att plugga upp sig några år i grundbetygen.
 
Jag var också förnuftig och valde utbildning efter "vad som ger jobb", nu i efterhand inser jag att jag borde valt hippologutbildningen jag ville gå på. Kanske inte så mycket för att jobba med hästar men hade varit lättare att gå vidare till tex veterinär därifrån. Nu är jag "fast" i vården och med bara betyg i matte a och naturkunskap a (när jag hade behövt matte E åtminstone) så är det svårt att välja en mer avancerad utbildning utan att plugga upp sig några år i grundbetygen.
Gå från hippolog till veterinär? Hurdå? De jag vet som läst till läkare/veterinär har alla gått med högsta betyg på Naturvetenskapliga, Djur Special (om det varit naturburksgymnasiet) eller så läst till naturvetenskapligt basår. Högskoleprovet med bra betyg ej att förglömma.
Jag hade tagit mig in på Hippologen med mina kurser från gymnasiet (samhälls) men det saknas ju väldigt mkt där för att ta sig in på veterinärprogrammet eller läkarlinjen, tex alla mattekurser från B och uppåt, Kemi, Fysik, Naturkunskap B osv som jag vill minnas att det krävdes på min tid (00-03). Inte sitter de ju och läser in sånt på Hippologen, eller hur menar du? *trög
 
Gå från hippolog till veterinär? Hurdå? De jag vet som läst till läkare/veterinär har alla gått med högsta betyg på Naturvetenskapliga, Djur Special (om det varit naturburksgymnasiet) eller så läst till naturvetenskapligt basår. Högskoleprovet med bra betyg ej att förglömma.
Jag hade tagit mig in på Hippologen med mina kurser från gymnasiet (samhälls) men det saknas ju väldigt mkt där för att ta sig in på veterinärprogrammet eller läkarlinjen, tex alla mattekurser från B och uppåt, Kemi, Fysik, Naturkunskap B osv som jag vill minnas att det krävdes på min tid (00-03). Inte sitter de ju och läser in sånt på Hippologen, eller hur menar du? *trög
Jag tänker att det ju utöver det finns vitt skilda yrken inom häst. Som lämpar sig bättre för vissa människor och sämre för andra.

Jag som är tränare drömde som liten om att bli veterinär. Idag inser jag ju att jag inte är lämpad för det.
Jag hade inte pallat vissa delar som jag som liten inte tänkt på ingår i vet-yrket. Det kan ju vara rätt mkt deppiga besked, avlivning etc.
Min sambo är kiropraktor för ekipage. Det hade inte heller varit för mig.
Vi båda har jobbat i team med andra kompetenser inom rehab. Och vi är rätt på det klara med vilka jobb vi kan och inte kan tänka oss.
Det är man inte som 15-åring eller kanske ens som 20-åring.

Att jobba extra, vara med på behandlingar/träningar/klinik etc kan vara del i att luska ut vad man vill.
Precis som att testa annat än hästeri. Och att verkligen se det jobbiga och i vissa fall också ”skitiga” i branschen.

Men som så ung hade jag rek en utbildning som låter fler dörrar vara öppna.

De tränare jag vet lyckas gör det främst pga annat än att de är c-tränare/hippologer etc. De får jobba hårt på att ha mer meriter och kunskap än så om de inte vill fasta i rätt låg lön.
 
En sak att tänka på är att det verkar svårare att lära sig på sitt andraspråk och att samverkan mellan språkförmågan och den analytiska förmågan är stark. Bara tänk på hur många ord för blå du kan på svenska och hur många på engelska, hur många av grejerna i översta kökslådan du kan benämna på svenska och på engelska. Engelskan kommer säkert låta bra och få ett mycket bättre ytflyt för den som går i engelskspråkig skola, men det kan göra det svårare att analysera och argumentera på högre nivå, och därmed skapa luckor i kunskapen.

Det verkar enligt gällande flerspråkighetsforskning som att det tar 1-2 år innan ytflyt uppnås och ett andraspråk låter lika obehindrat som förstaspråket. Att få ett "skolspråk" med djup och bredd i ordförråd och begreppsbildning som funkar att lära sig med, verkar ta 5-8 år av daglig/nästan daglig exponering för språket. Det vanligaste är att IES finns från skolår 4. Det betyder att för en elev som börjat IES i 4:an, kan vi räkna med att engelskan är ett lika effektivt inlärningsspråk som svenskan någon gång mellan skolår 9 och 3:an på gymnasiet. Det är mycket kunskap som riskerar gå förlorad! Finns det väl ett skolspråk på ett språk är det lätt för hjärnan att skaffa på ett till språk.

Det gör att jag generellt tänker att en skola med svenska som inlärningsspråk måste vara otroligt mycket sämre för att inte (i mina ögon) vara ett bättre val utbildningsmässigt. I kombination med att hon vill gå den skolan.
 
