IngelaH
Trådstartare
Jag ser allt som oftast att det kommer inlägg där man vill lära sin häst att göra olika trick, som att stegra och så vidare.
Jag vill bara ge ett par exempel ur verkligheten hur fel det kan bli.
Ex. 1, En fjording som lärdes stegra med handtecken av sin skötare. Så småningom gick stoet i avel och gick mest i hagen och betade. När folk gick förbi tyckte de att hon var jättesöt. Man ska inte ge hästar godis, men i det här fallet hade ägaren sagt att det var OK, eftersom det var en himmelskt snäll häst.
En vacker dag, kom en morfar med sina barnbarn och bjöd hästen på godis, ett av barnen känner sig lite osäker när hästen blev ivrig och vevade till med armen. Inte som en hotfull gest MOT hästen, utan mer snett upp mot sidan, som "Nej, bit inte mig" Det knäppte till i huvudet på stoet, hon mindes något sen tidigare, toppade öronen, ställde sig på bakbenen och viftade med framhovarna. Det var bara ren tur att stoet inte fastnade i trådstaketetet och att morfadern, lyckades ta tag i barnbarnets arm och dra henne en bit bakåt, så hon inte träffades.
Ex. 2, En ponnyhoppryttare, som tränade och tävlade hoppning på ganska hög nivå och var ute och tävlade en hel del, både individuellt och lag. Hon tyckte det var tufft när hennes häst lärde sig stegra både lös och med henne i sadeln. Det var också väldigt tufft att den sparkade rejält bakut i galoppombytena. Ungarna på läktarna tyckte tjejen var heltuff, på ponnyhoppträningarna. Instruktören brukade varna och säga åt henne att det skulle straffa sig.
Och en vacker dag, började hästen sparka ner bommarna på tävlingsbanorna, eftersom svängarna blev snävare, snävare, svårare och svårare och hästen var tvungen att byta galopp när de kom in på nya hinderlinjer. Dessutom stegrade sig hästen (enligt inlärt kommando) när ryttaren ibland var tvungen att ta till "bryska halvhalter", något som ledde till att sekunderna tickade på. Till slut blev ekipaget som dittills varit lagets ankare petad ur laget.

Bara något att tänka på...
Jag vill bara ge ett par exempel ur verkligheten hur fel det kan bli.
Ex. 1, En fjording som lärdes stegra med handtecken av sin skötare. Så småningom gick stoet i avel och gick mest i hagen och betade. När folk gick förbi tyckte de att hon var jättesöt. Man ska inte ge hästar godis, men i det här fallet hade ägaren sagt att det var OK, eftersom det var en himmelskt snäll häst.
En vacker dag, kom en morfar med sina barnbarn och bjöd hästen på godis, ett av barnen känner sig lite osäker när hästen blev ivrig och vevade till med armen. Inte som en hotfull gest MOT hästen, utan mer snett upp mot sidan, som "Nej, bit inte mig" Det knäppte till i huvudet på stoet, hon mindes något sen tidigare, toppade öronen, ställde sig på bakbenen och viftade med framhovarna. Det var bara ren tur att stoet inte fastnade i trådstaketetet och att morfadern, lyckades ta tag i barnbarnets arm och dra henne en bit bakåt, så hon inte träffades.
Ex. 2, En ponnyhoppryttare, som tränade och tävlade hoppning på ganska hög nivå och var ute och tävlade en hel del, både individuellt och lag. Hon tyckte det var tufft när hennes häst lärde sig stegra både lös och med henne i sadeln. Det var också väldigt tufft att den sparkade rejält bakut i galoppombytena. Ungarna på läktarna tyckte tjejen var heltuff, på ponnyhoppträningarna. Instruktören brukade varna och säga åt henne att det skulle straffa sig.
Och en vacker dag, började hästen sparka ner bommarna på tävlingsbanorna, eftersom svängarna blev snävare, snävare, svårare och svårare och hästen var tvungen att byta galopp när de kom in på nya hinderlinjer. Dessutom stegrade sig hästen (enligt inlärt kommando) när ryttaren ibland var tvungen att ta till "bryska halvhalter", något som ledde till att sekunderna tickade på. Till slut blev ekipaget som dittills varit lagets ankare petad ur laget.

Bara något att tänka på...