Sån jobbångest

[jolotta]

Jag vet inte vad jag ska göra, eller vart jag ska vända mig.

Men jag kan inte jobba, skulle man kunna säga.
Jag har jobbat heltid och även 75% men vet inte vad jag gör för fel. För de har alltid slutat med att jag går in i väggen, blir sjukskriven en längre tid. Kommer tillbaka och då har jag lyckats sabba allt förtroende. Från att starta på noll påbörjat en karriär och sen pang som en blöt fläck på golvet.

Nu måste jag söka nytt jobb. Då jag flyttat och nu är föräldraledig. Vilket jag inte kan vara resen av mitt liv.
"Det är bara att ringa runt!"
"Fyll i spontanansökningar"
är väl vad jag får höra och visst har de rätt. Det är ju bara att söka typ allt jag är behörig till.

Men jag är livrädd att råka ut för samma sak igen. När jag skriver på min cv/personligt brev. Det känns så falskt på något sätt. Jag tar ansvar, jag är noggrann, jag utveckas och kan utveckla företag, men jag kan inte lova att jag kommer stå där om något år och må skit och inte orka kliva upp på morgonen.
Jag kanske är för ärlig som kan erkänna att jag faktiskt inte är en psykiskt stark människa?

Men jag kan väl inte vara ensam om det här?
Det känns som det är fel på mig. Jag vill jobba 7-16 måndag-fredag och må bra!



Om någon förstår vem jag är, snälla kan ni väl acceptera mitt anonyma nick och skicka pm istället för att avslöja mig?

 

[TinyWiny]

Har du fått ordentlig hjälp när du har blivit utbränd? Det är väldigt viktigt att man lär sig se vad det är som gör att man tar på sig för mycket så att man inte blir utbränd igen. Du måste lära dig att säga stopp i tid så att du slipper må lika dåligt igen. Om du inte har fått hjälpen du behöver för att ha en lagom belastning på dig så tycker jag att du ska börja där. Gå en kurs i mentalträning t ex. det vet jag har hjälpt väldigt många. Eller gå till en kurator och prata om vad det är som gör att du tar på dig för mycket. Ofta vet man ju inte själv var det blir fel någonstans eller så vet man det men inte hur man ska göra för att inte hamna där igen. Sätten att ta sig till ett liv man trivs och mår bra med kan vara olika men någon sorts hjälp behöver du ha för att få balans och harmoni i livet.

Önskar dig ett stort lycka till!

 

[Irmelinis]

Har själv börjat gå hos kurator för exakt samma problem, efter att jag i höstas krashade totalt fastän jag hade ett jobb jag trivdes med och som borde passat på alla håll och kanter. Samma mönster hela livet, jag är nu 35 år och kan fortfarande inte jobba en längre period. Håller nu på att reda ut vad det är som stressar mig så fruktansvärt, det är många olika småbitar jag har svårt med som jag aldrig tänkt på förut. Nu senast fick jag en remiss till neuro-psyk för utredning för eventuell adhd (symptomen för vuxna kvinnor är helt annorlunda än den vanliga bilden man har av stökiga pojkar i skolåldern) och helt plötsligt föll väldigt många bitar på plats... Underbart skönt, faktiskt.

Be om hjälp om du sitter fast är mitt råd!