@Elin A min dotter är något äldre än din, hon är 19 så hon har både högstadie och gymnasie bakom sig, hon tog studenten i våras. Jag har haft häst under hela hennes uppväxt och det har varit och är hennes största och enda riktiga intresse. Hon är skolmässigt ganska normalbegåvad, hade varken extremt lätt eller svårt för sig i skolan, och på grund av sitt hästintresse gick hon någon sorts "ridinriktning" på högstadiet. Denna inriktning innebar att de på elevens val åkte till närmaste ridskola (som är bra!) och red, skötte hästar och lärde sig om hästar. Vilket alltså skedde utan att ta någon som helst tid från övrig undervisning. Det fungerade utmärkt, tycker jag! Detta var en helt vanlig, kommunal skola som lärde ut grundskolekunskaperna på ett bra sätt - vissa lärare var fantastiska, vissa klart mindre fantastiska, men helheten var bra. Och jag tycker att det räcker gott!

När det sedan var dags för gymnasiet blev det för dotterns del återigen ett helt "vanligt" gymnasium, samhällslinjen. Hon hade funderingar på hästgymnasium långt hemifrån, men kände nog att hon inte ville flytta, utan ha kvar allt hemma ett tag till. Hästarna fortsatte hon med på fritiden, vi skaffade häst nummer två, som huvudsakligen blev hennes, när hon gick i nian. Jag tyckte att det gick bra för henne att kombinera gymnasiestudier med att rida, träna och tävla, och nu har hon en utbildning som ger henne grundläggande högskolebehörighet om hon någon dag skulle vilja plugga vidare. Win - win kändes det som!

Just nu jobbar hon dock - i stall! :-) Det är ett tränings- och försäljningsstall, där hon förutom de vanliga hästskötarsysslorna också får möjlighet att rida många olika hästar och lära sig massor. Det är inte så bra betalt att hon rakt av skulle klara att flytta hemifrån för den lön hon har, men jag har sagt till henne att gör det här, bo hos mig i några år till, se om det ger möjlighet till någon sorts avancemang eller egen verksamhet och gör det inte det så plugga vidare och ha kvar hästarna som hobby.

Hennes jobb och liv med hästarna är ganska tufft - hon lägger av eget intresse mer tid både i "jobbstallet" och "hemmastallet" än hon skulle behöva, och somnar tidigt på kvällarna... Faktiskt ganska glad att hon väntade med hästar på heltid tills hon blev (iaf nästan!) vuxen och orkar med ordentligt. Framförallt denna vintern med lera, lera och så lite mer lera är rätt ansträngande!
 
En sak att tänka på är att det verkar svårare att lära sig på sitt andraspråk och att samverkan mellan språkförmågan och den analytiska förmågan är stark. Bara tänk på hur många ord för blå du kan på svenska och hur många på engelska, hur många av grejerna i översta kökslådan du kan benämna på svenska och på engelska. Engelskan kommer säkert låta bra och få ett mycket bättre ytflyt för den som går i engelskspråkig skola, men det kan göra det svårare att analysera och argumentera på högre nivå, och därmed skapa luckor i kunskapen.

Det verkar enligt gällande flerspråkighetsforskning som att det tar 1-2 år innan ytflyt uppnås och ett andraspråk låter lika obehindrat som förstaspråket. Att få ett "skolspråk" med djup och bredd i ordförråd och begreppsbildning som funkar att lära sig med, verkar ta 5-8 år av daglig/nästan daglig exponering för språket. Det vanligaste är att IES finns från skolår 4. Det betyder att för en elev som börjat IES i 4:an, kan vi räkna med att engelskan är ett lika effektivt inlärningsspråk som svenskan någon gång mellan skolår 9 och 3:an på gymnasiet. Det är mycket kunskap som riskerar gå förlorad! Finns det väl ett skolspråk på ett språk är det lätt för hjärnan att skaffa på ett till språk.

Det gör att jag generellt tänker att en skola med svenska som inlärningsspråk måste vara otroligt mycket sämre för att inte (i mina ögon) vara ett bättre val utbildningsmässigt. I kombination med att hon vill gå den skolan.
Det har gjorts undersökningar och engelskspråkig skola ger inte bättre kunskaper.
https://www.sahlstrom.info/spraknyheter/engelsksprakig-undervisning/
 

Just nu

  • Träffat äldre man

Hästfolk

Hästvård

  • Ryggproblem, hur ska man tänka

Träning

  • Tömkörningstråd!

Utrustning

  • gnager på bettet

Hästavel

  • Bruksprovet 2020

Tävlingsgrenar

Forumstatistik

Trådar
439 879
Inlägg
8 387 003
Medlemmar
25 176
Senaste medlem
mariagabriella

Allmänt

  • Träffat äldre man

Hem & Hobby

Barn

  • Sommarföräldrar 2019

Hund

Katt

Andra Djur

  • Köpa akvarie och fiskar

Bukefalos

Upp