Oj vad mycket det svarats här, och inte en enda notifikation har jag fått trots att jag har tråden på bevakning?!
Nåväl, jag försöker att svar alla på en gång.
Det är med rättvisa när det gäller hushållsarbetet tror jag kommer att bli den svåraste nöten att knäcka. Jag har dock oerhört bra förebilder i mina föräldrar, och det är överhuvudtaget deras relation jag brukar ta som exempel när jag reflekterar över sådana här saker. Min tanke är att vi sätter oss ner när allt kommit i ordning, och verkligen diskuterar allt med hushållet på djupet. Delar upp sysslor, kommer överens om en städdag (bra där @JosefineLi), bollar tankar, gör upp budget och allt möjligt sådant där.
Jag är mer pedantisk och förtjust i att städa än han, och ovanpå detta har jag lätt att ibland ge lite för mycket av mig själv, så jag är mycket väl medveten om risken att hamna i hushållerska-fällan och har ingen som helst avsikt att göra det. Det skulle inte min partner tillåta heller, men det farligaste är ju just det att det kan smyga sig på och så plötsligt får man det där jobbiga uppvaknandet som @Mammas nämner. Aint gonna happen!
Vad gäller ekonomin tror jag dock att vi kommer att vara lite mer avslappnade. Vi tjänar ungefär lika mycket i dagsläget (han något mer) och tanken är att skapa ett gemensamt konto där båda betalar in lika delar av hyra, räkningar, matkostnader och så någon slant per månad som reserv ifall något skulle gå sönder eller liknande. Sparande kommer vi fortfarande att ha separat, och vad gäller utemiddagar och liknande känns det inte som något problem att fortsätta på samma sätt som vi gör nu.
Det där med att fundera över vad vi vill ha ut var väldigt sunt @Emtherlia och jag/vi är mycket inne på samma spår som ni där. För honom blir det dyrare att bo med mig och för mig är de extra sparpengarna en ren bonus, så något ekonomiskt motiv har vi inte. Det är just det där att jag vill vara med honom oftare än jag är nu, slippa hålla på att planera när vi ska ses hela tiden, och helt enkelt berika varenda vardag med att ha honom där, i mitt liv. Jag vill bli lite trött på honom istället för att längta efter honom
Sedan har det här forumet lärt mig om värdet av en riktigt bra kommunikation i en relation, och det är något vi verkligen strävar efter. Så sent som i lördags knuffade jag ner honom i en soffa på Ikea för att jag inte riktigt kände mig bekväm med något han sagt och på tre minuters prat hade en sak, som annars säkert kunnat eskalerats till ett bråk om det fick brygga tillräckligt länge, löst sig som ett enkelt missförstånd. Vi har hela tiden varit mycket tydliga med att vi ska nämna saker som inte känns okej med en gång (utan att för den delen ta varenda strid), och jag tror och hoppas att vi kommer att ta med oss det även vad gäller hushållsarbete och ekonomi.
När det gäller samboavtal så finns det som sagt inget motsvarande sådant här, men jag tackar för tipset om alternativ @GoLightly! Ska definitivt kika mer på det då det inte skadar att ha något nedplitat. Vi står båda två på kontraktet för lägenheten och grejer, så där blir det inga problem.
När det gäller uppdelning av hushållssysslor tycker jag att det är viktigt att inte bara se till antal minuter och sysslor utan även hur tråkig en syssla upplevs.
Tex lagar jag gärna mat i två timmar mot att jag slipper ta hand om disken (som tar max 5 minuter med diskmaskin ). För mig är matlagning vs disken ungefär likvärdiga sysslor eftersom jag verkligen hatar att behöva ta hand om disken när jag ätit.
Jag tycker också att det är lättast om man skiljer på ansvar för och utförande av sysslor. Alltså att man kan vara ansvarig för att något blir gjort (genom att göra själv eller be den andre) eller ansvarig för att själv få något gjort.
Tex att vattna blommor, det kan lätt bli att ingen vattnar eller att båda vattnar och det blir för mycket. Om en person har ansvaret att antingen vattna själv eller säga till den andre att det är dags så blir det inte lika lätt fel.
Det allra viktigaste skulle jag säga är att ha lite av en "skit samma"-attityd när det kommer till vem som gör vad och hur. Det får ju vara hyfsat rättvist över tiden, men risken är att man skapar fler konflikter än man löser med millimeterrättvisa.
Hen glömde soppåsen utanför dörren för 711:e gången?
Skit samma, det är bara en soppåse och tunnan står ändå på vägen till bilen. Inte värt att bry sig om liksom...