Nja, en viss nivå av skillnader kan man överbrygga och berika, tycker jag. Men blir det för stor skillnad på extremer av råfaktatypen och analytikertypen upplever jag det mer bara som ett haltande samtal.Fast utan drösvis med råfakta så kan du ju inte analysera och reflektera produktivt så den intelligente som pratar med råfakta innehavaren lär ju inte heller kunna analysera på någon hög nivå tänker jag. Då borde det bli ett möte på mitten.
Utan fakta smäller ju även den mest intelligente in i en total röra av konspirationsteorier och annat.
Sedan, i en massa fall? Frågan är hur stor andel det är? det borde ju gå bra i den absoluta majoriteten fall och dåligt i minoriteten tänker jag spontant? Kanske just dåligt om det kombineras med NPF och man helt enkelt är väldigt fokuserad på ett område till exempel och ointresserad av alla andra.
Till och med Sheldon gillar ju egentligen gemenskapen över Marvel seriertrots att han är smartare än de andra.
Jag tänkte på att majoriteten av en särbegåvads konversationer kan vara funktionella men det ändå kan vara ett problem med de som inte lyckas. Inte om majoriteten av de särbegåvade lyckas eller inte.
Vet inte om vi pratar förbi varandra på något sätt. Det jag ursprungligen reagerade på i inlägget från @Interim var talet om att man värderade individer med lägre IQ som ovärda att få plats för sina erfarenheter och att de skulle vara mindre intressanta.
Ville säga att bara för att man inte upplever ett personligt nöje som motiverar en att tillbringa en ledig kväll med personen så betyder ju inte det att man ser den som sämre på något sätt. Precis som fotbollsnördar gärna tillbringar lite mer tid med andra fotbollsnördar, men rimligtvis fortfarande värderar resten av mänskligheten som jämbördig.
Det innebär inte att man inte befattar sig med dessa människor eller att man inte tycker att deras perspektiv ska ta plats på samma sätt som alla andras.